35 minuter och 51 sekunder. Så lång tid tog två varv på 2,5 km-banan idag. Helt OK tid för mig, med tanke på att det var gassande varmt i solen i eftermiddag. Jag kör med intervallträning, dvs springa-gå-springa-gå. Inte medvetet förstås utan för att jag inte orkar springa i uppförsbackarna. Och det är en hel del sega uppförsbackar på slingan. Men jag tror att det är bra med intervallträning.
I spåret lyssnade jag på Åsa Borgström i Sommar. Hon är i 50-årsåldern och pratade bland annat om drömmar. Hon sa ungefär så här: ”Jag har hållit fast vid mina drömmar. Och det är nu jag har tid att förverkliga dem.” Med budskapet att det är aldrig för sent att göra det man vill. Egentligen är det ju en klyscha idag, men ändå med lite sanning. Det funderar jag mycket på, vad det är jag vill göra nu, med vuxna barn som försörjer sig själva. Kanske ta ledigt några månader och resa någonstans. Jag tänker tanken att åka till norra Maine i USA, besöka småställena där jag var 1977. (Just nu håller jag på att göra klart min webbsida om det.) Eller ta en månad på spa i Indien. Kerala i södra Indien har jag länge velat åka till.
Något jag gillar att göra, men som inte bottnar i en dröm, är att se hela ”Hem till byn”. En stor del av min semester har gått åt till det, och jag har nu hunnit fram till näst sista säsongen, från 2002. Lena Strid, hon drömmer inte. I avsnitt två i säsong sju (tror jag) så sitter hon vid frukostbordet med Willy och säger ”Allt är redan gjort. Det är kört nu” när de talar om hur det var förr, när de hade barnen hemma. Och det är ju också sant, så kan det ju kännas. Allt är redan gjort. ”Allt”, det är det som är viktigt, att ta hand om barnen som växer upp.
Vissa kvällar har jag sett avsnitt på avsnitt av ”Hem till byn”. Ibland tänker jag på det under dagen, hur de här människorna gestaltas. Det fantastiska av Bengt Bratt i att göra en sådan här skildring av Sverige under så många år. Jag undrar också hur det känts att göra de här rollerna. Påverkas skådespelarna av de roller de har? Blir man den här personen man spelar? Den tungsinte och olycklige Per Löfgren, är det som Lars Green också känner sig? Till exempel.
Ja, får se vad jag hittar på framöver. Om jag får ändan ur vagnen någon gång… Det här är bara lite funderingar på min sista semesterdag. På måndag börjar allvaret igen.
Andra bloggar om: Åsa Borgström, Hem till byn
Ja, jag är i samma båt som du… Hade gärna varit ledig längre, men bäst att infinna sig så det blir tillskott i plånboken framöver! Hade det inte varit för det hade jag gärna tagit tjänstledig några veckor till… :-)