Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

En väg ut ur social isolering

Många nätrelationer uppstår i virtuella grupper, till exempel mailinglistor, diskussionsforum och communities; och deltagarna känner sig allt mer hemma i gruppen i takt med ökad kommunikation över tid. Mest utmärkande är detta för deltagare i marginaliserade grupper, det vill säga grupper av personer som har en viss utsatthet i samhället. På nätet finns exempel på många mailinglistor och diskussionsgrupper med syfte att ge stöd och information om till exempel en viss sjukdom eller som vänder sig till socialt utsatta grupper.
För en mindre del av dem som svarat på enkäten verkar nätvännerna fylla en sådan extra viktig funktion: som informellt socialt stöd och en väg ut ur social isolering. Detta är tydligt i de öppna berättande svaren. 35 personer nämner antingen sjukdom, ensamt föräldraskap, depressioner, andra problematiska livssituationer eller ensamhet som en förklaring till hur viktiga deras nätvänner är.

Kvinnan som skrivit enkätsvaret som följande citat kommer från berättar också att hon är svårt sjuk men att hon funnit andra med samma sjukdom på en mailinglista för personer med den gemensamma sjukdomen:

”Mina nätvänner betyder mycket för mig, de finns alltid där redo att skratta med mig, trösta mig om jag mår dåligt osv. Har fått kontakt med många genom åren som jag aldrig kommer att släppa kontakten med, sådana som har blivit riktiga vänner.”

Det finns också ensamföräldrar som upplever sig leva i social isolering och har nytta av nätet som ett sätt att ha ett socialt umgänge. Så här skriver en mamma:

”Det har gett mig en helt ny möjlighet att knyta kontakter och bryta min relativa sociala isolering.”

Den ensamma mamman i citatet ovanför berättar att hon har svårt att hitta ledig tid, att ta sig ut för att ägna sig åt egna intressen. Därför uppskattar hon nätvännerna, och särskilt att kunna skriva och läsa mail när hon själv har tid, och inte vara beroende av att passa andras tider för umgänge.
Forskning visar att det är många av dem som har sociala kontakter på nätet som är socialt isolerade i IRL-livet. Nätet ökar möjligheterna till kontakt för dessa och kan därför öka välbefinnandet för den som har det svårt.
Det kan också vara tvärtom eftersom den tid man använder för nätkontakter skulle kunna användas för sociala kontakter ute i samhället i övrigt. Men personer som till exempel är blyga, har social fobi eller har andra svårigheter att utveckla IRL-kontakter, kan i stället dra fördel av möjligheterna på nätet tack vare den trygghet de kan känna där. I nätkontakterna behöver man inte i samma utsträckning fundera på hur andra ser på en, och det är dessutom så lätt att välja i vilken utsträckning man vill ha kontakt, både i omfattning och tid.

Forskare har funnit att socialt isolerade personer tenderar att använda nätet för att skapa vänskapsrelationer och därmed få ett ökat välbefinnande, medan de utåtriktade klarar det bättre utan nätet. Internet ger den socialt isolerade en unik möjlighet att utveckla hållbara relationer. För den som både har svårt att umgås och är inåtvänd i sin personlighet ersätter inte nätet IRL-relationer, eftersom IRL-alternativet inte finns för henne eller honom. Men det kan också leda till att man kan lära sig socialt beteende för IRL-livet, genom att börja med textbaserad kommunikation och sedan gradvis övergå till IRL-kommunikation där man möter andra ansikte mot ansikte.
De 35 som i enkätsvaren berättar om hur nätet blivit en möjlighet att bryta en social isolering är alla kvinnor. Gruppen består av en marginellt högre andel landsbygdsbor än hela svarsgruppen, men de är så pass få att man knappast kan dra någon slutsats av det. Två tredjedelar av de 35 i den här gruppen är personer som i enkäten också svarat att de har sitt huvudsakliga umgänge på nätet och även har fler nätvänner än IRL-vänner. Några av dem skriver också att de med nätvännerna för första gången vågar vara sig själv fullt ut. Mer om det i nästa kapitel.

Många människor söker sig till nätet för att hitta andra i liknande svåra livssituationer konstaterar också Mary Chayko och nämner sjukdomar, sociala svårigheter, stress och isolering. Dessa söker sig till andra för att få förståelse, gemenskap och kunna se nya möjligheter. Effekten är ofta överväldigande positiv, särskilt för dem som saknar stöd i sitt vardagsliv, och dessa vänskapsband kan bli mycket starka. Även nätgrupper som inte har som syfte att fungera som socialt stöd får ofta den funktionen, eftersom sociala band utvecklas bland nätvänner.

I ett par fall bland de 35 respondenterna handlar det om sjukdom hos någon annan familjemedlem än de själva och där beskriver de främst hur nätvännerna gett stöd och nyttig information som fått stor betydelse för förståelsen av den egna situationen. Tidiga undersökningar av nätkommunikation visar att nätanvändarna tenderade att kompensera nätets upplevda elektroniska ”kyla” med extra verbal vänlighet och värme.

Av den här gruppen beskrivs nätvännerna också som en möjlighet att ha ett socialt umgänge trots sin livssituation och av ett fåtal som en livlina i en svår situation. En ung kvinna berättar hur mycket nätvännerna betytt för henne vid hennes skilsmässa, människor som hon menar att hon aldrig skulle kommit i kontakt med utan nätet och som hon skulle sakna om hon miste dem idag.

Liknande fall beskrivs av den kanadensiska sociologen Maria Bakardjieva i hennes arbeten. Hon har undersökt effekterna av bredbandsutbyggnad och nätanvändning både i stad och på landsbygd i Kanada och har forskat om detta sedan flera år.
Bakardjieva använder i sin bok ”Internet Society” bland annat exemplet Ellen för att illustrera nätets möjligheter att bryta social isolering. Ellen ingår i en grupp som Bakardjieva undersökt efter att de fått tillgång till bredband i hemmet i början av 2000-talet. Ellen är medelålders och singel, och har en svår sjukdom som gör att hon periodvis inte orkar ta sig ut. Hennes personlighet har delvis förändrats på grund av sjukdomen och hennes IRL-vänner har till viss del övergett henne, kanske för att hennes förändring känts skrämmande för dem. Men en av Ellens vänner hjälpte henne hitta en stödgrupp på internet för personer med hennes sjukdom.
Detta blev hennes livlina, för här fick hon kontakt med andra personer som verkligen förstod henne och vad hon gick igenom, något hon inte upplevde någon annanstans.

Bakardjieva berättar också om Sandy, en något yngre kvinna som är gift och har en dotter. Maken misshandlar henne och Sandy är rädd för honom. Men hon vågar inte bryta sig ur äktenskapet. Inte förrän hon på nätet fått kontakt med andra kvinnor som tidigare gått igenom samma sak och nu kan ge henne sitt stöd.
Bakardjieva konstaterar internets kapacitet att koppla ihop människor som behöver varandra när de befinner sig i svåra livssituationer, och ge dem möjlighet att utveckla nya vänskapsband utifrån den gemensamma livssituationen.

Att kunna umgås på nätet när man orkar och kan framhålls av flera nätanvändare som mycket positivt och viktigt. I enkätsvaren finns en rad exempel på betydelsen av att kunna utveckla sociala nätrelationer när IRL-möjligheter inte står till buds, i några fall för att över huvud taget ha ett socialt umgänge. Till exempel detta, från en kvinna i 50-årsåldern:

” Pga sjukdom minskade min sociala förmåga och när jag 1998 skaffade min första dator blev jag inbjuden till en epostlista. Där lärde jag känna ett antal personer som med tiden blivit mycket goda vänner.
Det är enklare att umgås via e-post och chattverktyg.
Det är mycket positivt eftersom jag pga min sjukdom inte orkar så mycket irl.”

En annan av nätanvändarna har liknande erfarenhet. Hon tar även upp i sitt svar hur lätt det är att umgås på nätet jämfört med vardagslivet utanför nätet:

”Som förtidspensionär med mycket värk kan jag lätt umgås kravlöst med mina nätvänner. Jag kan stanna hemma i min egen lugna tillvaro de dåliga dagarna och ändå ha social kontakt.
Jag har fått många fina vänner via nätet. Vänner som funnits med nästan hela tiden sedan min första nätkontakt. Vänner som finns både på nätet och som man träffar IRL då och då. Är man inte på humör en dag så är det enkelt att avstå ifrån en nätkontakt genom att skriva att man inte orkar. För mig är det väldigt okomplicerat att ha nätvänner.”

En kvinna som svarat på enkäten skriver att hon med lätthet kan ha kontakt med nätvännerna när hon känner sig deprimerad och inte orkar med IRL-vännerna. En annan med psykiska problem ser nätvännerna som räddningen när hon behöver prata och att hon är mindre konflikträdd på nätet än IRL.
Flera vittnar om det stöd de får av sina nätvänner när de mår dåligt, ett par nämner detta i samband med skilsmässor.
En kvinna med en mycket komplicerad social livssituation berättar att hon skulle ha varit helt utan vänner om hon inte haft sina nätvänner. Hennes bästa vänner är nätvänner men hon träffar dem IRL också, vilket hon tycker är viktigt.

En kvinna som skriver att hon har social fobi ser nätvänner som ett kravlöst sätt att umgås och att över huvud taget ha sociala kontakter:

”Jag tror det började på Aftonbladets chat. Dessa var tillfälliga och ytliga kontakter. Mer hållbara kontakter fick jag via ICQ.
En fördel är att man kan ha ett socialt nätverk trots att man har social fobi. Det är kravlöst och man kan vara hur anonym man vill.
För 5 år sedan ökade min sociala fobi och nätvänner var ett sätt för mej att skaffa sociala kontakter. Då pratade jag väldigt fritt om mej och mina problem. Fick kontakt med andra med samma sjukdomar. Nu har jag lessnat på att ’prata’ sjukdomar och mina nätkontakter är mer ytliga. Har av någon anledning blivit mer asocial även på nätet. Men där finns alltid möjligheten att ’prata’ av sej och oftast är det i alla fall någon som ser en.”

En annan kvinna som också berättar om sin sociala fobi beskriver hur hon på grund av denna tappat många IRL-vänner som inte orkat med henne, men funnit nya på nätet trots att hon där varit helt öppen om sin diagnos. Detta ser hon som en fördel, att vännerna ser henne som hon verkligen är.
Några beskriver sin situation som ensamma mammor till stor del bundna till hemmet under barnens småbarnstid och uppskattar möjligheterna till kontakt med nätvänner när barnen somnat på kvällen.

Huvudsakligen beskrivs i svaren vad nätanvändarna får i sina förhållanden till nätvännerna, men i en hållbar social relation krävs också att ge. Av dem som deltar i stödjande nätgrupper är det ungefär hälften som aktivt både ger och får stöd medan resten är de som företrädesvis tar emot stöd, enligt amerikansk forskning om internet.
I en grupp på nätet är det synligt för alla deltagare när stödjande insatser ges vilket kan bidraga till att man ger stöd, eftersom det i gruppen kan ge ökad status åt den stödjande. Den som är mån om att stödja andra och visar detta ger ett positivt avtryck även för övriga i gruppen.
En rad forskningsstudier ger stöd för Chaykos teori att djupa vänskapsband och intima relationer som präglas av ömsesidighet kan utvecklas, och verkligen utvecklas, mellan nätvänner. Men det innebär inte att IRL-vänner överges för nätvännernas skull utan snarare ersätter nätvänner IRL-vänner där de senare saknas, särskilt för nätanvändare i någon form av social isolering.

Motstridiga resultat visas i andra forskningsstudier. Till exempel att ökad social interaktion på nätet kan ge en ökad känsla av ensamhet, att nätanvändning leder till minskat umgänge med familj och vänner, och att nätanvändare är mer ensamma än icke-användare. Andra forskare har funnit att medlemmar i marginaliserade grupper kan stärka sin självidentitet och få ett betydelsefullt socialt stöd genom nätkontakterna; att nätrelationer kan djupna snabbare än IRL-relationer och vara särskilt positiva för socialt isolerade, och även främja deras IRL-relationer.
Det är viktigt att se båda sidor av nätet som relationsverktyg, och inse att det finns fördelar och nackdelar, precis som med andra sätt att kommunicera människor emellan.

Write a comment





*