Ved och potatis

Kanske är det livets nödtorft, ved och potatis. Och så bredbandet.

potatis20140421

Idag har jag satt årets första potatis. Bara två rader, ifall frosten kommer och tar dem. Men nu har det varit varmt bra länge och jorden är fin så jag tror att det ska gå bra. De här två raderna är en sort jag inte minns vad den heter, men det är en gul och fast potatis. Först har jag lagt lite ny planteringsjord i hålet, sedan vattnat och så i med den groddade potatisen. Med lite tur och fint väder har vi färskpotatis till midsommar.

Att sätta potatis så tidigt som den 21 april tror jag aldrig att jag gjort förut. det blir nog ett par rader till senare i veckan och kanske har jag fått ner all potatis i jorden till första maj. Vi får se. En del av sättpotatisen har fått så stora groddar redan så den skulle nog behöva komma i jord snart.

ved21aprilB

På påskafton fick vi årets första vedleverans också. 15 kubikmeter nykapad och klyvd ved från vår vanlige leverantör. Veden luktar gott av sågspån och kåda, men behöver torka innan vi kan elda med den.

ved20140421

Före midsommar ska den in under tak och jag har redan staplat ungefär en kubikmeter idag. Det känns i ryggen för sådan här pannved består av stora och tunga vedträn. Det får ta de veckor det tar. Lite vårregn på veden är ingen fara, det torkar snabbt.

 

30 år har gått

Arvid1984

Idag för 30 år sedan blev jag mamma. Den här dagen, när min förste son föddes, är förstås den mest speciella i mitt liv. En sådan total förändring som det innebar.

Sedan en dryg månad tillbaka är han själv pappa, och vet vad det innebär att vara förälder.

När hans lillebror föddes ett par år senare var ju också en speciell dag, men då kändes det nästan gammalt och vant att få barn. Det är sådan otrolig skillnad på inget barn och ett barn, mycket större än mellan ett och två barn.mammaArvid1984

Det innebär också, är min teori, att mina båda söner fötts in i två olika familjer. Arvid som kom först kom till två helt ovana föräldrar. Einar som kom två år senare kom till en barnfamilj.

Det är märkligt hur livet upprepar sig genom generationerna. Min mamma var precis lika gammal när jag föddes, s0m jag var när Arvid föddes. Och Arvid var lika gammal som både mig och sin mormor när hans dotter föddes.

Bilden till höger är 30 år gammal. Arvid är sju månader gammal och sitter i sin mormors knä.

 

Deckare som nostalgitripp

RagnerstamHär om dagen hittade jag en gammal deckare när jag rotade i bokhyllan efter en annan bok. Deckaren heter Brottet som kom bort och är Bunny Ragnerstams debut. Den är skriven 1972 och utgiven i pocket 1977. Sedan dess har Bunny Ragnerstam varit verksam som författare på heltid och skrivit många böcker, bland annat historiska krönikor och romaner i historisk miljö.

Kanske har jag läst någon av hans böcker på 70-talet, men minns inte nu. Jag vill i alla fall läsa mer av honom.

Den här boken är både en spännande deckare och idag en ren nostalgitripp och tillbakablick i samtidshistorien. 1972, det är ju mer än 40 år sedan, men min nutid då. Då var jag nyss vuxen och kan identifiera mig med de ungdomar som beskrivs i boken.

Brottet är ett inbrott och misshandel av en nattvakt på en industri i den fiktiva landsbygdsstaden Helgestad i norra Skåne. Hjältarna i den här deckaren är den unge lokalredaktören Staffan Ek och den frilansande fotografen Fredrik Bloom. De verkar i ett samhälle som var ganska annorlunda mot idag, och med andra arbetsvillkor.

Då, när boken skrevs, styrdes Grekland av en fascistisk militärjunta, Rhodesia var ett apartheidland med Båstadskravallerna som följd i Sverige och vänsterrörelsen var aktiv. Det är viktiga tidsmarkörer i den här historien.

I samband med inbrottet på elfabriken Helab uppdagas att företagets nya stororder till Frankrike egentligen handlar om att tillverka eldetaljer som ska användas vid tortyr i grekiska fängelser, via ett franskt bulvanföretag. Boken handlar om konflikten mellan att ta avstånd från detta och att behålla jobben i Sverige.

Den här boken skrevs på den tiden när deckare och samhällskritik var synonymt, till exempel som hos Sjöwall-Wahlöö.

Nostalgitrippen består av beskrivningarna av lokalredaktörens arbetsvardag. Själv började jag i tidningsbranschen 1980, men det mesta var sig likt då så som det beskrivs 1972. Teleprintern och en gammal Halda är de viktigaste arbetsredskapen, telefotosändare och sidskisser är andra begrepp som inte längre används. Det här känner alla journalister i min generation igen, men knappast de yngre.

Halda var den mest förekommande modellen av skrivmaskin på redaktionerna, robust och skogsgrön till färgen. En riktig trotjänare på redaktionerna.

En teleprinter var en maskin som kunde skicka text via en hålremsa på telenätet, från lokalredaktionerna till huvudredaktionerna, eller från TT ut till tidningarna. Det här var före faxens tid. Det fanns gamla erfarna redaktörer som kunde läsa texten direkt från hålremsan.

På en telefotosändare satte du fast papperskopian av bilden runt en trumma och så skickades den via telenätet till huvudredaktionen där en bild skrevs ut i en skrivare.

Sidskisser var skisser som redigerarna gjorde på papper för varje enskild tidningssida. En sådan visade var på sidan olika artiklar skulle placeras, liksom bilderna, hur stora rubrikerna skulle vara och så vidare. Skissen lämnades till grafikerna som monterade innehållet på sidorna efter skisserna. Det här var framför allt på blytiden, när bilder trycktes från klichéer och text göts i bly. Men det fortsatte långt in i den digitala åldern på 80-talet, delvis in i 90-talet. På tidningarna slöts avtal om hur mycket journalisterna själva skulle få göra och vad grafikerna skulle göra. Digitaliseringen tog död på grafikeryrket, men dödskampen var lång.

Spröda goda kex

Vill du ha riktigt goda kex eller knäckebröd ska du baka själv. Dessa är mycket enkla att göra. Bara att röra ihop, smeta ut på plåten och in i ugnen en timme.

kex2

Recept

2 dl majsmjöl
1 dl sesamfrö
1 dl solroskärnor
1/2 dl linfrö
1/2 dl pumpakärnor
1/2 dl olivolja
2 dl kokande vatten

Rör ihop allt torrt först, häll sedan i oljan och vattnet. Rör om.

Bred ut smeten jämnt på bakplåtspapper på en plåt. Jag brukar lägga ett bakplåtspapper ovanpå då, så är det lätt att platta ut degen.

Skär i lagom stora rutor.

Strö flingsalt ovanpå.

Grädda i 140-150 grader mitt i ugnen en timme. I min ugn är 140 grader lagom, du kan behöva prova dig fram.

Linfrön brukar ju sätta fart på magen och vill du undvika det kan du byta ut en del av detta till havrekli eller andra fibrer. Jag tar ibland bara en matsked linfrö och resten havrekli.

kex1

Nygräddade. Låt dem svalna och bryt dem sedan i rutor.

Receptet har jag fått från en av medlemmarna i Västrums kyrkliga syförening, men vet inte vem. Stort tack ändå!

Elen strömmar i jorden

Från och med igår har vi el som levereras via ledningar i jorden och inte uppe i luften.

stormskog1

Det började för nio år sedan, i januari 2005. Efter stormen Gudrun såg det ut så här när vi skulle åka ut till stugan vi då hyrde ute i skogen. Många på landsbygden var utan ström länge när elledningarna i luften då blåst ner. Det var nog inte så mycket stolpar som blåste ner utan träd som föll över ledningar och stolpar.

Efter stormen Gudrun, och återigen efter stormen Per, sa man på Eon att elledningarna skulle grävas ner så att alla vi som bor på landet skulle slippa så mycket strömavbrott. Det starkaste skälet är förstås också att Eon slipper laga så många fel om ledningarna är nedgrävda.

1

I höstas kom de till oss.  Då började de gräva diken i omgivningarna och lägga ner ny kabel. Det här var i september, och det är en förberedelse för att så småningom ansluta till ledningarna som går in i husen.

En stor del av vintern har Eon-gubbarna jobbat här, runt om i bygden. Jag antar att de först grävt ner alla elkablar som hör till Västrums elstation, och sedan kopplat på anslutningarna till husen en efter en. Vi har fått ett nytt kopplingsskåp på en lada här, och därifrån förgrenar sig elledningarna till åtminstone ett par hus.

Jag kan förstå att det tar sin tid att gräva ner alla elledningar på Sveriges landsbygd.

Vi har haft en hel del korta och planerade strömavbrott i vinter och vår, förmodligen när de kopplat på någonstans. Det senaste avbrottet var igår, och då fick vi veta att det skulle vara det sista, för nu skulle elen kopplas in till själva huset där vi bor. Tidigare har vi haft strömavbrott ganska många gånger när det stormat, särskilt på vintern med snötyngda grenar. Vi har vant oss vid att veta var vi har ficklampor och stearinljus.

För ett par år sedan var det avbrott drygt ett dygn. Då fick vi ta fram stormköket för att koka kaffe. Det går, det också.

3

I vintras tog de ner stolparna i skogen. Jag vet inte vad den här typen av stolpar och fästen heter men det är en ledning som skickar elström till nästa by.

2

Sådant här ser vi inte längre nu.

4

Här och där i markerna har Eon-gubbarna haft förråd med diverse grejer, både nytt och gammalt. Stolparna har tagits ner i etapper, vad jag kunnat se.

5

Även i Äskestock har de grävt ner elen i vinter.

6

Det är mycket berg här så det går faktiskt inte att gräva ner alla elkablar. Här har de i stället satts fast med märlor i berget. Ovanpå det här berget står huset där vi bor.

7

Simsalabim! Elen kommer in i huset och jag kan ladda min dator och baka i ugnen.