Det som är oroande i det han skriver är kravet på att Journalistförbundet ska skriva nytt upphovsrättsavtal där vi reportrar och fotografer släpper ifrån oss vår ideella upphovsrätt ännu mer än vad vi redan gjort. Det är inte många år sedan vi gav efter för kraven, och har nu lokala upphovsrättsavtal som medger att, i vårt fall, våra texter och bilder används inom koncernen och inte bara i vår egen tidning. Nu är kraven mer långtgående. Samtidigt har ju tidningsägarna sällat sig till upphovsrättskramarna som vill ha bort piratkopieringen.

Ibland undrar jag om jag har något jobb kvar om tio år, hur mediebilden ser ut då. Om tidningarna lyckas få ekonomi på webben.

Att döma av kommentarerna till den artikeln har tidningarna knappast någon framtid.

För 15 år sedan, den första september 1994, började jag arbeta på tidningen. Jag är kvar hos samma arbetsgivare men har bytt jobb flera gånger. Att jobba 15 år med samma arbetsuppgifter, det hade jag nog inte klarat. Jag vill ha förändring ibland. Tidigare har jag aldrig varit längre än sju år på något jobb (och aldrig bott längre än så på samma plats heller).

Så efter sju år började jag se mig om efter nytt jobb men mediearbetsmarknaden i en småstad är inte stor, så det blev inte något med det. Då började jag läsa i stället, och det höll jag på med i sju år. Jag läste inte på heltid utan på deltid och distans, utom ett år när jag var tjänstledig. På söndag ska jag lämna in en sista komplettering på examensuppgiften på en photoshopkurs jag läste i höstas, men sedan ska jag nog inte studera på ett tag. Under de här sju åren har jag läst in en högskoleexamen i ledning och organisation, en magister i sociologi, och ett antal fristående kurser i webbdesign, webbprogrammering, foto mm. Det är himla kul att lära sig nytt.

Under de 15 åren på tidningen har jag sysslat med allt möjligt, och varit webbredaktör sedan 2006. Jag tror att det är detta jag trivts allra bäst med. När jag anställdes hade jag ingen aning om detta, det jobbet fanns inte hos oss förrän det året.

Nu har jag ungefär tio år kvar att jobba, beroende på när jag går i pension. Vad ska jag göra nu? Förmodligen kommer jag inte att vara webbredaktör hela tiden. Har jag bytt arbetsuppgifter 4-5 gånger på 15 år ska det väl ske åtminstonen någon gång till. Vem vet vilka jobb som finns om två år, eller om fem år?

Trots mina 15 år på samma arbetsplats hör jag inte till veteranerna. En arbetskamrat firar idag 25 år på tidningen. Ett par andra har varit anställda i över 40 år, andra däremellan. Och så har vi en grupp nykomlingar, som anställts de senaste två åren. Det är bra med både unga och äldre på samma jobb.

Dagarna flöt iväg och jag fick gjort ett och annat som jag hade tänkt, annat blev inte gjort men det hinns väl med senare. Det bästa med semester, förutom barnens besök, har varit att bara vara hemma och kunna göra vad jag vill. Ta en runda i trädgården, sitta i skuggan och läsa, få en kopp kaffe av maken, hänga tvätten, ta en promenad. Lugnt och fint alltså.

Det blir tomt efter henne, efter bara ett och halvt år hos oss. Men jag förstår också att hon går vidare, till ett jobb på en större tidning och en renodlad redaktionell chefstjänst.

Vi är förstås spända på vad som ska hända nu. Om vi får en ny chef som fortsätter den positiva utvecklingen.

En arbetsdag till, på måndag, sedan är jag ledig för julen. Jobb igen i mellandagarna och sedan en ledig dag efter nyår, så får jag en hel veckas sammanhängande ledighet. Ska jag kunna hålla mig ifrån jobbet en hel vecka? Bara slappa, photoshoppa, umgås och läsa? Det återstår att se.

äggulan till pyttipannan

Idag blev jag bjuden på lunch under speciella omständigheter. Himla trevligt och jättegott. Lunchrätten var något jag aldrig ätit men absolut kommer att laga. Nu har jag till och med glömt namnet, men det är en sorts pyttipanna. Stekt köttfärs, stekt tärnad potatis, tillsammans med bitar av inlagd gurka och rödbetor. Till det tar man en rå äggula och häller på maten på tallriken, och serverar med en klick tjock yougurt med riven pepparrot. Så enkelt och gott.

På eftermiddagen var det personalavskedsfika på jobbet med goda hembakta kakor. Hur gott som  helst, men det blir tomt nu.

Men på senare tid har även TT:s reportrar börjat slarva med språkriktigheten. Lite småfel här och där, och som man snart glömmer. Ingen är ofelbar.

Idag hade vi en artikel från TT i tidningen med två rejäla språkfel. Särskilt det ena är anmärkningsvärt: reportern skriver ”Normalt sätt…” i stället för ”Normalt sett…” För inte så länge sedan såg jag ett liknande fel: ”fyllt till bredden” i stället för ”fyllt till brädden”.

Kanske är det jag som har fel som reagerar på detta? Kanske är språkriktigheten inte så viktig längre? Kanske är detta en utveckling vi går mot, en språklig förändring mot mer liberal stavning?

Andra bloggar om: TT, språk, språkriktighet

Det är spännande och roligt att vara med och utveckla vår nättidning, som bara växer. I höst har vt.se haft en miljon nedladdade sidor per månad, vilket är en fördubbling på två år. Även unika besökare och antal besök har lite mer än fördubblats på den här tiden.

På vägen till Norrköping stannade vi och åt en snabblunch på gatuköket i Söderköping. Där hängde den här coola tavlan:

Marilyn Monroe i en modern Nattvarden

Laxburgaren smakade gott.

Se inslaget om hastighetsskyltar.

Det enda hus som kändes intressant ligger som närmaste granne till en arbetskamrat, och frågan är om man ska vara både grannar och arbetskamrater? Men det blir nog inget av med det hela, vi är så tveksamma och rädda för att ta steget att köpa hus igen, trots att jag vill ut på landet på sommaren, och maken med. Torpet vi har nu hyr vi bara, och det saknar både el och vatten, och har utedass. Hur fint det än är där ute i skogen är det omodernt.

Nu ska jag läsa klart det långa inlägget om nättidningars framtid i Fredrik Nygrens blogg Networkers. Där länkas bl a till en video från ett seminarium på Sydsvenskan om webbpubblicering.