Grön idyll

När jag kom ut till stugan ensam idag, för att klippa gräset, såg jag spår efter en bil som varit inne på vår gräsmatta och vänt, ända framme vid huset. Två tydliga hjulspår i gräset. De måste vara gjorda i morse eller sent igår, för gräset låg ner fortarande i eftermiddag.

Jag blev så klart vaksam, gick runt och kollade, förväntade mig att höra eller se någon eller något.  Men inget uppenbarade sig, i övrigt var allt som vanligt där ute i skogen. Men plötsligt hade den lantliga ron fått ett stråk av hotfullhet för mig, jag som annars gillar enskildheten där ute. Hela tiden jag klippte gräset gick jag med känslan av att kunna bli upphunnen bakifrån, att någon skulle komma ifatt mig.

Hela gräsmattan blev inte klippt, men det mesta. Precis när jag bestämt mig för att ge upp tog bensinen slut. Jag tror att tomten är runt 3000 kvadratmeter stor och det tog en och en halv timme. En fjärdedel är väl kvar att klippa.

Det är förstås skönt att andas  lantluft, även om bensinångorna och bullret från gräsklipparen minskar njutningen betydligt. Olustkänslan och högsommarvärmen (+24 grader i skuggan) bifrog till att det inte blev riktigt den rekreation jag hade hoppats på. Det finns förhoppningsvis, och helt säkert, en naturlig och förargelsefri förklaring till hjulspåren på gräsmattan. Kanske hyresvärden varit där i något ärende jag inte känner till.