Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

6. Nätvännernas betydelse

Betydelsen

”En svår sjukdom som tvingade mig hemma fick mig att söka mig till nätet för att hitta likasinnade.. och på den vägen är det..
Jag behöver inte svara när det ringer, jag behöver inte vara jättesocial…
Min absolut bästa vän började som nätvän, nu är vi även IRL vänner.. Vi träffades via en site där vi och många andra delade samma typ av sjukdom och vi upptäckte att vi hade otroligt mycket gemensamt. Vi är själssystrar som vi säger… Vi kan alltid få en fem minuters pratstund över msn när någon av oss behöver det. Andra från mailinglistor stöttar och lyssnar utan att jag behöver försvara mig. Vi är alla i samma situation med samma problem och jag känner ingen idag IRL som skulle kunna förstå mig på samma sätt.”

Så skriver en kvinna som är svårt sjuk och en av de som svarat på min enkät. Hennes svar är ett av många som visar den stora betydelse som nätvännerna har för den enskilde. Extra stor betydelse kan nätvännerna få för den som är sjuk eller lever socialt isolerad av andra skäl och kanske inte har möjlighet till ett socialt umgänge i den utsträckning hon önskar. Så beskriver flera enkätsvar förhållandet till nätvännerna: som en väg ut ur social isolering.

Det här ser jag som en fantastisk möjlighet med nätet, och kanske dess största förtjänst: att bidraga till människors välbefinnande, särskilt för dem som inte har samma möjligheter att umgås med vänner och bekanta som de flesta andra har. Flera personer berättar om hur de tack vare nätet fått vänner de annars inte skulle mött, och för en hel del har de nya nätvännerna fått en mycket stor betydelse.
I svaren från nätanvändarna ges en mångfacetterad bild och nästan varje individ har en egen unik berättelse om sina nätrelationer. Enkätsvaren visar också att det finns flera grupper som skiljer sig åt. Här utläser jag att nätvänner har en högst skiftande betydelse, alltifrån ”noll och inget” som en svarande uttrycker sig, till ”jag älskar mina nätvänner” och ”för mig betyder de oerhört mycket”.

De personer vi träffar på nätet är uppenbarligen minst lika betydelsefulla som vänner och bekanta i IRL-livet. Flera som svarat jämför sina nätvänner med IRL-vänner och menar att förhållandena inte skiljer nämnvärt, utan bara formen för umgänget.
I svaren kan också urskiljas ett spann från dem som främst ser en praktisk nytta av nätrelationer till dem som vittnar om hur nätvännerna brutit deras sociala isolering. Andra berättar om att de på nätet hittat likasinnade och att de fått möjlighet att få kontakt med personer de annars aldrig skulle stött på.
Den här bredden i nätrelationerna bekräftas av forskare som undersökt utvecklingen av kontakter på internet under det senaste decenniet. En av dem är den amerikanska sociologen Mary Chayko som ser liknande skillnader i sin studie av dem som utvecklar distansrelationer på nätet; alltifrån de nyttoorienterade, de som har en mellannivå i sitt känslomässiga engagemang, till dem som har starka band inom marginaliserade grupper.

Relationer på distans

Att känna stark samhörighet med människor man förmodligen aldrig träffat ansikte mot ansikte kan kanske tyckas märkligt. Men i våra sociala relationer är det ju tankeutbytet som är det viktigaste, inte om vi kan ta på varandra. I tankeutbytet väcks det känslomässiga engagemanget. Fast vi ska inte glömma att kramar är av väsentlig betydelse för ett vänförhållande, och kramas kan man inte göra på nätet.
Citatet nedan kommer från ett av enkätsvaren från en medelålders kvinna. Det är ett av de många svar som vittnar om hur betydelsefulla nätvännerna kan vara.

”Jag kan ha kontakt med nätvännerna när jag själv vill, hemifrån, utan att gå ut eller ringa, jag kan göra annat samtidigt, t ex dricka kaffe mellan ett par mail eller prata med min mor i telefon.
Det är lättare att förstå vad folk säger när man träffas IRL och ser ansiktet och hör rösten, på nätet får man hitta andra sätt att i text betona vad man menar.
Nätvännerna betyder väldigt mycket och jag har verkligen ett stort tankeutbyte med människor jag aldrig träffat, ett större intellektuellt och känslomässigt utbyte än med IRL-vänner.”

En annan kvinna berättar att hon har mycket tätare kontakt med nätvännerna än IRL-vännerna som hon har svårt att träffa på grund av stora avstånd och ett krävande jobb. För henne har nätvännerna fått en ökad betydelse och hon skriver att hon kan vara mer öppen gentemot nätvännerna, som hon lärt känna mycket väl genom en intensiv kontakt. Hon kan inte tänka sig ett liv utan nätvänner.
En tredje skriver att det känns som om hon känner sina nätvänner lika bra som sina IRL-vänner, även de nätvänner hon aldrig träffat.

Sociologen Mary Chayko vid College of St Elizabeth i New York, har forskat en hel del om distansrelationer, bland annat nätrelationer. Hon har kommit fram till att sociala relationer som formas på nätet är lika genuina och hållbara som andra relationer.
I sin forskning har hon utvecklat en egen teori som hon kallar teorin om sociomentala band (min översättning av det engelska begreppet sociomental bonds). Teorin innebär att människor hyser starka och hållbara mentala och känslomässiga band till andra människor utan att fysiskt ha träffat dessa. Detta kan förekomma i både ensidiga och flersidiga relationer, till exempel mellan en läsare av en bok och författaren utan att dessa har kontakt, en filmstjärna och hennes beundrare, mellan brevvänner eller mellan medlemmar i en diskussionsgrupp på nätet. Chayko beskriver fenomenet som en relation på distans, ibland i både tid och rum. De sociomentala kontakterna omfattar både djupa och ytliga relationer, och sociomentala band är de kontakter som djupnat över tid.

Detta är min huvudteori i min första uppsats om sociala relationer på nätet, som handlar om betydelsen av nätvänner. När jag läste hennes bok ”Connecting” kände jag att mycket föll på plats i mina egna föreställningar om vänskapsrelationer på nätet utifrån de enkätsvar jag fått och mina egna erfarenheter. Det som gör det extra intressant är att hon sätter in dessa relationer i ett större sammanhang, vilket gör det lättare att förstå vad det egentligen handlar om; att det inte är så konstigt att utveckla djupa relationer på distans.
Många bär i sina tankar och känslor med sig dem som är fysiskt frånvarande i deras liv skriver Mary Chayko. Ändå ses sociomentala band ofta med skepticism och upplevs ibland också som skamliga och egendomliga men genom massmedia och internet har de blivit så vanliga att de flesta människor på något sätt berörs av fenomenet idag.

I sin forskning om nätbaserade relationer har hon ofta träffat på människor som inte gärna talar om sina sociomentala band till nätvänner med till exempel familjemedlemmar och IRL-vänner. Intervjuade i hennes undersökning vittnar om att de trodde sig vara ensamma om att känna förtrolighet och djup vänskap med personer de aldrig träffat IRL, och därför upplevde sig som avvikande. Att dölja sådana relationer ser hon som nedvärdering av dem, och tecken på en bristande helhetssyn. Man förringar något som är viktigt för en själv.
I människornas helhet i livet ingår både IRL-relationer och sociomentala relationer sida vid sida och överlappande varandra menar Chayko. I vår komplexa moderna tid har detta blivit än mer vanligt, och vi människor klarar mycket väl av att skapa dessa distansrelationer i tid och rum:

“We have a remarkable capacity for connecting with others – for forming social bonds and communities across great distances and throughout time in the Internet age.” (Chayko 2002:6)

De ibland stora fysiska avstånd som vi lever med i det globala samhället ser Chayko som något som frambringar alltmer sociomentala band människor emellan. Hon menar att sociomentala relationer idag är oumbärliga och ingår i vardagslivet.
Hon konstaterar att relationer förr i större grad utvecklades med de människor som fanns i närheten och att man utgick från praktiskt nytta, medan vi i vår tid oftare utvecklar relationer som bygger på idéer och gemensamma intressen och att vi då i högre grad aktivt väljer vilka vi umgås med. Numera har tekniken både förändrat vårt sätt att kommunicera och vad vi kommunicerar om.
Detta kommer också fram i flera av enkätsvaren: möjligheten att hitta likasinnade och kunna välja sina vänner mer aktivt än i IRL-livet. Många uppskattar den här möjligheten att få vänner som har samma intressen som en själv, eller få kontakt med den som kanske bättre än IRL-vännerna förstår den livssituation man befinner sig i. Har båda varit med om samma upplevelser finns en gemensam grund i förhållandet, något som kan vara viktigare än att finnas i geografisk närhet.

Tanke i stället för kropp

Chayko ser internet som ett kreativt kommunikationsverktyg som gett oss nya sätt att umgås och skaffa vänner. Hon menar att vi människor strävar efter ömsesidig kontakt med likasinnade, och när vi får möjligheten att använda ett verktyg som nätet så tar vi det i bruk. Tekniken överbryggar avstånden och gör att vi kan känna samhörighet både med enskilda individer och med grupper.

Enligt hennes teori är det tre faktorer som krävs för att sociomentala relationer ska uppstå och vidmakthållas:
•    ett tekniskt kommunikationsmedium
•    individer likasinnade nog för att skapa kontakt
•    ett utrymme för kommunikation
Datorer och internet förändrar både struktur och innehåll i våra sociala relationer. Med hjälp av tekniska media kan vi kommunicera med varandra i realtid, det vill säga samtidigt, och över globala avstånd. Vi utnyttjar de kreativa utvecklingsmöjligheterna hos datorerna till social interaktion på nya sätt och internet har på senare år blivit framför allt ett användbart relationsverktyg för nätanvändarna.

För att forma sociomentala band krävs att vi också hittar andra individer som vi känner intellektuell och emotionell gemenskap med. Eftersom vi kan skapa oss föreställningar om andra som vi inte har mött fysiskt kan vi ändå utveckla relationer. I sociomentala relationer är det våra sinnen, våra tankar och känslor, som är utgångspunkten för interaktionen, inte det fysiska mötet. På nätet kan vi lätt hitta människor med samma attityder och idéer som våra egna, som tolkar världen på samma sätt som vi gör, och detta blir grunden för den sociomentala relationen.

Hur vi tänker om världen blir viktigare än vår fysiska gestalt i den. För nätrelationerna spelar det ingen roll var jag bor, om jag är rik eller fattig, hur jag ser ut eller vad jag arbetar med. Det är vad jag förmedlar av mina tankar och känslor som är det väsentliga, det vill säga mitt inre i stället för mitt yttre.
Det sociomentala utrymmet är den mentala sociala värld som delas av två eller flera individer när ett möte mellan dessa sker. I detta utrymme kan de sociomentala banden överbrygga avstånd i tid och rum och ge en påtaglig känsla av samhörighet och närhet trots fysisk frånvaro, hävdar Chayko. Internet är ett sådant sociomentalt utrymme. Nätvänner beskriver ofta sina kontakter med ord som ”att träffas”, ”mötesplats”, ”chatrum” och ”diskussionsgrupper”, begrepp som har med lokalitet att göra trots att det rör sig om virtuell, det vill säga skenbar. lokalitet.

Sociologen Anthony Giddens är delvis inne på liknande tankar i sitt välkända begrepp expertsystem som innebär system av expertkunskaper med rutiner och regler som vi använder oss av i våra vardagsliv och känner tillit till utan att vara helt insatta i. Vi använder oss av internet och litar på att det finns där utan att förstå hur det egentligen går till att vi plötsligt har världen framför oss i webbläsaren. Tack vare sådana expertsystem kan vi ha intima personliga relationer med människor på mycket stora avstånd och till exempel känna oss mer förenade med någon på andra sidan jorden än en person i samma rum.
Det här är ju inte ovanligt för den som har nätvänner. Det händer säkert ibland att man kommunicerar med någon som kanske finns hundra mil bort eller i ett annat land, och att det upplevs som en mer intim kontakt än till exempel med arbetskamraterna på mitt kontor där jag sitter och skriver mitt meddelande i datorn och skickar iväg det.

Svaren i min enkät visar att nätanvändare uppfyller de tre kraven på medium, individer och utrymme för att sociomentala band ska kunna utvecklas:
•    Medium: dator och internet.
•    Individer: de som söker sig till nätet för att hitta likasinnade och andra i intressegemenskaper, och de som söker hjälp och råd och socialt stöd.
•    Utrymme: mailinglistor, diskussionsgrupper, forum etc på nätet.

För de nätvänner som utvecklar sociomentala band är dessa mer eller mindre betydelsefulla. Nätvänner är ett ganska nytt fenomen men har hunnit bli en viktig social resurs för en majoritet av dem som svarat, både ur nyttosynpunkt och som starkt emotionellt stöd, som jag visar längre fram.
En ökning av det sociala umgänget totalt sett har uppenbarligen skett i och med utvecklandet av nätrelationer, då många har kvar IRL-vänner i samma utsträckning som tidigare men också har fått nätvänner. För andra har en förskjutning av socialt umgänge från IRL till nätet skett, genom utveckling av sociomentala band med nätvänner, för dem som släpper kontakten med en del IRL-vänner till förmån för de nya nätvännerna.
Nätvännerna finns över hela skalan från bekanta till närmaste vänner, precis som i IRL-livet.

För en del nätanvändare är nätvännerna snarare bekanta som de kan ha nytta av att känna för att få hjälp, till exempel med datorproblem. För andra är det ett gemensamt intresse som utgör plattform för nätvänskapen, till exempel som i en förening. Är du intresserad av att läsa fantasyböcker eller av att odla rosor och vill diskutera det med andra så hittar du dem på nätet. Har du en ovanlig sjukdom kan du hitta andra med samma sjukdom och troligen lättare ha kontakt på nätet än på föreningsmöten i en förening med medlemmar spridda över hela landet.

Praktisk nytta

För en mindre grupp nätanvändare inleds och upprätthålls relationerna på nätet främst av nyttoskäl, enligt enkätsvaren. Det kan vara ren praktisk nytta, som att till exempel få hjälp, tips och råd inom ett särskilt område; både datorrelaterade områden och annat, fritidsintressen, i arbetet, eller att upprätthålla språkkunskaper. Några nämner att de får information av sina nätvänner inom olika områden, bland annat om andra länder och kulturer; de kan se nätvännerna som en tillgång på specialister, ”en stor erfarenhets- och kunskapsbank” som vidgar vyerna för dem. I flera fall nämns detta i kontrast till IRL-umgänget där dessa kunskaper saknas. En kvinna i 35-årsåldern sammanfattar hur hon ser på sina nätrelationer:

”Rätt okomplicerat. Bra kunskapsutbyte med många specialister som kan hjälpa mig i olika frågor. Snabbt och enkelt med snabb respons! Kanon!”

En annan av dem som svarat är en kvinna i 60-årsåldern som uttrycker sig så här när hon skriver om fördelar med att umgås med nätvänner:

”Det är en stor förmån att kunna få och dela med sig av erfarenheter! Jag får höra många vinklingar på problem som jag annars inte skull ha fått höra.”

Andra ser fördelen med att få ett personligt nätverk som kan vara till nytta, till exempel vid byte av arbete eller vid en flyttning. 32 av dem som svarat på enkäten beskriver med egna ord någon form av praktisk nytta av sina nätrelationer. Ett exempel på detta är svaret från en kvinna i 30-årsåldern som bor någonstans på landsbygden. Hon har haft nätvänner sedan slutet av 90-talet och ser en stor fördel i de nätvänner hon träffat som har gemensamma intressen:

”Min största hobby är trädgård, så genom att prata trädgård på de forum, mailinglistor och andra trädgårdsrelaterade sajter träffar jag människor med samma intresse. Bor vi på lagom avstånd så blir det säkert en träff IRL förr eller senare. Jag har oxå haft stor nytta, både teoretiskt och praktiskt, genom att prata med andra människor på internet. Vi byter kunskaper, frön, plantor, tips och idéer med varandra.”

Hon berättar om hur berikande hennes nätkontakter är för henne och hur hon känner att hon själv blir mer intressant genom de idéer och tankar hon får från kontakterna med nätvännerna. Sina nätvänner har hon kontakt med dagligen, vilket hon inte har med IRL-vänner, och konstaterar att hennes sociala nätverk har vidgats betydligt genom nätkontakterna. Först lär hon känna människor på nätet och sedan blir de hennes IRL-vänner.

Många nätanvändare ansluter sig till grupper av olika slag utifrån ett särskilt intresse, med avsikten att kunna ha praktisk nytta av gemenskapen men också att kunna dela med sig av sina egna kunskaper och färdigheter. Att dessa kontakter sedan leder till djupare relationer är inte ovanligt.

”Det är ofta jobb- eller programmeringssnack men även personliga och politiska diskussioner. Men nästan alla börjar som intressedelande kontakter i jobbet.”

Så skriver en man i 30-årsåldern som berättar att hans kontakter med nätvänner startat genom att andra kontaktat honom av nyfikenhet på problemlösningar på internet. Själv tycker han att nätrelationer oftast känns mer tillfälliga än IRL-relationer.
En kvinna i yngre medelåldern beskriver detaljerat hur hennes nätumgänge ser ut utifrån olika syften och intressen och hur de kommit att få stor betydelse för henne:

”Jag gick med på olika forum, och försökte skapa kontakt. Bland annat www.brollopstorget, Viktväktarnas forum, www.busbraforum.se och forum.pyssel.net.
Mina nätvänner består egentligen av fyra grupper. En tjej jag träffade via viktväktarforumet och som jag delar viktproblematik med. En grupp med tjejer som jag träffade via Bröllopstorget, vi har börjat pyssla och tillverka kort tillsammans och träffas ofta kring det. Därefter är det ett stort gäng med tjejer jag träffar via forum.pyssel.net, där vi också träffas och pysslar. Via detta forumet har jag också en hög nätvänner jag aldrig träffat IRL, men som jag ändå är mer förtrolig med. Den fjärde gruppen är en tjej som jag fick kontakt med via bröllopssiten, och som gjorde att jag började i samma kör som henne och därigenom fick fler IRL-vänner. Mina nätvänner (nät–>IRL-vänner) är mycket viktiga för mig.”

Birgitta i Arboga är en av mina egna nätvänner. Hon har också träffat andra nätvänner genom sitt stora intresse för att sy lapptäcken och att kvilta. Hon berättar sin historia om hur hennes intresse lett till nya vänskapsband men också bidragit till hennes egen utveckling av sin hobby:

”I slutet av 90-talet köpte jag min första dator och kopplade upp mig på nätet med modem. Jag tyckte det var jätteroligt och gick med på flera olika mailinglistor, men de flesta är jag inte med på längre.
Jag har sytt lapptäcken och kviltat i många år. När jag sedan fick bredband för ungefär sex år började jag söka på nätet efter information och hemsidor om lappteknik och blockhusteknik. Jag laddade hem mönster från nätet. Då hittade jag också en skandinavisk lapptäckslista som jag gick med på.
På den tiden var jag inte så van och vågade väl inte sy mycket annat än blockhusteknik så då var jag inte så aktiv med mailandet. Jag letade efter en svensk lista i stället och hittade så småningom ”quilt _lappteknik” som den numera heter, som jag gick med på. Då lämnade jag den skandinaviska listan.

Quilt _lappteknik är en stor lista, med över 300 medlemmar. Vi tipsar varandra om mönster och bilder (typ olika hemsidor), ger tips och råd om till exempel var man kan köpa vissa tyger eller bra-att-ha-saker. Vi skickar länkar till varandra och lär av varandra. Det är väldigt roligt att vara med där.

Det är en kärntrupp på 25-30 personer som är mest aktiva och mailar flera gånger i veckan, nästan varje dag.

En positiv följdverkan av att jag gick med på listan är att jag blev personligt bekant med en kvinna i en närliggande stad. Hon bor bara ett par mil ifrån mig och när vi ska på syträffar (i föreningen Rikstäcket) en gång i månaden åker jag till henne och sedan samåker vi vidare. Vi har också gått på någon utställning ihop och har lite privat mailkontakt utanför listan. Kontakten med henne är något av det bästa med listan och det betyder mycket för mig.
Vi som är med på  mailinglistan hjälper varandra när det är något problem och man får inspiration när andra visar vad de har hittat på. Senast igår köpte jag en speciallinjal efter ett tips på listan. Så min sömnad har nog blivit lite dyrare med åren…
Genom mailinglistan ordnas träffar och sydagar och andra gemensamma projekt, till exempel att byta tyger med varandra. En aktivitet vi har ibland är att vi på en viss tid syr något som är gemensamt för alla, en viss sak eller med vissa tyger. När vi är klara skickar vi in bilder på det vi sytt och det är väldigt roligt att se hur olika det kan bli fast vi haft samma utgångspunkt. Det är utvecklande och jättekul.

Hade jag inte haft kontakterna på mailinglistan hade jag nog inte varierat mig så mycket i det jag syr. Jag hade till exempel knappast vågat mig på applikationerna som jag sytt den senaste tiden. Tack vare listan har jag utvecklat min sömnad.
Listan finns ju tillgänglig jämt, det är alltid någon som svarar om man ställer en fråga eller har ett problem.
Det kommer igång många roliga diskussioner på listan. Till exempel för ett tag sedan när någon frågade ”vad är ditt drömprojekt att sy?”
När jag flyttade ihop med min sambo för några år sedan gick jag ur de flesta mailinglistor jag var med på för jag tyckte inte jag hade tid längre. Men inte quilt _lappteknik, den är viktig för mig.”

Även den praktiska nyttan är en viktig del av nätkontakterna. Ett exempel är släktforskning. Idag har släktforskning blivit en riktigt stor folkrörelse och säkert har den utvecklingen gynnats av nätets möjligheter till kontakt med andra som kanske har den lilla pusselbit om mina förfäder som jag själv saknar. Där betyder förstås också tillgängligheten mycket mer, att gamla kyrkböcker och annat från arkiven nu blivit tillgängliga på internet tack vare den digitala tekniken. Då uppstår kommunikation och kommunikation är grunden för vänskap.
Intresset för släktforskning går ofta hand i hand med intresset för hembygdsforskning, som också gynnas av internets möjligheter att dela med sig av kunskap och information. Bara att kunna berätta sin egen historia på nätet och göra den tillgänglig för vem som helst kan skapa nya kontakter. Det har jag själv erfarit under de snart tio år som jag haft min hemsida. Det är kontakter som också lett till en form av nätvänskap.

Att kunna hjälpa andra är kanske en drift vi människor har inom oss. På nätet verkar vi vara mer benägna att hjälpa varandra än i IRL-livet. Kanske är det så, och kanske kan det leda till att vi också utanför nätet blir alltmer hjälpsamma gentemot främlingar, att vi tar med oss det beteende vi lär oss på nätet ut i IRL-livet.
Den här nyttofokuserade gruppens utveckling bland nätanvändare kan förklaras med social exchange theory som innebär att individer eftersträvar att få ut så mycket som möjligt till så liten kostnad som möjligt och att detta är ömsesidigt i sociala relationer. Att på nätet dela med sig av sina kunskaper kan vara ett lågt pris för att själv få önskad hjälp och information.
En av dem som har inlett nätkontakter utifrån sitt intresse för att göra hemsidor och för släktforskning är Ingemar Johansson utanför Piteå. Han är en av dem jag själv lärt känna via ett par mailinglistor där vi är med. Han berättar om hur han funnit andra med samma intressen. Men han ser också problem när eldsjälar som drivs av ett brinnande intresse hoppar av gemenskapen:

”Av en slump hittade jag någonting på nätet som hette HTML-gruppen och gick med där. Där fick jag en del trevliga kontakter som fortfarande består.
Efter en tid sa dock grundarna tack och adjö och en ny ledning skapades där jag efter en viss tid kom att ta en tämligen aktiv roll. Oerhört mycket jobb och ganska mycket bråk och tjafs följde så jag valde så småningom att hoppa av och bara vara passiv medlem. Fortfarande administrerar jag dock deras webbring som just nu är det enda ”aktiva” delen av HTML-gruppen som åter lagt sig till vila
Det tycks som att problemet med denna och liknande grupper är att en eller möjligen några eldsjälar driver det hela och när h*n kastar in handduken är det ingen som vill kan axla den fallna manteln.
Kontakterna med HTML-gruppen var trots allt stimulerande och nyttig och fortfarande har jag kvar en hel del av mina nätvänner och håller även kontakt ibland sporadiskt, ibland mer intensivt. Gemensamt för dessa kontakter är att vi aldrig träffats IRL.
En ganska naturlig del av internet är förstås mailinglistor av olika slag där det idag finns en uppsjö att välja mellan med specialinriktning mot vissa intresseområden där man är med därför att man är intresserad av ett visst ämne. Gemensamt för de flesta mailinglistorna är att aktiviteten varierar oerhört vad antalet mail gäller allt från 100-tals mail per dag till några få per vecka/månad.
Kontakt via internet och kanske främst mailinglistor är en ganska bra och ganska lättsam kontakt där den personliga kontakten saknas därför tillför som regel en IRL-träff en extra dimension i kommunikationen.”

Ingemar här ovan tycker att det är en fördel att träffas IRL för att utveckla förhållandet med nätvännerna. Den här synpunkten delar han med flera andra av de som svarat på enkäten, vilket jag berättar mer om i kapitlet ”Nätvänner i IRL-livet” längre fram. För många nätanvändare är det så att de efter hand gärna vill möta sina nätvänner ansikte mot ansikte, för att fördjupa kontakten. För andra verkar det inte vara viktigt.

Hitta likasinnade och dem man annars inte skulle ha mött

När vi får kontakt med andra likasinnade känner vi samhörighet med dessa och kan skapa mentala och känslomässiga band mellan oss. IRL kan vi hitta likasinnade genom till exempel hur vi klär oss, vilken musik vi lyssnar på, om vi spelar golf i samma klubb eller är med i samma hembygdsförening. På nätet kan vi ännu mer strukturerat söka efter dessa, och detta ses som nätets stora fördel enligt många svarande: att kunna hitta likasinnade.
Det kan vara allt från att få kontakt med dem som delar samma hobby eller yrke, till dem som befinner sig i en liknande livssituation, till exempel den som har en viss sjukdom, är överviktig, är nybliven förälder eller står i begrepp att gifta sig.

Svaren ger exempel på hur man sökt sig fram till dessa nätrelationer och funnit ett snarare smalt och djupt än brett och grunt umgänge. I flera fall görs en jämförelse med IRL-umgänge där det ses som svårare att framför allt hitta likasinnade där man befinner sig. Detta beskrivs i ordalag som att nätet är mer ”nischat” eller att det är lättare att få kontakt med personer med samma livsstil och intressen, lättare att till exempel ställa en fråga om något eller be om hjälp av okända.

En av mina egna nätvänner som jag lärt känna via skrivarlistor berättar om sina erfarenheter i sökandet på nätet efter likasinnade. Han liknar nätvännerna vid en sorts familj och han tror på det positiva med nätet, att kunna ”rädda ensamma själar”, precis som flera av enkätsvaren också visar:

”Går det att ha en fungerande vänkrets över nätet? Ja, det tror jag faktiskt. Jag har själv goda erfarenheter av att det faktiskt går att skapa sin egen lilla ’familj’ därute.
För några år sedan gick jag med i ett par skrivarcommunities på nätet, eftersom jag kom in i en fas i livet där jag kände att jag behövde skriva av mig upplevelser som jag hade haft och fortfarande hade. Jag kände att jag ville dela med mig av mina känslor och mitt skrivande för att se om andra än jag själv tyckte att det jag skapade var läsvärt. Jag hade även i den vevan mer av en slump börjat skriva på en ungdomsnovell som sedan blev en roman (om jag får säga det själv).

Efter en tids skrivande blev huvudpersonerna väldigt ’levande’ och historien gav sig mer eller mindre själv. När personer i handlingen vill ’dra iväg’ åt ett annat håll än det man själv tänkt är det bara att låta dem göra det. Det hela slutade med att jag skrivit cirka 100 A4-sidor på min pc. Om det blev bra får andra bedöma som har läst den, och uppföljaren, vilken är ungefär lika lång.

Hur som helst, det var när jag var i sluttampen av min första roman då jag började leta efter någon eller några som kunde bedöma om det jag skrev var bra eller dåligt. Att skicka in historien till ett förlag var otänkbart, då jag visste att det fanns både en hel del grammatiska fel men även en del nybörjarfallgropar som en författardebutant (om jag får kalla mig det) lätt ramlar ner i.

Jag sökte mig ut i cyberrymden efter likasinnade och fann en skrivarlista där jag blev god vän med säkert ett tiotal personer som liksom jag älskade att skriva. Vi bestämde oss efter ett tag för att starta en egen skrivarlista där vi hjälpte varandra att ge kommentarer och respons på våra texter, som kunde vara både prosa och dikter.
I takt med tiden började vi också bli lite mer personliga i våra relationer och skrivandet fick kanske mindre betydelse. Några av oss blev väldigt goda vänner och vi började diskutera både musik och mer vardagliga händelser. Kort sagt, vi blev en egen liten familj där ute på nätet med allt vad det innebar.

Jag tror att Internet har räddat många ensamma själar. Folk som tidigare mest satt ensamma hemma och tittade på tv har nu en ny kanal ut, där man faktiskt kan träffa många likasinnade eller kanske till och med träffa någon som gör att man bryter sin isolering och fungerar som de flesta andra ute i världen. Jag tror att chansen att lyckas i ett varaktigt förhållande är större om man först lär känna varandra via till exempel kvällskurser eller som nu är vanligt via mail eller chatrum i stället för klassikern att träffas på en fest eller danstillställning. Då får man reda på så mycket mer som finns under skalet på en person. Konsten att läsa mellan raderna är ju betydligt svårare på en fest där kanske merparten av personerna är mer eller mindre berusade.
Personer som är osynliga i vissa sammanhang (t ex på en fest där de framfusiga har sin marknad) kan ju visa sig vara väldigt intressanta om man lär känna dem. Så mitt råd är: Skippa den där krogkvällen och anmäl dig till en kvällskurs i stället. Eller varför inte söka på Internet efter forum av något du är intresserad av. Kanske finns det någon där som fångar ditt intresse eller som kanske ännu hellre blir intresserad av dig…
Slutligen vill jag dock betona att min avsikt med att gå på skrivarkurs och min aktiva tid i skrivarcommunities ej hade med detta att göra. Jag levde då och lever fortfarande i ett fast förhållande sedan 22 år och är både gift och stolt pappa till tre fantastiska barn.”

I ovanstående läser vi att han tror på nätet som mötesplats både för de som har en intressegemenskap och de som kan känna sig socialt isolerade. På nätet finns alla möjligheter till kontakt, både med dem jag redan är förbundna med på något sätt och de som är olika mig.
En engelsk forskare och statsvetare, Pippa Norris heter hon, har undersökt om nätet främst främjar antingen överbryggning mellan personer som annars inte skulle mötts på grund av sociala och ekonomiska faktorer; eller utvecklingen av sociala band mellan likasinnade. Hon fann att nätkontakter i något högre grad förstärker sociala band än fungerar som en brygga mellan annars åtskilda grupper:

”…online groups does bring together like-minded souls who share particular beliefs, hobbies or interests, probably due to the hyperpluralism and ideological diversity widely evident on the internet, as well as widening social diversity.” (Norris 2004:36)

”Med hjälp av internet upprätthåller jag hela mitt sociala umgänge” berättar en medelålders kvinna i sitt enkätsvar. Hon pendlar varje dag och har svårt att hinna med att umgås så mycket som hon vill och menar att nätet är hennes enda möjlighet att hålla kontakten med sina vänner, IRL-vänner såväl som nätvänner. Hennes nätumgänge startade på intresserelaterade mailinglistor och de som sedan blivit hennes nätvänner är främst de som befunnit sig i liknande livssituationer.
Genom att hitta andra människor som till exempel delar samma intresse eller samma sjukdomserfarenheter uppstår också nära relationer som i flera fall utvecklas till djup vänskap. Att från början ha gemensamma intressen anses av några som en fördel för att utveckla en vänskapsrelation över huvud taget. Så här lyder ett svar från en person som gillar att träffa andra med samma intressen, eftersom det ger en bra start när man ska lära känna någon:

”En stor och avgörande fördel skulle jag säga är att man har gemensamma intressen redan från start. Intresset/hobbiesen är antagligen skälet till att man träffas på nätet och gör man sen slag i saken och träffas IRL så ‘känner’ man redan varann och gillar varann så att relationen kan fördjupas ytterligare. Det finns redan ‘givna’ samtalsämnen och man kanske redan hunnit bli personlig.”

Detta ”nischade” sätt att söka kontakt kan också innebära avskärmning. Nätanvändaren kan lika lätt undvika kontakt med dem som har avvikande synpunkter och intressen, som att hitta likasinnade. Nätet kan både överbrygga socioekonomiska klyftor som ålder, samhällsklass och etnisk tillhörighet; och sammanbinda människor med gemensamma intressen och värderingar. Lokala gemenskaper kan ersättas av intressebaserade via nätet eftersom gemenskapen i nätgrupper ofta är mer inriktad på ett ämne, till skillnad mot hur det är utanför nätet, där man kan träffa på dem man känner i många olika sammanhang. Vi riskerar att få mindre slumpmässiga kontakter och mer sådana vi söker målmedvetet om vi håller oss till socialt umgänge på nätet.

En aspekt på nätrelationer är att genom att aktivt söka efter likasinnade finns möjlighet att få kontakt med personer man aldrig annars skulle ha träffat, till exempel på grund av sociala och ekonomiska faktorer, eller yttre faktorer som avvikande utseende eller brist på utstrålning, eller att de inte finns i ens grannskap eller på jobbet. Detta lyfts fram av en mindre grupp som en av de stora fördelarna med nätet. Så här beskriver två av nätanvändarna hur de uppskattar möjligheterna att på nätet träffa människor de inte skulle stött på någon annanstans. Båda citaten kommer från kvinnor i medelåldern:

”Jag tycker det är spännande att prata med människor överhuvudtaget. På nätet får man kontakt med allehanda typer som man kanske aldrig pratat med annars, hade valt bort på grund av speciellt utseende eller utstrålning kanske. Visserligen träffar man många ’idioter’, men man blir bra på att sålla efter ett tag och bryr sig bara om de man verkligen fastnar för.”

”Jag blev tipsad om mailinglistor av en mer erfaren datoranvändare som jag kände sedan tidigare och anmälde mig till ett par.
Av nätvänner får man information om andra orter och ibland även andra länder vilket är intressant. IRL-vänner finns oftast på hemorten.
Jag gillar dem [nätvännerna]. De ger mig mycket genom att berätta vad de gör och tycker om olika saker. Det är människor som jag troligen inte skulle ha haft något utbyte av om jag hade träffat dem öga mot öga. Vi är väldigt olika men ändå tror jag att vi är många som trivs med varandra, annars skulle vi inte vara kvar. Vissa har kommit och varit med ett kort tag men flera av oss är medlemmar på mailinglistor sedan lång tid tillbaka.”

I beskrivningarna anas också en viss glad häpnad över detta, inte bara konstaterande, och några uttrycker också tacksamhet. Av flera beskrivs dessa kontakter även som ett tillskott i den enskildes sociala liv, något som berikar livet utöver själva vänskapen eller bekantskapen och som tillfört livet nya dimensioner.
Mary Chayko har studerat hur distansrelationer etableras och utvecklas. När vi inte ser varandra, som till exempel vid internetrelationer, är vi mer noga med hur vi presenterar oss; vi engagerar oss mer i hur vår bild av oss själva framställs inför andra. Vi berättar ofta mer än vad vi gör för nya IRL-bekanta. Kanske presentationen vid nätkontakten ger en mer ingående bild än vid IRL-möten.

Vi känner lätt samhörighet med dem som vi uppfattar som likasinnade. Detta kan vi uppfatta genom symboler, till exempel i klädseln eller på annat sätt. Går man in i en grupp människor som man uppfattar som likasinnade sker det oftast med starka positiva känslor gentemot de andra i gruppen. Att gå med i en intressegrupp på nätet ger samma positiva förväntan, och detta menar Mary Chayko har blivit det primära i nätkontakter. Men det behöver inte bara vara intressegrupper, det kan också vara andra grupper där vi känner någon form av ömsesidighet, till exempel en allmänt social grupp för en viss ålderskategori.
I små nätgrupper kan man särskilt förvänta sig att de sociomentala banden utvecklas. Hon skriver om känslan av resonans när två eller flera personer är på samma våglängd och har en känsla av ömsesidig förståelse. Mary Chayko konstaterar att vi är särskilt benägna att känna sådan sympati med till exempel nätvänner. Sociomentala band mellan nätvänner kan ha stort intellektuellt och känslomässigt djup och kan kännas intimt även om man aldrig träffas ansikte mot ansikte. De som utvecklar sådana relationer är mer flexibla personligheter än dem som inte kan föreställa sig sådan vänskap menar hon, och beskriver dem så här:

”These people have learned to define, interpret and experience social bonding far more flexibly and fluidly than those who simply cannot imagine bonding in such a way (let alone do so).” (Chayko 2002:125)

Intimiteten förankrar oss mentalt skriver hon, och detta ser man ofta exempel på bland nätvänner. När hon undersökt nätrelationer har hon sett att för den som känner sig utsatt av något skäl kan det sociala stödet från nätvännerna vara extra viktigt, och då blir också oftast stödet stort. Detta är vanligt bland nätvänner.
Nätvänner kan visst lära känna varandra som hela personer, nätvänskapen kan vara både bred och djup. Chayko menar att kvinnor har mer nära nätvänner än män genom vår förmåga till intimitet. Detta är en generell slutsats som det givetvis finns undantag från. Själv tror jag att det beror på hur vi fostrats snarare än en medfödd förmåga, men det är mer en diskussion om genus som social konstruktion eller som biologisk skillnad mellan kvinnor och män.

Anonymiteten på nätet gagnar intimiteten fann också Mary Chayko, precis som i min enkät och i flera andra studier av nätrelationer. Anonymiteten gör oss mindre hämmade i relationen även om den också för med sig en risk för svek, men den risken finns också i IRL-livet. Om hur anonymiteten påverkar våra nätrelationer berättar jag mer i nästa kapitel.

En väg ut ur social isolering

Många nätrelationer uppstår i virtuella grupper, till exempel mailinglistor, diskussionsforum och communities; och deltagarna känner sig allt mer hemma i gruppen i takt med ökad kommunikation över tid. Mest utmärkande är detta för deltagare i marginaliserade grupper, det vill säga grupper av personer som har en viss utsatthet i samhället. På nätet finns exempel på många mailinglistor och diskussionsgrupper med syfte att ge stöd och information om till exempel en viss sjukdom eller som vänder sig till socialt utsatta grupper.
För en mindre del av dem som svarat på enkäten verkar nätvännerna fylla en sådan extra viktig funktion: som informellt socialt stöd och en väg ut ur social isolering. Detta är tydligt i de öppna berättande svaren. 35 personer nämner antingen sjukdom, ensamt föräldraskap, depressioner, andra problematiska livssituationer eller ensamhet som en förklaring till hur viktiga deras nätvänner är.

Kvinnan som skrivit enkätsvaret som följande citat kommer från berättar också att hon är svårt sjuk men att hon funnit andra med samma sjukdom på en mailinglista för personer med den gemensamma sjukdomen:

”Mina nätvänner betyder mycket för mig, de finns alltid där redo att skratta med mig, trösta mig om jag mår dåligt osv. Har fått kontakt med många genom åren som jag aldrig kommer att släppa kontakten med, sådana som har blivit riktiga vänner.”

Det finns också ensamföräldrar som upplever sig leva i social isolering och har nytta av nätet som ett sätt att ha ett socialt umgänge. Så här skriver en mamma:

”Det har gett mig en helt ny möjlighet att knyta kontakter och bryta min relativa sociala isolering.”

Den ensamma mamman i citatet ovanför berättar att hon har svårt att hitta ledig tid, att ta sig ut för att ägna sig åt egna intressen. Därför uppskattar hon nätvännerna, och särskilt att kunna skriva och läsa mail när hon själv har tid, och inte vara beroende av att passa andras tider för umgänge.
Forskning visar att det är många av dem som har sociala kontakter på nätet som är socialt isolerade i IRL-livet. Nätet ökar möjligheterna till kontakt för dessa och kan därför öka välbefinnandet för den som har det svårt.
Det kan också vara tvärtom eftersom den tid man använder för nätkontakter skulle kunna användas för sociala kontakter ute i samhället i övrigt. Men personer som till exempel är blyga, har social fobi eller har andra svårigheter att utveckla IRL-kontakter, kan i stället dra fördel av möjligheterna på nätet tack vare den trygghet de kan känna där. I nätkontakterna behöver man inte i samma utsträckning fundera på hur andra ser på en, och det är dessutom så lätt att välja i vilken utsträckning man vill ha kontakt, både i omfattning och tid.

Forskare har funnit att socialt isolerade personer tenderar att använda nätet för att skapa vänskapsrelationer och därmed få ett ökat välbefinnande, medan de utåtriktade klarar det bättre utan nätet. Internet ger den socialt isolerade en unik möjlighet att utveckla hållbara relationer. För den som både har svårt att umgås och är inåtvänd i sin personlighet ersätter inte nätet IRL-relationer, eftersom IRL-alternativet inte finns för henne eller honom. Men det kan också leda till att man kan lära sig socialt beteende för IRL-livet, genom att börja med textbaserad kommunikation och sedan gradvis övergå till IRL-kommunikation där man möter andra ansikte mot ansikte.
De 35 som i enkätsvaren berättar om hur nätet blivit en möjlighet att bryta en social isolering är alla kvinnor. Gruppen består av en marginellt högre andel landsbygdsbor än hela svarsgruppen, men de är så pass få att man knappast kan dra någon slutsats av det. Två tredjedelar av de 35 i den här gruppen är personer som i enkäten också svarat att de har sitt huvudsakliga umgänge på nätet och även har fler nätvänner än IRL-vänner. Några av dem skriver också att de med nätvännerna för första gången vågar vara sig själv fullt ut. Mer om det i nästa kapitel.

Många människor söker sig till nätet för att hitta andra i liknande svåra livssituationer konstaterar också Mary Chayko och nämner sjukdomar, sociala svårigheter, stress och isolering. Dessa söker sig till andra för att få förståelse, gemenskap och kunna se nya möjligheter. Effekten är ofta överväldigande positiv, särskilt för dem som saknar stöd i sitt vardagsliv, och dessa vänskapsband kan bli mycket starka. Även nätgrupper som inte har som syfte att fungera som socialt stöd får ofta den funktionen, eftersom sociala band utvecklas bland nätvänner.

I ett par fall bland de 35 respondenterna handlar det om sjukdom hos någon annan familjemedlem än de själva och där beskriver de främst hur nätvännerna gett stöd och nyttig information som fått stor betydelse för förståelsen av den egna situationen. Tidiga undersökningar av nätkommunikation visar att nätanvändarna tenderade att kompensera nätets upplevda elektroniska ”kyla” med extra verbal vänlighet och värme.

Av den här gruppen beskrivs nätvännerna också som en möjlighet att ha ett socialt umgänge trots sin livssituation och av ett fåtal som en livlina i en svår situation. En ung kvinna berättar hur mycket nätvännerna betytt för henne vid hennes skilsmässa, människor som hon menar att hon aldrig skulle kommit i kontakt med utan nätet och som hon skulle sakna om hon miste dem idag.

Liknande fall beskrivs av den kanadensiska sociologen Maria Bakardjieva i hennes arbeten. Hon har undersökt effekterna av bredbandsutbyggnad och nätanvändning både i stad och på landsbygd i Kanada och har forskat om detta sedan flera år.
Bakardjieva använder i sin bok ”Internet Society” bland annat exemplet Ellen för att illustrera nätets möjligheter att bryta social isolering. Ellen ingår i en grupp som Bakardjieva undersökt efter att de fått tillgång till bredband i hemmet i början av 2000-talet. Ellen är medelålders och singel, och har en svår sjukdom som gör att hon periodvis inte orkar ta sig ut. Hennes personlighet har delvis förändrats på grund av sjukdomen och hennes IRL-vänner har till viss del övergett henne, kanske för att hennes förändring känts skrämmande för dem. Men en av Ellens vänner hjälpte henne hitta en stödgrupp på internet för personer med hennes sjukdom.
Detta blev hennes livlina, för här fick hon kontakt med andra personer som verkligen förstod henne och vad hon gick igenom, något hon inte upplevde någon annanstans.

Bakardjieva berättar också om Sandy, en något yngre kvinna som är gift och har en dotter. Maken misshandlar henne och Sandy är rädd för honom. Men hon vågar inte bryta sig ur äktenskapet. Inte förrän hon på nätet fått kontakt med andra kvinnor som tidigare gått igenom samma sak och nu kan ge henne sitt stöd.
Bakardjieva konstaterar internets kapacitet att koppla ihop människor som behöver varandra när de befinner sig i svåra livssituationer, och ge dem möjlighet att utveckla nya vänskapsband utifrån den gemensamma livssituationen.

Att kunna umgås på nätet när man orkar och kan framhålls av flera nätanvändare som mycket positivt och viktigt. I enkätsvaren finns en rad exempel på betydelsen av att kunna utveckla sociala nätrelationer när IRL-möjligheter inte står till buds, i några fall för att över huvud taget ha ett socialt umgänge. Till exempel detta, från en kvinna i 50-årsåldern:

” Pga sjukdom minskade min sociala förmåga och när jag 1998 skaffade min första dator blev jag inbjuden till en epostlista. Där lärde jag känna ett antal personer som med tiden blivit mycket goda vänner.
Det är enklare att umgås via e-post och chattverktyg.
Det är mycket positivt eftersom jag pga min sjukdom inte orkar så mycket irl.”

En annan av nätanvändarna har liknande erfarenhet. Hon tar även upp i sitt svar hur lätt det är att umgås på nätet jämfört med vardagslivet utanför nätet:

”Som förtidspensionär med mycket värk kan jag lätt umgås kravlöst med mina nätvänner. Jag kan stanna hemma i min egen lugna tillvaro de dåliga dagarna och ändå ha social kontakt.
Jag har fått många fina vänner via nätet. Vänner som funnits med nästan hela tiden sedan min första nätkontakt. Vänner som finns både på nätet och som man träffar IRL då och då. Är man inte på humör en dag så är det enkelt att avstå ifrån en nätkontakt genom att skriva att man inte orkar. För mig är det väldigt okomplicerat att ha nätvänner.”

En kvinna som svarat på enkäten skriver att hon med lätthet kan ha kontakt med nätvännerna när hon känner sig deprimerad och inte orkar med IRL-vännerna. En annan med psykiska problem ser nätvännerna som räddningen när hon behöver prata och att hon är mindre konflikträdd på nätet än IRL.
Flera vittnar om det stöd de får av sina nätvänner när de mår dåligt, ett par nämner detta i samband med skilsmässor.
En kvinna med en mycket komplicerad social livssituation berättar att hon skulle ha varit helt utan vänner om hon inte haft sina nätvänner. Hennes bästa vänner är nätvänner men hon träffar dem IRL också, vilket hon tycker är viktigt.

En kvinna som skriver att hon har social fobi ser nätvänner som ett kravlöst sätt att umgås och att över huvud taget ha sociala kontakter:

”Jag tror det började på Aftonbladets chat. Dessa var tillfälliga och ytliga kontakter. Mer hållbara kontakter fick jag via ICQ.
En fördel är att man kan ha ett socialt nätverk trots att man har social fobi. Det är kravlöst och man kan vara hur anonym man vill.
För 5 år sedan ökade min sociala fobi och nätvänner var ett sätt för mej att skaffa sociala kontakter. Då pratade jag väldigt fritt om mej och mina problem. Fick kontakt med andra med samma sjukdomar. Nu har jag lessnat på att ’prata’ sjukdomar och mina nätkontakter är mer ytliga. Har av någon anledning blivit mer asocial även på nätet. Men där finns alltid möjligheten att ’prata’ av sej och oftast är det i alla fall någon som ser en.”

En annan kvinna som också berättar om sin sociala fobi beskriver hur hon på grund av denna tappat många IRL-vänner som inte orkat med henne, men funnit nya på nätet trots att hon där varit helt öppen om sin diagnos. Detta ser hon som en fördel, att vännerna ser henne som hon verkligen är.
Några beskriver sin situation som ensamma mammor till stor del bundna till hemmet under barnens småbarnstid och uppskattar möjligheterna till kontakt med nätvänner när barnen somnat på kvällen.

Huvudsakligen beskrivs i svaren vad nätanvändarna får i sina förhållanden till nätvännerna, men i en hållbar social relation krävs också att ge. Av dem som deltar i stödjande nätgrupper är det ungefär hälften som aktivt både ger och får stöd medan resten är de som företrädesvis tar emot stöd, enligt amerikansk forskning om internet.
I en grupp på nätet är det synligt för alla deltagare när stödjande insatser ges vilket kan bidraga till att man ger stöd, eftersom det i gruppen kan ge ökad status åt den stödjande. Den som är mån om att stödja andra och visar detta ger ett positivt avtryck även för övriga i gruppen.
En rad forskningsstudier ger stöd för Chaykos teori att djupa vänskapsband och intima relationer som präglas av ömsesidighet kan utvecklas, och verkligen utvecklas, mellan nätvänner. Men det innebär inte att IRL-vänner överges för nätvännernas skull utan snarare ersätter nätvänner IRL-vänner där de senare saknas, särskilt för nätanvändare i någon form av social isolering.

Motstridiga resultat visas i andra forskningsstudier. Till exempel att ökad social interaktion på nätet kan ge en ökad känsla av ensamhet, att nätanvändning leder till minskat umgänge med familj och vänner, och att nätanvändare är mer ensamma än icke-användare. Andra forskare har funnit att medlemmar i marginaliserade grupper kan stärka sin självidentitet och få ett betydelsefullt socialt stöd genom nätkontakterna; att nätrelationer kan djupna snabbare än IRL-relationer och vara särskilt positiva för socialt isolerade, och även främja deras IRL-relationer.
Det är viktigt att se båda sidor av nätet som relationsverktyg, och inse att det finns fördelar och nackdelar, precis som med andra sätt att kommunicera människor emellan.