Det här året har förstås inneburit en stor förändring i våra liv. Det mest påtagliga är att leva med naturen in på knuten, flera mils resor till jobbet varje dag, och vedeldningen som innebär vedhuggning och vedstapling i stort sett varje helg. Den här stränga vintern har varit krävande, eftersom så mycket tid och ork gått åt till att få in tillräckligt med ved i pannrummet, och så körandet på tvättbrädevägar mil efter mil varenda dag.

Ändå är det fantastiskt att få bo så här. Skogen, havet, lagom avskildhet och trevliga grannar.

Vi flyttade från stan till den här utsikten. Det är havet där borta där diket tar slut. Fotot tog jag dagen efter inflyttningen. Idag är det ju betydligt mycket mer snö kvar.

Det jag uppskattar mest är den vilda naturen. I närheten finns till exempel en bokskog som är ett litet naturreservat. Den måste ses i maj, när ljuset silas mellan de vårgröna bladen.

Jag ogillar inte vedhanteringen, tvärtom. Det är en trivsam syssla, även om det inte alltid känts så just i kallaste vintern. Fast att hugga ved gillar jag verkligen, det känns bra. Man känner att man gör något praktiskt, och det blir till nytta.

Våra första två vedskjul byggde vi i påskas, och fyllde med 15 kubik ved. Nu är den sedan länge slut och vi har fått bygga ett vedskjul till för att härbärgera vinterns ved. Idag tittade vi på de här två första skjulen och kunde konstatera att det ena ska vi nog bygga om lite, och eventuellt bättra på båda två. När snön är borta och det går att komma åt igen.

Första gången vi tittade på den här bostaden var mellan jul och nyår 2008. När vi väl bestämt oss sa vi till varandra att vi ger det ett år så får vi se om det fortfarande känns bra, och inte blir för jobbigt med resorna. Och det känns fortfarande bra, och är inte alltför jobbigt med resorna.

Det känns bra. Vi staplar ved i solskenet och tycker att det är ganska trivsamt. Fåglarna hörs i busken, grannens flickor cyklar förbi och bilarna är väldigt avlägsna. Tids nog kommer regn och lervälling och det inre tvånget att åka till stan och gå på bio fast det är några mil bort.

Landet är fint. Det blir liksom andra saker som är viktiga här. Som att få veden på tork före sommaren och att komma ihåg att köpa mjölk till kaffet innan vi åker från stan.

På kvällen sitter vi på bryggan och fryser när solen gått ner. På natten lägger sig i dimman över viken.

Nu har vi fåren som grannar. De kom i onsdags, och den kvällen hörde vi dem ropa i mörkret. Sedan har vi inte hört så mycket från dem, om vi inte går och hälsar på dem.

Det är gott om ek här.

Några hundra meter bort tronar det stora huset från 1750-talet, som i litteraturen liknas vid ett franskt lantslott i rokoko.

Nu återstår bara att hämta cyklarna och några få prylar från flyttstädningen soms tår kvar i källaren på gamla stället.

Lite ska man väl fira när vi nästan är klara, bortsett från att packa upp här hemma. Det gjorde jag genom att besöka min frisör i gamleby och klippa av mig det mesta av mitt hår. Nu är jag korthårig igen, med lite mörkbruna och blå slingor i håret. Det var en befrielse, och jag trivs jättebra med det redan.

Nu är i alla fall lägenheten i stan nästan tömd, det återstår att städa där, rensa kyl och frys och städskåp. Sedan ska stugan tömmas och städas. Men vi har till första april på oss, så det ska nog gå.

Sedan i söndags har vi bott i vår nya bostad i våningen på landet, i kanten av viken. Utmed väggarna i vardagsrummet och hallen står kartonger och kassar och trängs med de hopsamlade bokhyllorna. Än vet vi inte riktigt hur vi ska möblera. Soffan fick nya möbeltassar igår och ställdes in på det nyslipade golvet. Och bredbandet fungerar.

I morgon ska vi hämta ett nytt lass ved.

Nu har vi vackra nyslipade golv att flytta in på. I morgon gör golvsliparen en sista lackning. Vi har fått veta att det är både gran och fur. Det blir så fint.

Sedan är det bara att dammsuga och torka av allt så att vi blir av med slipdammet.

Nu tvättar jag gardiner och packar. Flytten pågår ständigt, känns det som i både kropp och själ. Där ute i världen, utanför vår lilla flyttbubbla, pågår en massa annat som jag inte klarar av att engagera mig i just nu, fast jag väl borde. Nu lever jag i min egen värld.

Tack och lov för banankartonger. Tänk att någon kommit på dessa enkla och praktiska flyttbehållare! Alldeles lagom stora, och lätta att bära.

Vi har också fått ett första lass med ved ikväll, lastat av och staplat upp i en prydlig hög. Två och en halv kubik. Det var fin ved vi fick tag på, den brinner bra. Nu har vi fått upp värmen till 14 grader i köket, som tar längst tid att få varmt element i.

Nu väntar bara sängen, efter en lång dag. I morgon är det jobb igen.

Bosse Angelöw hade jag som lärare på ledarutbildningen i Växjö för 7-8 år sedan. Han fick oss bl a att göra någon övning med en pendel, som jag nu inte minns ad den gick ut på det. Däremot minns jag att han rekommenderade vinet Relax, som visade sig vara ganska gott. Med vinet fick man en liten mätare av stressnivån.

Han föreläste i socialpsykologi, bl a om det hälsobaserade arbetssättet. Dvs att man ska lyfta fram det som är bra i stället för det som är dåligt.

Ytterligare en bokhylla är nästan tömd idag. Men hur flyttar man böcker på bästa sätt? När man ska flytta hyllmeter efter hyllmeter kan det bli ganska tungt. Och allt ska bäras. Tre trappor ner och en trappa upp.

Sedan tidigare flyttningar har jag lärt mig att packa böcker i papperskassar. Inte överfulla men lagom. Med en i var hand så att det väger jämnt så går det ganska bra att bara. Bara inte någon kasse brister. Plocka ner böcker i banankartonger är ingen idé, det orkar jag ändå inte lyfta.