Fem burkar sylt

lingonkok

Nu är lingonen kokade till sylt. Jag använder ett recept jag alltid använt, så länge jag kan minnas, och som jag har antecknat. För varje liter lingon tar jag 4-5 dl socker och 2 dl vatten. Sockermängden kan varieras lite beroende på hur mogna lingonen är. I det här koket finns inga övermogna lingon men en del på gränsen till mogna så jag tog den större sockermängden.

lingonburkar

Fem burkar lingon blev det. De små är nog på cirka 7-8 deciliter och den större på kanske en liter. Några ska in i frysen när de kallnat.

lingonrutor

Lingonsylt kan användas till mycket, inte bara middagsmat och på gröten. En sorts kakor med lingon, som jag gör ibland, är lingonrutor. Både sött och syrligt på samma gång.

(Cirka 80 st)

4,5 dl vetemjöl
1,5 dl socker
3 tsk bakpulver
150 gr smör
1 ägg
2 dl lingonsylt

Täcke:
1,5 dl havregryn
1 dl socker
50 gr smör
1 tsk vaniljsocker

Blanda mjöl, socker och bakpulver och finfördela smöret i blandningen till en grynig massa (använd gärna matberedare).
Tillsätt ägget och rör hastigt ihop smeten.
Lägg bakplåtspapper i en liten långpanna (cirka 25×35 cm) och tryck ut smeten jämnt i långpannan.
Bred över lingonsylten.

Täcket:
Rör samman havregryn med socker, smält fett och vaniljsocker. Strö blandningen över kakan.

Grädda i mitten av ugnen i 175 grader under 25-30 minuter, tills kakan är torr och har fått färg.
Skär den i rutor när den svalnat lite.

Receptet kommer från ett veckotidningsurklipp (troligen Året Runt) från 80-talet någon gång.

Andra bloggar om:

Sommarskörd

skogsskörd

Fem liter kantareller plus några björksoppar, och så tre liter lingon med lite blåbär. Det är som att gräva guld att gå i skogen nu.

När vi gick iväg på skogsstigen bort mot gärdet trodde vi att vi skulle hitta lite kantareller på det vanliga stället. Där blir de sällan stora, kanske för att andra också plockar där. Men idag fanns där inga alls, trots regn de senaste dagarna. En bit längre bort har vi ett annat ganska säkert svampställe, både för kantareller, soppar och blomkålssvamp (sedan i fjol) och där fanns det en del. Kanske en liter.

Maken gick vidare och jag stannade i lingonriset. Och det var tursamt för vi fick riklig belöning båda två. Ett nytt kantarellställe med mycket svamp och så lite till här och var i skogen.

I år verkar det vara gott om lingon, åtminstone på sina håll, och de har precis mognat. I början blev det lite blåbär också men de är försvinnande få. Tre liter fick jag ihop, och hade kunnat plocka mer om ryggen orkat och jag haft en större hink med mig. Men det får bli mer en annan gång. Det kan bli lingonskörd flera veckor till.

kantarell    kantarell

Kantarellerna är väldigt fina, lagom torra utan att vara uttorkade och inte så blöta att blad och frön och barr fastnar särskilt mycket. Även om de alltså var lättrensade tog det en stund ikväll att ta hand om skörden.

Det blev svampomelett till middag idag.

rensar

Lingonen rensade jag direkt vid stugan innan vi åkte hem. Nu står de på balkongen och i morgon ska det bli sylt.

Egentligen åkte vi ut till stugan för att framför allt se till att få gräset klippt. Det är tre veckor sedan sist ungefär. Gräset klippte jag också, det tog som vanligt en timme och tre kvart innan allt var klart. Skönt att få det gjort, det ska ju bli ösregn i morgon.

vilar

Efter gräsklippningen pustade jag ut på bänken på verandan medan jag väntade på kaffet.

humla

En humla hade slagit sig ner i blomman vid verandan.

vall

Åt andra hållet är vallen på gärdet fortfarande oskördad.

Andra bloggar om: , ,

Springer ikapp tiden

jogging

Lagom varmt för en joggingtur ikväll. Ändå kändes det tungt i skogen. Banan var lite fuktig efter allt regnande och själv är jag trött efter att ha börjat jobba igen. Tiden på halvmilen idag blev 36 minuter och 14 sekunder.

fot

Efteråt hade jag ont i vänster ben, på insidan ovanför ankeln. Det svider och känns nästan som benhinneinflammation, som jag haft några gånger förut. Fast jag tror inte att det är det, det bara känns så.

Två böcker

Första dagen på jobbet efter semestern, och det känns OK. På något sätt är det skönt att vara inne i den gamla vanliga lunken igen, även om man är lite ringrostig efter fem veckors frånvaro. Men jag fick en chock när jag lyssnade av min röstbrevlåda. Min frisör, som jag gått till i mer än 20 år, har flyttat till Gamleby. Så nu får jag åka dit och klippa mig, på torsdag kväll. Det går det, också. Det är värt resan.

De senaste dagarna har jag läst två böcker, som båda är bra, fast på väldigt olika sätt.

Den ena är ”Amammor” av Anders Paulrud, 1996. En gripande berättelse om adoptivpojken som söker upp sin biologiska mor efter adoptivmammans död. Någonstans har jag läst att det handlar om honom själv. Hans språk är på samma gång sparsmakat och känslosamt. En fin läsupplevelse.

Den andra är ”I skuggan av ett brott”  av Helena Henschen 2004. Hon skriver en dokumentärroman om de sydowska morden i mars 1932, då hennes morfar och två anställda i familjen dödades av hennes morbror. Ett på sin tid mycket omtalat brott. Mördaren dödade sedan sin fru och sig själv, när polisen kom. Hon har skrivit en berättelse utifrån knapphändiga uppgifter eftersom så lite är bevarat av personliga dokument. Det här är också gripande och välskrivet och kanske extra intressat eftersom det rör en verklig händelse, som hon försöker förklara bakgrunden till.

Dokumentärjournalistik

Susanne Björkman är en fantastisk dokumentärjournalist. Hon arbetar på P1 i Sveriges Radio och i sommar har en del av hennes tidigare dokumentärprogram sänts i repris, en del med nya uppföljningar. De finns som poddsändningar. Idag när jag joggade min vanlig halvmil lyssnade jag på hennes program om 14-åriga Susanne som strulade i skolan, och uppföljningen när jag kom hem.

Det hon gör så bra är att låta människor komma till tals med sina egna ord, utan ledande frågor. Och hon får fram det väsentliga, det som verkligen säger något om livet. Lyssna du också!

Andra bloggar om: , ,

Hem till byn

Vad ska jag göra nu? Nu har jag sett alla avsnitt av ”Hem till byn” och nu är det tomt. Det lär vara så att det inte ska bli fler avsnitt, och det är väl troligt. Det är 35 års samtidshistoria som spelats upp inför mina ögon, på 52 timmar. Det lilla i det stora, och det stora i det lilla. Jag kan lätt känna igen mig i tv-serien om den här byn någonstans i Västergötland, för den påminner en hel del om den by jag själv växte upp i, i mellersta Halland. Villkoren där har ändrats på liknande sätt.

De moderna villorna har tagit över och är nu fler än de gamla husen. Affären las ner för längesedan, liksom bilverkstan, medan ett annat företag blomstrar. De gamla har gått ur tiden, förstås, och de unga pendlar till stan. Ett av byns jordbruk har lagts ner och blev åkeri redan på 80-talet. Det är som det ska vara, och förändringarna är självklara.

ljungby1.jpg

Så här ser det ut hemma i byn nu. När jag var barn stod korna i lagården till vänster, numera är det bussgarage.

Är det bara bygderomantik som gör att jag blivit så gripen av den här serien? Nej, jag tror inte det, utan snarare en kärlek till landsbygden. Och det är skillnad. Jag vet att livet på landet inte alls är någon idyll, varken i praktisk eller mer mental mening. Det kan vara precis hur illa som helst, med oplogade vintervägar och gödsellukt på åkrarna, kalhyggen och kor som kommer in i trädgården, grannar som bråkar och stor ensamhet. Det är inte bättre på landet än i stan, men det är annorlunda, sett ur de synvinklarna. Och ska livet ändå levas, oavsett hur, då är det bättre att leva det i skogen och på fälten än bland gatorna i stan. Även om det är bekvämare där. Jag har länge sett på mig själv som en landsbygdsbo i exil i stan, och troligen kommer den exilen att fortsätta.

Artikel i DN om tv-serien.

Sista semesterdagen

35 minuter och 51 sekunder. Så lång tid tog två varv på 2,5 km-banan idag. Helt OK tid för mig, med tanke på att det var gassande varmt i solen i eftermiddag. Jag kör med intervallträning, dvs springa-gå-springa-gå. Inte medvetet förstås utan för att jag inte orkar springa i uppförsbackarna. Och det är en hel del sega uppförsbackar på slingan. Men jag tror att det är bra med intervallträning.

I spåret lyssnade jag på Åsa Borgström i Sommar. Hon är i 50-årsåldern och pratade bland annat om drömmar. Hon sa ungefär så här: ”Jag har hållit fast vid mina drömmar. Och det är nu jag har tid att förverkliga dem.” Med budskapet att det är aldrig för sent att göra det man vill. Egentligen är det ju en klyscha idag, men ändå med lite sanning. Det funderar jag mycket på, vad det är jag vill göra nu, med vuxna barn som försörjer sig själva. Kanske ta ledigt några månader och resa någonstans. Jag tänker tanken att åka till norra Maine i USA, besöka småställena där jag var 1977. (Just nu håller jag på att göra klart min webbsida om det.) Eller ta en månad på spa i Indien. Kerala i södra Indien har jag länge velat åka till.

Något jag gillar att göra, men som inte bottnar i en dröm, är att se hela ”Hem till byn”. En stor del av min semester har gått åt till det, och jag har nu hunnit fram till näst sista säsongen, från 2002. Lena Strid, hon drömmer inte. I avsnitt två i säsong sju (tror jag) så sitter hon vid frukostbordet med Willy och säger ”Allt är redan gjort. Det är kört nu” när de talar om hur det var förr, när de hade barnen hemma. Och det är ju också sant, så kan det ju kännas. Allt är redan gjort. ”Allt”, det är det som är viktigt, att ta hand om barnen som växer upp.

Vissa kvällar har jag sett avsnitt på avsnitt av ”Hem till byn”. Ibland tänker jag på det under dagen, hur de här människorna gestaltas. Det fantastiska av Bengt Bratt i att göra en sådan här skildring av Sverige under så många år. Jag undrar också hur det känts att göra de här rollerna. Påverkas skådespelarna av de roller de har? Blir man den här personen man spelar? Den tungsinte och olycklige Per Löfgren, är det som Lars Green också känner sig? Till exempel.

Ja, får se vad jag hittar på framöver. Om jag får ändan ur vagnen någon gång… Det här är bara lite funderingar på min sista semesterdag. På måndag börjar allvaret igen.

Andra bloggar om: ,

Canon Ixus

Bara tre semesterdagar kvar nu så lite ångestfyllt börjar det kännas nu. Men igår kom min nya digitala leksak, en Canon Ixus 860, så lite roligt ska det väl bli även de här sista dagarna. Första bilderna tog jag i går kväll, när batteriet äntligen laddats:

testbild ixus

Nu har jag också lärt mig hur jag ställer in kvaliteten på bilderna, men mycket återstår att komma underfund med. Till exempel manuella inställningar för bilder, än har jag bara tagit med autofokus.

Det är en kompakt och bra liten kamera, och en verkar relativt lätt att använda. Vi konstaterade också att det är överraskande bra kvalitet på videoinspelningen.

Andra bloggar om: ,

Husmanskost

köttbullarRiktiga gammaldags köttbullar. Det har jag gjort till middag till oss idag. Det är länge sedan sist, kanske tio år sedan. Jag minns inte riktigt, så länge sedan är det. Men de blev riktigt goda, så jag tror att hantverket sitter i ryggraden fortfarande. Under barnaåren blev det hundratals, kanske över tusen om man räknade alla.

Köttbullar gör jag som min mor lärt mig. Det ska vara med riven kall kokt potatis, rivna morötter och så lite havrekli som fått svälla i grädde eller mjölk. Jag tog grädde idag. Havreklin är min egen variant, mor brukar göra på skorpsmulor om jag minns rätt. Plus ett ägg per 4-5 hg köttfärs. Idag gjorde jag på 1,2 kg köttfärs varav en tredjedel älgfärs, så det blev säkert hundra stycken. Vi stekte i tre omgångar och värmde de först stekta i ugnen.

Det blev uppskattat, och det glädjer mig.

Tack för bilden, Ida!