Efter New York-trilogin och Orakelnatten har jag höga förväntningar på författaren Paul Auster, så höga att det blir svårt att leva upp till dem. Den senaste boken Osynlig gör mig lite besviken. Han är fortfarande en briljant berättare men jag känner att han inte lyckas engagera nig så helt och fullt som med flera av hans tidigare böcker. Den börjar bra, på något sätt i ganska typisk Paul Auster-stil men slutet blir mer mediokert.
Det är en berättelse på flera plan, i så väl tid som berättarröster. Huvudpersonen är den unge studenten Adam Walker som på en fest i New York 1967 träffar fransmannen Rudolf Born. Detta blir ett möte som till slut förändrar Adams liv, på flera sätt.
2007 är Adam döende i cancer. Han har då börjat skriva ner sina minnen från 1967 och skickar dem till sin gamle vän författaren Jim Freeman, vars sökande efter svar på vad som egentligen hände blir bokens slut.
Andra bloggar om: Paul Auster