Hur man bygger ett vedskjul

I höst har vi ju byggt ett nytt vedskjul till den nya veden vi fick i oktober. Där har vi staplat ungefär två tredjedelar av veden, dvs cirka tio kubikmeter. Det tog oss ett par helger att bygga skjulet, och givetvis har jag dokumenterat det.

vedskjul31okt

Så här såg det ut för en månad sedan, då maken spikade upp planken till takstolen. Här har vi också fått upp mellanväggen som skiljer den torra veden och den blöta veden åt.

Nu kan du se hela bygget ta form, från början till slut på min sida om hur man bygger ett vedskjul av lastpallar.

Andra bloggar om: , ,

Köpfria dagen

Idag, lördag den 28 november, är det köpfria dagen i Sverige och i världen. Kanske inte så många som uppmärksammar med tanke på att julhandeln redan är igång och att lönen kom i veckan. Men för mig blir det inget handlande i alla fall. Jag har varken planer på att handla på nätet eller åka till affärerna i stan.

Själva idén tycker jag är bra. Kanske inte för att man handlar mindre en speciell dag utan för att uppmärksamma den överkonsumtion vi håller på med.

Det är ganska skönt att avstå från att handla saker jag inte visste att jag behöver, och skönt att slippa bära in mer saker som fyller mitt hem. För varje ny grej borde jag bära ut någon gammal och lämna till återbruk. Men vem gör det systematiskt? Däremot kan jag många gånger avstå från att köpa saker som jag vid första anblicken kan bli sugen på. För när jag tänker efter är det inget jag behöver. Bara för det behöver jag inte vara asket eller extrem i min livsstil, det gäller bara att fundera ett steg till ibland.

Skrämmande natur?

Idag har vi skrivit om nyheten att det förmodade mordet på Agneta Westlund i Loftahammar förra året troligen är en viltolycka (läs på vt.se). Enligt polisens utredning har hon attackerats av en älg och dödats. En verklig egendomlig händelse, men tydligen kan det ske. Så vitt jag förstår är det en teori, och vet inte än om det finns bevis för det. Polisens presskonferens sker på tisdag.

Det är förstås obehagligt och skrämmande. Jag går mycket i skogen och har aldrig känt mig rädd för djuren där, med undantag för vildsvin som har ökat i antal så mycket på senare år. De är ju kända för att kunna vara aggressiva och farliga om man råkar hamna mellan sugga och kultingar. Men å andra sidan är de väldigt skygga, så det är inte sannolikt att man ser de på dagtid.

Älgar har jag däremot sett och mött flera gånger i skogen och vid vägen, senast nu i höst när vi undslapp närkontakt på vägen hem. En gång på 80-talet när hela familjen var på skogspromenad brakade det till en bit ifrån oss, kanske 10 meter bort, och där stod en älgtjur med stora horn. Han tittade på oss ett tag, och vi tittade tillbaka, lika överraskade vi. Men så vände han sig om snabbt och skuttade iväg. Det var en mäktig upplevelse. Jag tror att vi allihop blev lite rädda något ögonblick, särskilt barnen som var små nog att sitta i kärra. Älgtjuren var så stor och ståtlig, och ingav verkligen respekt.

Vid andra tillfällen har jag inte varit så nära, och jag tror inte att jag mött en så stor älg fler gånger. Ett nästan lite pinsamt minne är från 70-talet när jag enda gången i livet besökte Holmön utanför Umeå och var ute i skogen. Jag hukade för att lätta på trycket i blåsan och precis när jag var klar kom en älgko med kalv och gick förbi en bit ifrån mig. Jag minns att jag höll mig alldeles stilla medan de gick förbi.

Nu funderar jag på om jag behöver vara rädd när jag går i skogen. Nej, det kommer jag inte att vara, men kanske lite mer vaksam. Rädslan är farlig om man släpper den fri, det tror jag, oavsett vad rädslan gäller. Men respekt ska man ha, och sunt förnuft.

En kväll i förra veckan när jag skulle ner till pannrummet ganska sent (man måste gå utomhus till källaren) hörde jag att ett stort djur rörde sig i trädgården, någonstans vid fläderträdet som står 8-10 meter från trappan. Vad det än var så var det ett djur som blev skrämt när jag kom ut för jag hörde att det sprang iväg. Då kändes det obehagligt en stund, eftersom jag vet att vi har vildsvin i närheten. I helgen såg jag att de bökat i jorden på andra sidan vägen.

Andra bloggar om: , ,

Snopet för tjuven

Nu har jag gjort min stulna Iphone obrukbar för den som har den i sin hand. Idag kompletterade jag min polisanmälan med EMEI-numret för min Iphone (det står på kartongen). Då sa den polis jag talade med att med hjälp av det numret och polisärendenumret kan Telia spärra min mobil helt, dvs att den inte kan användas alls även om någon annan har satt i ett nytt sim-kort. Så det gjorde jag.

Även om jag aldrig får tillbaka den, så känns det bra att göra det så besvärligt som möjligt för den som har den.

I det här läget är det bra med det högteknologiska samhället, tycker jag.

Andra bloggar om: ,

Utan mobil

På lunchen idag stals min Iphone. Tjuven tog den ur min jackficka när jag satt och åt. Jag märkte ingenting. Med all säkerhet var det personen som satt vid nästa bord, bakom min rygg, som sträckt sig ner och tagit vad han hittade i min ficka.

Hur ska det gå nu? Jag som inte varit utan mobil på 20 år.

Jag har spärrat sim-kortet så att det inte går att ringa ut, ändrat lösenord på alla konton jag har i mobilen, gjort polisanmälan och skadeanmälan till försäkringsbolaget.

Tjuven är troligen gripen men hade inte min Iphone på sig vid gripandet. Av restaurangägaren fick vi nämligen ett bra signalement och en av mina arbetskamrater såg sedan den här personen på stan under sådana omständigheter att vi tror att det är rätt person. Polisen kom så småningom men då hade tjuven bara knark på sig, ingen stulen Iphone.

Jag blev ganska skärrad av att bli bestulen. Inte bara det ekonomiska värdet utan mer vad jag har i den. Det dröjde ett tag innan jag kom på att jag ganska nyligen har synkat den, och alltså kan återställa när jag väl får en ny. Men det är obehagligt att bli bestulen, att någon haft händerna i mina jackfickor. Och att någon annan kan komma åt mina fotografier, kontaktuppgifter och allt möjligt annat som finns på den.

Det lär vara ett par veckors väntetid på en ny. Hur ska detta gå? Min förra mobil har jag hittat i garderoben nu, men ingen laddare.

Min numera stulna Iphone.
Min numera stulna Iphone.

Andra bloggar om: , ,

Blöt höst

Nu är jag så trött på den här blöta hösten i år. Att det är ganska varmt kompenserar inte regnet och dimman nästan varje dag. Två dagar sol, fredag och lördag, fick vi. Men sedan har det regnat igen idag. Och dimman låg tät över viken i morse.

Allt är blött utomhus. Löven som jag krattar ihop är tunga och blöta. Veden känns blöt och möglig, även om den  egentligen är torr.  Allt är blött och våthalt och det droppar från träden hela tiden. Ska det bli torrt någon gång, tro?

Nu vill jag ha soligt, torrt och blåsigt i flera dagar, så att det torkar upp. Men snön kan vänta ett tag till.

I går kväll, eller snarare på natten, var vi och släppte ut en liten mus igen, en som letat sig in under diskbänken och fastnat i vår burfälla. Vi går en bra bit på vägen innan vi släpper ut dem, så att de förhoppningsvis inte ska hitta in till oss igen. Men in kommer de, och vi fattar inte var. Vi har lyst med ficklampa överallt inne i skåphörnen och letat efter hål men hittar inget. Nu har jag strött ut hackat enris på golvet i skåpet, det lär vara ett fungerande knep för att slippa möss inne enligt en arbetskamrat. Det är i alla fall värt att prova.

Andra bloggar om: , ,

Sista boken

Kurt Wallander. Sista boken om honom är skriven och jag har just läst den. Henning Mankell förklarar på slutet varför det inte blir någon mer bok. Tråkigt, men nog inte fel.

Den orolige mannen” är en spännande och intressant historia, med en ovanlig men inte helt oväntad upplösning. Den här gången handlar det om militärt spioneri och Wallander blir indragen genom sin dotter Linda. Den är lite vemodig och sorglig också, både för att jag redan innan jag börjar läsa vet att det här är sista Wallanderboken, och för att det handlar om den åldrande mannen som ser sig vara på väg mot livets slut. Klart läsvärd, och eftersom det nu gått tio år sedan den senaste så är jag inte trött på Wallander längre, som jag blev förut.

Beatles 1963

Plötsligt kom jag att tänka på Beatles uppträdande i Sveriges Televisions ungdomsprogram Drop in 1963. Jag har sett det förut, men inte när det sändes första gången, då var jag för liten för sådant. Men det är en ren nostalgitripp av bästa slag. Nu finns det förstås på Youtube. Här det klassikern ”She loves you”, den första låten med Beatles jag hörde:

Ditten och datten

Nu funderar jag på två saker: vilken bok ska jag läsa ikväll och ska jag köpa mig en ny ryggsäck?

Igår läste jag ut Jan Jörnmarks nya bok om Baltikum. Mycket bra. Jag gillar det han skriver, även om han är ganska hajpad. Jag lär mig nytt om vår samtidshistoria, och nu om våra Östersjögrannländer. Och så är bilderna på gamla övergivna byggnader så vackra.

Men nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag ska läsa en biografi om Sigrid Undset eller Henning Mankells senaste bok. Det lutar åt Mankell, för även om jag gillar biografier så känns den lite tung. Kanske tar ajg en lite mer lättsmält bok emellan.

Ikväll och igår har jag kollat efter en ny ryggsäck på nätet. Ungefär en sådan här skulle jag vilja ha, fast den är lite för stor. Den ska ha en bra mobilficka, ett fack för datorn och så ska den gärna vara rutig eller något annat snyggt mönster. Idag har jag en röd, och den känns lite för röd ibland, men i övrigt är den väldigt bra. Jag harytterst sällan köpt något på nätet från USA eller andra länder, bara böcker och en tröja en gång, men det ska väl gå bra om jag hittar en som jag vill ha.