Marmelad på tomater

På senare tid har jag blivit en marmeladnörd. Inte för att jag älskar marmelad på mackan, men för att det är så roligt att koka marmelad och experimentera med olika smaker.

tomatmarmelad3

I dag har jag gjort tomatmarmelad. Himla gott blev det. Den blev ganska mild och passar bra till ost.

Allra bäst gillar jag att äta mina egenodlade tomater precis som de är, som sallad till maten. Men igår såg jag att jag hade en hel del som växt för fort så att skalet spruckit. Och flera av dem var inte mogna utan i alla stadier mellan grönt och rött. Då håller de sig ju inte så länge att de hinner mogna färdigt. Därför blev det marmelad i stället.

Ett tag funderade jag på att göra chutney men hade inte alla ingredienser hemma.

Själv har jag inget recept på tomatmarmelad så jag googlade runt en bra stund och kollade säkert på 10-15 recept på olika ställen. Till slut blev det en något modifierad version av ett enkelt recept.

Jag fick ihop ungefär 700 gram tomater, det blev utgångspunkten.

Recept på tomatmarmelad

700 gr mogna och omogna tomater
2 citroner (ekologiska)
1 dl vatten
3 dl socker
1 msk riven ingefära

Skålla de mogna tomaterna och dra av skalet. Skär alla tomaterna i små bitar. Ta bort den hårda delen där skaftet går in.
Skölj och skrubba citronerna. Skär dem i klyftor och sedan i strimlor, fruktköttet kan sitta kvar på skalet.
Koka tomater, citroner och vatten i c:a 30 minuter. Ta av från värmen, rör i socker och ingefära. Koka upp och låt det koka häftigt i 10-15 minuter. Rör då och då, så att det inte bränner fast.
Gör marmeladprovet, dvs sätt in ett fat i kylen när du börjar tillagningen, häll upp en liten klick marmelad på det kalla fatet och när det stelnat ska det vara segt som marmelad. Annars kokar du några minuter till.
Häll upp marmeladen på varma burkar. Jag brukar värma upp glasburkarna i ugnen i drygt 100 grader under tiden jag kokar marmeladen.

Av denna sats blev det tre burkar marmelad, burkar i vanlig marmeladstorlek.

tomatmarmelad1

 

 

 

 

Elly Griffiths

Griffiths på AdlibrisVad gör man nerbäddad med förkylning och feber ett par dagar? Sover, slösurfar och läser. Under de senaste dagarnas förkylning har jag läst två deckare av den engelska författaren Elly Griffiths. Det är den fjärde och femte som har arkeologen Ruth Galloway i King’s Lynn som huvudperson.

Den ena heter ”En orolig grav” och den andra heter ”The outcast dead” (jo, den finns på svenska också men inte i pocket än).

Det här är charmiga och trevliga deckare, spännande utan att vara särskilt blodiga. Karaktärerna är delvis lite udda och de har delvis ganska knepiga relationer till varandra. Det handlar mycket om mänskliga relationer, särskilt mellan barn och föräldrar.

Ruth Galloway är drygt 40 och har en liten dotter på ett par år. Pappan är en gift polis i stan, som Ruth ibland samarbetar med när hon hjälper polisen.

I ”En orolig grav” har en av Ruths studiekompisar från universitetstiden hittats död, troligen mördad, i en liten stad utanför Blackpool i norra England. Han är också arkeolog och har precis före sin död gjort en upptäckt som kan vara mycket sensationell. Det kan vara den legendariske kung Arturs grav. Men det räcker inte med det, det finns fler sensationer. Och någon eller några försöker uppenbarligen stoppa offentliggörandet av fyndet. Griffiths på Adlibris

När studiekamraten dött kallas Ruth in för att ta vid i arbetet med fyndet. Samtidigt får hon anonyma hot som vill få henne att avstå. Det blir en dramatisk uppgörelse.

”The outcast dead” tar vid nästan ett år senare. Nu leder Ruth själv en utgrävning vid Norwich Castle där ett skelett hittas som tros vara från en kvinna dömd för barnamord på 1860-talet. Ett tv-program ska göras om fyndet och historien om kvinnan. Ruth ska vara med i tv-programmet.

Samtidigt utreder polisen ett fall med en familj där tre barn dött oförklarligt. De första två anses som plötslig spädbarnsdöd men i det tredje fallet hittar polisen bevis som tyder på att barnet mördats. Lite senare kidnappas ett barn, och sedan ytterligare ett. Det går inte att berätta så mycket mer utan att spoliera för den som vill läsa.

I somras läste jag för första gången en deckare av Elly Griffiths, och blev ganska förtjust. Nu efter tre böcker tror jag att hon får vila ett tag, nu vill jag ha nytt. Men hon är helt klart läsvärd.

Har du inte läst något av henne förut så börja med någon av de tidigare böckerna, för de är i kronologisk ordning.

 

 

Sommarhelg i september

Vilken fantastisk helg vi haft! Nästan som högsommar fast vi nu är inne i höstmånaden september. Det har varit lagom varmt, riktigt behagligt. Skogsvandring igår och ett besök på Puksättersbadet i Gunnebo idag blev det.

I går var vi i skogen i fyra timmar och plockade lingon och svamp, och givetvis med fika i ryggsäcken. Makens kusin var med och vi hjälptes åt att plocka. Tyvärr sitter lingonen ganska glest i år, åtminstone i våra skogar här hemmavid, så det blir inte så mycket bär. Två liter fick vi ihop tillsammans.

lingon2

lingon1

På svampjakt har vi alltid siktet inställt på kantareller men det hittade vi inte en enda. Däremot en hel del smörsopp och ett par karl johan.

Lingonen är nu infrysta och svampen ligger på tork. Jag skär dem i tunna skivor och lufttorkar svampskivorna på ett myggnätsfönster som jag lagt på två stolryggar. Det fungerar bra. Tidigare i veckan torkade jag annan svamp och förr om åren har jag torkat trattkantareller så här.

sopp

svamptork

I eftermiddag åkte vi till Gunnebo för att promenera en stund. Jag har ju skrivit en del om Gunnebos historia och skulle nu visa maken bruksdammen, nedre bruket med mera. Sedan fortsatte vi promenaden till Puksättersbadet. Det var riktigt gassig sol på vägen och vi hade tänkt gå till Fermersbo men nöjde oss med badplatsen. Det är fint där, men det såg inte så trevligt ut med alla maneter och alger i vattnet.

puksatter

När vi var vid Puksätter funderade jag på om det funnits ett torp här en gång i tiden, som gett namn åt badet. Ofta är det gamla torpnamn som lever kvar på olika platser. Och givetvis är det så även här.

I husförhörslängderna för Gladhammars socken ser jag att Puksätter var ett torp under Hofgården, en av de tre ursprungliga gårdarna i Gunnebo och som låg där nedre bruket finns. Torpet var bebott i ungefär 50 år.

Första gången det finns med i husförhörslängden är 1816-21. En familj flyttade hit från Västrum 1818 och bestod av torparen Anders Granbeck, född 1786 i Tryserum. Hans hustru heter Lisa Jonsdotter, är tre år yngre och född i Ed. De har tre söner som heter Abraham, Reinhold och Lorenz, födda 1813, 1817 och 1819. Lille Lorenz blir alltså det första barn som föds i torpet Puksätter.

Hustrun Lisa dog 1837. Då har Reinhold redan lämnat hemmet när han är 14 år. Lorenz flyttade till Hofgården 1840 där han blev dräng, men far och äldste sonen Abraham bodde kvar. Båda arbetade på bruket. 1843 gifte sig Abraham med pigan Maja Carin Jonsdotter och de fick tre barn. I oktober 1855 dog Maja Carin, 33 år gammal. Dödsorsaken är inte noterad, men antagligen var det barnsäng eller tuberkulos. Anders Granbeck dog ett halvår senare, ännu inte fyllda 60 år.  Abraham och sönerna flyttade sedan till Södra Vi.

puksatterhfl
Den första familjen på torpet Puksätter. Bild från Gladhammar AI:6 (1816-1821) Bild 55 / sid 39a, Arkiv Digital.

De som verkar ha varit sist på torpet är två arbetarfamiljer på bruket. De bodde här åtminstone fram till 1875, men i nästa husförhörslängd (1876-1880) är ingen alls noterad som boende på Puksätter. Om det innebär att båda familjerna flyttat vet jag inte. Kanske är de i stället bokförda under sina arbetsplatser, vilket är det vanliga.

Den ena av de två sista familjerna är puddelarbetaren Olof August Norberg, hans hustru Maria Lovisa Persdotter och sönerna Carl Gustaf, Karl August och Axel Sanfrid. Föräldrarna var födda på 1840-talet och barnen 1868, 1870 och 1874. De flyttade hit från Vintrosa 1874 och de är födda i Tysslinge och Nora. Axel Sanfrid blev den siste som föds på torpet Puksätter, så vitt jag kan se. Att arbets i puddelverket innebar att han arbetade med att omvandla tackjärn till smidesjärn. Kanske skötte han puddelugnen.

Den andra familjen är arbetaren Gunnar Gunnarsson, hustrun Carolina Sophia Granat, och barnen Carl Oscar, Hilda Sofia, Anna Amalia och Gustaf Patrik. Föräldrarna var födda 1818 och 1829 i Djursdala respektive Locknevi men barnen föddes i Gladhammars socken 1859-69. De har också flyttat in 1874, från Valstad.

Om det varit ett eller två torp framgår inte, men troligen var det bara ett. Man bodde ju trångt förr. När vi gick nere vid badet idag funderade vi på var ett torp skulle kunna ha legat. Kanske låg det där det nu finns en gammal övergiven stuga, som jag antar varit omklädningsrum eller klubbstuga till idrottsföreningen. I dag tycker vi nog att det hade varit fint att ha strandtomt här, om det inte vore en badplats, men vid den tiden folk bodde här ville man inte bo så när vattnet, det ansågs bli kallt och fuktigt och svårt att hålla värmen på vintern.

Jag såg inte någon torpskylt från någon torpinventering, men det kan det ju finnas.

Helene Tursten: I skydd av skuggorna

De senaste dagarna (bl a under sena hotellkvällar i Karlstad) har jag läst en av Helene Turstens senare deckare om Irene Huss. När hon började med deckare för cirka 15 år sedan läste jag flera av dem men nu hade det gått ett bra tag. Jag tröttnar ofta efter tre-fyra böcker om samma personer.

Det var trevligt att återknyta bekantskapen med polisen Irene Huss och hennes arbete. I den här boken dras även hennes familj in i brottsutredningen.

Det handlar om gängkriminalitet, ett nog så angeläget ämne. Ett mord på en gängmedlem och en bomb som hotar Irenes makes restaurang sammanfaller. Fler gängmord följer och både Irene och hennes familj hotas.

Något som jag har svårt att förstå är att hon fortsätter arbeta med en brottsutredning där hennes egen familj är indragen. Hon till och med håller förhör med sin egen man. Är det verkligen så inom polisen? Ska inte någon annan ta över då?

Hur som helst är det spännande och välskrivet, precis som jag förväntar mig.

Släktforskardagar i Karlstad

Torsdag-söndag tillbringade jag i Karlstad för att vara med på släktforskarförbundets årsstämma och de årliga Släktforskardagarna, som är en mässa för släktforskare. Massor med folk, en del nyheter och en vacker stad.

Det var verkligen trevligt, inte minst att vara i Karlstad. Så mycket vatten, med Klarälven i centrum. Jag har varit i Karlstad ett par gånger tidigare men då passerat snabbt genom stan och åkt vidare ut till goda vänner på Hammarö. Nu bodde jag på hotell mitt i stan.

Det roligaste under mässan var nog att träffa på släktforskare som jag tidigare bara haft digital kontakt med, men nu kunde springa på i vimlet och ses IRL.

Det får nog bli en kombinerad Värmlands- och Dalarnasemester någon gång, och även se landsbygden här.

Karlstad4
Visst är det vackert i Karlstad! Detta är mitt i centrum.

Karlstad1
Medlemmarna i Värmlands Släktforskarförening hade gjort ett fantastiskt jobb för att mässan skulle bli bra.

Karlstad3
Från en av utställarna.

Karlstad2
Någon som var intresserad av årsboken i Rötterbokhandelns monter på mässan.

På min Rötterblogg skrev jag ett inlägg i lördags natt.