”De har blivit min ’syjunta’ och jag blir väldigt besviken när någon försvinner.”

Så uttrycker sig en av de 208 personer som svarat på enkäten om nätrelationer och nätvänner. Hon är en av de relativt få svarande som tar upp nackdelar med nätrelationer. För nackdelar och problem finns förstås, och inte bara avsaknaden av kramar och kroppsspråk i kommunikationen.
Något som beklagas av några nätanvändare är utbytbarheten, att nätvänner kan försvinna snabbt och lätt utan spår och att man därmed tappar kontakten med människor som kommit att betyda mycket. En person skriver om sin besvikelse över att alla nätvänner inte tar lika seriöst på relationen, vilket också påverkat hans eget beteende på nätet:

”Några av de vännerna är borta, det är sorgligt. En del tar nätvänneriet väldigt flyktigt och jag har blivit mer sådan nuförtiden. Så numera är ambitionsnivån rätt låg att de ska övergå i IRL-vänskap. /…/ Nätvännerna idag är ofta sådana som bor långt bort, eller det finns annat som gör det rätt omöjligt (jobb, partners, barn) att träffas.”

En annan synpunkt som kommer fram i några svar är att nätvännerna kan bete sig oärligt och slippa ställas till svars för det. En kvinna menar att det tar ett tag innan man lärt sig vilka av nätkontakterna som är ärliga och uppriktiga och vilka som inte är det, och som slipper undan sitt ansvar på grund av att kontakten är mindre personlig.

”När jag började vara aktiv på nätet -94 var det diskussionsgrupper som var aktuellt. Jag tror inte att mailinglistor ens var påtänkta. Det var inte så allmänt med e-postadress och internet, inte ens i arbetslivet, men vi vet ju hur det har exploderat sedan dess.

Den första mejlingslista jag var med i var Tjejringslistan. Tjejringen grundades av en tjej härifrån stan och var otroligt aktiv under nittiotalet och en bit in på tjugohundratalet. Tjejringslistan finns fortfarande och blossar upp ibland – den ligger på Kanalen. Vi hade t.o.m en IRL här i Västerås i augusti 1997. Vi var väl en sju-åtta stycken som träffades, gick på internet-café där de hade en virtual reality-apparat. Det var jätteläskigt. Sedan var vi hemma hos en medlem och lagade mat och satt och pratade till långt in på natten. En tjej från Stockholm bodde hos mig och vi cyklade tandem till middagsträffen, minns jag. Vi hade vissa problem med att hitta dit. Jag är fortfarande med i Tjejringen, men hör inte till de aktivaste precis.

Nästa lista för min del blev Tantvarning, som jag tror att jag hittade efter att ha läst om den i någon tidning. XX-listan är en avknoppning från Tantvarning som faktiskt berodde på en konflikt. Hur det kom sig är en lång och krånglig historia, som jag nog egentligen har glömt det mesta av, men det som utlöste det hela var att någon upplevde att en annan medlem blivit nervärderad p.g.a sitt jobb och så var den brytningen ett faktum i slutet av 1998. Tantvarningslistan lär fortfarande vara i drift tror jag.

Det första året var ett aktivt år på XX-listan. Yahoos statistik stämmer inte på långa vägar. Det skickades mängder med mejl varje dygn och vi var nog uppåt 25-30 medlemmar. Första IRL:en hölls i Linköping i februari det året.

Mejlinglistor samlar människor som annars aldrig skulle träffas och det medför naturligtvis att när den första nyfikenhets och artighetsperioden är över, kommer skillnaderna fram! De som visade sig vid alla IRL:er var skillnaden mellan rökare och icke rökare, när vi var i London och i Prag t.ex. och förstås bodde i olika rum. Men trots alla olikheter i ålder, bakgrund och intressen så kändes det som att vi var en enda stor familj. Vi hade en period i början ett familjeträd! Jag var en av dem som trodde att detta var för alltid och som blev så förvånad när det började uppstå sprickor i fasaden. Folk exploderade och lämnade listan av olika orsaker – något jag själv till sist också gjorde.

En medlem, som jag sedan början av listlivet betraktat som en verkligt god vän, visade sig vara både falsk och förslagen när det gällde att tillskansa sig pengar genom lögn och bedrägeri och till sist ville jag inte vara med på samma lista som henne längre. Det var en bitter upplevelse, att någon jag haft i mitt hem flera gånger, någon jag litat på och anförtrott mig åt, var så genomfalsk. Min tilltro till mänskligheten fick sig en knäck. Nu är jag av naturen väldigt positiv och godlynt så jag har hämtat mig igen, men det tog dryga året. Under den tiden startade jag en annan lista för att hålla kontakt med dem som redan lämnat listan innan jag gjorde det. Det visade sig då att de flesta lämnat just p.g.a den person som sen lurade mig. Det är historia nu.

Det är dock lite besynnerligt hur människor tonar ut ur listan. Kvinnor jag trott jag skulle känna för evigt får plötsligt nog av listan och lämnar den. Anledningarna är ibland lite dunkla, tycker jag. Ena dagen finns de där; nästa är de borta. Det är så väldigt enkelt att avregistrera sig och försvinna. Kanske borde man behöva tillåtelse innan man lämnar en listan liksom vi kräver tillåtelse för någon att ansluta sig till den. Jag kan förstå att ens personliga förhållanden ändras genom skilsmässor, barnafödande, flyttningar, nya förhållanden osv. men jag kan inte förstå varför ”sånt” måste få en att lämna listan.

För mig är listan ett ständigt pågående samtal – ett kafferep om du så vill. Listan är verkligen, eller kanske rättare sagt har varit, ett ställe att ventilera vardagens små förtretligheter, ett ställe att ge utlopp för sin irritation över tillvarons törnar, trilskande ungar, kollegor och partners och ett ställe att få bekräftelse och uppmuntran på. Det är till listan jag mejlar länken till mina nya sidor. Det är listan som känner till mina barn och barnbarn. Det är som att ha en hel bunt mostrar och fastrar som tittar på bilderna och berömmer. Det är till listan jag ställer frågan om jag behöver veta något jag inte kan få svar på någon annan stans – och jag får svar!

Jag har haft stor glädje av mitt listliv eftersom jag och min man inte har något umgänge. Att sitta vid datorn och prata med väninnor på ICQ och MSN, som vi ofta gjorde förr, blev en ersättning för det sociala liv jag inte har. Fast då ljuger jag. Jag har ett rikt socialt liv även IRL genom mina fritidintressen och mitt arbete, men jag kan inte minnas när vi senast hade några andra människor än familjen och släkten här hemma på middag t.ex. Det tycker jag är lite sorgligt och ibland drömmer jag om stora fester med massor av folk och då brukar jag försöka arrangera någon form av IRL-träff för att få utlopp för mitt umgängesbehov.

Det som är sorgligt med nätvänner är alltså att de alltför lätt försvinner för en. Det är förmodligen sant att du måste vara väldigt försiktig med hur du uttrycker dig i skrift, mycket mer än när du har den andra personen framför dig, eftersom så stor del av vad vi säger ligger i kroppsspråket och inte i orden. Det är nog därför det är så lätt att känna sig illa behandlad på en lista skulle jag tro. Men glädjen med listvänner är så stor att jag tar risken att vara med på listan ändå. De nätvänner jag verkligen litar på, de känner jag att jag kan berätta vad som helst för. Sen har det väl visat sig då och då att jag kanske inte skulle ha gjort det, men gjort är gjort och vem kan gräma sig i evighet över begångna missbedömningar.”

En nackdel med möjligheten att vara mer eller mindre anonym på nätet är medvetenheten om att andra kanske inte är helt ärliga i den information de lämnar om sig själva, vilket kan skapa en känsla av osäkerhet. Det kommer fram i några av enkätsvaren. Kanske är detta en antydan om att nätvänskapen ibland visar sig vara ensidig, och en följd av den relativa anonymitet som annars ses som en fördel.
Nätrelationer innehåller också andra problem och kan till exempel upprätthålla en depression. En kvinna i min undersökning berättar om hur hon under en tid av depression hade ett stort stöd i att kunna vara sig själv i umgänget på nätet och att inte behöva förställa sig, men samtidigt tror hon att depressionen förlängdes eftersom nätumgänget var ett bekvämt sätt att fly från verkligheten. Hon tror att nätkontakterna förde med sig att hon kunde stänga in sig hemma eftersom nätvännerna inte ställde samma krav på henne att ta sig ut som IRL-vännerna gjorde. Idag har hon mer ytliga kontakter med nätvänner:

”Idag har jag inte så mycket kontakt med nätvänner. Under den tid då jag hade det som intensivast var jag deprimerad och hade stort stöd i att kunna vara mig själv och även tänka bort allt det jobbiga i vardagen med folk som inte hade några förutfattade meningar. Samtidigt tror jag att depressionen förlängdes i och med att jag kunde fly undan verkligheten så bekvämt under lång tid. Mina nätvänner ställde inte samma krav som IRL-vännerna och underlättade för mig att undvika verkligheten. Idag har jag flera vänner som jag har sporadisk kontakt med som initialt lärt känna via nätet. Idag har vi dock kontakt på samma sätt som jag har kontakt med andra vänner – mejlar ibland, ses ibland. De har blivit ’vanliga’ vänner.
De kontakter jag idag har med nätvänner är mycket mer ytliga. Jag föredrar detta nu, eftersom jag inte vill leva mitt liv genom datorn eller gömma mig bakom en skärm. Mina ’riktiga’ vänner måste absolut ha den högsta prioriteten i mitt liv, för det är dem som faktiskt finns där, ställer upp och behöver mig mest.”

Den amerikanska psykologen Sherry Turkle var en av de första som forskade på nätrelationer, och hon ser liknande förlopp hos en av sina respondenter, en man som menar att hans personliga problem blivit värre genom att han pratat om problemen med nätvänner. Turkle kom fram till att de som har en inåtvänd personlighet tenderar att engagera sig än mindre i samhället än före nätet och visade ett minskat välbefinnande och en ökad känsla av ensamhet sedan de börjat umgås med nätvänner.

Det är inte så lätt för alla att falla in i umgänget på nätet, där det kan gå väldigt snabbt att lära känna nya människor, och alla känner inte att de kan leva upp till kraven. Det vittnar detta svar om, skrivet av en kvinna i 40-årsåldern som menar att förväntningarna på henne från nätvännerna är stora:
”Jag har ett mycket fåtal nätvänner. Det går fort och lätt att få kontakt med människor på nätet. Jag upplever ibland att de kommer nära väldigt snabbt, ensidigt betraktande av vänner, tror sig veta mycket om mig som de inte vet osv. Det är svårt att leva upp till kraven på vänskap på nätet, det finns så många olika förväntningar och det är lätt att såra. De flesta jag har kontakt med är inte alls på ett personligt privat plan, utan mer inom olika ämnesområden. Jag söker inte människor att ’anförtro’ mig åt på nätet, snarare är idag att behovet av distans är mycket stort. Jag skriver lite bloggkommentarer/gästbokskommentarer, men det är mer i allmänna ämnen. Ett par har jag mailkontakt med, det är allt jag har i nätvänner. Och skulle nog knappast använda den beteckningen själv.”

Kommunikation utan miner och kroppsspråk kan innebära att det lättare blir missförstånd och löften kan brytas av misstag. Det är inte alltid så lätt att bygga upp förtroenden i cyberrymden, därför kan också IRL-möten behövas, menar flera nätanvändare. En av dem berättar att hon i mail är lika rak och brysk som IRL och att det kan ställa till problem eftersom motparten inte uppfattar kroppsspråk och miner som kan visa att hennes ord inte är så allvarligt menade som de kan tyckas i skriven form. Ett par personer skriver att de stött på ”idioter” på nätet men att de lärt sig skilja folk åt med ökad erfarenhet. Citat från ett svar:
” Jag har mött fantastiska människor på nätet, sådana som jag faktiskt träffat irl sen. Jag har daglig kontakt med många av dom och dom har blivit en del av mitt liv. Jag har också stött på falska idioter rent ut sagt. Så det finns både gott och ont med vänskap på nätet!”

Några nätanvändare berättar som vi sett, om hur de svikits av sådana som inte varit helt ärliga, med besvikelse och en känsla av tomhet som följd. Uppenbarligen finns det också några bland de svarande som varit dem som svikit eftersom de lyfter fram som en fördel att man snabbt kan avsluta en nätrelation genom att lämna mailinglistan eller det diskussionsforum där man har kontakt och göra sig oanträffbar:
”Man kan snacka öppet om det mesta och blir det för jobbigt kan man ’göra sig osynlig’ och bara försvinna. Behövs sällan speciellt omständiga artighetsfraser eller vita lögner.”

Trots detta ger svaren övervägande en positiv syn på den anonymitet som nätet erbjuder, även om ett par svarande menar att bristen på möten ansikte mot ansikte innebär att verkligt förtroende inte kan uppstå.

”Ibland har jag blivit väldigt besviken på folk som jag har trott varit vänner. De har plötsligt bara försvunnit ur mitt liv och inte längre hållit kontakt, trots att vi tidigare har pratat via mejl nästan dagligen. Det har också hänt mig att någon har lovat komma på besök och sedan utan förklaring inte dykt upp och aldrig mer hörts av.”

Denna utbytbarhet beklagas av flera i sina svar. Utbytbarheten kan vara ett hot mot nätgemenskapen, att lämna gruppen är bara ett musklick bort och konflikter kan därmed lämnas olösta. De som är kvar i gruppen får efteråt försöka resa sig tillsammans och gå vidare. Ibland kan detta vara svårt, ibland kan det förstås vara en lättnad. Problemen kan bli bestående om en konflikt delat gruppen i två sidor och konflikten inte reds ut. Det kan hämma den fortsatta kommunikationen och minska förtroligheten.
En annan nätanvändare skriver om hur han lärde känna en nätvän och den ovisshet nätvännen lämnade efter sig när hon försvann:

”En av de första kontakterna kom som så ofta till av en ren slump. Jag hittade en intressant hemsida där jag skrev en kommentar i gästboken, svaret blev ett mail där hemsidans ägare funderade på vem jag var och varifrån. Lite av en antiklimax blev det förstås när det visade sig att det bara var cirka 6 mil mellan oss. Med tiden utvecklades denna kontakt till en tämligen intensiv mailkontakt för att även övergå till ett samarbete där jag gjorde en del fotojobb åt henne. Tyvärr har vi tappat kontakten, jag vet egentligen inte vad som hänt men helt plötsligt var hon försvunnen från nätet. Och kanske även från verkliga livet?”

Många nätanvändare håller isär sina nätkontakter från IRL-livet. Troligen är det många som har nära och djupa relationer med nätvänner men som inte berättar om dessa för sina anhöriga, eller lämnar så mycket uppgifter som sig själv att det går att hitta personens familj eller arbetsplats. Skulle någon hastigt bli svårt sjuk eller till och med avlida hastigt är det möjligt att nätvännerna aldrig får veta vad som hänt.
När jag nyss börjat umgås med människor på nätet hade jag kontakt med en man som plötsligt bara försvann. Vi hade fått kontakt på en chatsida och sedan mailat några gånger, och hade en del gemensamma intressen. Båda två använde vi hotmailadresser och han hade ett mycket vanligt namn och bodde i Stockholm. Det här var strax före jul, troligen 1997, och i ett mail berättade han att han skulle gå på julfest på jobbet på kvällen, en vanlig kväll i veckan, och skulle sedan höra av sig när han kom hem. Det var det sista jag någonsin hörde av honom. Han bara gick ut genom dörren och var borta. Jag tänkte förstås att det var för att han inte ville ha kontakt med mig längre, men eftersom jag inte visste, så kände jag mig också osäker. Under några veckor efteråt tittade jag på dödsannonser i DN men hans namn dök inte upp.
I kapitlet ”Vänner” berättar Ingrid Edman om sin nätvän Pilar som dog under en resa till Irland, och hon ställer sig frågan ”hur sörjer man en nätvän?” Kan omgivningen, familj och IRL-vänner förstå det känslomässiga engagemang jag har i mina nätvänner, personer de aldrig sett? Kanske kan det vara svårt att föreställa sig.

Att hantera sorg på nätet är en nödvändighet idag, med de många nätkontakter vi har. För en tid sedan läste jag i en artikel i New York Times på nätet om 23-åriga Deborah Lee Walkers blogg. Hon dödades i en trafikolycka i februari 2006 och för att hennes nätvänner skulle få veta vad som hänt och få möjlighet att trösta varandra fortsatte hennes pappa att skriva i hennes blogg. Så skedde också när Katie Knudson dödades vid en beskjutning i Florida, då upprätthöll hennes styvpappa Bob Shorkey hennes hemsida av samma skäl. Flera bloggare i världen har kommenterat detta och menar att döden och sorgen också finns online, såväl som livet och vänskapen.

”Man får en möjlighet att diskutera och lära känna varandra på ett lugnt och säkert sätt. Det finns inga krav.”

Så uttrycker sig en av de kvinnor som svarat på enkätens fråga om fördelen med nätvänner. Hon är inte ensam om att se på umgänget med nätvänner som kravlöst, lättsamt och enkelt.
Som en följd av nätets möjligheter till anonymitet, både bokstavligt och bildligt, kan relationer med nätvänner upplevas som kravlösa och bekväma. Man behöver inte bry sig så mycket om vem de andra är om de ändå inte syns. Även om kontakterna kan vara djupa kan de ske när som helst när jag har tid och behov, oavsett andras. De finns där ute och svarar när de kan.

Många av dem som svarat på enkäten använder ordet ”lätt” när de med egna ord beskriver sina sociala relationer på nätet, både i betydelsen av att det är lätt att hitta likasinnade med samma intressen oavsett yttre faktiska omständigheter, att det är ett enkelt sätt att hålla kontakt och ett lättsamt sätt, och med mindre krav än IRL-umgänge. En tredjedel instämmer i påståendet ”det är bekvämare att umgås med nätvänner än med IRL-vänner” och 40 procent instämmer i att ”det passar mig att umgås på nätet för att det är kravlöst”.
Bland dem som svarat på enkäten finns det flera som tar upp nätumgänget som ett kravlöst umgänge, ur flera olika synvinklar. Ett svar med exempel på detta är följande från en nätanvändare som tycker att umgänget med nätvännerna kan ske på hennes egna villkor och hon kan själv bestämma i vilken omfattning och under vilka former hon vill umgås:

”Umgänge med nätvänner började via gästböcker/diskussionsforum.
Man kan öppna sig mer [för nätvänner]. Har längre tid för tankar och formuleringar av ord. De känns inte lika ’viktiga’ som IRL vänner; ett mail kan vänta med att besvaras.
IRL-vänner är mer genuina vänner som man inte kan ’slarva bort’ (man kan ju sluta höra av sig till en nätvän/tappa mailadress, få datorhaveri etc). Fysisk kontakt ger starkare band. Jag värderar en riktig kram mer än en skriven kram.
Att umgås med nätvänner är på mina villkor, jag tror inte de blir ledsna om jag inte hör av mig på en vecka eller två, vilket IRL-vänner kan bli. Det är lättsamt så till vida att jag själv kan bestämma när, om och hur länge jag vill ’umgås’ på nätet. Jag tycker det är kravlöst och opretentiöst att umgås då jag slipper bry mig om mitt utseende för stunden. Jag kan sitta i morgonrock och lukta apa utan att min nätvän tar illa upp ”

Som en annan bekväm fördel med mail och mailinglistor ses möjligheten att spara mailen och gå tillbaka och läsa igen vid funderingar på vad som skrevs, vilket kan ge bättre svar och mindre risk för missförstånd. Att missförstånd uppstår vid diskussioner är inte ovanligt, då man inte ser ansiktsuttryck och gester som en del av budskapet.
Möjligheten att vara anonym om man vill, och själv välja vad man vill visa av vem man är kopplas av flera till kravlöshet. Så här skriver en man om detta:

”Man kan vara anonym fram till det att man vet mer. Det är kravlöst dessutom, men bottnar i ansvar också. Möjligheter finns som inte bottnar i det yttre bara.”

Några som har sjukdomar eller handikapp lyfter fram det bekväma i ett socialt umgänge utan fysiska krav på närvaro, att till exempel ha ett socialt nätverk trots social fobi, som vi sett i kapitlet ”Nätvännernas betydelse”. Det spelar ingen roll vem man är utan tankeutbytet är det primära.
I begreppet kravläst ingår i flera svar en syn på nätumgänget som ett lättsamt och mer ytligt sätt att umgås. 31 av de svarande beskriver detta i någon form, så att det framgår att de är mindre engagerade i relationerna till sina nätvänner än till IRL-vänner, att de inte bryr sig lika mycket om dessa på djupet. De sociala relationerna beskrivs av denna grupp i ordalag som ”ha kul tillsammans”, ”ett opretentiöst sätt att umgås”, ”avkoppling”, ”det piggar upp”, ”ett trevligt tillskott i vardagen”, ”som att sitta vid kaffebordet och sladdra…”  eller liknande. En kvinna i 30-årsåldern är en av dem som har en ganska lättsam men också positiv inställning till sitt nätumgänge:

”Det var väldigt enkelt att börja, det fungerar som vanligt när man träffar människor IRL att man lär känna varandra bit för bit. Ibland går det också fortare för man är inte distraherad av yttre omständigheter.
Man enas om ett intresse, man behöver inte hålla igång en vänskap som inte ger någonting.. det är lättare att ’göra slut’ med nätvänner jämfört med IRL-vänner om man känner att det inte ger ngt. Det är kravlöst, har man inte datorn på så är man inte tillgänglig och man kan styra det när man själv vill ha kontakt. Det blir ofta mer humoristiska meningsutbyten och det är också lättare att uttrycka känslor och komma människor in på djupet online.
Fördelen med IRL-vänner är att man kan softa tillsammans, se på tv, göra aktiviteter, gråta ut mot en axel och få en kram t.ex. IRL-vänner kommer aldrig att bli utkonkurrerade av nätvänner, de kompletterar varandra och oftast går det i varandra… att man kanske träffar nätvännerna IRL då och då men inte lika ofta som IRL-vännerna…
Jag har mycket bra förhållande med mina nätvänner. Jag träffar några och har utvecklat en mycket nära vänskap. Andra är lite ’ytligare’ kontakter som man kanske bara tramsar och har skoj med en stund då och då. Med tiden så har man sållat även bland nätvännerna och har bara kvar de som man verkligen har något gemensamt med och får ett utbyte med, medan man inte orkar lägga samma energi på nya kontakter och sporadiska kontakter.”

Denna mer lättsinniga inställning till nätrelationer betyder inte att man med automatik ser dem som mindre hållbara utan snarare mer som bekantskaper än verklig vänskap. En person sammanfattar sina nätrelationer med orden ”nätvänner till vardags och IRL-vänner till fest” och skriver att hon inte orkar vara social i veckorna när hon arbetar och ser umgänget på nätet som ett sätt att då kunna koppla av utan krav, medan hon på helgen är mer benägen att träffa IRL-vänner. ”Men jag skulle aldrig sätta mig vid datorn och chatta istället för att åka iväg och träffa vänner” framhåller hon.

”Umgänget är tidsobundet. Det finns alltid någon som lyssnar och svarar. Jag tycker om att uttrycka mig i skrift. Det finns tid för reflektion och det gör ingenting om jag inte svarar exakt när saker skrivs.
Det är roligt att ha någon som finns i närheten fysiskt för att ta en fika, gå ut och äta mm. Ibland irriterar det mig att mina nätvänner bor för långt bort ”

En yngre kvinna uppskattar att det är lätt att hitta andra nätanvändare med samma intressen och att hon kan umgås på udda tider med människor som har en annan dygnsrytm än hon själv har:

”Man kan skriva av sig! Sällan vräker man ur sig allt det jobbiga ’live’. Det är lätt att hitta stora grupper som är intresserade av samma område, med erfarenheter och kloka råd att komma med. Man kan umgås ’konstiga tider’. Jag mejlar när jag har tid, andra när de har tid, och på så vis kan man ha kontakt varje dag även om man har ett krävande arbete och inte så mycket tid över, eller om man har olika dygnsrytm etc. ”   

Andra beskriver nätumgänge som mer effektivt än IRL-umgänge, att slippa restid för att träffas eller att inte behöva lägga tid på kallprat. Den som flyttar kan fortsätta att ha ett nära och intensivt umgänge med vänner via nätet utan att vara beroende av att kunna träffas fysiskt, vilket nämns av vissa. Några av de svarande är utlandssvenskar och de skriver om hur de uppskattar att kunna umgås med svenskar i Sverige eller på andra håll i världen utan att vara beroende av tidpunkt eller att träffas fysiskt. Bland de svarande finns också några som berättar att de som ensamma mammor har svårt att få tid för IRL-umgänge och att ta sig hemifrån för att träffa vänner och av dessa beskrivs nätumgänget som bekvämt, till exempel att man kan föra ett samtal ”när barnen härjar”.

En utlandsbosatt kvinna reflekterar om att umgås med vänner på nätet. Hon har småbarn och tycker att det är bra att kunna kommunicera när hon har tid, och att det inte spelar någon roll om kontakten ibland plötsligt måste brytas. Dessutom gillar hon att på ett enkelt sätt kunna hålla kontakt med både nya och gamla vänner men blir ibland stressad av alla mail som ska läsas och besvaras:

”Som mamma känner jag att det är skönt att kunna ha kontakt när jag hinner om man säger så. Att kunna springa ifrån mitt i ett samtal via chat är rätt vanligt nuförtiden, ibland utan att ens säga ’vänta lite’ först, och det ger en större frihet. Mail går snabbt och till vilken del av världen du vill, och det kostar mindre än att skriva ett vanligt brev. Man kan multiplicera avsändarna så man kan skriva samma sak till flera olika på samma gång. Man kan ställa in så man ser att personen läst mailet, även om hon/han inte svarar. Man kan skicka site-adresser om något som verkar intressant som man har läst och på så sätt sprida information snabbt om något som man tycker om, eller t ex skicka foton, filer och sin hemsidesadress, genom mail eller siter.
I mitt fall då jag är glömsk kan jag lätt gå tillbaka och läsa igen vad någon sa, och det känns som att jag håller större ordning på folk och deras liv, samt deras namn…å andra sidan har man ett större nätverk av vänner vilket gör det svårt att hålla reda på alla. Till sist den bästa fördelen – jag kan ha kontakt med mina gamla IRL-vänner samt familj ’gratis’ via internet, även om de bor i Sverige och jag här i Xxxx! De kan ta del av mitt liv på ett helt annat sätt, och vi kan prata i telefon billigt eller gratis via internet.
Att ha nätvänner gör mig ibland lat att ’fixa mig’ och jag och barnen går länge i pyjamas etc. för ’vi ska ju ändå inte träffa någon’. Så börjar jag dagen med att starta datorn och kolla mailen, chatta med svenskar m m. Med fler IRL-vänner blir det nog mer ordning med att komma igång på mornarna, eller om man har andra sysslor som gör att man kommer ut mer bland folk. Här är det mycket sällsynt att någon kommer på besök oväntat, men om vi hade bott i Sverige hade jag nog haft ett större IRL-kontaktnät.
Jag ser internet som en stor hjälp i att hålla kontakten med både gamla och nya vänner. Däremot kan jag känna att mail-inboxen fylls så snabbt av alla listmail, privata mail och viktiga mail att jag aldrig hinner läsa ifatt, särskilt då jag också är mamma och fru och har annat att sköta. Innan jag fick internet hade jag sällan känslan av att inte hinna med mina vänner, men nu kan det bli en stress i att hinna svara på mail, särskilt ’list-mail’ där det diskuteras något kanske bara under några dagar, sen byts ämnet. Jag är glad för internet men det har både fördelar och nackdelar, och samtidigt som det är intressant att följa med i allt som händer i icke-IRL-världen känner jag som slutsats att jag spenderar för mycket tid vid nätet.”

I Anthony Giddens teori om samhället använder han bland annat begreppen urbäddning som innebär att ett socialt sammanhang lyfts ur tiden och rummet. Begreppet disembodiment är också vanligt för att beskriva oberoendet av tid och rum på nätet, det vill säga att man kan vara närvarande mentalt utan att vara närvarande kroppsligt. Nätvänner beskriver ofta sina kontakter med ord som ”att träffas”, ”mötesplats” och ”chatrum”, begrepp som har med lokalitet att göra.
Denna avsaknad av fysiska möten gör att nätrelationer är beroende av skriven kommunikation (om man inte använder webbkamera eller IP-telefoni för att hålla kontakt, vilket få ännu verkar göra) och det bidrar till att man kan vara anonym för motparten. Meddelandena kan läsas när mottagaren har möjlighet.

Nätets oberoende av tid och rum underlättar kommunikation. I sociala relationer på nätet gynnas båda parter av detta. Den som hellre skriver än pratar kan komma till sin rätt på nätet. Den som är blyg, har en kroppslig defekt av något slag eller av andra skäl har svårigheter vid möten ansikte mot ansikte, har större möjligheter att kommunicera på nätet. Den som får ett meddelande kan koncentrera sig på meddelandet.
Denna skrivna kommunikation kan också bidraga till nätanvändarens identitetsskapande.
Jag är den jag själv skapar, menar Giddens. Individens självidentitet byggs genom det reflexiva skapandet av en livsberättelse, det som jag förmedlar om mig själv som person och hur det är att vara människa, vem jag är och hur jag blivit den jag är.
Eftersom livsberättelsen ständigt hålls igång genom den skrivna kommunikationen i relationerna på nätet tycker jag att Giddens teori är intressant. På grund av de snabba förändringarna i det postmoderna samhället omprövar vi hela tiden ny kunskap som införlivas i vår berättelse om oss själva, anser Giddens.

Det postmoderna självet är ett splittrat och bräckligt själv och han menar att ”självet kontextualiseras och upplöses, precis som den sociala världen”. Hur jag framställer mitt jag är alltså beroende av i vilket sammanhang jag befinner mig, och kan förändras när sammanhanget förändras. I detta ständigt pågående biografiskapande ingår känslan av att man har en kropp och ett själv och hur de hänger samman. I det postmoderna samhället är kroppen kärnan i självidentiteten, en kropp som dyrkas och som vi strävar efter att skydda mot risker och faror.
Men på nätet spelar den fysiska kroppen ingen roll.
Giddens menar att det krävs en känsla av både kropp och självbild för att ge en känsla av sammanhang. Tvärtemot detta ser många av nätvännerna det som en fördel att kroppen utesluts ur nätrelationen. I stället är det tankarna som är viktiga, vilket vi kan relatera till Giddens teori om det rena förhållandet där själva relationen är kärnan och yttre omständigheter inte har betydelse.

Detta kan också ses som exempel på Chaykos teori om sociomentala band som innebär att vi skapar djupa relationer utan hänsyn till fysisk närvaro. I stället är det tankarna och känslorna som utgör relationen, som sker bortom tid och rum, vilket flera av nätanvändarna anser är en fördel med nätvänskap.
Kroppen avskiljs från självet och det jag skriver i kommunikationen blir min identitet, inte den kropp jag har. Då kan man bortse från kroppsliga faktorer som i IRL-livet kan vara hämmande för en relation, vilket nätvännerna uppskattar. Det är inte vem jag är som är viktigt, utan vad jag står för. Det spelar heller inte alltid lika stor roll med vem jag kommunicerar, utan att jag över huvud taget får kontakt. I IRL-livet är det oftast tvärtom.

”Man kommer i kontakt med hela människan. Stannar inte bara vid det verbala och det som växer fram mellan raderna och i fotot. Man är kort sagt synlig, närvarande.”

Citatet ovan kommer från ett enkätsvar där nätanvändaren reflekterar över skillnaden mellan nätvänner och IRL-vänner, och de fördelar som finns i IRL-umgänget gentemot att umgås på nätet. Många som svarat har gjort sådana jämförelser men det är inte alltid som nätumgänget kommer till korta i den jämförelsen.

Nätrelationerna står inte för sig själv utan griper in i resten av livet. Flera av nätanvändarna använder uttryck som utvecklande för den egna personligheten och berikande i sina berättelser om relationen till nätvännerna. Chayko karaktäriserar, som vi minns, dem som tillåter sig att utveckla vänskapsband på nätet som flexibla personligheter som utmanar gränser och vågar experimentera, med personlig utveckling som följd. Ett ökat självförtroende hos deltagare i nätgrupper där sociala relationer utvecklas konstateras av andra forskare, och nämns i några enkätsvar.
Tre av dem som svarat skriver att de tack vare nätrelationerna blivit mer sociala IRL och mer ”intressanta”. En medelålders kvinna berättar om hur hon upplever att genom sina nätvänner ha fått kontakter och möjligheter som hon inte hade ”kommit i närheten av utan nätet”. För hennes del har det lett till nya intressen som i sin tur lett till nya och utvecklande arbetsuppgifter på hennes arbetsplats. En annan skriver om sitt ökade självförtroende och ökad kunskap om andra människor tack vare nätumgänget:

”Jag har märkt att jag utvecklat mina sociala egenskaper även IRL pga att jag umgåtts med folk på nätet. Jag har fått ett bättre självförtroende och det tror jag beror på att jag lärt mig mer om hur andra människor tänker och fungerar.”

Kanske kan man tycka att det inte borde vara någon skillnad mellan nätvänner och IRL-vänner, det är ju bara olika sätt att umgås och att hålla kontakt. För många nätanvändare är det också så. För andra är det stor skillnad, som svaren vittnar om.
Idag kommunicerar vi med vänner på så många olika sätt, den moderna tekniken gör det möjligt att ha kontakt i realtid utan att vara på samma plats, inte bara genom telefon. Men det som skiljer nätvänner från IRL-vänner i min undersökning är att nätvännerna är de som man fått kontakt med på nätet och sedan utvecklat en vänskap, inte dem man redan känner. Detta är en stor skillnad, eftersom bekantskapen inleds under helt olika förutsättningar.

De allra flesta av dem som svarat har ju också sina IRL-vänner kvar och för ett fåtal går dessa vänkretsar in i varandra. Men för de flesta nätanvändare är det så att man håller isär de två världarna så att nätvännerna och IRL-vännerna inte integreras med varandra.

Två av enkätens frågor handlar om fördelar med nätvänner respektive IRL-vänner. Därmed är inte menat att vänskap är något som man kan se som rationellt med fördelar och nackdelar utan snarare att hitta det som skiljer dem åt. Av svaren framgår att också nätanvändarna som svarat uppfattat frågorna så.
Den största skillnaden mellan nätvänskap och IRL-vänskap är att synas eller inte synas för varandra, både bokstavligt och bildligt talat. För dem som utvecklar och upprätthåller relationer på nätet finns en fördel i att kommunikationen kan vara mer effektiv och rak, processen att lära känna varandra går snabbare än IRL och det är mindre kringsnack när man har kontakt.  ”Man slipper det sociala spelet” skriver en svarande i sin jämförelse med IRL-umgänge. En annan menar att hon kan vara mer öppen och rakt på sak med nätvännerna och kan därför lära känna dem snabbare än IRL-vänner.
Att man kan hålla nätvännerna åtskilda kan också ses som en fördel. Eftersom en nätvän inte ingår i ens sociala IRL-liv kan det kännas mer tryggt att dela med sig av intima detaljer, vilket bekräftas av följande enkätsvar om nätvännerna:

”Vi är mycket mer öppna mot varandra än jag är med mina s k IRL-vänner. Jag vet att de håller tyst om det jag säger, IRL-vänner snackar mycket sinsemellan.”

”IRL-vänner innebär en djupare, mer äkta vänskap. De är mycket flexiblare eftersom man kan uppleva saker tillsammans – gå på bio och viskande kommentera filmen, äta, åka snowboard. Dela intryck och diskutera dem. Samtidigt läggs de sociala hövlighetsfiltren på så att man inte kan vara lika ärlig och frank som på nätet.”

Flera av dem som svarat på min enkät är svenskar bosatta utomlands. En av dessa, en ganska ung småbarnsmamma, skriver om hur hon ser på skillnaden mellan IRL-vänner och nätvänner:

”Man har större respekt för personen i fråga [IRL-vännen] och ägnar större uppmärksamhet under samtalet, t ex under telefonsamtal eller IRL. Med IRL-vänner menar jag i första hand vänner som bor i samma stad som mig, men ofta har jag både internetkontakt och vanlig IRL-kontakt med dem. Jag hade nog haft fler IRL-vänner om vi hade bott i Sverige, lite beroende på vilken ort vi skulle bott i. Med IRL-vänner kan jag äta ihop, bjuda hem så vi och barnen träffas, och om de har barn kan barnen umgås. Med IRL-vänner kan jag också se kroppsspråk, trösta när någon gråter, glädjas på ett annat sätt när någon är glad.”

Påfallande många framhåller de praktiska fördelarna med IRL-vänner; de kan hjälpa en att flytta, man kan gå ut och ta en öl eller fika tillsammans, gå på bio, kunna kramas, dela intryck och diskutera detta med mera. ”Jag ser lättare när de ljuger” skriver en kvinna. Det blir ensamt att bara sitta vid en dator menar en annan medan andra medger att det är lättare att hålla sig undan från kontakt med nätvänner än med IRL-vänner när man inte har tid, ork eller lust.
I de jämförande svaren framkommer att nätvänskapen kan vara djupare och mer betydelsefull än IRL-vänskapen. Men det kan också vara tvärtom, och skälen som då anges är att man kommer varandra närmare på nätet genom ett ökat förtroende tack vare anonymitet, medan andra menar att fysisk kontakt ger starkare vänskapsband. Så här skriver några av alla dem som svarat på enkätens fråga om fördelar med IRL-vänner, nätanvändare som tycker att IRL-vänskap är att föredra framför nätvänskap:

”Man lär känna dem på ett mer sant sätt, eftersom man inte som på nätet enbart kan visa fram de sidor man själv väljer. Det känns mer äkta.”

”Personliga kontakter ger absolut mer än ’nätkontakt’. Men det ena utesluter inte det andra, sätten kompletterar varandra.”

”Mina IRL-vänner känner mig sedan länge och vet bättre när jag behöver deras uppmuntran eller stöd. Vi vet att vår vänskap inte är tillfällig.”

”Det är lättare att vara mer personlig och förtrolig om mer privata och känsliga problem. Jag delar inte med mig av sådana detaljer till mina nätvänner, såvida de inte blivit goda IRL-vänner i stället. Det finns vissa undantag där jag inte träffat mina nätvänner.”

Drygt en fjärdedel av alla de 208 som svarat beskriver i varierande ordalag att de upplever IRL-vänskap som djupare, mer genuin och mer seriös, att de kan lära känna IRL-vänner bättre. Att ha en historia tillsammans och att ha känt varandra länge ingår i andra svar, liksom att IRL-vännerna ser hela personen, inte bara det man väljer att själv förmedla. En kvinna skriver att IRL-vänner är ”riktiga vänner som inte bara försvinner en dag…”.
En annan tar upp den skillnad som det innebär att nätvänner själva kan välja hur mycket de lämnar ut om sig själva och hon menar att med IRL-vänner får hon en mer sann bild av personen eftersom nätvänner ”kan hitta på vad som helst utan att man vet om det är sant” och därför tar hon mer seriöst på IRL-relationer. IRL-vänner ”ser hela mig” skriver en annan respondent. En medelålders kvinna relaterar till kasam-begreppet när hon skriver om fördelar med IRL-vänner:

”KASAM – känslan av sammanhang. Man får hela paletten, man kan inte välja bort och man kan inte välja att bara visa vissa delar av sig själv (man kan inte gömma sig).”

Med all sannolikhet syftar hon på sociologen och läkaren Aaron Antonovskys teoribegrepp kasam – känsla av sammanhang (se litteraturlistan). Man känner att man ingår i en större helhet. Kasam innebär att jag upplever att jag har kontroll över mitt eget liv, att jag uppfattar händelser i mitt liv som begripliga, och att saker som händer känns meningsfulla och värda att engagera mig i. Starkt kasam, alltså en stark känsla av sammanhang, har visat sig ge stresstålighet och att oväntade situationer snarare upplevs som utmaningar än som hot. Det ger en förmåga att mobilisera inre krafter när de behövs. Kasam innebär god självkännedom, flexibilitet, förmåga att lösa problem och att man tycker att livet i stort är intressant att leva.

Både påståenden som ”mina nätvänner vet mer om mig än mina IRL-vänner” och ”ingen av mina nätvänner vet lika mycket om mig som mina IRL-vänner” förekommer i flera av de berättande svaren. En annan åsikt hos de svarande är att IRL-vänskapen kan vara mer stabil eftersom man lär känna varandra under en längre process än på nätet, där socialisationen sker så snabbt.
Nätvänskapen bygger på en skriven kommunikation. Detta tycker flera av nätanvändarna är en fördel i relationens utveckling. Att skriva bringar ordning på tankarna, ger mer tid för reflektion och är inte så flyktigt som när man pratar med varandra. Andra menar att skrivandet gör att man kan ”gömma sig bakom orden” och tangentbordet. En kvinna skriver att med IRL-vännerna kan man inte komma undan genom att inte höra av sig på ett tag och att IRL-vännerna bryr sig mer om varandra.
Sammantaget ger svaren en bild av att många, men långt ifrån alla, värderar IRL-vänskap högre än nätvänskap. Men relationer med nätvänner ses som lika långsiktiga som med IRL-vänner av över hälften av de svarande medan något färre än hälften menar att nätrelationer är mer kortsiktiga än IRL-relationer.

”Då jag är en mycket social person tycker jag om att ha ett brett kontaktnät land och rike runt, utan att för den skull göra avkall på mina IRL-kompisar från Tiden Före Datorn. Visst tar nätvännerna större plats nu än tidigare, beroende på att de blivit fler, medan IRL-vännerna är kvar på samma antal som tidigare.”

Ungefär på samma sätt som ovanstående uttrycker sig en större grupp av dem som svarat. Det här verkar vara ett relativt vanligt: man har behållit ungefär samma IRL-umgänge som tidigare men fått nya vänner tack vare nätet.
Min undersökning om nätvänner tyder på både komplement och förskjutning i de sociala relationsmönstren, vilket stämmer ganska bra överens med tidig amerikansk forskning på området. Bland dem som svarat kan jag se tre grupper med olika förändringsmönster i sina relationer till nätvänner och IRL-vänner, grupper som jag beskriver här nedanför. Av dessa är det en mindre grupp som har sitt huvudsakliga umgänge på nätet och som idag har fler nätvänner än IRL-vänner jämfört med för tio år sedan.
Att förändringar i de sociala relationerna sker över tid är förstås naturligt och det går inte att av den här undersökningen dra någon slutsats om hur relationerna skulle ha förändrats utan tillgång till nätet. Sannolikt hade en hel del fått fler eller färre vänner ändå. Svaren visar dock att förändringar skett och att internetkontakterna spelat en roll i dessa förändringar.

Enkäten har utformats så att det blir möjligt att urskilja tre grupper bland de svarande, när det gäller umgängesmönstren. Grupperna är ungefär lika stora.
Grupp A: Detta är de som har sitt huvudsakliga sociala umgänge på nätet idag (34 procent av dem som svarat). De tycker att nätvännerna är mycket viktiga och ser dessa relationer som lika långsiktiga som med IRL-vänner. Hälften av dem fortsätter att hålla kontakt med nätvänner som lämnar den nätgrupp där de träffats, och de tycker att det är bekvämt att umgås med nätvänner. De diskuterar hellre personliga problem med nätvänner än med IRL-vänner.
Grupp B: Detta är de som har ungefär lika mycket umgänge på nätet som utanför nätet (30 procent av dem som svarat). De lägger lika stor vikt vid sina nätvänner som i grupp A men är lite mindre benägna att hålla kontakt om nätvännen lämnar nätgemenskapen, och bara en tredjedel i den här gruppen tycker att det är bekvämare att umgås med nätvänner än med IRL-vänner.
Grupp C: Detta är de som har det mesta av sitt sociala umgänge utanför nätet (36 procent av dem som svarat). De lägger inte lika stor vikt vid nätvännerna som vid IRL-vännerna och för dem är relationerna med IRL-vänner mer hållbara än med nätvänner. Bara omkring en tiondel i den här gruppen fortsätter hålla kontakt med nätvänner som lämnar gemenskapen.

Svaren visar också att en dryg fjärdedel numera har fler nätvänner men färre IRL-vänner, och att två tredjedelar har lika många eller fler IRL-vänner som tidigare men också nätvänner. Tidsperspektivet i frågan är tio år. Att var fjärde uppger att de har fler nätvänner och färre IRL-vänner idag än för tio år sedan behöver inte betyda att de bytt ut IRL-vänner mot nätvänner, utan kan även betyda att livssituationen ändrats av andra skäl. Flyttar man eller skiljer sig är det ju lätt att man tappar kontakten och vänner försvinner.
Av svaren kan jag utläsa att i en mindre grupp har det sociala umgänget förskjutits från IRL till nätet (grupp A), medan det i en annan och betydligt större grupp skett en ökning av det sociala umgänget genom nätrelationerna (grupp B och C).
Var tredje svarande instämmer i påståendet ”jag är mycket social och har många vänner över huvud taget” och de flesta av dessa finns i den grupp som idag uppger sig ha mest umgänge med IRL-vänner. Nästan hälften av de svarande uppger att deras nätvänner blivit IRL-vänner.
Majoriteten av dem som främst ser till nyttan av nätvänskap finns i grupp C. En mindre del av de nyttoorienterade är personer som umgås mer med nätvänner än IRL-vänner trots att de ser nätrelationer som mer ytliga än IRL-relationer. De som i de öppna svaren själva beskriver hållbar och djup vänskap med nätvänner utgör däremot en majoritet i grupp A, det vill säga de som umgås mer på nätet än IRL. (Se illustrerande diagram)
En liten grupp på nio personer svarar att de inte hade några IRL-vänner alls tidigare men nu har fått nya vänner tack vare nätet. Det är nio kvinnor som i genomsnitt ägnar 15 timmar per vecka åt sina nätvänner. För dessa betyder nätvännerna också mycket, de ser relationen med nätvännerna som lika långsiktiga som med IRL-vänner och sex av dessa uppger att nätvännerna blivit IRL-vänner.