Feodalsamhället idag

Jag blir så upprörd. Idag har jag sett dokumentärfilmen Greven och frälsebönderna på SVT Play. Det är som om vi levde på feodaltiden för flera hundra år sedan! I vår tid!

Filmen handlar om greven Hans-Gabriel Trolle-Wachtmeister på Trolle Ljungby slott i norra Skåne och hans arrendebönder. Greven krävde en 40-procentig höjning av arrendet sedan bönderna själva förbättrat på sina gårdar, men greven har själv inte bidragit med några medel till förbättringar på 36 år. Arrendenämnden kallades in och gick på grevens linje, men hovrätten ändrade till slut beslutet till bara en tioprocentig höjning.

Det är egentligen inte procenten eller summorna det handlar om utan överhetens inställning till sina underlydande och de djupa orättvisor som lever kvar. Så känns det när jag ser den här filmen, och att det är så här greven ser på sig själv i förhållande till sina arrendebönder.

Filmaren Per Anders Rudelius har gjort en bra och sevärd film.

Greven på Trolle Ljungby är känd för sin oförsonliga och hårda attityd gentemot folket i bygden, det har jag hört talas om när jag varit i trakten. Filmen bekräftar det intrycket. Sådant här blir man ledsen av. Att det finns folk som fortfarande beter sig så här.

Trolle Ljungby är ett fideikomiss, vilket innebär att det är äldsta sonen som ärver hela godset och yngre syskon får ingenting. Fideikomissen är också en kvarleva från gamla feodala tider och som lagstiftades bort på 60-talet men som ändå lever kvar. Läs mer om detta i Björn af Kleens utmärkta bok Jorden vi ärvde.
Andra bloggar om:

Historisk deckare

Den 7 november 1810 föll Metta Fock Ridderbielkes huvud på stupstocken. Åtta år tidigare hade hon anklagats för att ha dödat två av sina fyra barn och sin make med gift. Då dömdes hon till att sitta på Carlstens fästning ”på bekännelse”, det vill säga tills hon bekände. Det tog alltså åtta år. Metta Fock ska vara den enda kvinnan som suttit på Carlstens fästning i Marstrand.

Den här historien är förhållandevis välkänd idag. Trubaduren Stefan Andersson har gjort en ballad om henne och deckarförfattaren Ann Rosman har skrivit om henne i sin deckare Mercurium. Här väver hon in berättelsen i en nutida historia om en närstående släkt till Metta Fock. Två mord begås vid en maskerad på Carlstens fästning.

Historien om Metta Fock är sann, men inte den andra historien. Den behövs förstås för att göra boken till en deckare, men det hade varit lika intressant utan.

Ann Rosman tror på Metta Focks oskuld. Hur det var med det får vi förstås aldrig veta, men hon har läst vittnesprotokoll och dragit sin slutsats utifrån det. Jag är benägen att tro henne. Ann Rosman lägger skulden på Metta Focks makes släktingar. Inte att ha dödat någon, utan skulden till att Metta Fock över huvud taget anklagas och döms till döden.

Intervju med Ann Rosman.

Metta Fock

I dödboken i Trävattna församling 1802 finns noteringarna om Metta Focks barn Clas Abraham och Charlotta Lovisa, samt hennes make Johan Henrik Fock. När barnen dör har prästen skrivit in sjukdom som dödsorsak men sedan maken dött och han ansågs förgiftad har dödsorsaken ändrats till förgiftad även för barnen. Källa: Arkiv Digital.

Under sin fångenskap fick inte Metta Fock ha tillgång till papper och penna.Men hon författade ändå en nådeansökan genom att brodera den på små tygbitar som hon sydde ihop. Hennes broderi finns på Nordiska Museet.

Metta Fock

Edmund de Waal om en släkthistoria

Edmund de WaalEngelsmannen Edmund de Waals bok ”Haren med bärnstensögonen” kom ut 2010 och finns nu i billig pocket. Det är en släkthistoria från Europa, främst under 1900-talet.

Jag är barnsligt förtjust i att läsa släkthistorier.

Edmund de Waal är keramiker och författare. Hans farfars farfar var vetehandlare i Odessa vid mitten av 1800-talet och blev omåttligt rik på vetehandeln. På 1860-talet flyttade familjen till Wien där de byggde sig palats och startade bank. Några ättlingar bosatte sig i Paris, andra på andra håll i Europas städer.

Familjen är judisk. I Wien drabbas de förstås av judeförföljelserna före och under andra världskriget och förlorar hela sin  förmögenhet. Men de flesta överlever med hjälp av andra släktingar.

Historien kretsar kring en samling små japanska föremål, som kallas netsuker, och som går i arv på krokiga vägar för att till slut hamna hos Edmund de Waal i London i vår tid. Han följer netsukerna på vägen genom släkten och historien.

Det är en storslagen berättelse, känslosam och mycket välskriven. Väl värd att läsas.