Han gör det så bra, Jonathan Lindström, när han skriver om historiska epoker. Förra gången läste jag om yngre stenåldern, nu handlar det om yngre bronsåldern i boken Bronsåldersmordet. Den kom ut redan 2010, men blev ett bokreafynd för mig i år.
Boken har fått mängder av lovord och jag instämmer helt i hyllningskören. Det som gör hans bok så bra är att han lyckas göra historien levande, faktiskt så att man förstår att det är en tid av mänskligt liv, inte bara teoretisk kunskap. Visserligen är det mycket som fortfarande är ovisst, och vi kommer aldrig att veta hur människor tänkte och kände då. Men genom Jonathan Lindströms text kan vi tränga mycket djupare än normalt i det historiska materialet. Han ger sig inte förrän han har vridit och vänt på alla aspekter och möjligheter.
Det handlar om Granhammarsmannen, ett skelett från 800-talet f Kr som hittades i Granhammar utanför Stockholm 1953. Mannen blev dödad av flera yxhugg och hamnade på botten av en havsvik som så småningom grundade upp och blev ett gärde på Granhammars egendom. Då låg skelettet redan djupt begravt i leran. Av de faktiska lämningarna, bland annat ett antal arbetsredskap, och andra omständigheter kring fyndet har Jonathan Lindström byggt en särdeles intressant och spännande historia. Nästan som en deckare. Till och med slutet är överraskande.
Andra bloggar om: Jonathan Lindström, Bronsåldersmordet