1958 skrev Rona Jaffe om kontorsflickor på 50-talet. Nu har den återutgetts, efter att den nämnts i Mad Men. Och visst är det ungefär som i Mad Men, men från andra sidan. I Det bästa av allt är det kontorsflickornas sida som berättas, inte chefernas. Men mycket är likt.
Boken utspelar sig 1953-55 och blev film 1959. Den är alldeles för lång och lite ytlig, känner jag. Fem unga kvinnor gestaltas: Caroline, April, Gregg, Barbara och Mary Agnes. De är arbetskamrater, vänner och bekanta med varandra. Jag känner inte att jag kommer dem riktigt in på livet, även om vissa delar av deras känsloliv beskrivs ingående. Alla går de och väntar på att få gifta sig, eller snarare bli gifta. De jobbar tillsammans på det stora förlaget i New York men jobbet är i stort sett bara en passus på väg till den äktenskapliga sängen.
Det här känns ju väldigt förlegat idag, men är ändå intressant eftersom det skrevs i sin egen tid, inte som efterkonstruktion idag. Och jag misstänker att det här är en ganska rättvis skildring av 50-talets situation för unga kvinnor i USA. Kanske delvis också i Sverige.
Rona Jaffe skriver om det som var kontroversiellt då: abort, sex före äktenskapet, otrohet, sexuella trakasserier från män i överordnande ställning, orättvisa kvinnolöner med mera. Det är bra, och väckte uppmärksamhet när boken gavs ut 1958.
Den var lite småtrevlig att läsa men 479 sidor är för mycket, ibland blir det platt och tråkigt.