Klubb Maritim Westervik

Klubb Maritim Westervik var med på Boat Meet som arrangerades i Västervik onsdag-söndag 19-23 juli, tack vare K-G Svensson och Björn Stålberg (bilden här bredvid).

Från början hade vi planerat medverkan enbart under lördagen men Björn och K-G ställde upp i fyra dagar, onsdag till lördag. Heder och tack! Det betyder mycket för föreningen att en sådan medlemsvärvning kunde ske bland sjöfartsintresserade besökare på mässan.

Björn och K-G sålde drygt 20 exemplar av Båtologen och delade ut broschyrer om vår förening. Kanske får vi se några av besökarna som nya medlemmar i höst.

Flera medlemmar besökte föreningens bord, och några avlöste stundtals Björn och K-G. Här finns blandade bilder från de fyra dagarna. Är det någon som har fler digitala bilder så skicka dem gärna till ordförande för komplettering av sidan här.

Efter alla bilderna här finns också Björns och K-G:s egen berättelse från de fyra dagarna på Boat Meet. Det är mycket trevlig läsning!

Björn vek ihop en broschyr och satte i kepsen för att dra till sig blickarna.

Vår plats var ungefär mitt på Strandvägen.

En cykel som hittats i sjön ställde de bredvid vårt bord, och den blev ett dragplåster.

Föreningens kassör Gunnar Lundgren kom på besök.

Andra besökare: Bo Nord (styrelseledamot) som pratar med K-G. I bakgrunden Björn och vice ordföranden Hans Larsson.

Bosse hade varit och köpt ny tamp till sin husrenovering medan Björn fick nöja sig med ett snöre, och på mäns vis skulle de naturligtvis jämföra vem som hade störst och minst…

Hans Larsson kom och löste av vid bordet.

En hel del sjöfartsintresserade kom och informerade sig under de fyra dagarna.

Ytterligare en klubbmedlem på besök: Göran Östervall med hustru Berit.

Björns och K-G:s rapport från BoatMeet:

Onsdag den 19 vid 11-tiden kom K-G Svensson och jag till Fiskaretorget i Västervik.Vi gick runt i marknadsvimlet och sökte efter museets utställning där vi skulle få en möjlighet att exponera oss för att värva medlemmar. Efter två grundliga genomsök av området så gav vi upp och gick och fikade samtidigt som vi ringde och besvärade folk på museet som bedyrade att de var närvarande på torget.

Färdigfikat så letade vi på nytt runt på Fiskaretorget, då stötte vi på Göran Östervall med moatje och Hans Larsson de kunde berätta att det fanns ett tält med saker ifrån ”Sjöfararkusten” som kunde vara den plats som vi hade utlovats. Jo så kunde det vara? Där satt Anders på Långö bakom ett bord och sålde sina böcker. Där fanns ytterligare ett bord med gamla fiskeattribut och där kunde vi lägga upp Båtologen och våra broschyrer. Äntligen var vi igång!

Där hade vi, som vi tyckte, en bra plats! Det visade sig dock att tältet skulle rivas kl 1500. Vi som precis fått en plats blev ju nu husvilla. Nu hade i alla fall hjulen börjat rulla och alla var eniga om att vi var en kulturförening, i samma veva fick vi veta att museet hade skärmar på ena kortsidan i kommunens tält. Det var där vi egentligen skulle ha stått från början. Tjusigt! Ja och bordet kunde vi få ta med oss. Frid och  fröjd, då hade vi tak över huvudet igen.

Glada i hågen vandrade vi vidare till kommunens tält och blev väl emottagna där. Platsen tycktes faktiskt vara bättre ur värvningssynpunkt eftersom vi stod i en skärningspunkt där många var tvungna att passera på sin väg emellan de olika aktiviteterna.

Vi fick rika tillfällen att tala för vår sak och värvade säkert flera medlemmar ifrån kommunens tält! Men vi väckte även ont blod hos de som såg oss som konkurrenter. En bokförsäljare kom och tyckte att, står ni här och säljer tidningar, här ska väl ingen kommersiell verksamhet fortgå. Ja, vi gjorde väl klart för honom att vi i första hand stod där för att värva medlemmar till Klubb Maritim. Vi fick broschyrer ifrån Museet att lägga på vårt bord tillika med folders  om Klubb Maritim som Birgitta hade kopierat upp.

K-G bjöd på strömmingsburgare, gott! Vi pratade med ytterligare några presumtiva medlemmar men kl 17 kändes det som att det räckte. Vi åkte hem till Loftahammar där Maggan bjöd oss båda på lasagne och en kall öl, trötta och fulla av intryck gick vi till sängs.

20 Juli
Klockan nio ringde K-G på dörren och vi startade den vita lilla Forden och begav oss till vårt nya jobb på Fiskaretorget. Klockan 10 kom kommunens representanter och öppnade tältet och vi kunde börja värva igen. Vi hade inte ens hunnit börja förrän kommunens ansvarige för tältet ifråga meddelade oss att han hade tråkiga nyheter. Tyvärr! sade han så hade han fått klagomål på att vi (Klubb Maritim) sysslade med kommersiell verksamhet. Sådant fick inte förekomma i kommunens regi.

Vi blev nu ställda inför alternativet att sluta sälja tidningar eller bli utan tak över huvudet. Vi valde att flytta till en plats som den förtjusande Elisabet (hon som hade hand omét) anvisade oss alldeles i närheten av kommunens tält, eftersom vi hade kvar möjligheten att komma in under tak ifall det blev regn. Naturligtvis då utan att sälja tidningar. Ja där stod vi också bra. Men kanske inte lika bra ändå?

Men så hände det något som vi först inte blev medvetna om, det liksom smög sig på. En båt som skulle avgå ifrån kulturbåtshamnen fick upp en gammal damcykel utan sadel i ankaret. Cykeln var alldeles bemängd med maritima varelser. Nämnda cykel ställdes till beskådande vid ett träd mitt emot finska konsulatet, alltså alldeles bakom vårt bord.

Nu stod vi där K-G och jag och upptäckte så där lite pö om pö att fokus låg mera bakom än framför oss. Vi hörde barn som hejdade sina föräldrar: ”Kolla cykeln lever!” Ja den rörde på sej. Havstulpanerna sträckte ut sina kolsvarta tungor och blåmusslorna öppna och slöt sina snäckskal. Vi fick då chansen att prata med deras föräldrar och andra vuxna i sällskapet. Så tog vi tillsammans med killen ifrån Torhamn som sålde gamla laxgarn och glaskulor från fisket förr i tiden, beslutet! Ska vi flytta över cykeln? Ja sagt och gjort! När jag kom tillbaka med dagens sillburgare till oss och såg folksamlingen runt cykeln så begrep vi att även de lägre maritima varelserna som snäckor i samarbete med cykelfabrikanterna stöder Klubb Maritim. Vi fick nu allt ljus på oss och kunde på ett naturligt sätt intressera flera för Klubb Maritim.

Längre fram på dagen blev bokförsäljaren anvisad platsen bredvid oss men han tröttnade sedan, förmodligen när han begrep att han hade ett bord mellan sig och cykeln, som bara genom sitt utseende fångade hela intresset.

21 juli
Nu hade vi en viss rutin och allt rullade på vi sålde tidningar och värvade medlemmar och intrycken började flyta ihop och så här efteråt är det faktiskt svårt att veta vad som hände vilken dag. Vi bjöd varandra på sillburgare och tiden gick. Eftersom det ursprungligen inte var meningen att vi skulle satsa på att värva mer än under lördagen så sa vi till varandra att vi åker in i morron på lördag och det får bli sista dag för oss. Skulle någon annan vilja köra söndan så var det fritt fram.

Det var väl nu på fredagen som vi blev varse att högtalaren som snackade om vad som hände till sjöss med sitt högljudda snack och sina musikinslag faktiskt var pest för vår verksamhet. Man kan inte gallskrika i örat på någon och värva till Klubb Maritim. Någon gång strax efter kl 4 lämnade vi stadens hank och stör och länsade mot hemmahamn.

22 juli
Dagen började kl 0600 för Maggan som tvättade upp våra uniformsskjortor som hade tagit upp en hel del svett under dagarna innan. Rena och glada startade vi ifrån Loftahammar kl 0900. Vi extrapolerade verksamheten från igår och tidigare. Det var regn i luften så vi fick mjukstarta med vaxduken bered ifall det skulle bli skyfall.

Efter ett tag dök Hans Larsson upp och ville lösa av. Men just i samma veva startade högtalaren att referera vad som hände till sjöss med musik och allt. Hans som tydligen är en handlingens man lyckades hitta en plats mellan ”Glasriket” och början på tältraden. Där klämde vi oss in och i stället för undervattenscykeln så tog vi med Hans egen cykel, den var nog för ny och snygg. Den nya platsen var jättebra. Inget oljud att tala om. Vi kände oss avlösta och tog en fika och strövade runt lite på frihand. Hans sålde fem Båtologen och värvade en medlem som han skrev upp. Det hade ju vi också kunnat ha gjort. Tänkte inte på det!

När vi kom tillbaka igen så steg jag ut med vår broschyr framför ”Glasriket” och blev åthutad för att jag stod framför deras stånd. Framåt eftermiddagen blev det tyst i högtalaren och vi återtog vår plats bredvid undervattenscykeln. Någon gång vid 14 cirkus så kroknade vi och begav oss hemåt.

Maggan bjöd på rökt Kårölax med potatis och kall sås. Gott! K-G talade om att Kårölaxen kommer ifrån Norge och röks på Kårö. Där gick den romantiken.

Under vår sejour de här dagarna kom många av våra egna medlemmar på besök och pratade en stund. Även Medlemmar ifrån andra lokalavdelningar talade om att de också var med.Sådant värmer och stärker.

I det stora hela så har vi haft det trevligt och vi får väl träffas senare och ta vara på erfarenheterna till nästa törn.

Hälsningar ifrån K-G & Björn