Varje tid har sina kultböcker. Böcker som alla måste läsa, alla som vill följa med i tidens strömningar. Böcker som betytt mycket för en generation och som för vissa grupper av människor innebär att man genast vet vad någon menar när man associerar till något i boken.
Kultböckerna omnämns och refereras till i andra böcker. Det är böcker som på sitt sätt anger tidsandan, och blir en del av den, en spegel av sin tid.
En given kultbok för oss som var unga på 70-talet är trilogin Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien, som kom ut första gången 1967. Men i början på 70-talet kom böckerna i pocket och spreds därmed till många fler. Jag läste dem under min studietid, precis som många andra i klassen. Kanske var det de första fantasyböckerna på svenska.
Tidiga kultböcker från 60-talet är Räddaren i nöden av J D Salinger (1964) och On the road av Jack Kerouac (1957, på svenska På drift 1959).
Båda två är böcker om den rotlösa ungdomsgenerationen, som blev synlig vid mitten 1900-talet, när vi fick en ungdomskultur efter kriget. Salinger skrev om den unge Holden som strövade omkring i New York, på rymmen. Jack Kerouac utgick från sig själv och bildade en ny litterär modern stil. Hans bok kallas ibland för liftargenerationens bibel.
En kultbok av stora mått är också Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams från 1982. Frågar du någon vad han eller hon tycker är meningen med livet och får svaret "42" då vet du genast vilken bok han eller hon läst. Den boken, del 1-5, liknar ingen annan litteratur.
En kultbok för mig är Garp och hans värld, som skrevs av John Irving och kom ut första gången 1980. Den var mycket omtalad och läst i de kretsar där jag umgicks och det var en självklarhet för mig att läsa den. Författaren har skrivit många fler romaner, flera av dem tycker jag till och med är bättre, men Garp har fortfarande en särställning.

©Eva Johansson 2001