Läser i värmen

I den här tryckande värmen orkar jag inte mycket annat än att sitta under äppelträdet och läsa. Eller sitta inne med släktforskning. I skuggan på norrsidan av huset har vi +28 grader nu på eftermiddagen, och så har det varit i flera dagar nu. Jag minns inte när vi hade en så varm sommar senast.

Klagar gör jag inte men skulle inte kunna bo i tropikerna, med sin fuktiga hetta. Det vet jag hur det är, efter mina år till sjöss. 1976 eller 1977 var jag i Jeddah i Saudiarabien under en pågående värmebölja. Då var det uppe emot +40 i skuggan. Siesta var nödvändigt.

I sommar är det de något svalare kvällarna som känns behagligast. I går åt vi middag klockan halvnio på kvällen, då var det skönt i trädgården.

Men läser gör jag i värmen. Idag avslutade jag boken ”Sommarhuset” av Anna Fredriksson.

sommarhuset

Tänk att det finns så många bra böcker! Jag tror att jag måste läsa mer av henne. Detta är författarens debutbok, men hon är van att skriva eftersom hon arbetar som manusförfattare på tv.

Den här romanen utspelar sig en sommar i ett sommarhus på en ö i Stockholms skärgård. Tre vuxna syskon har på våren mist sin mamma, som var nybliven pensionär. Mamman har tagit sitt liv efter en av flera depressioner.

Syskonen är i 30-40-årsåldern. Storasyster Eva är den som haft mest kontakt med mamman, varit med henne i sommarhuset alla somrar och hjälpt henne med det. De yngre syskonen Anders och Maja har brutit med mamman och Eva efter ett bråk 13 år tidigare.

Eva vill behålla huset, och tar för givet att hon ska ha en moralisk rätt att göra det. Anders och Maja vill sälja för att få ut pengarna, och här i grundar sig en svår konflikt. Eva åker ut till huset i början av sommaren och hennes syskon med familjer kommer efter, oanmälda. De ska göra huset i ordning för försäljning men Eva ser det som en ond invasion.

Under hand tvingas de förhålla sig till varandra och relationerna förändras. Jag ska inte berätta hur det slutar. Det är mycket gripande och skickligt berättat och som läsare kan jag känna förståelse för alla inblandade.  Rekommenderas!

Läs Håkan Nesser!

Här får ni ett riktigt bra bo0ktips i sommarvärmen: ”Levande och döda i Winsford” av Håkan Nesser.

Winsford

Han är en suverän berättare och förnekar sig inte den här gången heller. Det här är en bok som jag inte vill läsa klart för att jag vill ha den kvar, och ändå kan jag inte sluta läsa. Allt sedan jag upptäckte honom som författare för kanske 30 år sedan har jag gillat det han skriver. Alla böcker är inte de bästa, han har väl sina upp- och nedgångar som de flesta författare. Men den här är en av som är riktigt bra.

Det är svårt att skriva om den utan att avslöja för mycket.

Eftersom boken presenteras som en kriminalroman har ett brott begåtts, och en bit in i boken får vi veta att det rör sig om ett mord. Huvudpersonen är en svensk kvinna i medelåldern och som kallar sig Maria Anderson. I början av november kommer hon till den lilla engelska byn Winsford i Somerset. Hon utger sig för att vara författare som behöver skrivro en tid, skild sedan några år och med två vuxna barn. Sanningen är dock något annorlunda, och den nystas upp allt eftersom berättelsen fortskrider.

Brottet och den både överraskande och väntade upplösningen är historiens huvudspår på ett yttre plan. Men betydligt viktigare är frågorna om vad som formar en människa och styr hens handlingar. Boken är skriven i jagform, samtidigt som det känns som om det finns ytterligare en berättare som betraktar den här människan utifrån. Det är en känsla jag får under läsningen, att berättelsen har flera plan.

Maria Anderson är en uppenbart störd person men samtidigt sympatisk och som jag känner att jag kan ha förståelse för. Den situation hon hamnat i påverkar hela hennes liv, men det är också hennes liv och hennes personlighet som gör att hon försätts i sin speciella situation. Så tänker jag.

Det handlar om existensiella frågor, förklädda till intrigen i en deckare.  Mycket läsvärd!

Sommardeckare

Elly GriffithsNästa deckare i sommar blev ”Känslan av död” skriven av Elly Griffiths. För mig är hon en helt ny bekantskap, köpt efter ett tips på Facebook, och jag är nöjd.

Den är lagom lång för att läsas på ett par dagar (284 sidor). Den har inte så många sidospår, egentligen bara två parallella spår och som jag utan att avslöja för mycket kan säga att de har med varandra att göra. Hur får ni läsa om själva.

Huvudpersonen är den rättsmedicinska arkeologen Ruth Galloway, drygt 40-årig nybliven mamma och singel. Hennes yrke är för mig helt nytt, och jag är inte helt säker på vad det innebär och om vi har liknande jobb i Sverige. På engelska heter det ”forensic archeology”, det ämnesområde som hon arbetar med på universitetet. Men hon samarbetar också med polisen.

Hon råkar upptäcka en döende museitjänsteman när hon anländer till ett museum där hon ska vara med om en öppning av en medeltida kista som hittats vid en utgrävning. Museet ägs av en privatperson inom adeln med anor tillbaka till den som antas ligga i kistan.

Allt utspelar sig i och omkring King’s Lynn i Norfolk i östra England. Viktiga ingredienser är också tro på det övernaturliga och new age-rörelsen. Men det stör inte, tvärtom.

Det här är en ganska småtrevlig historia, om nu en deckare kan vara det. Den är mycket brittisk, vilket jag uppskattar. Jag tror att jag kommer att läsa fler av hennes böcker så småningom.

Besviken

Elizabeth GeorgeTrots att jag gärna läser deckare blev jag besviken på Elizabeth George när jag nu läste hennes ”En lögn att lita på” (pocket 2013). 636 sidor, så jag tänkte mig mycket sommarläsning för pengarna när jag köpte den. Jag läste ut den, men på slutet med allt mindre entusiasm.

Det är säkert minst tio år sedan jag läst något av henne senast, och jag minns att jag då var lite trött på hennes böcker. Det finns ju så mycket inom deckargenren att välja på idag så vill man läsa deckare är det inte svårt att hitta något intressant.

Elizabeth George är ju en mycket hyllad deckarförfattare och kanske är det nästan som att svära i kyrkan att kritisera henne? Mitt intryck från den här boken är att den är alldeles för rörig med för många sidospår. Människorna känns ytliga och saknar delvis normala mänskliga känslor. Det är lite för skruvat och karaktärerna lite för arketypiska. Dessutom anar man nästan lite kryperi för överklassen.

Det finns naturligtvis en del bra i den här också, annars skulle jag nog slutat läsa. Det är alltid trevligt att läsa om England och engelska förhållanden, och ståndssamhället som nog lever kvar mer där än här.

Vi får se om det blir någon mer läsning av hennes deckare för min del.

Älggräsdricka på gång

älggräsdricka

Nu har jag satt årets sats av älggräsdricka. Älggräset blommar för fullt nu, så det är dags.

Recept:

Älgörtsdricka

20-30 blomklasar
1 skivad citron, 2 skivade lime
60 gr vinsyra
1 kanelstång
1,5 kg socker
1,5 liter kokande vatten

Klipp av blommorna så nära blomställningen som möjligt. Ju mindre du får med dig av stjälken, ju bättre. Skaka av blommorna ordentligt så att det inte följer med några kryp. Insekter älskar de här blommorna. Skulle något följa med är det bara att sila bort sedan.
Skölj blommorna noga. Varva alla ingredienser i ett fat. Häll över det kokande vattnet och rör om ordentligt. Låt stå svalt fyra-fem dagar, och rör om varje dag. Sila upp och häll på rena flaskor.

älggräs

Älggräs och älgört är samma växt och är mycket vanlig i Sverige. Den växer i diken och på andra fuktiga ställen, till exempel gamla ängs- och hagmarker, är mycket livskraftig och återkommer år efter år. Så plocka så mycket du vill.

Du känner lukten av den på långt håll, en speciell doft som påminner lite om mandel.

Både bladen och blommorna kan användas. Bladen torkar man och gör te på.

Älgörten innehåller salicylsyra och den har förr använts som medicinalväxt.