Bra deckare

Linwood Barclay är en deckarförfattare jag upptäckte tidigare i år och blev förtjust i. Nu har jag läst andra boken av honom och är fortfarande nöjd. En tredje ska det bli så småningom, sedan får vi se. Det är ett fåtal deckarförfattare som jag läser mer än tre böcker av. De flesta håller ju en liknande stil, och då tröttnar jag lätt efter några böcker.

Den här boken heter ”Alltför nära” och skrevs 2008. Svensk översättning förra året, men då missade jag den. Den handlar om 17-årige Derek som råkar bli vittne till morden på grannfamiljen, två föräldrar och en son som är hans bästa kompis. Han blir vittne därför att han befinner sig på fel plats vid fel tid. Efter ett tag inser hans pappa att mördaren troligen skulle till dem i stället, och helt enkelt gick till fel hus. Dereks mamma är inblandad, men egentligen utan att förstå det.

En lite rörig historia är det, men bra ändå. Det jag gillar är att det handlar om vanliga människor som råkar dras in i något de inte kan styra själva. Det sker på ett sätt så att det till och med känns trovärdigt. Så det är bra gjort av författaren.

Linwood Barclay är från Kanada och har fått pris där för sina deckare.

Andra bloggar om:

Julklappsmöbel

Strax före jul köpte jag mig en möbel. Men den behövde sättas ihop, och hopsättningen önskade jag mig av maken i julklapp. I önskan ingick att det skulle ske utan knot. Och det fick jag.

Jag har inte tillräckligt med tålamod för att göra sådant här. Det är ett minutiöst arbete där det krävs både händighet och noggrannhet. Så jag visste vem jag skulle be om hjälp.

Jag är så glad för denna julklapp. Saker vill jag inte ha, det har jag alldeles för mycket av redan. Och möbler vill jag helst välja själv.

Möbeln bestod av två tunga och platta paket. Arbetet tog några timmar och halvvägs hade han kommit så här långt.

Det är en arbetsbänk jag köpt mig. Eller ett avlastningsbord, eller kallas det kanske sidobord?

Så här ser det ut. Bänkyta, två lådor och en hylla under. Och det ska faktiskt stå där, framför bokhyllorna. Jag vill kunna gå mellan bänken och bokhyllorna, och kunna lägga ifrån mig på bänken, ha den som en arbetsyta.

Det här är faktiskt genomtänkt. Sedan i somras har vi haft ett gammalt bord stående här framför bokhyllorna. Det var ett extrabord vi tog fram när vi skulle ha många gäster, sedan föste vi bara undan det och skulle gå ut med det i förrådet. Men det var så praktiskt att ha något att lägga ifrån mig böcker och papper på. Samtidigt tyckte jag att det var för brett och tog för stor plats. När jag kom fram till vad jag ville ha i stället hittade jag detta. Det är av ek, ganska bastant och stadigt (spånskivor med fanér).

Nu är jag så nöjd.

Ändrar jag mig så är det ju lätt att flytta det och sätta det vid en vägg någonstans.

Nytt och fint

Nu har vi fått fint här hemma. Äntligen!

I somras hade vi en vattenläcka i ena hörnet av vardagsrummet. Det hände när det regnade riktigt häftigt, det kom mycket regn på kort tid. Precis ovanför det här hörnet går taket i vinkel och troligen har regnet forsat in på något sätt i den vinkeln.

Ganska snart satte hyresvärden upp ny plåt i vinkeln på taket utanpå. Men inne har vi fått vänta. Eftersom hyresvärden står för hela reparationen har vi väntat in hantverkarna som han hyr in. Annars kunde vi ha gjort det själva, men det tar ju ganska mycket tid och ingen av oss är särskilt haj på sådant här. Vi har målat här förut, men då krävs det nästan semester för att hinna med.

vattenläcka

Så här såg det ut när det regnat in. En jättestor vattenbubbla innanför den målade tapeten där det runnit in, och fuktfläckar i taket.

Efter hand torkade det i taket och något mer regn har inte kommit in. Uppe på vinden är det torrt också.

Hantverkarna som skulle byta en del av takplattorna och fixa tapeten och måla väggen skulle kommit i början av hösten, senare på hösten, i början av november och senast till första advent… Men det tog till i förra veckan innan allt var klart.

Eftersom vi saknade lampkontakt i taket här inne kom också två elektriker och satte dit det när taket väl var ommålat. På köpet fick vi åtta nya väggkontakter (fyra dubbelkontakter) och takljus i både stora garderoben och i lilla gästrummet. Egentligen är jag kanske mest glad för alla kontakterna. Huset är gammalt, byggt 1918 och då troligen utan el. Det är ombyggt och renoverat ett par gånger, senast 1959, och el är förstås indraget, säkert före 1959. Men det har hittills bara funnits kontakter på ytterväggarna. Så vi har inte kunnat möblera med lampor eller ladda datorn vid en innervägg, bara vid ytterväggarna. Och så har det förstås blivit massor av extrakontakter i de få vi haft. Stora sladdhärvor med andra ord.

Numera har jag både golvlampa och datorladdare vid favoritfåtöljen i hallen.

renoverat

På väggarna i vardagsrummet har vi tapet som målats ljusgul. Men det är ju inte lätt att få samma färg igen så vi tog en avvikande färg, väggen som målats om fick i stället bli grå. Och vi är väldigt nöjda med det, som en fondvägg blev det. Så här såg det ut tills i helgen som gick. Målarna har varit här i två omgångar, och elektrikerna emellan.

renoverat

Vårt vardagsrum består av två rum där man tagit upp ett valv emellan (det gjordes vid renoveringen 1959). Och i den delen av rummet föste vi in alla möbler nu. Så det har varit kaos där ett par veckor.

renoverat

I helgen har vi satt tillbaka möblerna igen, så nu känns det fint. Tredje advent glömde vi tända ljuset, eftersom det var så stökigt.

renoverat

Sedan jag tog bilden har maken skruvat upp gardinstången igen. Idag har jag gjort ett försök att putsa fönstren, men det blev inte särskilt bra eftersom det var för kallt ute. Nu är det bara gardinerna som ska upp igen.

Och så ska jag städa färdigt i den andra delen av rummet.

Pepparkaksdags

I år har jag faktiskt bakat pepparkakor. Det är länge sedan sist, tio år kanske. Det var när pojkarna fortfarande bodde hemma.

pepparkakor

När de var små bakade jag pepparkakor varje år. Alltid på egen deg, trots att det är mycket bekvämare att köpa färdig deg. Men jag vill göra det från grunden. Dessutom vill jag ha den gotländska sorten, med pomerans. De är extra goda. Och degen är så himmelens god, som godis. Fast man får passa sig för att äta för mycket av den, förstås.

pepparkakor

Gör man egen deg ska den stå kallt minst ett dygn innan man bakar ut den. Jag brukar låta den stå två dygn, det blir bra.

pepparkakor

De här stora grisarna ska vi ta till kaffet på julafton.

Receptet på gotländska pepparkakor kommer från Gotland. Jag är nästan säker på att jag fått det från mina barns fars faster Elvy för länge sedan.

Gotländska pepparkakor

250 gr smör
2 dl vatten
4 dl socker
2 dl sirap (helst ljus)
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk malda nejlikor
1/2 msk malda pomeransskal
1 msk bikarbonat
15 dl mjöl

Koka upp vatten, socker och sirap. Häll det över smöret och kryddorna i en bunke. Rör om, låt det svalna till rumsvärme. Rör sedan i mjölet som blandats med bikarbonaten. Låt stå övertäckt 1-2 dygn.

Vitt och vackert

snö 27 december

Äntligen lite snö igen! Men det ligger nog inte kvar, temperaturen är kring nollan idag, och ska så förbli några dagar. Kanske blir det snö till jul, kanske inte.

Det lyser i alla fall upp lite när det blir vitt ute.

Västervik 1915 och 1951

Västervik 19511951, det är redan 60 år sedan. Då var Västervik en spirande industristad i folkhemmet Sverige. Och samtidigt en gammal kulturstad. Det var några år sedan Electrolux etablerat sin nya fabrik i stan och stadsdelen Johannesdal växt fram, med alla sina arbetarbostäder och tjänstemannavillor.

För en tid sedan fick jag i min ägo en turistbroschyr om Västervik 1951. Jättekul, tycker jag, som numera snöat in på mikrohistoria.

Broschyren ger en ögonblicksbild av Västervik vid mitten av 1900-talet. Visserligen förskönad, som alla turistbroschyrer, men ändå med en stark tidskänsla.

Här kan man läsa att i Tjustbygden finns delar av hela Sverige, slätter och skogsbygd, skärgård och jordbrukslandskap, och det håller jag verkligen med om. Det står också att Västervik ligger ”lite vid sidan av allfarvägen”, och detta är ju fortfarande ett bekymmer för utvecklingen.

Turistsevärdheterna är desamma som idag: Sta Gertruds kyrka, Båtsmansgränd, slottsruinen och museet. Men här nämns också industrierna: stenhuggerier, Electrolux, Slip-Naxos, Tannin, Strebelverken, spikfabriken med flera.

Västervik 1951

Den nya och den gamla staden visas i korniga bilder från 1950. De två bilderna längst upp till höger är från Johannesdal, den nya stadsdelen. Uppenbarligen något man var stolt över vid den här tiden, med inspiration från Vällingby, kan jag tänka. I ett av hyreshusen där bodde vi i fem år innan vi flyttade till Helgerum. Husen byggdes 1948. Johannesdalsplan är ännu inte riktigt klar, som ni ser.

Det jag gillar mest är två delar: kartorna och listan över alla butiker i stan. Dessutom finns det en lista på alla busslinjer och vart tågen går. En riktig tidsbild.

Ni som är från stan, minns ni till exempel Ultrafoto på Storgatan 32, Fenix Café på Brunnsgatan 3, Textilmagasinet på Rådhusgatan 27, Ebert Strömbergs speceriaffär på Stationsgatan 7 eller Åström och Lindhs på Torggatan 6?

Västervik 1951

Stadskartan måste vara gjord 1950 för att ha kommit med i turistbroschyren, som säkert trycktes på våren 1951. Det är många streckade gator som visar hur man tänkt sig men ännu inte byggt ut. Till exempel hela Midgård, delar av Östermalm, Björklundsgatan och Östersjövägen.  Gatorna kring Fågelbäret finns inte ens inritade, de kom betydligt senare.

Västervik 1951

Kartan över Tjustbygden, som nu är Västerviks kommun, visar att E22 inte fanns vid den här tiden. För att åka till Kalmar fick man ta vägen över Hjorted. Idag skär vägen tvärs igenom landskapet här.

Västervik 1915En annan intressant tidsbild, men betydligt äldre, får man i boken ”Västervik förr och nu” av L. G. T. Tidander. Han skrev den 1891 men 1915 gavs den ut i ny upplaga, nu med ett tillägg som handlar om Västervik 1891-1915, skrivet av Paul Lundin. För ett tag sedan hittade jag den på Hjorteds antikvariat, tillsammans med en del annan äldre litteratur.

Tidander skriver om Västerviks historia, från forntiden och framåt. Danskarnas härjningståg, Stegeholm, Bo Jonsson Grip med mera. Intressant förstås, och jag undrar var han fått all detaljkunskap från. Troligen mycket från Sivers Västervikshistoria.

Mest intressant är faktiskt tillägget av Paul Lundin. Han skriver om tiden kring förra sekelskiftet, om industrins framväxt, den offentliga verksamheten med stadsfullmäktige och drätselkammare, om invånarantalet , sjukhusen och mycket annat. Industrialismen har förändrat samhället och det känns mer modernt. Detta är en liten bit samhällshistoria som hjälper till att förklara vår egen tid. För släktforskare är sådana här böcker extra intressanta eftersom man kan sätta in sina egna forskningsresultat i ett samtida sammanhang.

 

Andra bloggar om: ,

Instagram

I somras började jag använda appen Instagram på min Iphone. Med den fixar man snygga bilder och lägger upp i en community via appen i mobilen. Bilderna kan samtidigt skickas till Facebook, Flickr och andra sociala medier.

Det här är riktigt roligt och skapar kontakter i världen, lite mer direkt än på till exempel Facebook. Via Instagram har jag ibland kontakt med människor jag tidigare inte hade en aning om att de fanns, men vi gillar varandras bilder. Det här är riktigt roligt.

Här kan du mina instagrambilder på webben: http://statigr.am/evagunx

Skaffar du appen och vill se alla mina bilder: sök på mitt användarnamn evagunx.

Min mest populära Instagrambild:

Instagram

Andra bloggar om:

På jakt efter ett gammalt torp

Av en släktforskarkollega fick jag för ett tag sedan en fråga om jag vet var Stenbotorpet vid Helgerum låg. En anfader ska ha dött just där i mitten av 1800-talet. Då visste jag inte, men nu vet jag. Tror jag i alla fall.

Claes-Göran Petersen skriver om Stenbotorpet i Tjustbygdens årsbok 2007, det visste jag sedan tidigare. Stenbotorpet försvann i slutet av 1700-talet, det vill säga att det inte längre bodde någon där då. I boken finns också en karta som visar var det legat. Bland Lantmäteriets historiska kartor hittade jag till slut en samtida karta där Stenbo finns med. Möjligen är kartan från slutet av 1600-talet.

Med kartans hjälp gav vi oss ut i naturen och letade. Och hittade platsen där torpet en gång måste ha legat, i närheten av bokskogen som är naturreservat mellan Äskestock och Helgerum.

Stenbo

Vägen till Stenbotorpet är idag en traktorväg som används för att komma till gärdena i närheten, och har nyligen belagts med krossad sten. Förmodligen är det samma väg som ledde hit på 1600-talet.

Läs mer om Stenbotorpet på min sida om Västrums socken. Där skriver jag också om de sista familjerna som bodde på torpet.