Geocacher är små skatter ute i naturen eller i stan. En plastbehållare med en papperslogg och en penna, och kanske något mer, och helst ska den vara gömd på ett fiffigt ställe. Man tar ut positionen i sin gps och så får man leta. När man hittat den skriver man sitt namn i loggen.

Den vi hittade idag finns i närheten av Spejande Sjömannen. Vi har också letat geocachar på Lysingsbadet och på Solbergs udde. Jag har redan tänkt ut var jag själva ska placera ut min, men det blir lite senare.

Solbergs udde. Jag tror att detta är en bänk för att rensa sin fisk när man kommit i land med fångsten.

Fler bilder från omgivningarna kring helgens letande finns på mitt Flickr.

Det har varit en mycket fin helg med IRL-träff.

Jag känner mig inte ett dugg isolerad eller ensam, tvärtom. Det är tanken som räknas, även om taktil kontakt också är viktigt. Men inte nödvändigtvis varje dag. Jag upphör aldrig att förvånas över hur fantastiskt nätet är och vilka möjligheter det öppnar.

För vågor var det. Det har blåst rejält hela helgen och när jag åkte hem idag hörde jag på sjörapporten att det var vindar på 11 sekundmeter vid Ölands norra udde. Men det passade visst bra för de ungdomar som ägnar sig åt kitesurfning. Alldeles intill badstranden var det en grupp som tränade både idag och igår.

Ser du dem mitt på himlen? Den lilla svarta pricken i vattnet är själva surfaren. Det såg härligt ut men farligt.

Öland är vackert i juni. Helgen där med mina nätvänner blev fin på många sätt. Vänskaplig samvaro och vackra vyer. Långe Jan och Eketorp, öländska kroppkakor i Mörbylånga (tänk att det är så gott!) och en tur på alvaret.

Järnåldersbyn Eketorp började grävas ut när jag bodde i Kalmar på 70-talet. Idag är det ett levande museum.

Fler bilder från Öland finns här.

Det jag läst och hört om Facebook tidigare har avhållit mig men igår skaffade jag konto där. Det ska bli intressant att se vad det leder till (6 registrerade ”friends” på ett dygn till exempel). Facebook har ju blivit så väldigt hajpat och frågan är hur länge det håller. Kanske är det den ultimata sociala sajten, efter Myspace? Eller kommer det snart något annat och tar över?

Men nätvänskapen tror jag har lika stor chans att bestå som IRL-vänskap. En del vänner har man kvar i alla lägen, andra tappar man kontakten med efterhand. Nätet är ju bara ett verktyg, och ett fantastiskt sådant, men det är ju vi som använder det som skapar innehållet.

Andra bloggar om: Facebook, nätvänner, sociala relationer

Tänk att det ska vara så kul att sitta och pilla med nätet.

Jag har installerat en blogg på en av kurserna och den har jag bestämt mig för att använda till att publicera mitt manus till boken om nätvänner. Nu lägger jag in avsnitt för avsnitt och det tar förstås lite tid. Sedan ska det bli lite kringsidor också. Och så hoppas jag att det blir läst och kommenterat.

Än har jag inte riktigt bestämt mig för vilket tema jag ska ha, och det är en hel del som återstår att göra med utseendet. Precis som här.

Men nu är det läggdags igen.

Igår svarade jag på en annan enkät. Med snigelposten hade jag fått en enkätformulär från SCB som ville att jag skulle  svara på frågor om säkerhet och trygghet. Jag och 29 999 svenskar till. Nu är svaret postat.

På begäran ska jag nu berätta hur det går med mina bokplaner. I höstas skickade jag mitt bokmanus till ett par förlag, och de skickade tillbaka det med ”nej tack”, vilket förstås känns trist. Nu väntar jag på svar från nästa förlag.

Jag antar jag borde skicka det till fler förlag, men vet inte hur jag ska välja. Kanske bara chansa hos dem som ger ut liknande litteratur.

Det här är ju inte någon slutversion, om nu boken kommer ut. Justeringar blir det förstås igen. Men nu har jag ett manus som jag känner att jag kan skicka iväg till några bokförlag. Nu går skrivaren för fullt. 207 sidor x 2 ska den spotta ut innan kvällen är slut har jag tänkt, så jag hoppas att tonerpatronen räcker.

Sedan är det bara att vänta ett par månade på besked läser jag på förlagens hemsidor. Det blir en ängslig väntan.  

Jag hade räknat med att ha kommit så här långt redan i september men det tog förstås lite extra tid att bli klar. Jag kände också att jag behövde lägga det åt sidan ett par veckor före den sista genomläsningen för att kunna få lite distans till det. Men nu är det alltså gjort och i morgon bär det av till posten.

Det är alltså en perfekt dag att vara ledig på. Jag måste inte ut i regnet utan kan vänta tills det slutar regna. Ut måste jag på dagen för katten ska klappas och matas idag också. 

Och ut i motionsspåret ska vi väl också, tror jag. Om det inte ösregnar hela dagen. Både lördag och söndag ska jag jobba så det gäller att passa på idag, när vi kan komma ut i dagsljus.

Resten av dagen ska ägnas åt att gå igenom mitt manus till boken och göra det klart för avsändning. Nu måste jag nog ge mig och inte skjuta upp det stora steget längre, sluta fila på detaljerna och sätta stopp.

Jag måste ta reda på hur man gör med det. Skickar hela eller ett par kapitel? Skickar papper eller Word-fil eller pdf-fil? Hur skriver jag ett säljande brev, alltså så att manuset verkar intressant nog att läsas? Någon som har tips? 

Ikväll slog jag mitt eget rekord på 5,5 km-slingan. Det gick nämligen på 35 minuter och 10 sekunder. Tio sekunder under mitt gamla rekord. Och ändå fick jag stanna och knyta skorna en gång. Det var lite kyligt och blåsigt idag, +13 grader tror jag, så jag frös lite. Kanske hjälpte det till. 

Jag tävlar ju bara med mig själv, givetvis. Och egentligen är det väl ingen tävlan för jag försöker inte springa så fort som möjligt utan hitta en lunk som känns bra. Samtidigt tänker jag att en förbättrad kondition borde väl visa sig i att det går lite snabbare för varje gång. För att konditionen förbättras, det känner jag.

10 082 steg blev det idag.