Farmor

I morse hände det näst mest omtumlande i mitt liv. Mitt första barnbarn föddes. En liten gosse.

Det mest omtumlande var förstås när jag själv blev mamma en skärtorsdagseftermiddag för snart trettio år sedan. När lillebror föddes en kall januaridag ett par år senare kände vi oss vana som föräldrar, och visste ganska bra vad som väntade.

Nu är det min yngste son som står inför livets mirakel första gången.

Vilken oerhörd glädje det är att få barnbarn. En ny liten familjemedlem som får sin plats i våra hjärtan. Det är överväldigande.

Mer om Västrum och Skaftet

Ibland fyller jag på mina lokala historiesidor om Västrum här, när jag har något nytt att berätta.

För ett tag sedan var jag på ett möte i hembygdsföreningen i Västrum och fick veta mer om Skogshyddan, ett hus som brann ner för drygt 40 år sedan. Men minnet av det lever kvar i Skaftet och Västrum.

Vill du veta mer om Skogshyddan så läs på min sida om Västrum, del 2. Och har du något att tillägga om huset, så kommentera gärna här.

Hembygdshistoria är så intressant. Överallt finns spåren av äldre tider, bara vi lär oss se dem.

Där Skogshyddan låg är det nu en ny villa, så spåren av just det huset är nog inte så lätta att upptäcka.

Ny bok med pressbilder

Tor Wiklund var pressfotograf på Västerviks-Tidningen från 1961 fram till sin pension 2003. Men sin första pressbild tog han redan 1954.

Under de här åren har det blivit tusentals bilder. Kanske tiotusentals. Nu är det tio år sedan Tor gick i pension. Vi hann vara arbetskamrater i nio år. Redan 2003 pratade vi om att han borde visa sina bilder i en bok. Efter 49 år som pressfotograf så finns det en hel del att visa.

Men först nu ska det bli av. Framåt sensommaren kommer Tors bok ut. Tor har valt ut bilder tillsammans med Niklas Wrångberg på Position förlag. Jag skriver texterna.

Så här ska det se ut:

Tor Wiklunds bok

Klicka på bilden så ser du den i större format. Bilden visar ett uppslag i den dummy som vi jobbar med nu. Texterna är inte inlagda, utan det är bara dummytext. Jag håller på att skriva texterna, en hel del är kvar att skriva fortfarande. Men jag jobbar flitigt… :-)

Ni som är från Västervik och så gamla att ni läste tidningen när Tor jobbade där, ni vet hurdana bilder han tar. De flesta av fotografierna i boken är från 50- och 60-talet, men långt ifrån alla.

Bilderna visar en annan tid och ett annat liv än idag. De är dokumentära och berättar vad som hänt och hur det var.

Det är fantastiskt roligt att skriva texterna till bilderna. Så mycket minnen som kommer tillbaka, och så mycket jag lär mig.

Det kommer att bli en jättefin bok, jag lovar.

Ny bok och väntan på våren

I april har tiden gått fort för mig. Precis i sista minuten av mars blev jag klar med min ny bok, skrivarhandboken för släktforskare. En e-bok. Det tog mer tid än jag trodde att få ordning på allt, men med hjälp av äldste sonen och maken gick det bra. Nu är det lite styr med försäljningen och funderingar kring hur jag ska gå vidare med den.

Jag väntar fortfarande på besked om historietentan. Hoppas förstås att det har gått bra. I väntan på det har jag sökt två distanskurser till hösten: om platsens historia och om kvinnors historia, båda på Linnéuniversitetet. Det är så fantastiskt med distanskurser, att man kan få ny kunskap och lärdom hemmavid. På senare år har jag ju blivit allt mer intresserad av historia, vilket hänger ihop med släktforskningen.

Nu önskar jag bara att jag skulle bli fri från den förkylning som drabbade mig i helgen. Ont i halsen, snuva och lite feber. Usch och fy! Men det går ju över. Tyvärr innebär förkylningen att jag inte orkat få in veden i vedskjulen som jag hade planerat. Vi fick 15 kubik levererat i lördags, som nu ligger på backen.

Och så väntar jag på våren förstås. Fortfarande har vi en hel del snö hos oss fast det är mitten av april. Snödropparna blommar och det är sent. Men potatislandet står i vatten. Snön smälter och förmodligen är det fortfarande tjäle i marken så att smältvattnet inte rinner undan. Någon potatissättning första maj lär det inte bli i år.