Med brutet ben

I måndags kväll bröt jag benet. Operation i tisdags förmiddag och sedan fick jag komma hem i onsdags kväll. Nu försöker jag anpassa mig till min nya situation, vilket inte är helt lätt.

benbrott

Själva brottet gick till så här:

När jag kom hem från jobbet på kvällen gick jag in till nyinflyttade grannen i samma hus. Från hennes trappa går det en grusgång ner till gårdsplanen och intill finns en liten gräsmatta som sträcker sig fram till vår trappa. När vi sagt hejdå och hon stängt dörren skulle jag ta klivet upp på gräsmattan för att gå hem till oss, men måste ha trampat snett på själva kanten.

kant

Gräsmattan slutar i en ganska hård kant mot grusgången. Jag kände hur foten vek sig och när jag försökte ta stöd med andra foten så bara gled den iväg i gruset. Det är ett tjockt lager småsten på gången.

Det gjorde inte ont först men foten kändes lös. Min första tanke var att något gått snett och att så här kan jag inte ha det, jag visst att jag skulle köra bil en längre sträcka på fredag. Så jag försökte sätta tillbaka foten i läge igen och göra det ogjort. Jag hoppades att det bara var en stukning, så jag provade att ta ett steg upp på gräset för att gå hem. Men det gick inte alls, det var som att jag inte hade någon fot alls, så jag stöp i gräset. På något sätt så insåg jag att det snart skulle det komma att göra riktigt ont och att jag måste ta mig hem först och få hjälp. Så jag kröp över gräset, hasade upp på vår trappa, fick upp dörren och ropade på maken.

När han förstod hur det var fatt sa han åt mig att ligga med foten högt. Jag kunde inte ta mig in utan låg kvar på verandan, och fick en filt under mig. Foten och benet höll jag krampaktigt fast i tills ambulansen kom, jag kunde inte byta läge på greppet en millimeter för då blev smärtan förskräcklig. Under huden kände jag brottytan på benet. Det var en förfärlig halvtimme innan ambulansen kom. Det var väl då chocken kom. Tack vare makens lugn och fattning gick allt bra.

Vilken fantastisk hjälp jag fick av ambulanssjukvårdarna. De sövde mig, stadgade upp benet med något uppblåsbart förband (har maken berättat) körde mig till akuten och där fick jag ett tillfälligt gips inför operationen nästa morgon.

Ortopeden berättade att högerbenet var av på två ställen, både på insidan och utsidan av benet, precis vid fotleden ovanför anklarna. Men operationen gick bra och jag har nu fått en metallplatta som håller ihop foten med benet på insidan plus märlor, skruv och nitar.

benbrott

Benet är nu väl paketerat i gips. Inför hemfärden i onsdags eftermiddag satte man på en sula på gipset, som jag sedan kunde ta bort när jag kom hem.

Det här gipset ska jag ha till den 22 november då jag ska på återbesök och ta bort stygnen. Sedan får jag ett lite lättare gips och kan då få börja stödja lite på foten, och sedan öka belastningen under en månad. Nu är jag sjukskriven till den 31 december.

8 reaktioner till “Med brutet ben”

  1. Kära lilla Eva. Vilken otrolig otur du hade, fast tur i oturen att du inte var ute och gick ensam i skogen eller något.
    Jag lider med dig och tänker varma tankar så kanske det gör mindre ont. Kram majvi

  2. Kära Eva vad jag lider med dig. Vet precis vilka hemska smärtor du fick gå igenom. Vad bra att dom sövde ner dig i ambulansen.
    Kommer ihåg när jag bröt underben och fotled på 7 ställen.Tänker på dig
    Varm kram Barbro

  3. Heij Eva!
    Vad hemskt att det blev så illa! Hoppas nu bara att du blir helt återställd. Morfin är starkt, det måste göra hemskt ont när du får
    sådana saker! Kramar i massor!
    Du kan väl chatta lite och skriva mycket i bloggen under tiden,
    så du glömmer smärtan =)
    Anita

  4. Hej Eva!
    Det såg inte vackert ut. Jag känner med dig. Men allting går. Förstår att du verkligen hade ont. Det måste ha varit fruktansvärt. Vad skönt att dom sövde dig i ambulansen och att du fick stanna kvar efter operationen.
    Du får väl ägna dig åt släktforskningen nu och annat sittarbete. Synd med ditt nya jobb.
    Ha det så gott du kan.
    Kramar
    Signe

  5. Fy vilken otur du hade! Tänk att det är så lätt hänt att olyckan är framme. Kan verkligen förstå din skräck och oro i väntan på ambulansen. Vad synd att det hände när du skulle börja på nytt jobb :-( Krya på dig och läs många böcker

  6. Oj vilken otur du har! Benet bruten på två ställen, kunde räckt med ett, tycker jag…

    Tur att maken var hemma och att han hade handlingskraft. Ambulans- och sjukvård i akuta situationer brukar fungera kanon. Kul att läsa att du kände dig så väl omhändertagen. Man är ju aldrig så ”liten” som när är sjuk eller i övrigt hjälpbehövande…

    Krya på dig! Nu har du tid både för släktforskning som någon redan skrivit och att läsa en massa böcker…

Kommentarer inaktiverade.