Anna-Greta

Min moster och gudmor Anna-Greta är död. En stor förlust för hennes barn, för hennes syskon, för mig och alla andra släktingar. Nu får hennes trötta kropp vila efter många års sjukdom. Hon hade kämpat länge men kunde somna in lugnt i början av juli.

Anna-Greta är en av de människor som funnits hela mitt liv och som varit en självklar del av det. Av mammas många syskon hade hon en särskild roll just för att hon och hennes man Göte var mina gudföräldrar. Hon bar mig till dopet för över 65 år sedan. Jag är tacksam för det. Jag tror att hon stod min mamma särskilt nära av systrarna och kanske var det därför mamma valde just henne.


Vid dopet den 26 juni 1954 blev Anna-Greta och Göte mina gudföräldrar. Ett par år senare med Anna-Greta, hennes och Götes hund (tror jag), och en docka.

Anna-Greta och Göte fanns i min närhet under min uppväxt. De uppvaktade vid mina födelsedagar och jag har alltid vetat att de var mina gudföräldrar. Under många år sedan jag blivit vuxen var vår kontakt sporadisk men efter mammas död för tio år sedan klev Anna-Greta tillbaka in i mitt liv och jag har träffat henne varje sommar. Anna-Greta och en av mammas andra systrar har jag kunnat ställa frågor till om min mamma efter hennes död som jag annars inte skulle fått svar på. Det har betytt mycket för mig.

Min morbror Göte gick bort i december 2016. Nu saknar jag dem båda. De har med råge uppfyllt sina roller som gudföräldrar. Tack!

Jag har nått en sådan ålder att de flesta i mina föräldrars generation borde vara borta. Men av mammas tolv syskon lever ännu åtta, den äldsta blev 97 strax efter Anna-Gretas död. Av pappas syskon lever två, hans storebror fyller 100 i november. Det är en glädje och tacksamhet att få ha så många äldre släktingar kvar länge i livet. Men nu saknas Anna-Greta.

Vi har blivit Västeråsbor

I förra veckan flyttade vi till Västerås. Vi trivs fint här. Och jag har kommit betydligt närmare mina barn och barnbarn som alla bor i Stockholm.

Det är jobbigt att flytta, både praktiskt och mentalt. Efter tio år i Helgerum, på rena landsbygden och havsutsikt från vardagsrumsfönstren, har vi nu blivit stadsbor. Vi har flyttat till en lägenhet som är ungefär hälften så stor som vår bostad i Helgerum. Så det har förstås inte gått att ta med alla grejer som vi samlat på oss under dessa år.

Flyttbilen i Helgerum.
Här bor vi numera.
Alldeles för många flyttkartonger blev det…

I Helgerum har vi kvar en del av våra hjärtan men trivs väldigt bra i Västerås också. Vi bor på Bjurhovda (jo, det heter ”på” här i Västerås), en stadsdel bebyggd i slutet av 60-talet på gammal åkermark. Läs mer om den gamla gården som låg här.

Västerås är nästan som Västervik, fast större. Här finns en hamn i Mälaren, en insjö som nästan är som ett litet innanhav, med hamnpromenad där man kan köpa glass eller äta lunch. Västerås är en gammal stad, betydligt äldre än Västervik och grundad i slutet av 900-talet. Där ligger Västervik i lä. En del äldre bebyggelse finns bevarad i de centrala delarna. I omgivningarna här finns mängder av fornlämningar och jag har redan tittat på Anundshög och skeppssättningarna där. Så det känns lite som hemma i Tjust. Inte så olikt, faktiskt. Vi har nära till landet just där vi bor, en kilometer promenad ungefär.

Anundshög med gravhög och skeppssättningar från järnåldern.

Jag ser fram emot att lära känna en ny bygd, efter 38 år i Tjust. 1981 flyttade jag till Västervik från Kalmar och trodde att det skulle bli en kort sejour. Men jag blev förtjust och stannade kvar och mina barn föddes där. Så Tjustbygden är för alltid ett hemma för mig, det är där jag bott allra längst. Men nu väntar nya tider.

Här på balkongen trivs jag.
Även om vi gjort oss av med en del möbler för att få plats behöver vi också en del nytt. Jag köpte två pallar på Ikea, som är lagom höga för barnbarnen att sitta på när de hälsar på och som jag själv kan ha att kliva på i köket.
Maken spanar in en hällkista i vårt bostadsområde. Här finns gott om fornlämningar.

Den trista städningen

Vårsolen är obarmhärtig och avslöjande. Så idag har jag vårstädat. Ja, inte på riktigt, inte som mamma gjorde. Men jag har dammsugit, våttorkat golv, skurat en matta i snön och vädrat sängkläder. Skurat i badrummet och bytt matta där. Nu snurrar badrumsmattan, skurduk och städkläder i tvättmaskinen.

Allt har gått i sakta mak sedan i morse, eftersom jag är förkyld och tagit välbehövliga pauser emellanåt. Men jag kände att jag kunde inte vänta längre. Förkyld har jag varit en vecka redan och håller det i sig ett tag till går det ju inte att vänta.

Riktig vårstädning, med fönsterputsning och skura bakom spisen och sådant, det får bli längre fram. Kanske inför påskhelgen.

Förr i tiden, när barnen var små, då vårstädade och höststädade jag som regel. Alltså lite mer omfattande än veckostädningen. Men det slutade vi nog med när vi bara var två vuxna hemma.

Jag har alltid ogillat städning, även om jag vill ha rent och gillar när det är klart. Jag älskar känslan av att gå barfota på nyskurade trasmattor och såptorkade trägolv. Men själva städningen kan jag vara utan. I alla år har jag alltid blivit arg på dammsugaren. Den gör inte som jag vill och är i vägen.

Det tar för mycket tid att städa, tid som kan användas till andra mer kreativa sysselsättningar. Städning är ett nödvändigt ont och en plikt, inget roligt alls. Men nu är det gjort för idag.

Ska jag vara ärlig städar jag alldeles för sällan, för att det är så mycket annat jag hellre vill göra. Säkert dröjer det ett par veckor innan jag städar ordentligt igen, kanske lite mer, även om jag tar fram dammsugaren innan dess. Dammråttorna trivs med mig, fast jag inte trivs med dem. Men jag har väl blivit lite skumögd på gamla dar eftersom jag inte ser dem så bra längre.

Citrusmarmelad

Nu finns det ekologisk citrusfrukt i butikerna så nu är det dags att koka marmelad. Jag har gjort marmelad på blandade citrusfrukter och vanlig marmelad på apelsin och blodapelsin.

Citrusmarmelad till vänster och blodapelsinmarmelad till höger.
Citroner, blodgrape, lime, klementiner, apelsiner och lite riven ingefära.

Till blandmarmeladen tog jag den ekologiska frukt jag hittade i butiken. Det blev citron, grapefrukt, lime, klementiner och apelsin. Ungefär lika mycket av varje tror jag, men bara en grape.

Recept

1,7 kg ekologiska citrusfrukter
1 liter vatten
1,5 kg ekologiskt socker
en bit ekologisk ingefära

1. Även om frukterna är obesprutade sköljde jag av dem i ljummet vatten och borstade med en rotfruktsborste.
2. Ta bort kärnorna. Skär frukten i bitar och kör dem i mixer så att det blir som en sörja av fruktkött och små bitar av skal. En del av skalet skar jag i strimlor för att det ska vara lite skalbitar i marmeladen.
3. Koka frukt och skal med vattnet i en stor gryta c:a 45 minuter, så att skalbitarna blir riktigt mjuka. Koka gärna med kärnorna, det ger smak och pektin. Jag brukar lägga kärnorna i en tesil som man kan försluta och låta den koka med.
4. Riv ner ingefäran i grytan på slutet, så att det får koka 5-10 minuter.
5. Ta av från värmen, ta upp kärnorna och häll i sockret. Rör tills det är upplöst.
6. Koka marmeladen häftigt 15-20 minuter. Gör marmeladprovet och är det klart häller du upp på varma glasburkar.

Marmeladprovet: Sätt in en liten tallrik i kylen så att den hinner bli kall. Lägg upp en sked marmelad på tallriken och låt det kallna. Sedan ser du om det är rätt konsistens. Är det för löst så koka några minuter till och gör om provet.

Skär frukten i bitar.
Jag brukar strimla en del av skalet.
Koka först så att skalen blir mjuka, häll sedan i socker och koka upp igen.

Hemgjord rosenmarmelad

Idag har jag experimenterat lite och kokat rosenmarmelad, för första gången i mitt liv.

Så vitt jag förstår av vad jag läst på nätet och i böcker är i stort sett alla rosor ätliga, både trädgårdsrosor och vilda rosor. Några rosor i trädgården har jag inte men det växer mängder av nyponbuskar runt huset. Så jag plockade nyponrosor till marmeladen. De har inte så stark doft och marmeladen blev därefter, dvs inte med särskilt utpräglad smak av rosor. Fast helt OK. Den påminner lite om syrenmarmelad. Kanske ska man ha betydligt mer av rosenbladen när man använder nyponros, det sägs i några recept.

När jag plockade så surrade både bin och humlor och hämtade nektar i blommorna så jag tänkte på att egentligen skulle jag kanske inte plocka några utan låta de vara kvar. Men det är sådana mängder så det lilla jag tog spelar nog mindre roll.

Jag plockade bara bladen, inte mitten av blomman så det finns nektar kvar till insekterna. Och lämnar man blommans mitt kvar kan det också bli nypon till hösten.

Recept har jag hittat både på nätet och i ett par olika böcker. Alla är samstämmiga med ungefär lika delar rosenblad, vatten och socker, plus citron. Här kommer mitt recept.

Recept
5 dl rosenblad
4 dl vatten
4 dl syltsocker
saft och skal av 1 citron
Skölj och klipp sedan rosenbladen i småbitar. Skär citronskalet i strimlor lagom stora till marmeladen och koka dessa i en del av vattnet c:a 10 minuter.
Häll i resten av vattnet, rosenbladen och den pressade citronsaften. Låt det koka upp och häll sedan i sockret.
Rör om och låt koka c:a 15 minuter, tills massan tjocknar.
Gör marmeladprovet. Stelnar inte marmeladen tillräckligt så koka en stund till.
Häll upp på rena och varma glasburkar.

Resa i försommartid

Vid den här tiden på året blommor sipporna på Öland. Backsippa, fältsippa, gulsippa och vitsippa. Men också aronstorpsrosen och gullvivan. Och en mängd andra blommor så klart. På vissa ställen så långt ögat når.

Det blev jag varse i helgen som gick, då jag träffade ett par ungdomskamrater från studieåren. Vi sågs i Kalmar, åkte på utflykt till södra Småland en dag och till södra Öland den andra dagen. Innan vi åkte hem i söndags hann vi med en kort vända till Ljungbyån vid Krankelösaholm.

Det var en verkligt vederkvickande helg och jag kom hem med ny energi. Landskapet visade sig från sin allra bästa sida och vädret var lagom ljummet. Försommaren har kommit fort, efter en sen vinter.

Tack, mina vänner, för dessa fina dagar!

Bilder från Öland:


Backsipporna växte vid Hagapark, ett helt fält.


Bland backsipporna fanns ett par Sankte Pers nycklar, som är vilda orkidéer.


Den praktfulla arontorpsrosen, som också kallas våradonis, finns bara på Öland, på Stora Karlsö och på södra Gotland. Vi såg den i naturreservatet Strandhagen.


Arontorpsrosor så långt ögat såg. Erik Axel Karlfeldt diktade om arontorpsrosen:
I Arontorp där blommar en ros.
Jag far min kos
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros,
och havet är mitt land.


Gulsippor och vitsippor täckte marken i Albrunna lund. Här hörde vi näktergalen!


Där finns flera kvarlämnade skyttevärn från andra världskriget.


Porten till alvaret.


Gulsippa och blåsippa växte ihop.


Blomsterprakten var inte dålig på Capellagården heller.


Dagen avslutades på Jordtorpsåsen. Detta ska vara fältsippa, en blomma jag aldrig tidigare sett.


Gullvivorna blommade på Jordtorpsåsen.


Och korna betade i kvällssolen.

Bilder från Småland:


Första stoppet på Smålandsdagen blev Linneryds by.


I byn finns den gamla byvägen och det mesta av bystrukturen kvar. Laga skiftet genomfördes först 1927 och då flyttades bara en av gårdarna.


Här bodde skomakaren förr i tiden.


Mitt emot skomakartorpet. Vilket slit med alla dessa stenmurar! Och ändå är det sten kvar på åkrarna.


Det här är Småland.


Korna hör till Norregården i Linneryd.


På Korrö.


Korrö gamla sågverk. Hela Korrö är en väldigt fin miljö med många gamla hus bevarade. Här åt vi lunch.


I byn Heddamåla i Linneryds socken bodde mina barns förfäder på 1600- och 1700-talet.


Älmeboda gamla kyrkoruin. Kyrkogården används fortfarande.


Inifrån kyrkoruinen.


Det här är utvandrarbygd. Vid vägskälet i Åkerby samlades utvandrarna inför resan till Karlshamn. Här finns ett minnesmonument över emigranterna.


Ljungbyån väster om Kalmar. Så idylliskt!


Är det en vildapel?

Resa hem till barndomen

Tack vare samtalen med gamla skolkamrater kan jag se mitt eget liv och min uppväxt i ett delvis annat ljus än jag tidigare gjort. Under uppväxten hade vi barn kanske inga ord för det vi kan förstå idag när vi ser bakåt, som vuxna och betydligt äldre.

I helgen var jag hemma på en klassåterträff med mina skolkamrater från mellanstadiet, både från min egen klass och klassen över oss. Barndomskamraterna. Det är i år 51 år sedan jag gick ut sjätte klass i Ljungby skola i Halland. Numera är vi redan pensionärer eller närmar oss hastigt den åldersgränsen.


Bild på Ljungby skola 2005. Den här gången tog jag inte en enda exteriörbild, jag var så upptagen med att prata med mina gamla skolkamrater.

Mina två första skolår gick jag i småskola, med årskurs 1 och 2. Det var en B-skola, dvs två årskurser i samma klass. Min småskola var Trustorps skola. Det fanns en småskola till i socknen, Kärrets skola. Våra två klasser slogs ihop till en gemensam i tredje klass när vi kom till folkskolan, som var i Ljungby centralskola. Även där var det B-klass det första året, då hade vi gemensam klass med dem som var ett år äldre. Sedan var vi en egen klass med bara vår årskull, vad jag kan minnas. Det var läsåret 1964-65 som vi gick i fjärde klass. Förmodligen var det då den nya grundskolan infördes.

Naturligtvis talade vi mycket om händelser under skoltiden, om vår lärare Barbro Runnheden (läs om henne inför 90-årsdagen i HN), en mycket omtyckt lärare som betydde mycket för oss, inte minst för mig. Men det blev också tal om vad skoltiden förde med sig och hur den påverkat oss och hur vår klass var. Vi var en bra klass. Inga bråk, alla var snälla. Det är min bestående bild, och inte bara min. Jag ska inte idyllisera men i min klass tror jag att de allra flesta faktiskt trivdes i skolan. Att vi haft klassträffar, nu för fjärde gången, tar jag också som ett tecken på det.


Vårt klassrum från tredje klass är helt ganska annorlunda idag. Här stod förr en kateder och vi hade svarta griffeltavlor.


När vi hade klassträff i lördags slumpade det sig så att det var öppet hus på skolan så vi var flera som var där och tittade. Femteklassare guidade oss. Också från klassrummet där vi gick i tredje klass, tror jag.

Mina egna klasskamrater har jag träffat på klassåterträffar två gånger tidigare, 1992 och 2005. Skolkamraterna i den andra klassen har jag inte sett sedan ungdomen. En del minns jag mycket väl från den tiden, andra inte alls. Det var extra roligt att få talas vid med den som under hela min uppväxt var min bästa kompis, men sedan vi båda flyttade hemifrån 1972 har vi inte träffats.

Under besöket i hemtrakterna bodde jag hos en av klasskamraterna och hans fru, ett underbart välkomnande par. Det blev en del samtal oss emellan också, och vi kom in på sådant som jag nu känner delvis förändrar min bild av min uppväxt.

Jag är väldigt glad för mina klasskamrater. En har jag kvar ända från småskolans första klass, de flesta från 3-6 klass och några bara från sexan. Vi var den första grundskolekullen i Ljungby skola och när vi sedan kom till högstadiet inne i Falkenberg splittrades klassen på minst två klasser, kanske fler.

Det kommer att bli fler klassträffar, det är jag säker på. Och jag kommer.

De flesta av mina skolkamrater är idag inte aktiva i sociala medier så det blir inga nutida bilder på dem här. Bara det gamla skolfotot från 1967, som publicerats tidigare:


Jag sitter i mitten.


Och så den här bilden från 1964, eller möjligen 1965, då vi var på skolresa till Göteborg och gjorde en utflykt med Paddan.

Två bilder till på skolan, båda från 2005:


Vi åt lunch och drack kaffe i det nya församlingshemmet (som jag tror heter Kyrkstugan). Där hänger den här fina målningen av Ljungby kyrka och prästgård.


Den här bilden är inte från Ljungby utan tagen lite längre söderut under mitt besök, och visar en bit av Ätradalen i Vinberg. Det är en vacker trakt jag kommer ifrån.

Varmt tack till er som ordnade med klassträffen!

Apelsinmarmelad


Det blev många fler burkar än så här av de fyra kok jag gjorde.

På senare år har jag tagit för vana att koka marmelad på en del av årets skörd men nu har jag kokat apelsinmarmelad också. På köpefrukt, jag som annars bara använder frukt och bär och blommor från skog och trädgård. Men vid den här tiden på året har det funnits fina ekologiska apelsiner i butikerna så jag passade på.

Någon gång i vintras frågade min ena svärdotter om jag gjort apelsinmarmelad någon gång och sedan dess har jag funderat på det. Det som fick mig att göra slag i saken nu var att i förra veckan blev jag bjuden på smörgås med hemkokt apelsinmarmelad och det var så underbart gott. Tack Gun-Britt!

På nätet finns en hel del recept och de är ganska samstämmiga. Jag har nu gjort fyra kok och modifierat en liten aning. Två kok med blodapelsin och två med vanlig apelsin. Det största problemet var att marmeladen stelnade mycket mer än jag är van vid så det är framför allt andra koktiden jag minskat på.

Det koket marmelad som blev alldeles för fast går att använda ändå. Koka upp vatten och låt det svalna. Rör i lite vatten (kanske 1-2 teskedar beroende på burkens storlek) så blir marmeladen perfekt i konsistensen.

Recepten för marmelad på blodapelsin jag hittat på nätet varierar mer än för vanlig apelsinmarmelad. Det finns t o m varianter utan tillsats av vatten. Men det genomgående är att använda lika mycket socker som frukt. Jag har minskat lite på det, jag gillar när marmelad inte är så sliskigt söt utan mer bitter. Så det är en smaksak vad man vill ha. Prova dig fram!

Recept

Alla ingredienser är ekologiska.

Apelsinmarmelad
1 kg frukt (varav 2-3 citroner, resten apelsiner)
8 dl vatten
9 hg socker (varav 3 dl syltsocker)
en bit riven ingefära (1-2 matskedar)
2 tsk citronsyra
1. Tvätta apelsinerna, jag brukar borsta dem i ljummet vatten. Skär bort eventuella skador på skalet. Skär bort ändarna och dela i klyftor.
2. Kör frukten i matberedare. Är det tunt skal kan klyftorna vara hela. Är skalet tjockt så skär av skalet och skär bort det vita mellan skal och fruktkött. Skalen kan sedan gå med i matberedaren men jag har tagit en del av apelsinskalen och alla citronskalen och skurit i smala bitar för att det ska bli lite skalbitar i marmeladen.
3. Häll fruktmassan i en gryta, häll i vattnet och den rivna ingefäran (ingefäran kan givetvis uteslutas). Koka under lock 40-45 minuter.
4. Låt kärnorna koka med. Lägg dem i en tekula eller en bit gasväv först. Ta upp dem innan du har i sockret.
5. Stäng av värmen, häll i sockret lite i taget och rör om. Koka upp igen. Nu ska det koka ganska häftigt så det kräver passning. Koka 20-25 minuter. Skumma väl under tiden.
6. Gör marmeladprovet. Dvs ställ en tallrik i kylen i förväg. När marmeladen börjar bli simmig efter 15-20 minuter tar du upp lite och häller på tallriken i kylen. När det svalnat kollar du att det har stelnat tillräckligt. Under tiden kan du ha värmen på spisen avstängd så att det inte kokar mer.
7. När du bedömer att marmeladen är klar rör du ner citronsyran i en del av marmeladen, t ex i en mugg, och häller sedan ner det i marmeladmassan och rör om. Citronsyran ska alltså inte koka.
8. Häll upp på varma rena burkar.

Blodapelsinmarmelad
1 kg frukt (varav 2 citroner, resten apelsiner)
5 dl vatten
9 hg socker (varav 3 dl syltsocker)
vaniljpulver
1. Tvätta apelsinerna, jag brukar borsta dem i ljummet vatten. Skär bort eventuella skador på skalet. Skär bort ändarna och dela i klyftor.
2. Kör frukten i matberedare. Är det tunt skal kan klyftorna vara hela. Är skalet tjockt så skär av skalet och skär bort det vita mellan skal och fruktkött. Skalen kan gå med i matberedaren men jag har tagit en del av apelsinskalen och alla citronskalen och skurit i smala bitar för att det ska bli lite skalbitar i marmeladen.
3. Häll fruktmassan i en gryta, häll i vattnet och eventuellt ett par knivsuddar vaniljpulver. Koka under lock c:a 30 minuter.
4. Låt kärnorna koka med. Lägg dem i en tekula eller en bit gasväv först. Ta upp dem innan du har i sockret.
5. Stäng av värmen, häll i sockret lite i taget och rör om. Koka upp igen. Nu ska det koka ganska häftigt så det kräver passning. Koka 15-20 minuter. Skumma väl under tiden.
6. Gör marmeladprovet. Dvs ställ en tallrik i kylen i förväg. När marmeladen börjar bli simmig efter 15-20 minuter tar du upp lite och häller på tallriken i kylen. När det svalnat kollar du att det har stelnat tillräckligt. Under tiden kan du ha värmen på spisen avstängd så att det inte kokar mer.
7. Häll upp på varma rena burkar.


Skär apelsinerna och citronerna i lagom stora klyftor innan du lägger dem i matberedaren. Citroner brukar ha så tjockt skal att du får ta bort det vita mellan skal och fruktkött.


Kärnorna kokar med i marmeladen i den första kokningen. Jag har lagt dem i en tekula. Detta är blodapelsin.


Apelsinmarmeladen på kokning.

 

Vid årets slut

Visserligen är det mer än ett halvår sedan jag bloggade men jag har nog inte slutat, det tror jag inte. Men året som gått blev så fyllt av annat så när databasen krånglade i somras kom jag av mig.

När det nu blivit årets sista dag borde jag summera året, men vad tjänar det till? Min far blev sjuk och dog, jag skrev en bok, jag passade mina barnbarn och jag jobbade. Och så var jag med om en massa annat också, så klart.

Det är nog bättre att blicka framåt. Även om det är mörka moln på himlen med en galen president där borta i väster så ser jag ändå strimmor av ljus. Framför allt är det mina barn och barnbarn som står för det ljuset.

Nyårslöften har jag aldrig avlagt, åtminstone inte på allvar. Det blir knappast så vid det här årsskiftet heller, men en intention eller kanske snarare ambition, har jag. Jag ska minska min konsumtion. Nyligen läste jag några artiklar på temat och tänkte också på det jag gjorde förrförra året. En av mina grannar berättade att hon antagit en utmaning från en kompis att inte köpa nya kläder under ett år framåt (förutom sådant som verkligen behövs). ”Jag är med på det” sa jag genast. Det följde jag och det blev en bra tankeställare.

2018 ska jag försöka dra det ett steg längre, så att det inte bara gäller kläder. Jag ska bara handla sådant jag verkligen behöver, som att ersätta något som går sönder och som jag verkligen använder. Böcker gör jag ett undantag för men för varje nyköpt bok ska jag ge bort eller sälja en bok jag redan läst (jag säljer på Bokbörsen). Dessutom gör jag undantag för presenter till mina barnbarn. Mina barn får mest sådant jag tillverkar själv.

Vi får se hur det går. 2018 är snart här.