Claes Siöstedt: Svedjerök, Oxhandel, Fiskebönder (2005) Carlssons förlag

Det var driften att dokumentera som förde Claes Siöstedt till byarna Trollås, Kullarp och Häftings. Han ville att kunskapen om livet i byarna skulle finnas kvar för eftervärlden.

I de här byarna fanns för några decennier sedan och finns fortfarande spåren kvar från gamla tider, i byggnader och markanvändning.

– Jag har funderat mycket över vad som blir kvar av de minnen vi har, berättar han.

– Förr hade man en mycket mer nära kontakt mellan generationerna och kunskapsöverföringen var självklar. I dag är glappet mellan en 80-årings och en 30-årings liv så väldigt mycket större än för bara ett par generationer sedan.

Han talar om den landskapets utarmning som skett under hans egen levnad, och vart det bär hän i framtiden. Förändringar måste accepteras men vi behöver behålla kunskapen om det som varit och rädda den undan förgängelsen.

– Det är lika viktigt att spara en slåtteräng eller en berättelse som ett gammalt föremål. Har vi bara föremålen kvar saknar de sammanhang och vi vet inte hur de använts.

Nu har han skrivit boken Svedjerök, Oxhandel, Fiskebönder om de tre byarnas historia. Redan på 70-talet begav han sig till Trollås i den södra spetsen av Västergötland, där landskapet skjuter in i Hallands inland.

– Det är så roligt att jag hann med att få lyssna på de gamlas berättelser där så länge de levde. Nu är de borta.

I bokens första del om byn Trollås handlar mycket om svedjebruket.

– Det har jag tagit med för det finns så lite skrivet om det, berättar Claes Siöstedt. Svedjebruket försvann i början av 1900-talet efter att ha använts av bönderna i södra Sverige i hundratals år. Den sista utposten var Långasjö i Småland där svedjebruk förekom fram till 30-talet.

När skogen sedan fick ett högra värde som virke brände man inte längre ner den för att odla.

Claes Siöstedts dokumentionsintresse är ett rent fritidsintresse, vid sidan om arbetet som bibliotekarie på stadsbiblioteket i Västervik. Han är en självlärd markhistoriker och landsbygdsforskare.

– Jag ville göra en tvärvetenskaplig bok och ha med både botanik, lantmäterihistoria, arkeologi, folklivshistoria och mycket annat.

Ungefär tjugo år har han ägnat åt den här boken: dokumentation, forskning och skrivande. Först på 70- och 80-talet och nu på senare år sedan slutet av 90-talet. Han har haft stor hjälp av många andra, framför allt Erling Svensson som illustrerat med underbart vackra kartor och Åke Carlsson som står för en hel del av fotografierna.

Det han tycker är mest intressant är markens och landskapets historia. Hur har det sett ut under olika tidsperioder? Vad har man odlat vid olika tidpunkter? Vilket ogräs finns på just den här platsen och varför växer det här?

– Men människorna är också viktiga. Utan människorna skulle landskapet vara något helt annat.

© Eva Johansson

Publicerat i Västerviks-Tidningen juli 2005.

Tillbaka till boksidan

”Bina surrar över ängsmarkerna. Du kommer sakta gående söderifrån, har noga stängt ledet bakom dig mot utmarken. På ömse sidor den knaggliga vägen står havren ännu grön, utom där jorden är så grund att säden börjar brådmogna denna rätt torra sommar. I mistorna har åkerspärgeln vuxit sig tät, men dus er den också inne i den glesa säden.” Så skriver Claes Siöstedt i ett avsnitt i sin nya bok Svedjerök, Oxhandel, Fiskebönder – ur tre sydsvenska byars historia. Boken består av tre delar byhistoria: om Trollås by i södra Västergötland, Kullarps by i södra Östergötland och Häftings by på nordvästra Gotland. Vi får följa byarna från bosättningshistoriens begynnelse fram till modern tid.

Här får vi mängder av detaljerade kunskaper om vardagsslitet i det gamla bondesamhället. En stor del handlar om svedjebrukat, om varför och hur man brände skogen för att få mark till gröda. I boken låter han människorna i byarna berätta om hur deras eget vardagsarbete ter sig men också det de minns från äldre tider och det de hört berättas från förr. De många dialektala lokala orden för benämningar på redskap och verktyg är värdefull dokumentation av något som kan vara försvunnet om en generation eller två. Dessutom använder han också en mängd skrivna källor och kartor. Tillsammans ger det en fyllig bild av det gamla bondelivet, så som det levdes före vår tid.

Boken är så fylld av fakta och tar upp så många ämnen att den är en mycket rik källa att ösa ur för den kulturhistoriskt och hembygdshistoriskt intresserade. Den är lättillgänglig och med ett högst levande och flyhänt språk målar han bilder av livet i de här tre byarna så att man lär känna dem och deras invånare. Med språket som verktyg skapar han stämningar som läsaren bjuds in i.

@Eva Johansson

Foto: @Anders Steiner, VT