Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

1. Introduktion

Introduktion

”Min son installerade ett chattprogram och jag började med det, sedan övergick jag mer till mailingslistor, men använder fortfarande mycket ICQ och messenger.
Nätvänner kan jag skriva till när jag hinner, många bekanta kommer inte ifrån sina familjer och kommer aldrig på besök. Särskilt efter jag blev singel, förlorade jag många vänner som jag haft genom min man. Sedan är det inte så noga hur jag ser ut eller vad jag har på mej. Jag får info om människors riktiga liv i olika länder, kan prata politik utan att få stryk, kan uppehålla mina språkkunskaper.
Jag ser lättare, när dom [IRL-vännerna] ljuger. Jag kan gå ut med dom eller ägna mej åt olika fritidsintressen, sång, sport m. fl. Dom ställer upp i verkliga livet oftare än nätvännerna förstås, och förstår bättre min humor. Och jag kan krama dom oftare
Jag har lätt att kommunicera med folk, har flyttat ofta och bekantar mej lätt, men är kanske för öppen människa så några kan dra nytta av det. Men jag tror att jag lärt min läxa nu (och det blev inte dyrt som tur var). Jag har fått mycket glädje och information genom nätet också, men försöker inte ersätta det verkliga livet med nätet. Önskar jag hade mer tid och pengar så att jag kunde resa till flera av dom som besökt mej. IRL-möten med nätvännerna har varit roliga också. Jag har också fått presenter och brev i snigelposten. Jag ser internet som en rolig hobby.”

Så här skriver en kvinna på drygt 50 år i sin berättelse om nätvänner. I det översta stycket svarar hon på frågan hur det kom sig att hon började umgås med nätvänner. Sedan berättar hon om fördelar med nätvänner, om fördelar med IRL-vänner, och reflekterar till sist kring erfarenheterna av sociala relationer på nätet (IRL betyder In Real Life, det vill säga i ”verkliga” livet, det som inte sker på nätet. Se sidan Begrepp)

Kvinnan som skrivit detta är en av de många nätanvändare som hösten 2005 svarade på min enkät om sociala relationer på nätet.
Nätvänner är de vänner man träffar på nätet, alltså de personer som man kommer i kontakt med via nätet och sedan utvecklar en vänskapsrelation till. IRL-vänner är de vänner man träffat i det vanliga livet utanför nätet, som man umgås med utanför nätet men kanske också har kontakt med genom e-post eller något annat kommunikationsverktyg på internet.

Kommunikation

Vi behöver kommunicera med andra för att kunna förstå världen vi lever i, förstå oss själva, vår egen roll i världen och gentemot andra. Genom kommunikation skapar vi kontakt. För att bli omtyckta och uppskattade krävs att vi kan kommunicera. Det är mänskliga behov som alla har. I en relation utforskar vi varandras kunskaper, åsikter och värderingar. Att berätta saker om sig själv för den andre gör relationen öppnare och bidrar till en positiv kommunikation, som goda vänner emellan.
Med hjälp av internet kan vi kommunicera utan begränsningar, och kommunikation är grunden för sociala relationer. Därför utvecklas vänskap på nätet, utan att man möts ansikte mot ansikte. Verklig, hållbar och djup vänskap kan utvecklas på nätet utan att träffas. Nätet kan användas som ett verktyg för att etablera, utveckla och upprätthålla vänskapsrelationer. Nätvänner är viktiga för varandra och ses som betydelsefulla för både nytta och nöje.
Nätet är inte alls bara en mötesplats för unga nördar eller par som möts i en romantisk cyberrymd, utan här utvecklas sann vänskap, bekanta hittar varandra och människor får hjälp och stöd. Precis som i det sociala livet ute i vardagslivet.

Betydelsen av nätvänner kan vara allt från nyttoorienterad till att bryta en social isolering och ge ett väsentligt socialt stöd i svåra livssituationer. Nätvännerna kan grovt indelas i tre grupper: de nyttoorienterade, de likasinnade med gemensamma intressen och i samma livssituation, och syskonsjälarna. I de två senare grupperna ingår en grupp där nätkontakterna blivit ett viktigt socialt stöd och en väg ut ur social ensamhet.
Nätrelationer är i många fall lika betydelsefulla för den enskilde som IRL-relationer. Deltagarna i grupper på nätet är lika ömsesidigt beroende av varandra och socialt stödjande för varandra som i IRL-gemenskap. Nätrelationer kan stärka självförtroendet och leda till personlig utveckling, men också vara till praktisk nytta och fungera som en kunskapsbank. För en stor del av dem som umgås med nätvänner är relationerna viktiga och långsiktiga. För andra är de mindre viktiga. För socialt isolerade, till exempel den som är handikappad, sjuk eller ensam av andra skäl, har nätvänskapen extra betydelsefull funktion: att ge dem möjlighet till social gemenskap som de annars inte skulle haft. Flera nätanvändare berättar om hur kontakten med nätvänner kommit att innebära att de har sociala kontakter över huvud taget eftersom de av olika skäl har svårt att leva ett normalt socialt liv och ta sig ut bland folk.

Att utveckla sociala relationer med andra människor är avgörande för att bekräfta vår identitet. Dessa sociala relationer behöver bestå av både vänner och bekanta hävdar de som forskar om mänskliga relationer. Att få verklig och djup kontakt med en annan person innebär en ömsesidig förståelse och tillit, och att erkänna och tillåta ett ömsesidigt beroende där båda parter får både ge och ta hjälp och känna sig behövda. Vi behöver djupa och hållbara sociala relationer för att utveckla en känsla av sammanhang i vår identitet och skydda oss mot vilsenhet och förvirring.
När vänskap utvecklas berättar vi för varandra om oss själva och söker efter både det som är gemensamt och det som skiljer oss åt när vi jämför oss med varandra. Den italienske sociologen Francesco Alberoni skriver att ”vid mötet lär jag känna mig själv genom att lära känna min vän”.
Nätet kan vara en stor konkurrent till föreningsliv och kulturkonsumtion. Tiden vid datorn tas någonstans ifrån, och för de allra flesta är det fritidssysselsättningar som fått stryka på foten, det visar den undersökning jag gjort. Var femte av dem som svarat umgicks tidigare mer med familjemedlemmar och drygt en tiondel med IRL-vänner. En tredjedel av dem som deltagit i undersökningen umgås mest med nätvänner idag och har färre IRL-vänner jämfört med före nätet, men det framkommer inte om det beror på att de nu sitter vid datorn och umgås, eller om det finns andra orsaker bakom.

Anonymitet

Anonymiteten på nätet upplevs som både ett skydd och ett problem. Det är lätt att vara relativt anonym, och framför allt kan man dölja hur man ser ut. Många utvecklas djup vänskap utan att ha sett varandra. Kanske vet man inte ens den andres adress, telefonnummer och arbetsplats. Men anonymiteten är sällan total utan snarare väljer man vad man avslöjar om sig själv, mer eller mindre. Kanske vet du mitt namn och var jag bor men inte närmare adressuppgifter. Eller kanske vet du allt om mina familjeförhållanden men inte något mer än att jag heter Anna Andersson.  Och det kan dessutom vara ett påhittat namn.
Anonymiteten på nätet kan upplevas som antingen begränsande eller befriande, eftersom nätet används som ett verktyg för att undersöka omvärlden, inte minst i sociala relationer.

Bland nätvännerna kan jag identifiera två grupper när det gäller förhållandet till anonymitet:
Grupp A. De som håller sig anonyma på nätet, är försiktiga i sina nätkontakter och inte känner riktig tillit till nätet och andra nätanvändare. De utvecklar inte djup vänskap på nätet, och de håller isär nätvärlden och IRL-världen. För dessa är anonymiteten begränsande, det är de yttre omständigheterna som styr över deras handlande. De är restriktiva med vad de avslöjar om sig själv, både av fakta och av sina känslor och tankar. De vill inte lämna ut sig av risk för att det ska utnyttjas.
Grupp B. De som ser en fördel i anonymiteten, utnyttjar den till att dela med sig av förtroenden och skapa djupa relationer. Efterhand släpper de på sin anonymitet och tar med sig nätrelationen in i livet utanför nätet. För dem ger nätet ett mervärde i livet genom nya betydelsefulla relationer. Möjligheten till anonymitet och att inte synas främjar relationerna. För dessa är anonymiteten befriande, de använder nätet för sina egna relationsskapande syften och hämmas inte av de eventuella risker som kan finnas. Det är deras inre behov som styr dem, de känner att de kan visa sitt rätta jag på nätet.
Anonymiteten kan innebära att jag kan vara mer mig själv och mer förtrolig inför andra jag inte känner, och som inte känner mig. Det är ibland lättare att lätta sitt hjärta inför en främling på tåget än för en arbetskamrat. Många ser fördelar i att vara anonyma i inledningen av en nätrelation, eftersom de då kan vara mer förtroliga än i IRL-livet. Anonymiteten kan ge en bättre och stabilare grund för ett vänskapsförhållande eftersom de lär känna varandra bättre från början genom en ökad förtrolighet. Det verkar leda till att de i ett senare skede lättare utvecklar en IRL-relation. Man går alltså från anonymitet till ickeanonymitet.
Nätet ger möjlighet att få vara mig själv och en upplevelse av att få visa mitt rätta jag, kärnan i min identitet, utan att behöva riskera mitt sociala liv. Nätets tekniska struktur innebär att kommunikationsmöjligheterna är oändliga och på nätet är det därför lätt att hitta likasinnade, de som uppskattar mig precis som jag är när jag visar mitt rätta jag. Det vittnar flera nätanvändare om.

Nya relationsmönster

Nätvänskap leder till att relationsmönster förändras. Sociala relationer kan förskjutas frånIRL till nätet genom ökat umgänge med nätvänner. Men det vanligaste är att det sociala IRL-umgänget utvidgas och kompletteras med nätvänner, snarare än att det förskjuts mot fler nätvänner än IRL-vänner. Förändringar som skett i socialt umgänge kan också ha andra orsaker. För vissa innebär nätumgänge att tid tas från gemenskap med familj och IRL-vänner. För andra, som har en livssituation som inte medger betydande IRL-relationer, innebär nätrelationer att de fått en möjlighet att skapa vänskapsband, trots en begränsande livssituation.
Ett problem på nätet är sårbarheten, jämfört med IRL-relationer. Det är lätt att avbryta en nätrelation när fysiska omständigheter och social kontroll saknas. Den andra parten kan då känna sig sviken och övergiven, och tilliten till nätet kan minska.

Uppfattningen om vad som är vårt jag kan vara på väg att förändras. På nätet är  det kommunikationen som är det väsentliga, inte i vilket socialt sammanhang den sker. Jag kommunicerar och får kontakt men det spelar ingen roll vilka som finns där ute i cyberrymden och svarar på min kommunikation, det viktiga är att de finns där. Det är kommunikationen som blir jag, inte helheten i min identitet.
Att byta förtroenden och berätta för min nätvän vem jag är, är betydelsefullt för att stärka min identitet. Jag lär känna mig själv genom skrivandet och de ständiga reflektioner som skrivandet innebär.
På nätet är det tankarna som räknas, inte kroppen; djup istället för yta. Kroppens betydelse minskar för den som umgås via nätet. Självets identitet blir oberoende av kroppen och bygger på virtualitet. Det kan gynna den som i IRL-samhället har en svag ställning men som på nätet kan stärka sin identitet och sin sociala person. Kanske går vi mot ett nytt sätt att se på mänsklig kommunikation, där kroppen inte spelar roll. På nätet kan vi kompensera den här kroppslösheten genom att i stället utveckla självet. Nätlivet är ett viktigt och växande komplement till IRL-livet. Kanske kan man se detta som en motsatt riktning mot fixeringen vid kropp och yta i dagens postmoderna samhälle, något som framför allt präglar mediebilden av dagens människa.

Mitt arbete med undersökningen

Det jag skriver här bygger på en undersökning bland nätanvändare som jag gjorde hösten 2005. 208 personer svarade på en enkät om sina sociala relationer på nätet. De flesta av dem som svarat är kvinnor i medelåldern. Det handlar alltså inte om unga datanördar ute i cyberspace utan om dig och mig, vi som först och främst vill kommunicera och ser internet som ett verktyg för det. Undersökningen gjordes på nätet och vem som helst med sociala nätrelationer var inbjuden att svara på enkäten, En viss kontroll skedde så att ingen kunde svara mer än en gång. Mer om hur själva enkäten gick till berättar jag om i kapitlet ”Undersökningen om nätvänner” i kapitlet ”Undersökningen om nätvänner”.
Undersökningen låg till grund för både min kandidat- och min magisteruppsats i sociologi på Växjö respektive Linköpings universitet 2006. Svaren jag fick var så intressanta och berättade så mycket om nätvänskap att jag vill dela med mig till fler än dem som läser en akademisk uppsats. Därför finns nu den här texten om nätvänner.

I mitt arbete har jag också utgått från mina egna erfarenheter, efter mer än tio år som aktiv nätanvändare. Några av mina nätvänner har varit med mig på resan och jag har bytt idéer med dem under arbetets gång.
Det handlar bara om vänskap här, inte om kärlek på nätet. Nätromanser har fått mycket uppmärksamhet, och egna böcker, men vänskap har stått lite vid sidan om i mediefloden. Ändå kan vänskap vara väl så viktigt som kärlek, och ibland till och med hållbarare över tid. Och jag tror som Francesco Alberoni: genom mina vänner lär jag känna mig själv.

Detta kan läsas som en berättelse som växlar mellan fakta och påståenden om nätrelationer, till nätanvändarnas egna berättelser så som de själva beskriver sina erfarenheter. Så gott som allt resonemang här är mitt eget, eller kommer från den litteratur jag läst till mina två uppsatser. Det är både sociologiska teoretiker och andra forskare runt om i världen som undersökt hur vi människor använder internet och dragit slutsatser av sina forskningsresultat. I texterna gör jag en del hänvisningar till dessa men i slutet finns förslag på ytterligare läsning, en presentation av en del av de källor jag själv använt. Vill du veta mer exakta teoretiska kopplingar hänvisar jag till mina två uppsatser, som båda finns tillgängliga på nätet. Hur du hittar dem nämns i samma avsnitt.. Där finns också en fullständig litteraturlista.
Min undersökning utgår enbart från textbaserad kommunikation, den gäller inte onlinespel utan enbart kommunikation som bygger på meddelanden av typ e-post, inlägg i diskussionsforum och bloggar, chat och liknande.

Glöm inte kritiken

Det är lätt att gripas av entusiasm för kommunikationsmöjligheterna på nätet och det mervärde i livet som nätet uppenbarligen ger massor av människor. Eftersom min undersökning bygger på svar från nätanvändare som till största delen har en positiv attityd till nätet, har mina slutsatser förstås färgats av detta. Ett generellt drag i svaren jag fått är att för många nätanvändare är nätvännerna mycket betydelsefulla även om båda parter är mer eller mindre anonyma för varandra.
För flertalet verkar det vara viktigare att få visa sitt rätta jag än att vara försiktig och anonym. Det är vittnesmålen om detta som blommar ut mest i de berättande enkätsvaren. Men kanske är det de som har den här uppfattningen som är de som har svarat. De som har en mer försiktig inställning kanske inte heller känner tillit till en enkät på nätet. Detta bör läsaren ha i åtanke.
Man måste också se med kritisk blick på fenomenet nätvänner, det är viktigt att komma ihåg. En del av de svar jag fått gör detta, de lyfter fram besvikelser och kritik, främst mot att nätvänner alldeles för lätt kan försvinna, och att nätvänner kan visa sig vara falska. I enkäten har jag inte frågat specifikt efter nackdelar, och efteråt har jag tänkt att det jag nog borde ha gjort det. Men den sista frågan i enkäten, där jag uppmanar dem som svarar att berätta fritt om hur de ser på nätvänner, har gett en del värdefulla svar som också visar en kritisk hållning men också personliga erfarenheter av besvikelser. Precis som det kan vara i det vanliga vardagslivet utanför nätet.
Undersökningens mål har varit att ge en bild av nätvänskap som möjlighet och fenomen, och visa att nätet kan vara en positiv faktor. Man kan se resultatet som exempel på hur det kan vara.
Min avsikt är också att visa att internet inte är något som är förbehållet de unga, utan att både medelålders och äldre, och inte minst kvinnor, använder nätet och besitter stora kunskaper om denna användning. Verktyget finns, och vi har tagit det i bruk.

Framtiden

Givetvis väcker ett sådan här ämne tankar om framtiden. Redan efter tio år med nätet kan vi konstatera att våra relationsmönster förändrats och vi har vant oss vid ett nytt verktyg som vi för ett decennium sedan knappt kunde ana vad det skulle föra med sig. Genomslagskraften är betydligt snabbare än när vi fick telefon. Dessutom sker det ju hela tiden en utveckling av mediet. Nu är det inte så ovanligt med IP-telefoni och webbkamerorna blir bättre. Vi blir alltmer sökbara och loggade på nätet, och frågan är vad det kan innebära för våra kontaktmöjligheter.
Jag tror att nätkontakter och nätvänner fortsätter att bli mer viktiga och mer vanliga. En generation till, och vi har en pensionärsgrupp som är vana nätanvändare. Även om nätkontakterna tar över så finns förstås människans behov av nära fysiska kontakter kvar, det släpper vi inte så lätt.
En slutsats som jag drar av min egen undersökning är att nätet kan få ännu större betydelse för de så kallade marginaliserade grupperna, det vill säga den som är sjuk, handikappad eller av andra skäl inte har möjlighet till ett aktivt IRL-umgänge. Detta vittnar flera av enkätsvaren om, och det kan säkert vara en växande grupp. För dessa blir internet ett sätt att leva ett mer fullödigt liv och få samma möjlighet till vänskapsrelationer som de flesta andra.
Kanske kan nätkontakterna leda till en ökad förståelse människor emellan, om vi får lära känna fler som är olika oss själva för att de lever i andra samhällen och kulturer. Men kanske riskerar vi också att vi alltmer umgås med dem som bekräftar våra egna attityder, så att förståelsen minskar? Det finns tecken på båda dessa inriktningar i utvecklingen.
En viktig fråga för framtidens nätumgänge är kontrollen, övervakningen som bara ökar. Blir det inte jag själv som i framtiden avgör vem jag ska umgås med, utan en sökrobot som styr mina val, utan att jag ens är medveten om att det sker? När jag rör mig ute i cyberspace fångas mina rörelser in och registreras och plötsligt dimper det ner nischade erbjudanden i min e-post och jag tänker ”hur kunde de veta att jag funderade på att skaffa mig en sådan?”

Bakgrunden

”Jag hängde en del på chattar och lärde känna folk 1997-1998. (Har mest mailkontakt med nätvännerna nu för tiden.) Hittade sen en underbar mailinglista 2000 och är nu med på tre mailinglistor och ett diskussionsforum. Har lärt känna många nya människor på nätet och en del har blivit mina närmaste irl-vänner.
Om nätvänner: Man kan umgås fast man inte är där samtidigt, det går alltid att maila när man behöver och folk svarar när det passar dem. Man får en närmare personlig kontakt när man slipper ägna uppmärksamhet åt ytliga grejer som folks utseenden, på nätet finns bara personligheten man lär känna. Jag tycker också att det är lättare att skriva om svåra personliga saker än att prata om dem, så jag ägnar mig mycket åt ’terapi-prat’ med nätvännerna vilket har hjälpt mig (och dem!) med många bekymmer.
Om IRL-vänner: Man umgås på andra sätt – fika, promenera, shoppa och annat som görs rent fysiskt. De båda kategorierna fyller delvis olika behov men båda är lika viktiga.
Jag är mycket glad åt mina nätvänner, varav många har blivit även irl-vänner. Det är ett enkelt och bra sätt att lära känna nya människor, vilket jag tycker är svårt annars. Jag träffar inte så många nya människor i vanliga fall – tillvaron är ju mest jobb och vardag med samma folk som vanligt – så nätet är ett fantastiskt sätt att hitta nya bekantskaper.”

Så skriver en av de 208 som svarat på enkäten om nätrelationer, en kvinna i 30-årsåldern. Hennes svar är ganska typiskt för enkätsvaren och ger en mycket positiv bild av nätkontakter.

Internet är ett kommunikationsverktyg som vi haft tillgång till i drygt tio år. Under den tiden har många sociala kontakter skett på nätet, mellan människor som delar tankar med varandra både enskilt och gruppvis.
I USA har fenomenet nätvänner funnits sedan tidigt 90-tal och studerats redan vid mitten av 1990-talet. Flera amerikanska rapporter finns från denna tid och från de första åren efter millennieskiftet. År 2000 hade över 70 procent av amerikanarna tillgång till internet och över 80 procent av dessa använde regelbundet e-post. I Sverige har vi en liknande utveckling, men här startade den inte förrän några år senare, å andra sidan har det därefter gått snabbt.
Internet har numera blivit en naturlig del av vardagslivet för de flesta i Sverige. E-post har blivit lika vanligt som, eller kanske vanligare än, telefon som kommunikationsmedel och redan år 2000 var Sverige det land som hade högst andel internetanvändare per capita enligt amerikansk jämförande statistik för olika länder. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) hade 78 procent av alla i åldersgruppen 16-74 år tillgång till internet i hemmet första kvartalet 2005. Över hälften av dessa hade bredband och mer än två tredjedelar använde internet varje dag. Att läsa och skriva e-postmeddelanden är det man mest använder nätet till. En betydligt mindre del använde nätet till att chatta.

Nedanstående är ett citat från ett mail från en av dem som svarat på enkäten. Hon sammanfattar situationen så som den nog ser ut för väldigt många nätanvändare: man har gamla vänner där numera umgänget mest sker via e-post, och nya vänner man lärt känna på nätet:

”Jag tror att umgås via nätet är en del i vår utveckling pga av att vi inte längre bor så nära varandra. Jag har min familj spridd över hela världen och på detta sätt kan man umgås med familjen dagligen utan besvär. Jag har oxå vänner som man fått irl som blivit nätvänner oxå. Till slut har jag nätvänner, de som man inte känt tidigare och man dels träffar där och sen träffar och blir irl-vänner. Jag anser att detta är det nya sättet att träffa en ny partner och livskamrat på bl a.
Sen är det underbart att kunna ha vänner som endast är nätvänner, de som man aldrig skulle ha träffat annars och som man kan byta erfarenheter med. Men jag hoppas ändå en dag att träffa dem oxå.”

Internet har blivit det nya kommunikations- och relationsverktyget och fått en oerhörd genomslagskraft på bara ett decennium, eller snarare några få år. Nätvänskap har utvecklats snabbt, vilket också många av enkätsvaren vittnar om.

Vänner är viktiga för oss hela livet men mest för ungdomar. I medelåldern blir grannar och nära anhöriga mer viktiga enligt SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden i Sverige. SCB:s statistik visar att mer än hälften av alla vuxna i åldersgruppen 16-84 år träffar vänner och bekanta varje vecka, medan något fler träffar en nära anhörig. Omkring en tiondel önskar sig mer kontakt med vänner. De som uppger sig ha riktigt nära vänner har ökat från undersökningsperiodens början 1980 till idag. 87 procent av kvinnorna och 77 procent av männen uppger att de har en nära vän.
Så vänskap är viktigt för oss, och många både träffar nya vänner och uppehåller vänskap via nätet.

Två skolor

Kommunikation på nätet har kommit att betraktas ur två synsätt. Det ena är att man anses som ensam när man sitter vid datorn, oavsett vad man gör; att datorförmedlad kommunikation är ett osocialt beteende i en overklig och konstlad värld på nätet. Det andra är det multisociala, där nätet ses som ett verktyg som främjar social interaktion med andra människor.

Tidig amerikansk forskning tydde på att nätanvändare var ensamma människor medan senare forskning har visat att nätet inte skapar social isolering utan att det snarare är de redan socialt isolerade som använder det. Det sociala kapital som skapas i den virtuella gemenskapen anses som betydande eftersom de som har sociala relationer på nätet ser ett värde i denna kontakt. Bland forskarna finns också de som ser fördelar med nätkontakter i den meningen att det ger nya kontakter, sprider idéer till fler, motverkar hierarkier och maktkoncentration, ökar möjligheterna till medborgerliga aktiviteter och främjar demokrati och ett självreflekterande samhälle; men också de undersökningar som pekar på att det främjar en extrem individualism och isolering från familjen och att det kan leda till internetmissbruk. Dessa studier ger också antydningar om minskad känsla av välbefinnande för nätanvändarna.
Man måste komma ihåg att ingenting är enbart positivt, många har också upplevt besvikelser i relationen till sina nätvänner.

Gemenskap

Vi går idag från gamla fasta grupper till mer föränderliga nätverk; till exempel från offentliga platser till privata, från fasta jobb till projektanställningar eller bemanningsjobb. Vi ingår i större utsträckning idag i flera grupper än tidigare generationer, och kommunicerar med fler. På nätet finns både smala och breda möjligheter till kommunikation. Det smala innebär att man har kontakt kring en viss fråga eller ett visst ämne. Det breda innebär att man har en allmän social kontakt, precis som med andra vänner och bekanta. För många kan en bekantskap på nätet börja som kontakt i en specifik fråga och sedan fördjupas, precis som i vardagslivet i övrigt.

Grupprocessen fungerar på samma sätt på nätet som IRL. Social gemenskap mellan olika individer uppstår inte sällan i grupper på nätet. E-postlistor och diskussionsgrupper har som regel gemensamt överenskomna regler, och en moderator eller listägare som ser till att netiketten följs och att gemensamma normer någorlunda efterlevs. Tidig forskning visade risker för avindividualisering och att detta skulle kunna leda till ett ickenormativt beteende men idag visar forskningen att sociala normer lika mycket styr nätkontakter som IRL-kontakter. Normefterlevnad övervakas lika mycket på nätet som IRL och avvikelser hanteras på samma sätt som IRL. Det vill säga att de som beter sig illa och bryter mot gruppens normer, både uttalade och outtalade, på något sätt görs uppmärksamma på det och kanske avkrävs en ursäkt eller, om det är grava avvikelser, utestängs ur gemenskapen.
Sedan över tio år har vi använt oss av begreppet nätverkssamhället och före det, när datorer började bli vanliga, talade vi om informationssamhället. Idag finns tankar om att vi bör tyda IT som ”interaktionssamhället” i stället, det vill säga att datorers och internets huvudsakliga användning och syfte är mänsklig interaktion snarare än förmedling av information. Om detta skriver till exempel sociologen Manuel Castells i sitt stora verk om nätverkssamhället. Men hur nätet används beror på användarna själva, deras kunskap och resurser, som kan skapa nya interaktionsmöjligheter som tidigare bara var givna för dem som befann sig på samma geografiska plats.

Vid kommunikation på nätet tänjs gränserna också ut mellan det privata och det offentliga livet när vårt agerande, genom datorn i hemmet, blir synbart för en större publik; och vice versa. Intimitet och främlingskap kan upplevas sida vid sida, delvis genom möjligheten till anonymitet. I sin teori om borgerlig offentlighet ser sociologen Jürgen Habermas offentlighet som en arena för fria samtal och diskussioner privatpersoner emellan, främst politiska samtal, både med och utan massmedia som verktyg i kommunikationen. Idag kan denna diskussion ske på nätet, som är både privat och offentlig beroende på i vilka virtuella rum nätanvändaren rör sig. Habermas teori skrevs 1962 men idag kan vi se internet som ett interaktivt massmedialt verktyg, och som vi i högsta grad kan använda för att också ge en offentlig bild av oss själva.

På internet kan vi föra det offentliga samtalet, till exempel genom bloggar, och på så vis både frigöra oss från etablerad samhällsstruktur och ge den bild av oss själva som vi väljer att ge. Den svenske författaren och IT-debattören Karl-Erik Tallmo använder begreppet hyperoffentlighet när han, till skillnad mot Habermas beskrivning av det offentliga diskussionsrummet i kaffehus och massmedia, beskriver internet som något som ”blir en privat/offentlig spelplats med tusen förbindelser”. Den privata sfären har ingen direkt avgränsning mot den offentliga, det sociala agerandet på nätet sker växelvis på båda arenorna. För en betraktare kan man tyckas syssla med något i allra högsta grad privat när man sitter vid datorn och skriver i en offentlig blogg eller ett öppet forum och på så sätt kommunicerar med andra nätanvändare.
Habermas teori om livsvärldens kolonisering innebär att den privata sfären och identitetsskapandet invaderas och påverkas av reklam genom massmedia, på bekostnad av kommunikationen. Fri kommunikation utan restriktioner människor emellan ser Habermas som en nyckelfaktor i samhällsutvecklingen, och så fungerar nätet i stort sett idag. Endast ett fåtal länder (däribland Kina) har infört restriktioner för sina nätanvändare, medan det finns andra länder där den stora massan inte alls har tillgång till nätet på grund av fattigdom. Den fria diskussionen på nätet har också lett till att ocensurerade uppgifter från krigshärjade områden i världen blivit kända, till exempel genom enskilda bloggare; privatpersoner som tack vare nätet når en offentlig publik, även om de väljer att vara anonyma av säkerhetsskäl.

Nätvänskapen

Det är nu svårt att förstå hur de tänker som menar att nätsurfaren är en ensam person, med bristande sociala nätverk, trots att sociala kontakter är en stor del av nätets användning, kanske den största idag. Jag anar att det är betydligt fler som funnit verkliga vänner och starkt socialt stöd på nätet än bara de som svarat på enkäten. Varför är det svårt att se att den i rummet frånvarande vännen faktiskt finns? Kanske borde vi vända på begreppet och inte fastna i betraktandet av mediet (datorn och nätet) utan i stället se vad det används till, och se nätanvändaren som en social person.
Det mest slående i enkätsvaren är vittnesmålen om hur nätvänner hjälpt varandra att bryta en social isolering och vara ett stöd i svåra stunder. De gripande och känslosamma berättelser som anförtrotts mig har fått mig att reflektera över den stora potential som nätet har för att gynna relationer människor emellan.

Det förtroende som visats mig i enkätsvaren är ett stort ansvar men också en stor glädje att få ta del av. Efter att nu ha gått igenom svaren så många gånger funderar jag på om jag kanske har påverkats av de öppenhjärtiga berättelserna och lagt in mer känsla i min tolkning än vad en strikt och forskningsneutral situation kräver. Samtidigt är det en förståelse för fenomenet jag är ute efter, och som jag har stöd av i framför allt den amerikanska sociologen Mary Chaykos teori om sociomentala band (se kapitlet ”Nätvännernas betydelse” längre fram).
Något som kanske påverkar utvecklingen av sociala relationer på nätet tror jag är flexibiliteten på arbetsmarknaden idag. Man kan vara mer benägen att flytta om det lokala nätverket inte spelar lika stor roll längre, vännerna finns ju kvar på nätet. Att forma starka sociala band kräver en interaktion över lång tid. Sociologen Richard Sennett skriver om de kortvariga sociala band vi formar på dagens arbetsplatser med många tidsbegränsade anställningar i projekt, vikariat och andra tillfälliga anställningar. I en i övrigt fragmentarisk och flyktig värld, med sönderhackad arbetsgemenskap och flyttningar, kan kanske nätvännerna stå för bestående sociala relationer eftersom de inte påverkas av individernas lokalitet. Kanske får nätvänskapen därför allt större betydelse och nätets uppgift som relationsverktyg blir än mer viktig i framtiden.

Den österrikiske sociologen Alfred Schütz har forskat en hel del om social samvaro och den rumsliga gemenskapen och hur vi genom kommunikationsprocessen når ett gemensamt ”vi”. Han skriver om världen inom räckhåll som den värld där vi befinner oss här och nu, och om att vi förflyttar oss och då ändrar vår värld inom räckhåll, och att andras världar inom räckhåll delvis är samma som mina. När jag läste det tänkte jag att vi har ökat den världen genom nätet, som vi kan se som ett fönster ut mot en ny värld inom räckhåll, och att vi kan förena våra olika världar genom nätet. Vi kan komma varandra närmare utan att vara fysiskt närmare.