Nu har jag läst Dennis Lehanes bok ”Ett land i gryningen” (The given day). Vilken bok! En sådan som man kallar en stor episk berättelse. Han är fantastiskt bra på att berätta en historia, att ge den liv och blod och göra den meningsfull. Det handlar om klass och ras, kärlek och hat, klasshat och rashat, familjekärlek, makt och förtryck. Allt ryms i denna berättelse från det tidiga 1900-talets Boston.
Huvudpersoner är Danny Coughlin, 26-årig polis, och Luther Laurence, en drygt 20-årig svart man. De möts i Boston 1918 när Luther får arbete som hjälpreda hos Dannys föräldrar. En viktig biperson är Babe Ruth, legendarisk baseballspelare. Danny engagerar sig i Bostonpolisens fackförening och är aktiv i polisstrejken 1919. Luther har kommit till Boston efter att ha dödat en knarklangare i Tulsa. Där har han också lämnat efter sig sin gravida hustru.
Det är en intensiv och händelserik berättelse som utspelar sig 1918-19. Den är grym och dyster, och samtidigt ljus och varm. Det är en ond värld och en ond tid där hatet mellan klasser och mellan raser hela tiden är närvarande. Man kan kanske skjuta det ifrån sig med att det är nästan hundra år sedan detta hände. Men det ger oss också en förklaring till bakgrunden till McCarthytiden på 50-talet och vår tids uppblossande högerextremism i USA.
Lehane blandar fiktion och verklighet, historiska fakta och berättelsen om de här människorna. Många av de inblandade är verkliga personer, till exempel Babe Ruth, polismästaren Curtis och den blivande FBI-chefen J Edgar Hoover.
Huvudtemat i boken är klassmotsättningarna och arbetarrörelsens framväxt i USA, där den effektivt kvästes av överheten. Dennis Lehane är ganska ironisk emellanåt. De styrande talar om att försvara sitt land mot det som hotar dem, då som nu, och om vikten av att bevara ett fritt USA. Men friheten gäller bara dem som tycker likadant och som anpassar sig. Lehane låter Hoover säga:”…går vårt uppdrag ut på att samla in uppgifter som kan användas mot revolutionärer, kommunister, bolsjeviker, anarkister och galleanister. Kort sagt, alla de element som utgör ett hot mot ett fritt och rättvist samhälle.” Den synen på frihet råder uppenbarligen fortfarande.
Tack för tipset. Låter intressant. När jag läser din recension så tänker jag på Vredens druvor och Sterling Haydens â€Jungfruresanâ€. Den sista borde passa dig som har sjöfart i blodet. Dessa är ju viktiga skildrare av arbetarrörelsens framväxt och organisering och motståndet mot densamma.
Sterling Hayden har jag inte läst, men Steinbeck. Så tack för det tipset! Ska kolla efter den. Lehanes bok är på drygt 750 sidor, så den kräver lite tid, men är väl värd den tiden.