Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

Saknad

Den emotionella investering många gör i sina nätvänner ger inte alltid utdelning. Flera av dem som svarat på enkäten tar upp saknaden efter nätvänner som valt att lämna gemenskapen, och den besvikelse och övergivenhet de då kan känna. Ett par personer skriver att de tycker att nätvänner försvinner alltför lätt, och att det kan ske även efter flera års kontakt. Så här berättar en svarande om sin besvikelse över nätvänner som plötsligt uteblir, trots en tidigare intensiv kontakt:

”Ibland har jag blivit väldigt besviken på folk som jag har trott varit vänner. De har plötsligt bara försvunnit ur mitt liv och inte längre hållit kontakt, trots att vi tidigare har pratat via mejl nästan dagligen. Det har också hänt mig att någon har lovat komma på besök och sedan utan förklaring inte dykt upp och aldrig mer hörts av.”

Denna utbytbarhet beklagas av flera i sina svar. Utbytbarheten kan vara ett hot mot nätgemenskapen, att lämna gruppen är bara ett musklick bort och konflikter kan därmed lämnas olösta. De som är kvar i gruppen får efteråt försöka resa sig tillsammans och gå vidare. Ibland kan detta vara svårt, ibland kan det förstås vara en lättnad. Problemen kan bli bestående om en konflikt delat gruppen i två sidor och konflikten inte reds ut. Det kan hämma den fortsatta kommunikationen och minska förtroligheten.
En annan nätanvändare skriver om hur han lärde känna en nätvän och den ovisshet nätvännen lämnade efter sig när hon försvann:

”En av de första kontakterna kom som så ofta till av en ren slump. Jag hittade en intressant hemsida där jag skrev en kommentar i gästboken, svaret blev ett mail där hemsidans ägare funderade på vem jag var och varifrån. Lite av en antiklimax blev det förstås när det visade sig att det bara var cirka 6 mil mellan oss. Med tiden utvecklades denna kontakt till en tämligen intensiv mailkontakt för att även övergå till ett samarbete där jag gjorde en del fotojobb åt henne. Tyvärr har vi tappat kontakten, jag vet egentligen inte vad som hänt men helt plötsligt var hon försvunnen från nätet. Och kanske även från verkliga livet?”

Många nätanvändare håller isär sina nätkontakter från IRL-livet. Troligen är det många som har nära och djupa relationer med nätvänner men som inte berättar om dessa för sina anhöriga, eller lämnar så mycket uppgifter som sig själv att det går att hitta personens familj eller arbetsplats. Skulle någon hastigt bli svårt sjuk eller till och med avlida hastigt är det möjligt att nätvännerna aldrig får veta vad som hänt.
När jag nyss börjat umgås med människor på nätet hade jag kontakt med en man som plötsligt bara försvann. Vi hade fått kontakt på en chatsida och sedan mailat några gånger, och hade en del gemensamma intressen. Båda två använde vi hotmailadresser och han hade ett mycket vanligt namn och bodde i Stockholm. Det här var strax före jul, troligen 1997, och i ett mail berättade han att han skulle gå på julfest på jobbet på kvällen, en vanlig kväll i veckan, och skulle sedan höra av sig när han kom hem. Det var det sista jag någonsin hörde av honom. Han bara gick ut genom dörren och var borta. Jag tänkte förstås att det var för att han inte ville ha kontakt med mig längre, men eftersom jag inte visste, så kände jag mig också osäker. Under några veckor efteråt tittade jag på dödsannonser i DN men hans namn dök inte upp.
I kapitlet ”Vänner” berättar Ingrid Edman om sin nätvän Pilar som dog under en resa till Irland, och hon ställer sig frågan ”hur sörjer man en nätvän?” Kan omgivningen, familj och IRL-vänner förstå det känslomässiga engagemang jag har i mina nätvänner, personer de aldrig sett? Kanske kan det vara svårt att föreställa sig.

Att hantera sorg på nätet är en nödvändighet idag, med de många nätkontakter vi har. För en tid sedan läste jag i en artikel i New York Times på nätet om 23-åriga Deborah Lee Walkers blogg. Hon dödades i en trafikolycka i februari 2006 och för att hennes nätvänner skulle få veta vad som hänt och få möjlighet att trösta varandra fortsatte hennes pappa att skriva i hennes blogg. Så skedde också när Katie Knudson dödades vid en beskjutning i Florida, då upprätthöll hennes styvpappa Bob Shorkey hennes hemsida av samma skäl. Flera bloggare i världen har kommenterat detta och menar att döden och sorgen också finns online, såväl som livet och vänskapen.

Write a comment





*