Nu är min mamma begravd, sedan i fredags. Det blev en fin dag, med både sorg och återseendets glädje. En begravning blir ju gärna ett tillfälle när man träffar släktingar och bekanta man inte sett på länge. Så var det för mig.
Begravningsakten var fin och precis som mamma ville ha det, det är jag säker på. Pappa var vid gott mod, efter omständigheterna. Det blev en lång dag, från morgon till sen kväll, innan alla skingrades.
Jag inser nu att mamma alltid varit min länk till släkten och barndomen. Det är hon som hållit mig underrättad om vad som skett, vilken kusin som gift sig eller fått barn, om någon gått bort eller flyttat. Det är mammas familj vi träffade mest, och alla mina mostrar och morbröder är en viktig del av min barndom och uppväxt. Nu måste jag själv hålla kontakten och inte tappa bort dem, även om de bor långt borta.