I lugn takt

Om en månad ska jag börja jobba igen på tidningen. Det känns lite oroligt och ångestfyllt.

Att komma tillbaka till jobbet igen är förstås roligt, men sedan jag bröt benet i början av november har jag vant mig vid att leva i lugn takt.

Först sjukskriven i två månader, sedan nytt tillfälligt jobb som lärare. Lärarjobbet är ganska lugnt jämfört med tidningsjobbet. Mentalt krävande, men inte stressande på samma sätt. Att jobba på dagstidning innebär alltid en tidspress, och den upplever jag inte i lärarjobbet nu.

Så hur ska detta gå? Dessutom jobbar jag bara deltid nu som lärare, så jag har mer ledig tid också, tid som innebär att jag kan ta det ganska lugnt med det mesta just nu.

Jag tror att det är det människan är gjord för.

Jag mår ju väldigt bra av att inte stressa, och därför oroar jag mig redan för återgången till det som egentligen är det normala numera, att jobba heltid under tidspress. Sno på för att hinna med. Skynda mig hem så att jag får lite fritid också. Ja, det blir ett pussel.

En kommentar till “I lugn takt”

  1. Välkommen tillbaka.
    En liten olycka kan göra att man byter livs stil eller byter arbete helt och hållet.
    Själv fick jag av hälsenan och när jag så låg hemma i sängen, (med trasigt gips) så sökte jag ett nytt arbete och med kryckor fick jag arbetet. Det varade som Du vet tills alla fick sparken.

    Välkommen åter till Ditt gamla jobb i alla fall Du behövs säkert.
    Hälsa ”gubben” Hasse W.

Kommentarer inaktiverade.