Facebook har väl nästan blivit synonymt för närvaro på nätet numera, med 3,5 miljoner användare i Sverige idag? Att den här gruppen ökar på nätet är väl bara naturligt, eftersom den till stor del fylls på underifrån med sådana som jag, som använt nätet i åratal. Vem har ett jobb idag där man inte alls behöver använda en dator och nätet? Säkert finns det en del men den gruppen minskar nog hela tiden.

Det han annars talade om var sociala medier. Vad är det? Hur ska vi använda det? Föreläsningen vände sig till företagare som uppmanas att använda sociala medier i sin marknadsföring. Det var riktigt intressant, och jag fick en del ny kunskap som jag ska dra nytta av.

Andra bloggar om: sociala medier

Det var intressant att lyssna på diskussionen om hur privata vi är i sociala medier, att vi är så öppna där fast vi inte är det i det vanliga umgänget med bekanta som inte är nära vänner. Och vad vi väljer att dölja. Att vi själva friserar den offentliga bilden av oss, även om man bjuder på väldigt mycket av sig själv. En av de intervjuade sa t ex att han skruvar till en del som han skriver på Facebook eller andra ställen, för att göra sig mer intressant och få mer kommentarer, både positiva och negativa. Tja, det mediokra kanske inte lockar så många.

Naturligtvis har jag funderat en hel del på det på senare år. När jag började blogga och sedan gick med på Facebook bestämde jag mig för att vara återhållsam, särskilt om sådant som berör andra människor. Det ska man vara tycker jag.

I programmet går man tillbaka i historien och konstaterar att vi var betydligt öppnare med vårt privatliv förr i tiden. Många bodde trångt och hade väl egentligen inte så mycket privatliv. När jag pratade med maken om detta ikväll kom han genast att tänka på de gamla utedassen med flera hål på rad. Var det där skitsnacket började?

Andra bloggar om: sociala medier, facebook

Det som är oroande i det han skriver är kravet på att Journalistförbundet ska skriva nytt upphovsrättsavtal där vi reportrar och fotografer släpper ifrån oss vår ideella upphovsrätt ännu mer än vad vi redan gjort. Det är inte många år sedan vi gav efter för kraven, och har nu lokala upphovsrättsavtal som medger att, i vårt fall, våra texter och bilder används inom koncernen och inte bara i vår egen tidning. Nu är kraven mer långtgående. Samtidigt har ju tidningsägarna sällat sig till upphovsrättskramarna som vill ha bort piratkopieringen.

Ibland undrar jag om jag har något jobb kvar om tio år, hur mediebilden ser ut då. Om tidningarna lyckas få ekonomi på webben.

Att döma av kommentarerna till den artikeln har tidningarna knappast någon framtid.

Artikel i Daily Mail.

Kvalitet kanske är som skönhet, det ligger i betraktarens ögon.

Vi lever med nya betydelser av gamla ord och nya begrepp. Språkets innehåll förändras. Det handlar inte bara om nya ord som webb, blogg, twittra mm, utan hur betydelsen kan ändras. Vem ska bedöma vad som är kvalitetsjournalistik? Är det mediacheferna, vi journalister eller läsarna?

Inomhus där var det bara 3 plusgrader idag. Dimman och den höga luftfuktigheten gjorde att det nästan kändes som regn ute.

Ikväll tittade jag en stund på schlagerfestivalen, för att uppdatera på vt.se när det var klart. Och någon gång under kvällen gjorde de en tillbakablick till bl a 60-talet och jag tror att Towa Carson skymtade förbi. Jag minns inte att hon var min stora idol på 60-talet, när hon var som mest i ropet, men hon hördes ofta i radio, precis som Siw Malmqvist med flera på den tiden och man trallade med i slagdängorna. Numera har jag nog uppvärderat henne för mig själv, jag gillar att lyssna på hennes låtar idag.

Lyssna på när hon sjunger ”Jag måste ge mig av” från 1964! Det var tidig feminism och emancipation. I brist på samtida versioner finns det här videoklippet på Youtube när hon sjunger låten i Allsång på Skansen i somras. Den håller än, precis som Towa Carson själv. I nästa månad fyller hon 73.

”Maria Larssons eviga ögonblick” är en så vacker, välgjord och fin film tycker jag. Jag glädjer mig verkligen åt att Jan Troell fick ta hand om just den här berättelsen, för det gjorde han så bra. Och jag gillar Maria Heiskanen i rollen som Maria Larsson.

Det är en berättelse som från början kunde försvunnit i mängden av intressanta människoöden från vår historia. Men det gjorde den inte, tack vare framför allt Jan Troell, men också hans fru Agneta Ulfsäter-troell som skrev ner berättelsen om sin fars faster Maria Larsson i Göteborg som vann en kamera vid förra sekelskiftet.

Andra bloggar om: guldbagge, jan troell, maria larssons eviga ögonblick, maria heiskanen

Ja, det är förstås viktiga frågor för den som bryr sig om vad som händer i den fiktiva världen i tv-serien Greys Anatomy. Och det gör jag givetvis, eftersom jag nu sett fyra säsonger av den, på några få månader. Fast jag ska erkänna att jag är lite trött på dem allihop, för det börjar bli lite tjatigt nu. De är på samma gång både självupptagna och självutplånande, men det är väl så när huvudroller skrivs.

Men intressant är det, och jag kommer säkert att se säsong 5 också, när den kommer på dvd.

Andra bloggar om: Greys Anatomy