EU-kommissionen vill införa ett hemligt internationellt övervakningsorgan som kallas EIS och som både får spionera på medborgarna och oskadliggöra dem som bedöms stå för ett terrorhot. Utan rättegång och givetvis utan insyn. Det är scenariot för thrillern En rasande eld, skriven av Andreas Norman. Den är både spännande och skrämmande.
Huvudpersoner är Carina Dymek och Bente Jensen.
Carina Dymek arbetar som EU-samordnare på UD i Stockholm. Hon får ganska ofta representera Sverige på EU-möten inom sitt område, säkerhetsfrågor och internationell politik. Efter ett av dessa möten i Bryssel blir hon kontaktad av en okänd man som säger sig heta Jean och ber henne ta hand om en rapport som hon får på ett usb-minne. Hon tvekar men gör det ändå. Han säger att han ger den till henne för att hon verkar ha samvete.
Hon är en korrekt regeringstjänsteman och vill göra allt rätt. När hon efter hemkomsten inser att det är en hemlig rapport om ett nytt övervakningsorgan skickar hon den till sina chefer. Omedelbart blir hon avstängd från sitt jobb, trots att hon berättar vad som hänt. Hon blir inte trodd, i stället misstänks hon för terrorism.
Bente Jensen är svensk och arbetar i Bryssel som chef för en svensk enhet som heter SSI. Där sysslar man med spaning, avlyssning och kontraspionage. Enligt boken innebär tydligen vår svenska FRA-lag att svenska myndigheter bara får spana på utländskt territorium, till exempel datatrafik mellan utländska servrar. Därför inrättas denna hemliga enhet i Bryssel i stället, för att Sverige därifrån ska kunna spionera på sina egna medborgare.
Hon får i uppdrag att spana på Carina Dymek. I spaningsuppdraget ingår ett samarbete med brittiska spionorganisationen MI6.
Historien utvecklar sig till en mardrömsresa för Carina Dymek, och snart dras också hennes pojkvän och andra vänner in. Vi förstår efter hand att det är andra och större krafter som drar i trådarna, och Carina har bara utsetts till syndabock för att skydda kommissionens arbete med det nya övervakningsorganet.
Så här beskriver författaren innehållet i EIS-rapporten hon får: â€â€¦ett slags europeiskt CIA med mörkade operationer, signalspaning, hela den apparat som krävdes för internationell spionverksamhetâ€. Längre fram får vi veta att EIS innebär att USA ska få möjlighet att verka i Europa med terroristbekämpning utan att behöva följa inhemska lagar, bara amerikansk lag. Till exempel skicka in specialförband för ett â€eliminera†terrorister.
Hur det slutar ska jag inte berätta.
Det mest skrämmande kommer faktiskt i extramaterialet i slutet av boken. I en intervju med författaren Andreas Norman säger han att berättelsen ligger väldigt nära sanningen, â€så pass nära att jag ibland behövt skriva om stycken för att inte avslöja för mycketâ€.
Han arbetar själv på UD sedan många år och har arbetat med terrorismbekämpning.
Det här är en bok som får mig att bli mörkrädd. Jag som trott att så länge jag inte gör något olagligt så ska väl allt gå bra. Men så är det knappast.
Läs den!