Om betydelsen av social interaktion på nätet

8. Nätet kontra IRL

Kravlöst

”Man får en möjlighet att diskutera och lära känna varandra på ett lugnt och säkert sätt. Det finns inga krav.”

Så uttrycker sig en av de kvinnor som svarat på enkätens fråga om fördelen med nätvänner. Hon är inte ensam om att se på umgänget med nätvänner som kravlöst, lättsamt och enkelt.
Som en följd av nätets möjligheter till anonymitet, både bokstavligt och bildligt, kan relationer med nätvänner upplevas som kravlösa och bekväma. Man behöver inte bry sig så mycket om vem de andra är om de ändå inte syns. Även om kontakterna kan vara djupa kan de ske när som helst när jag har tid och behov, oavsett andras. De finns där ute och svarar när de kan.

Många av dem som svarat på enkäten använder ordet ”lätt” när de med egna ord beskriver sina sociala relationer på nätet, både i betydelsen av att det är lätt att hitta likasinnade med samma intressen oavsett yttre faktiska omständigheter, att det är ett enkelt sätt att hålla kontakt och ett lättsamt sätt, och med mindre krav än IRL-umgänge. En tredjedel instämmer i påståendet ”det är bekvämare att umgås med nätvänner än med IRL-vänner” och 40 procent instämmer i att ”det passar mig att umgås på nätet för att det är kravlöst”.
Bland dem som svarat på enkäten finns det flera som tar upp nätumgänget som ett kravlöst umgänge, ur flera olika synvinklar. Ett svar med exempel på detta är följande från en nätanvändare som tycker att umgänget med nätvännerna kan ske på hennes egna villkor och hon kan själv bestämma i vilken omfattning och under vilka former hon vill umgås:

”Umgänge med nätvänner började via gästböcker/diskussionsforum.
Man kan öppna sig mer [för nätvänner]. Har längre tid för tankar och formuleringar av ord. De känns inte lika ’viktiga’ som IRL vänner; ett mail kan vänta med att besvaras.
IRL-vänner är mer genuina vänner som man inte kan ’slarva bort’ (man kan ju sluta höra av sig till en nätvän/tappa mailadress, få datorhaveri etc). Fysisk kontakt ger starkare band. Jag värderar en riktig kram mer än en skriven kram.
Att umgås med nätvänner är på mina villkor, jag tror inte de blir ledsna om jag inte hör av mig på en vecka eller två, vilket IRL-vänner kan bli. Det är lättsamt så till vida att jag själv kan bestämma när, om och hur länge jag vill ’umgås’ på nätet. Jag tycker det är kravlöst och opretentiöst att umgås då jag slipper bry mig om mitt utseende för stunden. Jag kan sitta i morgonrock och lukta apa utan att min nätvän tar illa upp ;-)”

Bekvämt

Omkring 40 av dem som svarat på enkätfrågorna skriver om kravlöshet och mindre sociala krav i umgänget på nätet, ofta jämfört med IRL-umgänge. Det som nämns i svaren är till exempel att det är lätt att inleda samtal på nätet, att det alltid finns någon att kommunicera med när man själv har lust, och att inte störa när man tar kontakt på nätet som man kanske gör vid telefonsamtal. Andra skriver om fördelen att kunna dra sig undan och inte svara på mail om man inte vill fortsätta umgänget eller att bara svara några ord på ett mail i stället för att avsätta en längre tid för umgänge; men också att skjuta på kontakten tills det finns mer tid för det. Att det är lättare att hålla en relation vid liv nämns av ett par, liksom att det är lättare att avsluta en vänskapsrelation genom att lämna till exempel mailinglistan eller communityn.
Närmare hälften av alla 208 som svarat på min enkät uppger att de umgås via mailinglistor, kanske för att det är mest på sådana jag sökt efter svarande till enkäten. Mailinglistor anses som bekvämt, på så sätt att det alltid finns några som är närvarande där, om någon i gruppen är frånvarande en tid behöver man inte känna sig ensam för det. Det spelar inte så stor roll vem av listans medlemmar man utbyter tankar med, viktigare är att få respons över huvud taget.

Som en annan bekväm fördel med mail och mailinglistor ses möjligheten att spara mailen och gå tillbaka och läsa igen vid funderingar på vad som skrevs, vilket kan ge bättre svar och mindre risk för missförstånd. Att missförstånd uppstår vid diskussioner är inte ovanligt, då man inte ser ansiktsuttryck och gester som en del av budskapet.
Möjligheten att vara anonym om man vill, och själv välja vad man vill visa av vem man är kopplas av flera till kravlöshet. Så här skriver en man om detta:

”Man kan vara anonym fram till det att man vet mer. Det är kravlöst dessutom, men bottnar i ansvar också. Möjligheter finns som inte bottnar i det yttre bara.”

Några som har sjukdomar eller handikapp lyfter fram det bekväma i ett socialt umgänge utan fysiska krav på närvaro, att till exempel ha ett socialt nätverk trots social fobi, som vi sett i kapitlet ”Nätvännernas betydelse”. Det spelar ingen roll vem man är utan tankeutbytet är det primära.
I begreppet kravläst ingÃ¥r i flera svar en syn pÃ¥ nätumgänget som ett lättsamt och mer ytligt sätt att umgÃ¥s. 31 av de svarande beskriver detta i nÃ¥gon form, sÃ¥ att det framgÃ¥r att de är mindre engagerade i relationerna till sina nätvänner än till IRL-vänner, att de inte bryr sig lika mycket om dessa pÃ¥ djupet. De sociala relationerna beskrivs av denna grupp i ordalag som ”ha kul tillsammans”, ”ett opretentiöst sätt att umgÃ¥s”, ”avkoppling”, ”det piggar upp”, ”ett trevligt tillskott i vardagen”, ”som att sitta vid kaffebordet och sladdra…”  eller liknande. En kvinna i 30-Ã¥rsÃ¥ldern är en av dem som har en ganska lättsam men ocksÃ¥ positiv inställning till sitt nätumgänge:

”Det var väldigt enkelt att börja, det fungerar som vanligt när man träffar människor IRL att man lär känna varandra bit för bit. Ibland går det också fortare för man är inte distraherad av yttre omständigheter.
Man enas om ett intresse, man behöver inte hålla igång en vänskap som inte ger någonting.. det är lättare att ’göra slut’ med nätvänner jämfört med IRL-vänner om man känner att det inte ger ngt. Det är kravlöst, har man inte datorn på så är man inte tillgänglig och man kan styra det när man själv vill ha kontakt. Det blir ofta mer humoristiska meningsutbyten och det är också lättare att uttrycka känslor och komma människor in på djupet online.
Fördelen med IRL-vänner är att man kan softa tillsammans, se pÃ¥ tv, göra aktiviteter, grÃ¥ta ut mot en axel och fÃ¥ en kram t.ex. IRL-vänner kommer aldrig att bli utkonkurrerade av nätvänner, de kompletterar varandra och oftast gÃ¥r det i varandra… att man kanske träffar nätvännerna IRL dÃ¥ och dÃ¥ men inte lika ofta som IRL-vännerna…
Jag har mycket bra förhållande med mina nätvänner. Jag träffar några och har utvecklat en mycket nära vänskap. Andra är lite ’ytligare’ kontakter som man kanske bara tramsar och har skoj med en stund då och då. Med tiden så har man sållat även bland nätvännerna och har bara kvar de som man verkligen har något gemensamt med och får ett utbyte med, medan man inte orkar lägga samma energi på nya kontakter och sporadiska kontakter.”

Denna mer lättsinniga inställning till nätrelationer betyder inte att man med automatik ser dem som mindre hållbara utan snarare mer som bekantskaper än verklig vänskap. En person sammanfattar sina nätrelationer med orden ”nätvänner till vardags och IRL-vänner till fest” och skriver att hon inte orkar vara social i veckorna när hon arbetar och ser umgänget på nätet som ett sätt att då kunna koppla av utan krav, medan hon på helgen är mer benägen att träffa IRL-vänner. ”Men jag skulle aldrig sätta mig vid datorn och chatta istället för att åka iväg och träffa vänner” framhåller hon.

Oberoende av tid och rum

Internet framstår som ett ”icke-rumsligt” socialt rum utan förankring i tid och fysiskt rum och där de medverkande inte heller är rumsligt placerade. Att inte vara synliga för varandra innebär för nätvänner att kunna ha ett socialt umgänge oberoende av tid och rum. Detta nämns av ett femtiotal svarande och gäller i många fall en upplevd bekvämlighet genom mindre krav på planering i umgänget. Man kan umgås när man själv har tid och lust, eftersom man inte träffas ansikte mot ansikte. Det tar sig uttryck i att snabbt och lätt kunna ha kontakt, men också att det inte innebär krav som att boka tid för ett möte, klä upp sig och tvätta håret, eller att inte behöva städa hemma för ett ”möte” med nätvännerna.
En person skriver att fördelen med nätvänner är att det inte krävs någon planering utan man skriver ett meddelande och får svar när motparten är uppkopplad, antingen samtidigt eller senare. En äldre kvinna beskriver det bekväma med nätumgänge men också saknar att nätvännerna inte finns i hennes fysiska närhet:

”Umgänget är tidsobundet. Det finns alltid någon som lyssnar och svarar. Jag tycker om att uttrycka mig i skrift. Det finns tid för reflektion och det gör ingenting om jag inte svarar exakt när saker skrivs.
Det är roligt att ha någon som finns i närheten fysiskt för att ta en fika, gå ut och äta mm. Ibland irriterar det mig att mina nätvänner bor för långt bort :)”

En yngre kvinna uppskattar att det är lätt att hitta andra nätanvändare med samma intressen och att hon kan umgås på udda tider med människor som har en annan dygnsrytm än hon själv har:

”Man kan skriva av sig! Sällan vräker man ur sig allt det jobbiga ’live’. Det är lätt att hitta stora grupper som är intresserade av samma område, med erfarenheter och kloka råd att komma med. Man kan umgås ’konstiga tider’. Jag mejlar när jag har tid, andra när de har tid, och på så vis kan man ha kontakt varje dag även om man har ett krävande arbete och inte så mycket tid över, eller om man har olika dygnsrytm etc. ”   

Andra beskriver nätumgänge som mer effektivt än IRL-umgänge, att slippa restid för att träffas eller att inte behöva lägga tid på kallprat. Den som flyttar kan fortsätta att ha ett nära och intensivt umgänge med vänner via nätet utan att vara beroende av att kunna träffas fysiskt, vilket nämns av vissa. Några av de svarande är utlandssvenskar och de skriver om hur de uppskattar att kunna umgås med svenskar i Sverige eller på andra håll i världen utan att vara beroende av tidpunkt eller att träffas fysiskt. Bland de svarande finns också några som berättar att de som ensamma mammor har svårt att få tid för IRL-umgänge och att ta sig hemifrån för att träffa vänner och av dessa beskrivs nätumgänget som bekvämt, till exempel att man kan föra ett samtal ”när barnen härjar”.

En utlandsbosatt kvinna reflekterar om att umgås med vänner på nätet. Hon har småbarn och tycker att det är bra att kunna kommunicera när hon har tid, och att det inte spelar någon roll om kontakten ibland plötsligt måste brytas. Dessutom gillar hon att på ett enkelt sätt kunna hålla kontakt med både nya och gamla vänner men blir ibland stressad av alla mail som ska läsas och besvaras:

”Som mamma känner jag att det är skönt att kunna ha kontakt när jag hinner om man säger så. Att kunna springa ifrån mitt i ett samtal via chat är rätt vanligt nuförtiden, ibland utan att ens säga ’vänta lite’ först, och det ger en större frihet. Mail går snabbt och till vilken del av världen du vill, och det kostar mindre än att skriva ett vanligt brev. Man kan multiplicera avsändarna så man kan skriva samma sak till flera olika på samma gång. Man kan ställa in så man ser att personen läst mailet, även om hon/han inte svarar. Man kan skicka site-adresser om något som verkar intressant som man har läst och på så sätt sprida information snabbt om något som man tycker om, eller t ex skicka foton, filer och sin hemsidesadress, genom mail eller siter.
I mitt fall dÃ¥ jag är glömsk kan jag lätt gÃ¥ tillbaka och läsa igen vad nÃ¥gon sa, och det känns som att jag hÃ¥ller större ordning pÃ¥ folk och deras liv, samt deras namn…Ã¥ andra sidan har man ett större nätverk av vänner vilket gör det svÃ¥rt att hÃ¥lla reda pÃ¥ alla. Till sist den bästa fördelen – jag kan ha kontakt med mina gamla IRL-vänner samt familj ’gratis’ via internet, även om de bor i Sverige och jag här i Xxxx! De kan ta del av mitt liv pÃ¥ ett helt annat sätt, och vi kan prata i telefon billigt eller gratis via internet.
Att ha nätvänner gör mig ibland lat att ’fixa mig’ och jag och barnen går länge i pyjamas etc. för ’vi ska ju ändå inte träffa någon’. Så börjar jag dagen med att starta datorn och kolla mailen, chatta med svenskar m m. Med fler IRL-vänner blir det nog mer ordning med att komma igång på mornarna, eller om man har andra sysslor som gör att man kommer ut mer bland folk. Här är det mycket sällsynt att någon kommer på besök oväntat, men om vi hade bott i Sverige hade jag nog haft ett större IRL-kontaktnät.
Jag ser internet som en stor hjälp i att hålla kontakten med både gamla och nya vänner. Däremot kan jag känna att mail-inboxen fylls så snabbt av alla listmail, privata mail och viktiga mail att jag aldrig hinner läsa ifatt, särskilt då jag också är mamma och fru och har annat att sköta. Innan jag fick internet hade jag sällan känslan av att inte hinna med mina vänner, men nu kan det bli en stress i att hinna svara på mail, särskilt ’list-mail’ där det diskuteras något kanske bara under några dagar, sen byts ämnet. Jag är glad för internet men det har både fördelar och nackdelar, och samtidigt som det är intressant att följa med i allt som händer i icke-IRL-världen känner jag som slutsats att jag spenderar för mycket tid vid nätet.”

Postmoderna teorier om kroppslöshet

Trots avsaknad av fysisk mötesplats kan vi ändå mötas i det offentliga rum som nätet utgör. Denna möjlighet ingår i de flesta analyser av nätrelationer och kan beskrivas med olika begrepp. Forskarna Wood och Smith använder begreppet telepresence för att beskriva fenomenet att befinna sig i virtuella möten. Det innebär en känsla av att vara på plats, till exempel i onlinespel och virtuella chatrum på nätet, eller i direktkontakt när man får svar på sitt mail till nätvännen inom några minuter eftersom hon också är på plats vid sin dator.

I Anthony Giddens teori om samhället använder han bland annat begreppen urbäddning som innebär att ett socialt sammanhang lyfts ur tiden och rummet. Begreppet disembodiment är också vanligt för att beskriva oberoendet av tid och rum på nätet, det vill säga att man kan vara närvarande mentalt utan att vara närvarande kroppsligt. Nätvänner beskriver ofta sina kontakter med ord som ”att träffas”, ”mötesplats” och ”chatrum”, begrepp som har med lokalitet att göra.
Denna avsaknad av fysiska möten gör att nätrelationer är beroende av skriven kommunikation (om man inte använder webbkamera eller IP-telefoni för att hålla kontakt, vilket få ännu verkar göra) och det bidrar till att man kan vara anonym för motparten. Meddelandena kan läsas när mottagaren har möjlighet.

Nätets oberoende av tid och rum underlättar kommunikation. I sociala relationer på nätet gynnas båda parter av detta. Den som hellre skriver än pratar kan komma till sin rätt på nätet. Den som är blyg, har en kroppslig defekt av något slag eller av andra skäl har svårigheter vid möten ansikte mot ansikte, har större möjligheter att kommunicera på nätet. Den som får ett meddelande kan koncentrera sig på meddelandet.
Denna skrivna kommunikation kan också bidraga till nätanvändarens identitetsskapande.
Jag är den jag själv skapar, menar Giddens. Individens självidentitet byggs genom det reflexiva skapandet av en livsberättelse, det som jag förmedlar om mig själv som person och hur det är att vara människa, vem jag är och hur jag blivit den jag är.
Eftersom livsberättelsen ständigt hålls igång genom den skrivna kommunikationen i relationerna på nätet tycker jag att Giddens teori är intressant. På grund av de snabba förändringarna i det postmoderna samhället omprövar vi hela tiden ny kunskap som införlivas i vår berättelse om oss själva, anser Giddens.

Det postmoderna självet är ett splittrat och bräckligt själv och han menar att ”självet kontextualiseras och upplöses, precis som den sociala världen”. Hur jag framställer mitt jag är alltså beroende av i vilket sammanhang jag befinner mig, och kan förändras när sammanhanget förändras. I detta ständigt pågående biografiskapande ingår känslan av att man har en kropp och ett själv och hur de hänger samman. I det postmoderna samhället är kroppen kärnan i självidentiteten, en kropp som dyrkas och som vi strävar efter att skydda mot risker och faror.
Men på nätet spelar den fysiska kroppen ingen roll.
Giddens menar att det krävs en känsla av både kropp och självbild för att ge en känsla av sammanhang. Tvärtemot detta ser många av nätvännerna det som en fördel att kroppen utesluts ur nätrelationen. I stället är det tankarna som är viktiga, vilket vi kan relatera till Giddens teori om det rena förhållandet där själva relationen är kärnan och yttre omständigheter inte har betydelse.

Detta kan också ses som exempel på Chaykos teori om sociomentala band som innebär att vi skapar djupa relationer utan hänsyn till fysisk närvaro. I stället är det tankarna och känslorna som utgör relationen, som sker bortom tid och rum, vilket flera av nätanvändarna anser är en fördel med nätvänskap.
Kroppen avskiljs från självet och det jag skriver i kommunikationen blir min identitet, inte den kropp jag har. Då kan man bortse från kroppsliga faktorer som i IRL-livet kan vara hämmande för en relation, vilket nätvännerna uppskattar. Det är inte vem jag är som är viktigt, utan vad jag står för. Det spelar heller inte alltid lika stor roll med vem jag kommunicerar, utan att jag över huvud taget får kontakt. I IRL-livet är det oftast tvärtom.

Nätvänner i IRL-livet

”Man kommer i kontakt med hela människan. Stannar inte bara vid det verbala och det som växer fram mellan raderna och i fotot. Man är kort sagt synlig, närvarande.”

Citatet ovan kommer från ett enkätsvar där nätanvändaren reflekterar över skillnaden mellan nätvänner och IRL-vänner, och de fördelar som finns i IRL-umgänget gentemot att umgås på nätet. Många som svarat har gjort sådana jämförelser men det är inte alltid som nätumgänget kommer till korta i den jämförelsen.

Nätrelationerna står inte för sig själv utan griper in i resten av livet. Flera av nätanvändarna använder uttryck som utvecklande för den egna personligheten och berikande i sina berättelser om relationen till nätvännerna. Chayko karaktäriserar, som vi minns, dem som tillåter sig att utveckla vänskapsband på nätet som flexibla personligheter som utmanar gränser och vågar experimentera, med personlig utveckling som följd. Ett ökat självförtroende hos deltagare i nätgrupper där sociala relationer utvecklas konstateras av andra forskare, och nämns i några enkätsvar.
Tre av dem som svarat skriver att de tack vare nätrelationerna blivit mer sociala IRL och mer ”intressanta”. En medelålders kvinna berättar om hur hon upplever att genom sina nätvänner ha fått kontakter och möjligheter som hon inte hade ”kommit i närheten av utan nätet”. För hennes del har det lett till nya intressen som i sin tur lett till nya och utvecklande arbetsuppgifter på hennes arbetsplats. En annan skriver om sitt ökade självförtroende och ökad kunskap om andra människor tack vare nätumgänget:

”Jag har märkt att jag utvecklat mina sociala egenskaper även IRL pga att jag umgåtts med folk på nätet. Jag har fått ett bättre självförtroende och det tror jag beror på att jag lärt mig mer om hur andra människor tänker och fungerar.”

Kanske kan man tycka att det inte borde vara någon skillnad mellan nätvänner och IRL-vänner, det är ju bara olika sätt att umgås och att hålla kontakt. För många nätanvändare är det också så. För andra är det stor skillnad, som svaren vittnar om.
Idag kommunicerar vi med vänner på så många olika sätt, den moderna tekniken gör det möjligt att ha kontakt i realtid utan att vara på samma plats, inte bara genom telefon. Men det som skiljer nätvänner från IRL-vänner i min undersökning är att nätvännerna är de som man fått kontakt med på nätet och sedan utvecklat en vänskap, inte dem man redan känner. Detta är en stor skillnad, eftersom bekantskapen inleds under helt olika förutsättningar.

De allra flesta av dem som svarat har ju också sina IRL-vänner kvar och för ett fåtal går dessa vänkretsar in i varandra. Men för de flesta nätanvändare är det så att man håller isär de två världarna så att nätvännerna och IRL-vännerna inte integreras med varandra.

Två av enkätens frågor handlar om fördelar med nätvänner respektive IRL-vänner. Därmed är inte menat att vänskap är något som man kan se som rationellt med fördelar och nackdelar utan snarare att hitta det som skiljer dem åt. Av svaren framgår att också nätanvändarna som svarat uppfattat frågorna så.
Den största skillnaden mellan nätvänskap och IRL-vänskap är att synas eller inte synas för varandra, både bokstavligt och bildligt talat. För dem som utvecklar och upprätthåller relationer på nätet finns en fördel i att kommunikationen kan vara mer effektiv och rak, processen att lära känna varandra går snabbare än IRL och det är mindre kringsnack när man har kontakt.  ”Man slipper det sociala spelet” skriver en svarande i sin jämförelse med IRL-umgänge. En annan menar att hon kan vara mer öppen och rakt på sak med nätvännerna och kan därför lära känna dem snabbare än IRL-vänner.
Att man kan hålla nätvännerna åtskilda kan också ses som en fördel. Eftersom en nätvän inte ingår i ens sociala IRL-liv kan det kännas mer tryggt att dela med sig av intima detaljer, vilket bekräftas av följande enkätsvar om nätvännerna:

”Vi är mycket mer öppna mot varandra än jag är med mina s k IRL-vänner. Jag vet att de håller tyst om det jag säger, IRL-vänner snackar mycket sinsemellan.”

Fördel med IRL-vänner

För många är det givet att IRL-vänskap är mer värdefull och djupare än nätvänskap. Det som framhävs som den största fördelen med IRL-vänner jämfört med nätvänner är möjligheten att träffas fysiskt. Det för med sig att uppleva saker tillsammans, att se kroppsspråk och gester, höra tonfallet, en mer påtaglig närvaro och mindre risk för missförstånd.
Det finns forskningsresultat som visar att relationer som företrädesvis upprätthålls på nätet inte ger lika nära vänskap som IRL-relationer, att e-post inte kan ersätta telefon och möten ansikte mot ansikte, men också det som visar att det kan vara tvärtom. En av dem som svarat har funderat på jämförelsen med IRL-vänner och ser IRL-vänskapen som djupare för att man delar gemensamma upplevelser:

”IRL-vänner innebär en djupare, mer äkta vänskap. De är mycket flexiblare eftersom man kan uppleva saker tillsammans – gÃ¥ pÃ¥ bio och viskande kommentera filmen, äta, Ã¥ka snowboard. Dela intryck och diskutera dem. Samtidigt läggs de sociala hövlighetsfiltren pÃ¥ sÃ¥ att man inte kan vara lika ärlig och frank som pÃ¥ nätet.”

Flera av dem som svarat på min enkät är svenskar bosatta utomlands. En av dessa, en ganska ung småbarnsmamma, skriver om hur hon ser på skillnaden mellan IRL-vänner och nätvänner:

”Man har större respekt för personen i fråga [IRL-vännen] och ägnar större uppmärksamhet under samtalet, t ex under telefonsamtal eller IRL. Med IRL-vänner menar jag i första hand vänner som bor i samma stad som mig, men ofta har jag både internetkontakt och vanlig IRL-kontakt med dem. Jag hade nog haft fler IRL-vänner om vi hade bott i Sverige, lite beroende på vilken ort vi skulle bott i. Med IRL-vänner kan jag äta ihop, bjuda hem så vi och barnen träffas, och om de har barn kan barnen umgås. Med IRL-vänner kan jag också se kroppsspråk, trösta när någon gråter, glädjas på ett annat sätt när någon är glad.”

Påfallande många framhåller de praktiska fördelarna med IRL-vänner; de kan hjälpa en att flytta, man kan gå ut och ta en öl eller fika tillsammans, gå på bio, kunna kramas, dela intryck och diskutera detta med mera. ”Jag ser lättare när de ljuger” skriver en kvinna. Det blir ensamt att bara sitta vid en dator menar en annan medan andra medger att det är lättare att hålla sig undan från kontakt med nätvänner än med IRL-vänner när man inte har tid, ork eller lust.
I de jämförande svaren framkommer att nätvänskapen kan vara djupare och mer betydelsefull än IRL-vänskapen. Men det kan också vara tvärtom, och skälen som då anges är att man kommer varandra närmare på nätet genom ett ökat förtroende tack vare anonymitet, medan andra menar att fysisk kontakt ger starkare vänskapsband. Så här skriver några av alla dem som svarat på enkätens fråga om fördelar med IRL-vänner, nätanvändare som tycker att IRL-vänskap är att föredra framför nätvänskap:

”Man lär känna dem på ett mer sant sätt, eftersom man inte som på nätet enbart kan visa fram de sidor man själv väljer. Det känns mer äkta.”

”Personliga kontakter ger absolut mer än ’nätkontakt’. Men det ena utesluter inte det andra, sätten kompletterar varandra.”

”Mina IRL-vänner känner mig sedan länge och vet bättre när jag behöver deras uppmuntran eller stöd. Vi vet att vår vänskap inte är tillfällig.”

”Det är lättare att vara mer personlig och förtrolig om mer privata och känsliga problem. Jag delar inte med mig av sådana detaljer till mina nätvänner, såvida de inte blivit goda IRL-vänner i stället. Det finns vissa undantag där jag inte träffat mina nätvänner.”

Drygt en fjärdedel av alla de 208 som svarat beskriver i varierande ordalag att de upplever IRL-vänskap som djupare, mer genuin och mer seriös, att de kan lära känna IRL-vänner bättre. Att ha en historia tillsammans och att ha känt varandra länge ingår i andra svar, liksom att IRL-vännerna ser hela personen, inte bara det man väljer att själv förmedla. En kvinna skriver att IRL-vänner är ”riktiga vänner som inte bara försvinner en dag…”.
En annan tar upp den skillnad som det innebär att nätvänner själva kan välja hur mycket de lämnar ut om sig själva och hon menar att med IRL-vänner får hon en mer sann bild av personen eftersom nätvänner ”kan hitta på vad som helst utan att man vet om det är sant” och därför tar hon mer seriöst på IRL-relationer. IRL-vänner ”ser hela mig” skriver en annan respondent. En medelålders kvinna relaterar till kasam-begreppet när hon skriver om fördelar med IRL-vänner:

”KASAM – känslan av sammanhang. Man fÃ¥r hela paletten, man kan inte välja bort och man kan inte välja att bara visa vissa delar av sig själv (man kan inte gömma sig).”

Med all sannolikhet syftar hon på sociologen och läkaren Aaron Antonovskys teoribegrepp kasam – känsla av sammanhang (se litteraturlistan). Man känner att man ingår i en större helhet. Kasam innebär att jag upplever att jag har kontroll över mitt eget liv, att jag uppfattar händelser i mitt liv som begripliga, och att saker som händer känns meningsfulla och värda att engagera mig i. Starkt kasam, alltså en stark känsla av sammanhang, har visat sig ge stresstålighet och att oväntade situationer snarare upplevs som utmaningar än som hot. Det ger en förmåga att mobilisera inre krafter när de behövs. Kasam innebär god självkännedom, flexibilitet, förmåga att lösa problem och att man tycker att livet i stort är intressant att leva.

Både påståenden som ”mina nätvänner vet mer om mig än mina IRL-vänner” och ”ingen av mina nätvänner vet lika mycket om mig som mina IRL-vänner” förekommer i flera av de berättande svaren. En annan åsikt hos de svarande är att IRL-vänskapen kan vara mer stabil eftersom man lär känna varandra under en längre process än på nätet, där socialisationen sker så snabbt.
Nätvänskapen bygger på en skriven kommunikation. Detta tycker flera av nätanvändarna är en fördel i relationens utveckling. Att skriva bringar ordning på tankarna, ger mer tid för reflektion och är inte så flyktigt som när man pratar med varandra. Andra menar att skrivandet gör att man kan ”gömma sig bakom orden” och tangentbordet. En kvinna skriver att med IRL-vännerna kan man inte komma undan genom att inte höra av sig på ett tag och att IRL-vännerna bryr sig mer om varandra.
Sammantaget ger svaren en bild av att många, men långt ifrån alla, värderar IRL-vänskap högre än nätvänskap. Men relationer med nätvänner ses som lika långsiktiga som med IRL-vänner av över hälften av de svarande medan något färre än hälften menar att nätrelationer är mer kortsiktiga än IRL-relationer.

Förskjutning och komplement i umgänget

Ökar man sitt sociala umgänge genom nätet och behåller i stort sett sitt gamla IRL-umgänge så ökar förstås det totala umgänget med vänner och bekanta. Detta var från början en av de viktigaste frågorna för mig att undersöka eftersom jag själv snarare förskjutit än kompletterat mitt sociala liv, från IRL till nätet. Inte helt förstås, men till viss del. Därför ställde jag några frågor i enkäten om detta, och det togs också upp i flera av svaren på de öppna frågorna. En person skriver till exempel om hur hon fått fler vänner genom sina nätkontakter:

”Då jag är en mycket social person tycker jag om att ha ett brett kontaktnät land och rike runt, utan att för den skull göra avkall på mina IRL-kompisar från Tiden Före Datorn. Visst tar nätvännerna större plats nu än tidigare, beroende på att de blivit fler, medan IRL-vännerna är kvar på samma antal som tidigare.”

Ungefär på samma sätt som ovanstående uttrycker sig en större grupp av dem som svarat. Det här verkar vara ett relativt vanligt: man har behållit ungefär samma IRL-umgänge som tidigare men fått nya vänner tack vare nätet.
Min undersökning om nätvänner tyder på både komplement och förskjutning i de sociala relationsmönstren, vilket stämmer ganska bra överens med tidig amerikansk forskning på området. Bland dem som svarat kan jag se tre grupper med olika förändringsmönster i sina relationer till nätvänner och IRL-vänner, grupper som jag beskriver här nedanför. Av dessa är det en mindre grupp som har sitt huvudsakliga umgänge på nätet och som idag har fler nätvänner än IRL-vänner jämfört med för tio år sedan.
Att förändringar i de sociala relationerna sker över tid är förstås naturligt och det går inte att av den här undersökningen dra någon slutsats om hur relationerna skulle ha förändrats utan tillgång till nätet. Sannolikt hade en hel del fått fler eller färre vänner ändå. Svaren visar dock att förändringar skett och att internetkontakterna spelat en roll i dessa förändringar.

Enkäten har utformats så att det blir möjligt att urskilja tre grupper bland de svarande, när det gäller umgängesmönstren. Grupperna är ungefär lika stora.
Grupp A: Detta är de som har sitt huvudsakliga sociala umgänge på nätet idag (34 procent av dem som svarat). De tycker att nätvännerna är mycket viktiga och ser dessa relationer som lika långsiktiga som med IRL-vänner. Hälften av dem fortsätter att hålla kontakt med nätvänner som lämnar den nätgrupp där de träffats, och de tycker att det är bekvämt att umgås med nätvänner. De diskuterar hellre personliga problem med nätvänner än med IRL-vänner.
Grupp B: Detta är de som har ungefär lika mycket umgänge på nätet som utanför nätet (30 procent av dem som svarat). De lägger lika stor vikt vid sina nätvänner som i grupp A men är lite mindre benägna att hålla kontakt om nätvännen lämnar nätgemenskapen, och bara en tredjedel i den här gruppen tycker att det är bekvämare att umgås med nätvänner än med IRL-vänner.
Grupp C: Detta är de som har det mesta av sitt sociala umgänge utanför nätet (36 procent av dem som svarat). De lägger inte lika stor vikt vid nätvännerna som vid IRL-vännerna och för dem är relationerna med IRL-vänner mer hållbara än med nätvänner. Bara omkring en tiondel i den här gruppen fortsätter hålla kontakt med nätvänner som lämnar gemenskapen.

Svaren visar också att en dryg fjärdedel numera har fler nätvänner men färre IRL-vänner, och att två tredjedelar har lika många eller fler IRL-vänner som tidigare men också nätvänner. Tidsperspektivet i frågan är tio år. Att var fjärde uppger att de har fler nätvänner och färre IRL-vänner idag än för tio år sedan behöver inte betyda att de bytt ut IRL-vänner mot nätvänner, utan kan även betyda att livssituationen ändrats av andra skäl. Flyttar man eller skiljer sig är det ju lätt att man tappar kontakten och vänner försvinner.
Av svaren kan jag utläsa att i en mindre grupp har det sociala umgänget förskjutits från IRL till nätet (grupp A), medan det i en annan och betydligt större grupp skett en ökning av det sociala umgänget genom nätrelationerna (grupp B och C).
Var tredje svarande instämmer i påståendet ”jag är mycket social och har många vänner över huvud taget” och de flesta av dessa finns i den grupp som idag uppger sig ha mest umgänge med IRL-vänner. Nästan hälften av de svarande uppger att deras nätvänner blivit IRL-vänner.
Majoriteten av dem som främst ser till nyttan av nätvänskap finns i grupp C. En mindre del av de nyttoorienterade är personer som umgås mer med nätvänner än IRL-vänner trots att de ser nätrelationer som mer ytliga än IRL-relationer. De som i de öppna svaren själva beskriver hållbar och djup vänskap med nätvänner utgör däremot en majoritet i grupp A, det vill säga de som umgås mer på nätet än IRL. (Se illustrerande diagram)
En liten grupp på nio personer svarar att de inte hade några IRL-vänner alls tidigare men nu har fått nya vänner tack vare nätet. Det är nio kvinnor som i genomsnitt ägnar 15 timmar per vecka åt sina nätvänner. För dessa betyder nätvännerna också mycket, de ser relationen med nätvännerna som lika långsiktiga som med IRL-vänner och sex av dessa uppger att nätvännerna blivit IRL-vänner.

Tiden

Det tar tid att umgås med sina nätvänner, och en stor del av nätanvändarna berättar att de har kontakt dagligen. Det kan bli många timmar per vecka. I grupp C lägger man i genomsnitt fyra timmar per vecka på nätumgänge men i både grupp A och B är genomsnittet tio timmar per vecka.
Den tid vi numera ägnar åt nätvänner tas förstås ifrån någon annan tidigare sysselsättning nu när våra sociala beteendemönster förändras. Förr var det umgänge med vänner som fick stryka på foten när tv-apparaterna kom in i våra hem. Idag verkar vi ha rest oss från tv-soffan och satt oss i skrivbordsstolen vid datorn i stället. Men det är förstås inte hela bilden.

Jag frågade i enkäten om vad nätanvändarna gjorde tidigare, innan de började ha kontakter med nätvänner. Svaren stämmer ganska bra med tidigare amerikansk forskning i ämnet (se kapitlet om forskning ).
Enligt tre fjärdedelar av svaren ägnade sig nätanvändarna mer åt andra fritidssysselsättningar förut. Att det är vanligt att nättiden tas från tidigare tv-tid visar amerikanska undersökningar, liksom att ju mer tid man ägnar åt internet desto mindre tid ägnar man åt IRL-vänner, familj och kollegor, främst på helgerna. Några forskare framhåller att tid vid datorn är ensamtid, även om sociala kontakter sker med datorns hjälp, och konstaterar att IRL-kontakter är det som minskar när vi ökar nätkontakterna. Det är knappast överraskande.

Flera svarsalternativ kunde väljas på min fråga i enkäten om tidigare tidsanvändning. 30 procent valde svaret arbete, 21 procent svarade att de tidigare umgåtts mer med familjemedlemmar och 13 procent att de umgicks mer med IRL-vänner förr. Här finns dock en del variationer mellan unga och äldre. De unga har förut ägnat mer tid år IRL-vänner medan de äldre ägnat mer tid åt familjemedlemmar. En märkbar skillnad finns i åldersgruppen 50-54 år, som tidigare arbetade mer och umgicks mer med sin familj jämfört med övriga i 40plus-gruppen.
De variationer som kommer fram i svaren på den här frågan kan givetvis också bero på ändrade livsförhållanden, till exempel skilsmässa, egen flyttning eller att barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån. Många har ju haft nätvänner i en hel del år, fem–tio år är inte ovanligt, och under en så lång tid är det kanske sannolikt att umgängesvanor förändras, oavsett om det är på eller utanför nätet. Något sådant samband framkommer inte i enkätsvaren, men det nämns i några av svaren på de öppna frågorna. Detta måste man ha i åtanke när man läser analysen.

Negativa konsekvenser

De flesta forskningsrapporter ger en positiv bild av sociala nätrelationer. Men det finns också studier som ger en negativ bild. Två faktorer lyfts då fram: ökad tid på nätet ger minskad tid för IRL-gemenskap, och att nätanvändning är en ensam sysselsättning som ökar känslan av ensamhet.
Att den som är singel sitter mycket vid datorn och umgås med andra är kanske inte så anmärkningsvärt eller konstigt. Men hur är det för dem som lever i par och har en partner och en familj som pockar på uppmärksamhet? De andra hemma i familjen kanske inte förstår att socialt umgänge pågår när någon sitter och stirrar in i en datorskärm och skriver på tangentbordet då och då. Att det ibland blir konflikter kring detta finns det vittnesmål om i media.

Hur nätanvändarnas partners upplever eventuell minskad tid tillsammans på grund av tid vid datorn fanns det en fråga om i enkäten. Tio procent av dem som svarat instämmer i påståendet ”min partner tycker att jag ägnar för mycket tid åt mina nätvänner”. En amerikansk undersökning från år 2000 visar att åtta procent av internetanvändarna då medgav att de ignorerar familjemedlemmar på grund av nätkontakter medan 25 procent av de tillfrågade nätanvändarnas familjer menade att de blev ignorerade. Det finns alltså en skillnad i upplevelserna hos de två grupperna.

Två tredjedelar i min enkät instämmer i att ”min partner har inga synpunkter på den tid jag ägnar åt nätvänner” och en fjärdedel av dem som svarat är singlar.
I sin bok ”Connecting” diskuterar Chayko dagens debatt om nätanvändning och ställer frågan om vem som ska avgöra vad som är mycket eller lite tid vid datorn och på nätet. Vi ser gärna IRL-livet som den enda verkliga verkligheten men nätet är lika verkligt som resten av livet påpekar hon.
Att kommunicera med andra via nätet är inte att vara ensam vid datorn utan att ha kontakt med andra människor. Det blir allt svårare att fördöma nätet och se skillnader mellan nätkontakter och IRL-kontakter, båda ingår i vårt samhälle idag och är inte motsatser till varandra utan komplement.

Mary Chayko ser ju nätvänner som flexibla och öppna människor. Hon menar att ju mer medveten man blir om negativa och positiva effekter av att ha kontakt på många olika sätt, desto mer mångsidiga blir vi, och mindre benägna att låta oss utnyttjas av andra. Det är värdefullt för individens utveckling att ha många olika sorters kontakter, och för vår förståelse av omvärlden.
I dagens digitala samhälle är också nätkontakterna oumbärliga skriver hon. Hon är en av de många forskare som ser positivt på nätet och som sett positiva effekter av nätrelationer. Men det finns som bekant också de som funnit negativa resultat.

Att träffas

Att träffa sina nätvänner ansikte mot ansikte är inte ovanligt, trots att många ser fördelar i nätets möjlighet till anonymitet. På många mailinglistor, forum och communities av andra slag ordnas IRL-träffar ibland, oftast sommartid. Dessutom händer det förstås att enskilda personer väljer att träffas när man funnit varandra som nätvänner.
Av samtliga 208 som svarat är det närmare hälften som instämmer i påståendet ”mina nätvänner har blivit IRL-vänner” och tre fjärdedelar instämmer i ”det händer ibland att jag träffar nätvänner ’i verkligheten’”. Flera vittnesmål om att träffas ansikte mot ansikte finns också i svaren, de flesta positiva. Ett exempel är denna medelålders kvinna som har som mål att träffa sina nätvänner IRL, inte bara på nätet:

”Det är klart trevligast att träffas, det är ju därför man tar kontakt. Den personliga kontakten är syftet med nätkontakten, men om man reser mycket som jag så kan man umgås hela tiden.  Jag uppskattar att kunna träffa nätvännerna när jag inte är hemma och när de inte är nära. Jag har också fått vänner på nätet som jag inte träffat och målet är att ses.”

En av de andra som svarat reflekterar också över vad det kan innebära av fördjupad vänskap att kunna träffa sina nätvänner ansikte mot ansikte:

”Till en början trodde jag att geografiska avstånd inte spelade så stor roll när det gäller nätvänner, men jag har insett att de som bor nära varandra och kan träffas får en djupare kontakt än de som umgås enbart via mejl.
Jag har flera gånger varit ute och rest tillsammans med kvinnor på en mejlinglista. Det har varit mycket trevligt och en helt annan upplevelse jämfört med att resa med familjen.”

I många fall leder en nätvänskap – som kan ha startat med ganska stor anonymitet – till en senare IRL-vänskap där man lär känna varandras yttre omständigheter också. Detta är ett vanligt beteende i nätrelationer, att de som binder starka vänskapsband på nätet tenderar att också överföra dem till IRL-livet, mötas ansikte mot ansikte men också göra relationen känd för övriga i IRL-livet även om de inte integrerar IRL-vänner och nätvänner. Nätrelationer visar sig också vara generellt minst lika hållbara som IRL-relationer enligt dagens forskning, och vänskapsrelationer i högre grad än romanser.
En av de utlandssvenskar som svarat på enkäten skriver att de nätvänner hon lär känna vill hon också träffa ansikte mot ansikte, och att ett fåtal stannar som enbart nätvänner. Hon använder nätet som ett verktyg att skaffa nya vänner och målet är att de ska bli IRL-vänner:

”Jag började chatta på irc och lärde känna en del människor där. Det flöt sedan på till reload, dagbok på nätet och andra forum såsom mailinglistor, icq och messenger. Eftersom jag ar en väldigt social människa i verkliga livet blev nätvänner bara en utökning av ett redan relativt stort socialt umgänge. Jag ’använde’ nätet för att skaffa nya vänner som sedan omvandlades till IRL-vänner. Många av mina IRL-vänner är människor jag mött över nätet och vi är nu ’mer’ IRL-vänner än nätvänner.
Fördelen med nätvänner är att man behöver inte tvätta håret, spendera pengar på kaffe/vin/mat eller vad man nu gör när man träffar IRL-vänner. Avstånd minskas, de flesta av mina nätvänner bor i Sverige medan jag bor i London.
IRL-vänner finns verkligen där när man behöver dem, de finns ett telefonsamtal bort. Jag får ut betydligt mycket mer av en fika med en tjejkompis på Starbucks än jag får av ett samtal på msn eller en diskussion på en mailinglista.
For mig är nätet ett sätt att hitta vänner, men inte behålla dem som nätvänner utan för att ’omvandla’ dem till IRL-vänner. Visst, en del stannar som nätvänner eftersom vi bor för långt ifrån varandra eller man helt enkelt inte har klickat, men dessa kontakter stannar sällan länge. De jag behåller är de jag träffar i verkligheten.”

Det är inte någon större skillnad på nätvänner och IRL-vänner, bara olika sätt att hålla kontakt, tycker några av dem som svarat på enkäten. ”Nätvännerna är en del av mitt IRL-liv” skriver en kvinna. Desto fler berättar att deras nätvänner blivit IRL-vänner, ibland bästa vänner.
I början av nätepoken fanns det de som trodde att virtuella gemenskapsgrupper skulle ta över som arena för sociala kontakter i framtiden, men det har visat sig att många sociala nätrelationer i stället leder till IRL-kontakter. Nätvänskap kan utvecklas och fördjupas IRL, visar enkätsvaren.
I svaren finns en rad berättelser som till övervägande delen är positiva till IRL-träffar med nätvänner. Det handlar om hur bra det känns att träffa människor öga mot öga efter att ha lärt känna varandra under en lång tid, att få ett ansikte på den man umgåtts med skriftligt, och hur vänskapen i ett par fall lett till att man efter en tid träffas familjevis, så som den här kvinnan beskriver:

”Jag är jätteglad att jag känner den gemenskap jag gör i en större föräldracommunity. Vi träffas årligen, ca 15 familjer med barn i samma ålder men det är så mycket mer än så som håller oss samman. Det känns unikt, roligt och gott att ha sånna vänner.”

Att träffas när det finns tillfälle är ett lättsamt och trevligt sätt att umgås menar kvinnan som skriver så här i sitt svar:

”Nätvännerna jag fått har definitivt varit en tillgång för mig. En del försvinner ju under åren, men nya tillkommer. Några har blivit IRL-vänner som jag träffar med jämna mellanrum, och de bor inte enbart i Sverige. När nätvänner kommer hit till stan, brukar vi dra ihop ett gäng och gå ut och äta tillsammans. Det är mycket trevligt och givande.”

Ett par nätanvändare berättar att de efter flyttning till annan ort skaffat sig nätvänner på den nya hemorten och att dessa blivit IRL-vänner sedan man träffats. En berättar om hur hon med hjälp av nätvännerna fått ett eget umgänge och inte bara är hänvisad till sambons vänner:

”2003 var jag nyinflyttad i Malmö och alla vänner jag skaffat sedan dess är nätvänner, som jag sedan träffat som IRL-vänner. De har varit mycket viktiga för mig i mitt umgänge som nyinflyttad. Alla mina nätvänner har blivit mina IRL-vänner. De utgör mitt sociala fritidsumgänge och har gjort att jag kunna skaffa mig ett ’eget liv’ vid sidan om min sambos (han bodde i Malmö innan mig).”

Några skriver om hur de haft mer opersonliga relationer med nätvänner men att relationen fördjupats efter att de träffat varandra ansikte mot ansikte. En 35-årig kvinna skriver om den speciella känslan att träffa sin nätvänner IRL, och att det ibland stämmer dem emellan, ibland inte:

”Det känns som att jag har lärt känna en del av mina nätvänner mycket ingÃ¥ende tack vare alla djupa diskussioner över nätet. När jag sedan har träffat dem i verkligheten har det känts som att vi har känt varandra länge – häftigt. Man kan även över nätet känna ganska fort, att vi har ganska olika Ã¥sikter och värderingar och sedan märker man att även det stämmer när man träffas i verkligheten.”

Hennes ord visar att IRL-möten med nätvänner inte alltid betyder en fördjupning av relationen. Sherry Turkle gjorde i sin forskning iakttagelser kring hur nätanvändare hanterar personliga problem i kommunikation med nätvänner. Hon såg möjligheten att bearbeta problem genom reflektion.
Nätanvändaren kan också använda sin nätkontakt till att utagera gamla konflikter från IRL-livet men utan att det leder till en bearbetning. Hon konstaterar att i nätrelationen saknas information om motparten, ”man skriver in i en tystnad” och att detta lätt leder till starka positiva eller negativa känslor om motparten. Detta menar hon innebär att människor som möter sin nätvän ansikte mot ansikte då kan känna förvirring eller besvikelse. Fyra av de svarande skriver om problematiska möten där nätvänskapen inte hållit måttet. En ung kvinna formulerar sig så här om hur svårt det är för henne att förena nätvänskap med IRL-vänskap:

”När jag träffar bra nätvänner IRL blir det alltid problem. … Jag hÃ¥ller isär de tvÃ¥ typerna av vänskap. Det är beklämmande att det är svÃ¥rt att umgÃ¥s även IRL, att de bÃ¥da vänskaperna inte gÃ¥r att kombinera, men jag har ingen bra förklaring varför. De känns fundamentalt olika… Nätvänner ger mig det jag vill ha (social kontakt, skratt, medkänsla, inblick i deras liv) men jag ser bara det som de väljer att visa mig. Medans med en IRL-relation fÃ¥r du hela människan, hela kittet, och ser även det de ogillar om sig själv. Vilket ger bÃ¥de sÃ¥rbarhet och möjlighet till en djupare relation.”

En annan kvinna menar att nätvänner som man aldrig träffat ”blir inte helt verkliga” och en skriver att hon med avsikt hÃ¥ller isär ”det riktiga livet” och cyberlivet och inte har nÃ¥gra planer pÃ¥ att träffa sina nätvänner IRL.
Det är alltså inte alltid som nätvänskapen känns positiv när man möts utanför nätet. Nätumgänget kan också innebära andra problem.