Idag läste jag klart Göran Greiders nya biografi om Dan Andersson. Intressant och välskriven, jag recenserar den här i min bokblogg. Jag gillar att läsa biografier och jag gillar det Göran Greider skriver i allmänhet, så den passade mig.
En sak kom jag att fundera över en del under läsningen. Nämligen hur det ska gå att skriva biografier i framtiden. Göran Greider, liksom de flesta biografiskrivare, bygger en hel del av innehållet på efterlämnade brev från Dan Andersson. Men vad gör vi när det inte längre finns brev på papper? Mailen du får och skickar sparar du dem? Och i så fall, hur ska en framtida forskare kunna urskilja det som är väsentligt i den oändliga mängd information som susar runt i cyberspace? Gör du utskrifter av viktiga mail och sparar dem? Kanske blir det i stället alla cachade gamla hemsidor och KB:s arkiv som blir grunden för personforskningen. Eller Youtubes arkiv och bloggarkiven, alla dagliga meddelanden på facebook.
Något som också är oroande är om de digitala bilder jag nu tar kommer att kunna ses om 50 och 100 år, när andra filformat gäller. Det här är ju inga nya funderarignar, men ställs på sin spets ibland. Å andra sidan finns det ju andra stora fördelar i dagens digitaliserade nutid, med den sökbarhet vi har. Det konstaterar också Göran Greider någonstans i boken, om jag minns rätt, att det nu är så mycket lättare att hitta information om Dan Andersson.
Andra bloggar om: Dan Andersson, Göran Greider, forskning, biografier
Vårt planerade midsommarfirande i stugan blev i stället ett stilla firande hemma. Trösten är väl att regnet kanske dämpar festandet en del så att några som annars hade hamnat i tråkigheter nu klarar sig ifrån det.
På webbdesignkursen jag läser på distans nu på Högskolan i Kalmar ingår färglära. Hur man använder färger för olika ändamål och hur man får färger att följa en viss skala så som man vill ha det, t ex på en webbsida. Det är väldigt intressant och inspirerande och plötsligt har jag blivit mycker mer medveten om färger och deras betydelse.
Och då kom jag också att tänka på den fina keramikskålen jag har i ett fönster och hur bra en apelsin skulle passa i den. Skålen är gjord av keramikern Kerstin Svensson Åhlin här i Västervik. Den är gjord i tunn och skir keramik, har en matt glasyr och hennes signum som är en liten skåra i kanten och en liten böj. Den är så vacker.