Numera kan man ju hålla på med både kröka och göka utan att behöva ta konsekvenserna av det.
Dagen-efter-gökat-piller har vi haft ett tag. Bra för dem som drabbas av oplanerad passion. Nu finns det också ett dagen-efter-krökat-piller. Fast det fungerar inte riktigt på samma sätt.
För en tid sedan fick vi till redaktionen ett brev med en liten platt ask i. I brevet låg också ett säljbrev, ett pressmeddelande om ett nytt baksmällepiller. Vi tittade på det, fingrade på det vid kaffebordet. Skrattade rått. Kan det verkligen vara sant? Ett piller mot baksmälla?
Om man tar det kan man då gå ut och ha kul ständigt och jämt och aldrig översköljas av någon ruelse?
Ingen vid kaffebordet var dock villig att ställa upp som testperson.

Det verkar lite skumt med sådana där under- och dunderpiller. Och tydligen ska man ta pillret under tiden man krökar, inte efter. Det gäller att komma ihåg alltså.
En kaffedrickare hävdade dock bestämt att det går alldeles utmärkt att ta mjölk som dagen-efter-medicin. ”Tvingar man i sig en hel liter innan man går och sover så är det garanterad effekt” hävdade han.
Kanske stämmer det.

Det har alltid funnits medel mot baksmälla: råa ägg, Underberg, gurglat saltvatten, återställare med mera med mera. Jag tror inte på någon av dem.
För varför skulle vi hålla på med sådant? Visst är det obehagligt att någon gång få i sig för mycket. Men det är väl ändå så att dagen-efter-ånger ingår i bilden. Vad vore du utan den?
Vad skulle hända med alla de spritromantiker som åratal efter en rummelomgång kan berätta historien om och om igen om hur makalöst roligt det var, och hur illa han mådde dagen efter, och hur förfärligt pinsamt han hade betett sig, och vilken ågren han haft? Han (för det är sällan en hon) skulle ju tappa sin identitet.
Verkar det inte lite för lätt också? Slippa baksmällan genom ett litet piller? Nej, något kors att bära ska väl ändå den ha som ramlat dit och andats in spritångorna lite för mycket.
Och vad vore livet utan den klarhet och eftertanke som infinner sig dagen efter? Utan den självförvållade och karaktärsdanande plågan?

Den gamle poeten Valdemar Dalquist skrev i en dikt på 50-talet:
”Jag var full i går, jag var lössläppt och yster
I dag är jag nykter och skamsen och dyster.
I går fick jag gästa vid lasternas brunn,
i dag är jag härsken och torr i min mun.
I går var jag lycklig, jag stod mitt i ljuset,
en gloria fick jag kring pannan av ljuset.”
Det ni! Vad skulle det blivit för poesi med ett dagen-efter-piller där? Platt intet, tror jag.
©EVA JOHANSSON april 2001