Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

Hitta likasinnade och dem man annars inte skulle ha mött

När vi får kontakt med andra likasinnade känner vi samhörighet med dessa och kan skapa mentala och känslomässiga band mellan oss. IRL kan vi hitta likasinnade genom till exempel hur vi klär oss, vilken musik vi lyssnar på, om vi spelar golf i samma klubb eller är med i samma hembygdsförening. På nätet kan vi ännu mer strukturerat söka efter dessa, och detta ses som nätets stora fördel enligt många svarande: att kunna hitta likasinnade.
Det kan vara allt från att få kontakt med dem som delar samma hobby eller yrke, till dem som befinner sig i en liknande livssituation, till exempel den som har en viss sjukdom, är överviktig, är nybliven förälder eller står i begrepp att gifta sig.

Svaren ger exempel på hur man sökt sig fram till dessa nätrelationer och funnit ett snarare smalt och djupt än brett och grunt umgänge. I flera fall görs en jämförelse med IRL-umgänge där det ses som svårare att framför allt hitta likasinnade där man befinner sig. Detta beskrivs i ordalag som att nätet är mer ”nischat” eller att det är lättare att få kontakt med personer med samma livsstil och intressen, lättare att till exempel ställa en fråga om något eller be om hjälp av okända.

En av mina egna nätvänner som jag lärt känna via skrivarlistor berättar om sina erfarenheter i sökandet på nätet efter likasinnade. Han liknar nätvännerna vid en sorts familj och han tror på det positiva med nätet, att kunna ”rädda ensamma själar”, precis som flera av enkätsvaren också visar:

”Går det att ha en fungerande vänkrets över nätet? Ja, det tror jag faktiskt. Jag har själv goda erfarenheter av att det faktiskt går att skapa sin egen lilla ’familj’ därute.
För några år sedan gick jag med i ett par skrivarcommunities på nätet, eftersom jag kom in i en fas i livet där jag kände att jag behövde skriva av mig upplevelser som jag hade haft och fortfarande hade. Jag kände att jag ville dela med mig av mina känslor och mitt skrivande för att se om andra än jag själv tyckte att det jag skapade var läsvärt. Jag hade även i den vevan mer av en slump börjat skriva på en ungdomsnovell som sedan blev en roman (om jag får säga det själv).

Efter en tids skrivande blev huvudpersonerna väldigt ’levande’ och historien gav sig mer eller mindre själv. När personer i handlingen vill ’dra iväg’ åt ett annat håll än det man själv tänkt är det bara att låta dem göra det. Det hela slutade med att jag skrivit cirka 100 A4-sidor på min pc. Om det blev bra får andra bedöma som har läst den, och uppföljaren, vilken är ungefär lika lång.

Hur som helst, det var när jag var i sluttampen av min första roman då jag började leta efter någon eller några som kunde bedöma om det jag skrev var bra eller dåligt. Att skicka in historien till ett förlag var otänkbart, då jag visste att det fanns både en hel del grammatiska fel men även en del nybörjarfallgropar som en författardebutant (om jag får kalla mig det) lätt ramlar ner i.

Jag sökte mig ut i cyberrymden efter likasinnade och fann en skrivarlista där jag blev god vän med säkert ett tiotal personer som liksom jag älskade att skriva. Vi bestämde oss efter ett tag för att starta en egen skrivarlista där vi hjälpte varandra att ge kommentarer och respons på våra texter, som kunde vara både prosa och dikter.
I takt med tiden började vi också bli lite mer personliga i våra relationer och skrivandet fick kanske mindre betydelse. Några av oss blev väldigt goda vänner och vi började diskutera både musik och mer vardagliga händelser. Kort sagt, vi blev en egen liten familj där ute på nätet med allt vad det innebar.

Jag tror att Internet har räddat många ensamma själar. Folk som tidigare mest satt ensamma hemma och tittade på tv har nu en ny kanal ut, där man faktiskt kan träffa många likasinnade eller kanske till och med träffa någon som gör att man bryter sin isolering och fungerar som de flesta andra ute i världen. Jag tror att chansen att lyckas i ett varaktigt förhållande är större om man först lär känna varandra via till exempel kvällskurser eller som nu är vanligt via mail eller chatrum i stället för klassikern att träffas på en fest eller danstillställning. Då får man reda på så mycket mer som finns under skalet på en person. Konsten att läsa mellan raderna är ju betydligt svårare på en fest där kanske merparten av personerna är mer eller mindre berusade.
Personer som är osynliga i vissa sammanhang (t ex på en fest där de framfusiga har sin marknad) kan ju visa sig vara väldigt intressanta om man lär känna dem. Så mitt råd är: Skippa den där krogkvällen och anmäl dig till en kvällskurs i stället. Eller varför inte söka på Internet efter forum av något du är intresserad av. Kanske finns det någon där som fångar ditt intresse eller som kanske ännu hellre blir intresserad av dig…
Slutligen vill jag dock betona att min avsikt med att gå på skrivarkurs och min aktiva tid i skrivarcommunities ej hade med detta att göra. Jag levde då och lever fortfarande i ett fast förhållande sedan 22 år och är både gift och stolt pappa till tre fantastiska barn.”

I ovanstående läser vi att han tror på nätet som mötesplats både för de som har en intressegemenskap och de som kan känna sig socialt isolerade. På nätet finns alla möjligheter till kontakt, både med dem jag redan är förbundna med på något sätt och de som är olika mig.
En engelsk forskare och statsvetare, Pippa Norris heter hon, har undersökt om nätet främst främjar antingen överbryggning mellan personer som annars inte skulle mötts på grund av sociala och ekonomiska faktorer; eller utvecklingen av sociala band mellan likasinnade. Hon fann att nätkontakter i något högre grad förstärker sociala band än fungerar som en brygga mellan annars åtskilda grupper:

”…online groups does bring together like-minded souls who share particular beliefs, hobbies or interests, probably due to the hyperpluralism and ideological diversity widely evident on the internet, as well as widening social diversity.” (Norris 2004:36)

”Med hjälp av internet upprätthåller jag hela mitt sociala umgänge” berättar en medelålders kvinna i sitt enkätsvar. Hon pendlar varje dag och har svårt att hinna med att umgås så mycket som hon vill och menar att nätet är hennes enda möjlighet att hålla kontakten med sina vänner, IRL-vänner såväl som nätvänner. Hennes nätumgänge startade på intresserelaterade mailinglistor och de som sedan blivit hennes nätvänner är främst de som befunnit sig i liknande livssituationer.
Genom att hitta andra människor som till exempel delar samma intresse eller samma sjukdomserfarenheter uppstår också nära relationer som i flera fall utvecklas till djup vänskap. Att från början ha gemensamma intressen anses av några som en fördel för att utveckla en vänskapsrelation över huvud taget. Så här lyder ett svar från en person som gillar att träffa andra med samma intressen, eftersom det ger en bra start när man ska lära känna någon:

”En stor och avgörande fördel skulle jag säga är att man har gemensamma intressen redan från start. Intresset/hobbiesen är antagligen skälet till att man träffas på nätet och gör man sen slag i saken och träffas IRL så ‘känner’ man redan varann och gillar varann så att relationen kan fördjupas ytterligare. Det finns redan ‘givna’ samtalsämnen och man kanske redan hunnit bli personlig.”

Detta ”nischade” sätt att söka kontakt kan också innebära avskärmning. Nätanvändaren kan lika lätt undvika kontakt med dem som har avvikande synpunkter och intressen, som att hitta likasinnade. Nätet kan både överbrygga socioekonomiska klyftor som ålder, samhällsklass och etnisk tillhörighet; och sammanbinda människor med gemensamma intressen och värderingar. Lokala gemenskaper kan ersättas av intressebaserade via nätet eftersom gemenskapen i nätgrupper ofta är mer inriktad på ett ämne, till skillnad mot hur det är utanför nätet, där man kan träffa på dem man känner i många olika sammanhang. Vi riskerar att få mindre slumpmässiga kontakter och mer sådana vi söker målmedvetet om vi håller oss till socialt umgänge på nätet.

En aspekt på nätrelationer är att genom att aktivt söka efter likasinnade finns möjlighet att få kontakt med personer man aldrig annars skulle ha träffat, till exempel på grund av sociala och ekonomiska faktorer, eller yttre faktorer som avvikande utseende eller brist på utstrålning, eller att de inte finns i ens grannskap eller på jobbet. Detta lyfts fram av en mindre grupp som en av de stora fördelarna med nätet. Så här beskriver två av nätanvändarna hur de uppskattar möjligheterna att på nätet träffa människor de inte skulle stött på någon annanstans. Båda citaten kommer från kvinnor i medelåldern:

”Jag tycker det är spännande att prata med människor överhuvudtaget. På nätet får man kontakt med allehanda typer som man kanske aldrig pratat med annars, hade valt bort på grund av speciellt utseende eller utstrålning kanske. Visserligen träffar man många ’idioter’, men man blir bra på att sålla efter ett tag och bryr sig bara om de man verkligen fastnar för.”

”Jag blev tipsad om mailinglistor av en mer erfaren datoranvändare som jag kände sedan tidigare och anmälde mig till ett par.
Av nätvänner får man information om andra orter och ibland även andra länder vilket är intressant. IRL-vänner finns oftast på hemorten.
Jag gillar dem [nätvännerna]. De ger mig mycket genom att berätta vad de gör och tycker om olika saker. Det är människor som jag troligen inte skulle ha haft något utbyte av om jag hade träffat dem öga mot öga. Vi är väldigt olika men ändå tror jag att vi är många som trivs med varandra, annars skulle vi inte vara kvar. Vissa har kommit och varit med ett kort tag men flera av oss är medlemmar på mailinglistor sedan lång tid tillbaka.”

I beskrivningarna anas också en viss glad häpnad över detta, inte bara konstaterande, och några uttrycker också tacksamhet. Av flera beskrivs dessa kontakter även som ett tillskott i den enskildes sociala liv, något som berikar livet utöver själva vänskapen eller bekantskapen och som tillfört livet nya dimensioner.
Mary Chayko har studerat hur distansrelationer etableras och utvecklas. När vi inte ser varandra, som till exempel vid internetrelationer, är vi mer noga med hur vi presenterar oss; vi engagerar oss mer i hur vår bild av oss själva framställs inför andra. Vi berättar ofta mer än vad vi gör för nya IRL-bekanta. Kanske presentationen vid nätkontakten ger en mer ingående bild än vid IRL-möten.

Vi känner lätt samhörighet med dem som vi uppfattar som likasinnade. Detta kan vi uppfatta genom symboler, till exempel i klädseln eller på annat sätt. Går man in i en grupp människor som man uppfattar som likasinnade sker det oftast med starka positiva känslor gentemot de andra i gruppen. Att gå med i en intressegrupp på nätet ger samma positiva förväntan, och detta menar Mary Chayko har blivit det primära i nätkontakter. Men det behöver inte bara vara intressegrupper, det kan också vara andra grupper där vi känner någon form av ömsesidighet, till exempel en allmänt social grupp för en viss ålderskategori.
I små nätgrupper kan man särskilt förvänta sig att de sociomentala banden utvecklas. Hon skriver om känslan av resonans när två eller flera personer är på samma våglängd och har en känsla av ömsesidig förståelse. Mary Chayko konstaterar att vi är särskilt benägna att känna sådan sympati med till exempel nätvänner. Sociomentala band mellan nätvänner kan ha stort intellektuellt och känslomässigt djup och kan kännas intimt även om man aldrig träffas ansikte mot ansikte. De som utvecklar sådana relationer är mer flexibla personligheter än dem som inte kan föreställa sig sådan vänskap menar hon, och beskriver dem så här:

”These people have learned to define, interpret and experience social bonding far more flexibly and fluidly than those who simply cannot imagine bonding in such a way (let alone do so).” (Chayko 2002:125)

Intimiteten förankrar oss mentalt skriver hon, och detta ser man ofta exempel på bland nätvänner. När hon undersökt nätrelationer har hon sett att för den som känner sig utsatt av något skäl kan det sociala stödet från nätvännerna vara extra viktigt, och då blir också oftast stödet stort. Detta är vanligt bland nätvänner.
Nätvänner kan visst lära känna varandra som hela personer, nätvänskapen kan vara både bred och djup. Chayko menar att kvinnor har mer nära nätvänner än män genom vår förmåga till intimitet. Detta är en generell slutsats som det givetvis finns undantag från. Själv tror jag att det beror på hur vi fostrats snarare än en medfödd förmåga, men det är mer en diskussion om genus som social konstruktion eller som biologisk skillnad mellan kvinnor och män.

Anonymiteten på nätet gagnar intimiteten fann också Mary Chayko, precis som i min enkät och i flera andra studier av nätrelationer. Anonymiteten gör oss mindre hämmade i relationen även om den också för med sig en risk för svek, men den risken finns också i IRL-livet. Om hur anonymiteten påverkar våra nätrelationer berättar jag mer i nästa kapitel.

Write a comment





*