Examensbakelse på Ädelfors folkhögskola idag.
I slutet av oktober 2010 hade jag ett samtal med min dåvarande chef på tidningen om att jag ville göra något annat, och därför eventuellt vara tjänstledig. Riktigt vad visste jag inte, men efter då 16 år på tidningen ville jag vidga vyerna. Nästa dag frågade en kollega om jag kunde tänka mig att bli webblärare på Ädelfors folkhögskolas journalistubildning. Hon var tidigare elev och hade fått frågan från sin förra lärare.
Det var precis vad jag väntade på och snart blev det bestämt. Jag skulle vara tjänstledig några månader och se hur det utvecklades. Lärarjobbet där var bara ett par dagar i veckan, så resten av tiden skulle jag studera och vara ledig.
Ett par dagar före min första dag på skolan bröt jag benet, så det dröjde till vårterminsstarten 2011 innan jag kunde börja. Sedan har det rullat på. I slutet av november förra året hade jag min sista lektion med den nuvarande avgångsklassen. Större delen av vårterminen har de varit på praktik och jobbat med sina examensarbeten. I dag var det examen.
Sista klassen, som tog examen idag. Bilden är från vår resa till Karlsborg i maj förra året.
Fyra klasser och tre och ett halvt år senare blev det den sista examen på utbildningen i dag, för nu läggs den ner. För ett och ett halvt år sedan kom beskedet, när de sista eleverna gick i ettan. Orsaken till nedläggningen är både skolans ekonomi och minskande antal sökande.
I går kväll hade vi avskedsmiddag och i dag examensfirande. Men det blev mer sorg och griftetal än examensglädje, även om vi önskade eleverna lycka till.
Det är sorgligt att allt var sista gången. Sista gången med elever, sista gången jag träffade mina roliga och trevliga kollegor på skolan, sista gången på gästhemmet.
Jag är tacksam och glad att jag fått undervisa så många ungdomar i mitt yrke, föra vidare kunskap och se dem växa. Det kommer jag att sakna. Och kollegorna.
Peter Fröberg, mångårig lärare på journalistlinjen, höll tal på examen. (Urusel bild, det vet jag, men talet var bra).
Av vår chef, linjeföreståndaren Håkan Bengtsson, fick vi en fin bok som avskedsgåva. Tack!
Vemodigt! Jag minns den känslan…
Annars bra ord den där ”nyhetsflås”!
Det är just vad vi har i kvällstidningarna och ganska mycket i andra medier också. Önskar lite vidgade vyer…
Lycka till med nya tag i skrivandet och livet!
Tack, Anita! Ja, det är verkligen vemodigt.
Det här var verkligen ett jobb du gillade och gladde dig åt. Nu är det slut – ja, det är bara att bita i det sura äpplet och glädja dig åt att du har en del annat att lägga din energi på. För energi verkar du ha i överflöd! ;-)
Mia, det har du rätt i. Ja, energi har jag lite kvar, och det ska nog gå att kanalisera på bra saker.