Första tomatskörden

Första mogna tomaterna åt vi idag. Och fler är på gång.

tomater

Tänk att det smakar så gott med solmogna tomater. De vi åt idag var körsbärstomater (de i mitten på bilden), men de är ganska stora.

Årets tomatskörd är ganska tidig, de första brukar mogna en bit in i augusti, om jag minns rätt. Förra året var det i alla fall en vecka senare som vi fick de första mogna tomaterna. Och det kommer fler som är på väg att bli röda nu, och massor med gröna. Det ser ut att vara flera kilo.

Den senaste veckan har varit intensiv, med först barnen hemma och sedan en barndomsvän. Och kattvakter har vi varit i två veckor. Men så roligt det har varit. Nu känns det tomt här.

katt till låns

Att det är så trevligt att ha en katt till låns… Men nu är hon återbördad till sitt rätta hem.

Igår hade vi en riktigt aktiv dag i skogen, och kom hem med flera liter kantareller och blåbär.

skogens guld

Massor av kantareller har kommit upp efter regnet (55 mm på ett dygn ungefär). Det var till och med så att en del kantareller växte under vattenytan.

blåbär

Det är också ganska gott om blåbär i år, en del är stora och andra små. Det är bär på nästan allt blåbärsris även om det inte är överfullt på varje ris. Några av blåbären hamnade i marmeladkoket:

marmeladkok

Maken passade på att göra årets sommarmarmelad på röda vinbär, bigarråer och lite blåbär. Den är riktigt god.

Andra bloggar om: ,

Om landet USA

Richard Ford har skrivit en trilogi om det samtida Amerika som av kritikerna beskrivits som berättelsen om det tjugonde århundradet. En stor berättelse om 1900-talets amerikanska samhälle. Huvudperson är Frank Bascombe. Den tredje delen heter ”Som landet ligger” och den har jag nu läst, utan att ha läst de andra två tidigare.

Jag gillar boken, framför allt hans språk och berättarkonst.

Frank Bascombe är en 55-årig fastighetsmäklare i New Jersey, skild och omgift, två vuxna barn och en död son, konstaterad och behandlad prostatacancer, nyligen övergiven av sin andra fru. Vi följer honom tre dagar i slutet av november, vid Thanksgivinghelgen år 2000. Det gör vi under nästan 600 sidor, med många återblickar i hans liv. En viktig roll i boken spelar den då pågående räkningen av rösterna i fuskvalet det året, när Bush blev president trots att demokraten Gore fick fler röster och räkningen stoppades i förtid. Hade det gått rätt till hade världen kanske sett annorlunda ut idag.

Men i boken är utgången av röstningen fortfarande osäker och Frank Bascombe grubblar mycket över detta. I övrigt händer det egentligen inte så mycket, utom på slutet. Han visar några hus för klienter, han far omkring på olika ärenden, går på en underlig begravning, träffar sin dotters nye pojkvän som han genast avskyr, hamnar i slagsmål, får inbrott i bilen med mera med mera. Och genom allt detta följer vi hans tankar om cancern, om äktenskapet, om livet, om föräldraskapet och om allt annat högt och lågt.

Det är, som kritikerna skriver, en berättelse om 1900-talet, utifrån det här första året på det nya millenniet. Om tillståndet i nationen. Om ökande klyftor mellan rika och fattiga, om rasmotsättningar och familjebildningar. Om livet och livets filosofi. Ja, det är fängslande och blir aldrig tråkigt.

Bokens storhet är att författaren fångar in så mycket viktigt om livet i dess banaliteter, i den här inte alltigenom trevlige medelålders vite mannens ganska välbärgade liv. Han förkroppsligar den medelklass som så många av oss tillhör i hela västvärlden, fast vi kanske tror att vi är så unika och annorlunda.

Andra bloggar om:

Fika i regnet

Oj vad mycket regn vi fått! 43 mm på två dygn.

regn

Igår var regnmätaren full, dvs 40 mm, och i morse har vi fått 3 mm till. Nu är det blött i jorden. Och även inne känns det fuktigt och lite rått. Men vi har tänt i kakelugnarna för att hålla fukten borta.

Regnet är förstås jättebra för alla växter. Nu växer grönsakerna, men också ogräset. Och mördarsniglarna kommer fram ur sina hålor, så jag har varit på snigeljakt flera gånger i helgen och fångat massor.

Yngste sonen med sambo är hemma, och vad hittar man på i regnet? Loppistur i lördags och fikautflykt igår.

Tofvehult

Vi åkte till Tofvehult inte långt härifrån och frossade på tovehultare (husets gifflar) och kaffe. Ett himla fint kafé vid grusvägen.

Idag blir det eget hembakt i stället. Degen står på jäsning.

Ny dator

Min gamla dator har börjat krångla och i tisdags beställde jag en ny: en Macbook Pro med 13 tums skärm. Igår kunde vi hämta den hos lanthandlarn. Paketet var indränkt med rengöringsmedel från transporten och jag var fundersam på hur det skulle vara med datorn. Men innerkartongen var helt intakt utan tecken på kontakt med rengöringsmedlet tack vare att den låg skyddad i tät plast. Och dessutom var datorn innesluten i plast, så den verkar ha klarat sig bra.

För säkerhets skull ringde jag Macoteket, där jag köpt den, och rådgjorde hur vi skulle förfara med paketet. En anmärkning har gått till Schenker.

ny dator

På väg att packas upp. Den ser fin ut. Aluminiumhölje i stället för plast, som på min gamla Macbook.

ny dator

Jag fotograferade ju den så klart.

Nu står den och går med överföring från min Timemachine-säkerhetskopia från den gamla datorn. Det tar några timmar…

Sommarkantareller med mera

Efter regnet förra helgen har det faktiskt kommit upp en del kantareller. Vi hittade på flera ställen i skogen idag.

kantareller

Det blev nog lite drygt en liter rensad svamp. Hälften åt vi till middag, smörstekt med färsk lök från landet, och hälften frös jag in sedan jag förvällt den. Så underbart gott det är med sommarkantareller.

Jag trodde knappt vi skulle hitta några, eftersom det är så torrt ute i markerna.

blåbär

Blåbär finns det också en hel del. Fast de är svårplockade. De sitter ganska glest och det är mycket löv på riset så man får jobba för att få dem i hinken. Jag plockade 8 dl och det mest hamnade i en blåbärskaka, sådan som jag brukar göra.

lingon

Lingon såg jag också en hel del, så det blir det nog, om de inte torkar bort. Kanske att de börjar mogna om några veckor.

Idag har jag fått in den sista veden under tak, som vi hållit på med sedan i maj. Alla våra tre vedskjul är nu fullproppade med ved, över 30 kubik.

ved

Allt fick inte plats i vedskjulen så jag har staplat två pallar fulla med vedträn som ska huggas, intill huggkubben, plus en stapel på baksidan av ena vedskjulet. Där har vi lagt en bit korrugerad plåt som tak, så att det skyddas för regn. Annars har vi presenning på alla vedskjul.

Det har varit ett drygt jobb, men nu behöver vi inte köpa ved förrän nästa vår. Den här veden kommer att värma bra, för en hel del måste huggas så det ger extra värme i vinter.

ved

Våra tre vedskjul fulla med torr ved för ett år framåt.

Odlingssidan har jag också uppdaterat idag, bl a med årets första hallon.

Datorkrångel

Sedan i förrförra veckan har min dator krånglat. En dag ville den inte starta. En annan dag ville den inte stänga av sig. I fredags slutade båda USB-portarna att fungera. Eftersom den är drygt tre år gammal så har jag nu köpt mig en ny. En Macbook Pro blev det den här gången. Den jag har nu är en Macbook från 2007. Det blir säkert bra.

Det jag irriterar mig mest på just nu är att jag inte kan använda externt tangentbord och mus, som jag är van vid. Jag har lite svårt för att bara använda styrplattan. Kanske är det brist på övning.

I väntan på ny dator så läser jag och staplar ved i stället.

ved

Det här är det sista som är kvar från det parti ved vi köpte i våras och som ska in under presenning före hösten, så att det hålls torrt. Hittills har jag fått in ungefär 14 kubikmeter ved i våra hemmagjorda vedskjul och det är nog 2-3 kubik som återstår, dvs det som ligger kvar på marken här. Sedan är det sprängfyllt i alla utrymmen där vi kan ha ved liggande, men å andra sidan har vi ved fram till nästa sommar. Det känns bra.

Det är stora vedträn, dvs pannved och inte brasved. Men förmodligen får vi hugga en hel del i alla fall, även om vi kan elda med ganska stora vedträn i pannan.

Jag räknade ut idag att vi använt 40 kubik ved hittills på de 16 månader vi bott här. Vilket blir 30 kubik per år, precis som vi fick veta när vi skulle flytta in. Så vitt jag förstår är det ganska mycket, men pannan är ju gammal. Det gick ju väldigt mycket ved i vintras, men å andra sidan desto mindre nu på sommaren. Både varmvattnet och värmen går på pannan men det är förstås bara till varmvattnet vi eldar nu på sommaren. Då räcker det att elda varannan dag, ackumulatorn håller vattnet varmt förhållandevis länge.

Riktig semester

Semestern har börjat bra. 10 mm regn i lördags, bra för växterna. En aning svalare väder från och med igår, runt +25 på dagarna, och det känns bättre för kroppen. Inga planer för semestern mer än att barna kommer hem och en kortare resa till min pappa. Så de fem veckorna känns ganska långa och möjliga att fylla med innehåll.

Semestern har jag inlett ganska slappt i år, med en helg som jag inte har gjort något särskilt. Legat på soffan och läst, rensat lite i trädgårdslanden, suttit i skuggan under äppelträdet och läst, sytt lite (en kjol som snart är klar) och staplat lite ved under tak. Faktum är att i lördags, när det åskade och regnade, låg jag på soffan och läste en deckare så länge att jag fick lite ont i ryggen och fick sätta mig upp.

Lite ångestfyllt är det att inte ha några tider att passa, men jag vänjer mig nog.

Först läste jag ut ”Världen om aftonen” av Christopher Isherwood. Utgiven första gången 1954, men det är en allt igenom modern roman. Den utspelar sig från mitten av 20-talet fram till 1942-43 (då vi kommer in i handlingen). Romanens jag är en en rik man i 40-årsåldern som heter Stephen Monk, änkling efter sin första hustru Elisabeth Rydal och nu på väg att skiljas från sin andra hustru Jane. Elisabeth var en berömd författare innan hon dog, och ganska många år äldre än sin make.

I romanen är Stephen konvalescent under en längre tid efter en trafikolycka sedan han hastigt lämnat Jane. Han har med sig en kartong med Elisabeths gamla brev och åker hem till en sin moster Sarah. Under tiden i sjuksängen läser han breven och minns tillbaka. Det är så vi lär känna dem båda. Elisabeth är lika mycket huvudperson som Stephen, trots att hon är död.

Det här är en vacker och klok roman om kärlek och visdom och om människors tillkortakommanden. Christopher Isherwood, som gett oss klassikern ”Farväl till Berlin”, är en av de riktigt stora och läsvärda författarna. Långsamt låter han oss titta in i ett förhållande som ser ganska så annorlunda ut när boken är slut mot när den började. Ett citat måste jag ta med: ”Sedan bröt kärleksvågen plötsligt in över oss, sopade bort alla mina tvivel och besvikelser och all min oro och gjorde mig stum. Trafiken brusade och dånade av kärlek, människornas ansikten på trottoaren blev som förvandlade och lamporna på boulevarden gnistrade av glädje.” (sid 133). Rekommenderas varmt. (Här läser jag att det är en nyckelroman om Isherwood själv).

Deckaren jag läste i lördags är ”Tre sekunder” av Roslund&Hellström. Mycket bra, som deras övriga, kanske den bästa. Den här väcker frågan om hur grova brott man kan tolerera för att förhindra ännu grövre brott. Ett intressant spörsmål och kanske inte helt lätt att ge svar på.

Intrigen är följande: Piet Hoffman i Stockholm är före detta fängelsekund och har värvats av den svenska polisen för att infiltrera den polska maffian som är verksam i Sverige. Infiltrationen är framgångsrik och han ska nu vara den som tar hand om maffians försäljning av narkotika på svenska fängelser. Med polisens vetskap, och plan att omintetgöra maffian när tillräckligt med bevis finns.

Det som blir problem är att det bara är ett par poliser, plus ytterligare ett par högt uppsatta personer i Rosenbad som känner till infiltrationen. Och Piet Hoffman blir vittne till ett mord som utreds av en annan polis, men som inte känner till infiltrationen. Alltså en mycket intrikat historia, med alla förvecklingar. Men rappt och fängslande berättat av ett författarpar som verkligen kan skriva. Hela historien känns trovärdig, trots sin ovanliga intrig.

Tredje boken de här första semesterdagarna är en mycket charmig historia: ”Upptäckten av currywursten” av Uwe Timm. Den handlar om den tyska frun Lena Brücker i Hamburg som får berätta historien om hur det kommer sig att man i Tyskland äter currywurst i gatuköken. Det börjar med att författaren, bokens jag, söker upp fru Brücker på ålderdomshemmet i slutet av 80-talet, för att han hört att hon var den som upptäckte currywursten. Han vill veta om det är sant. Han känner till henne, både för att hans faster bott i samma hyreshus som fru Brücker och för att han många gånger köpt stekt currykorv av henne i hennes lilla korvstånd i centrala Hamburg.

Så småningom får vi svaret på hans fråga, men vägen dit är lång och går förbi krigsslutet 1945. Då var fru Brücker  närmare 50. Hennes man var ute i kriget, liksom hennes båda vuxna barn. En kväll stöter hon på den unge soldaten Bremer i en biokö, och de följs åt till skyddsrummet när flyglarmet går. Han följer med henne hem och bestämmer sig för att desertera från flottan och gömmer sig i fru Brückers lägenhet. De inleder ett förhållande, som är grunden till att currywursten uppstår.

Denna bok måste läsas. Rekommenderas varmt.

Själv har jag bara varit i Tyskland en gång, i Berlin 2008, men åt aldrig någon currywurst. Det ska jag göra nästa gång.

Andra bloggar om: , , ,

Sommar med Amanda Jenssen

Amanda Jenssen berättar så klokt och insiktsfullt, trots sina blott 21 år, om sitt liv. Det gjorde hon i Sommar i P1 i torsdags men det är först idag jag lyssnat på henne i poddradion. Förmodligen skulle jag inte ha valt hennes program (jag hinner inte lyssna på alla utan väljer några) om jag inte hade hört henne sjunga på scen i Västervik för några år sedan och på 80-talet träffat hennes pappa Halvard Jenssen. Det berättar jag om här.

Då, 2006, anade jag inte att hon skulle bli Idol-Amanda och göra karriär. Men det är inte svårt att förstå, med den utstrålningen och rösten. Utstrålningen och sitt manér tror jag att hon har efter sin pappa. Under visfestivalen 1983 intervjuade jag honom och han gjorde ett starkt intryck, både under intervjun och vid uppträdandet på scen senare under kvällen.

halvard jenssen

Tidningsklippet är från Västerviks-Demokraten (numera Nyheterna) den 8 juli 1983. 27 år sedan! Under alla dessa år i mitt arbete som reporter har jag  träffat och intervjuat hundratals människor, kanske fler än tusen, men Halvard Jenssen och några till är sådana jag alltid kommer att komma ihåg.

Människor är så olika. jag minns att jag samma dag också intervjuade Arja Saijonmaa men hon lämnade inget djupare intryck.

Nu är det visfestival igen. På torsdag, fredag och lördag.

Amanda Jenssen har en fin röst och som hon använder väl. I Sommarprogrammet talade hon om sin stora kärlek till djur, om behovet av ett alldeles eget hem och om vänskap.

Amanda Jenssen på Youtube.

Semesterläsning

Årets semesterläsning kommer bland annat att bestå av följande:

Tove Alsterdal: kvinnorna på stranden (deckare)

Eva Dozzi: Jävla John (biografiroman)

Richard Ford: Som landet ligger (roman)

Hans Gunnarsson: Någon annanstans i Sverige (roman)

Helena Henschen: Hon älskade (biografiroman)

Elizabeth Noble: Bokcirkelns bekännelser (roman)

Joyce Carol Oates: Älskade syster (biografiroman)

Curtis Sittenfeld: Presidentens hustru (roman/biografiroman?)

Som ni märker är det flera av böckerna som är romaner som handlar om verkliga människor. Jag har fattat tycke för sådana på senare år, såväl som biografier.

Böckerna köpte jag i bokhandeln idag, och betalade bland annat med ett presentkort som vi fick i julklapp av arbetsgivaren. Jag tänkte redan då att jag skulle spara det till pocketböcker i sommar. Det blev åtta eftersom man får fyra för priset av tre.  Innan jag valde de här åtta hade jag ytterligare ett par i handen men av de tio som jag gärna ville läsa valde jag bort de två billigaste. Jag har nog blivit smålänning på senare år.

Får se hur många av de här som jag har kvar olästa när semestern är slut. Det dyker säkert upp andra böcker jag vill läsa också, någon jag glömt bort att jag har oläst i bokhyllan.

Just nu läser jag boken ”Världen om aftonen” av Christopher Isherwood, skriven på 40-talet. Vilken fantastisk författare han är.

Blött igen

Nu är det inte kruttorrt längre i vår trädgård.

Tänk vad lycklig man kan bli av lite vatten! I natt vaknade vi kvart över fem av åskan och en stund senare kom regnet. Svårt att tro på först, men det var sant.

regn

Regnet hade gjort en liten vattenpöl vid brevlådorna i morse och tidningen hann bli våt på vägen tillbaka. Men så skönt det var att gå ut i regnkappa och bli våt i håret.

regn

Igår kväll hängde jag ut badhandduk och badkläder, och tänkte att det torkar ju under natten. Jag hade ingen koll på att det skulle bli åska. Även om det var blött i morse så hann det torka innan kvällsdoppet för ett par timmar sedan. Det var lika varmt i viken idag som igår.

regn

Ungefär 9 mm fick vi innan det slutade regna på förmiddagen. Det märks i landen ikväll att vattnet gjort gott, jorden är fortfarande fuktig. Nu kanske vi slipper vattna på några dagar, eftersom det kan bli mer åska och regn i natt igen.