Klimakterietantens midsommar

”…medelålders kvinnor är särskilt stigmatiserade genom att de anses sakna drivkraft”. Så skriver sociologen Richard Sennett i sin senaste bok (som jag skriver mer om här) där han iakttar och analyserar det nutida samhället. Bland annat skriver han om vilka fördomar som frodas, och hur de drabbar människor på olika sätt. Och om oss klimakterietanter identifierar han alltså dubbla fördomar: både kopplat till ålder och personlighet. Som om vi alla vore lika…??

Men visst finns de här fördomarna på många olika plan i samhället. Hur många vittnesmål finns det inte från 50-pluskvinnor som berättar om hur de söker det ena jobbet efter det andra, jobb som de är mer än väl kvalificerade för, men inte får. Arbetsgivaren tittar inte ens på ett CV från en kvinna född på 50-talet. Trots att vi har 10-15 år kvar i arbetslivet. Särskilt märkligt kan det ju tyckas eftersom vi idag har så många projektanställningar på kort sikt, snarare än på livssikt. Sennett konstaterar: det är mycket billigare att anställa den som är ung, både för att den har lägre löneanspråk och för att den unge drar när det blir problem i stället för att stanna kvar och kritisera och komma med krav. Han skriver att ”…erfarenheten förlorar värde ju mer den ökar”. Ja, vad är min över 30 år långa erfarenhet från arbetslivet värd egentligen? Inte mycket tror jag. Även om jag minsann har drivkraft och lär mig nytt hela tiden.

I midsommarhelgen har jag till exempel sysslat något lite med en kursuppgift på javascript-kursen. Men mest har jag slappat, läst böcker, funderat på om jag ska möblera om, tittat ut på livet utanför balkongen och så där. Det har varit så himla stressigt på jobbet de senaste veckorna så jag är helt slut när jag är ledig. Då orkar jag inte mycket.

springtiderSprungit har vi gjort två gånger. Och konditionen ökar. Jag håller koll på tiden och den bara sjunker, som ni ser.

Diagrammet visar antal minuter det tar för mig att springa 5,5 km. I början av april tog det över 40 minuter, nu är jag nere i runt 35. Fast idag var det segt i spåret, direkt efter en regnskur och fortfarande trött efter veckans jobb. Jag vet inte när jag var riktigt pigg och utvilad senast. Och i morgon är det dags igen. Det är tur att det är så kul att jobba.

Andra bloggar om: , ,

34 minuter och 30 sekunder

Nu börjar jag bli trött på att vara trött, och har försökt sova ut i natt. Nio timmars sömn blev det i alla fall, och det känns lite bättre än i går kväll när jag knappt visste vad jag hette efter elva timmar på jobbet. På sommaren ska man ju känna sig pigg och uppåt, njuta av livet och så där. Men sedan i måndags är det dubbelt upp på jobbet, eftersom vår semesterperiod börjat och vi som är kvar får göra mer. Visst är det meningen att man ska rationalisera bort en del, men att plötsligt inte bry mig lika mycket om vad för tidning vi ger läsarna, det klarar i alla fall inte jag, inte mentalt. Det är ju för läsarna vi gör tidningen, oavsett om det är papperstidning eller nättidning.

Ikväll har vi sprungit igen. Rekordtid blev det för mig, och det är kul. Ett tecken på förbättring och utveckling. Idag tog det 34 minuter och 30 sekunder, enligt tidmätningen på min iPod, på våra 5,5 km. Förra gången, i tisdags eller onsdags, tog det 37 minuter och 19 sekunder. Och då kändes det som om jag sprungit fort, så jag blev förstås besviken den gången. Nu är jag nere i ungefär samma tid som i september-oktober förra året. Den senaste noterade tiden då är från 8 september och då sprang jag på 35 minuter och 10 sekunder, snabbaste tiden dittills.

Jag funderar på om jag ska sätta upp som mål att uppnå 30 minuter blankt innan säsongen är slut i höst.  Det är bra att ha mål, om de inte är orimliga men jag springer ju inte för att tävla. Samtidigt är tiden ett mått på ökad förmåga. Egentligen tror jag nog snarare på att jag kan minska med ytterligare en eller två minuter under resten av sommaren.

Nu har vi sprungit sedan i påskas, 20 gånger hittills på två månader, det gör ungefär var tredje dag. Förra året gick jag ner i vikt i takt med att jag fick bättre kondition, men inte i år. Inte för att jag vägt mig och kontrollerat men jag känner ju på kläderna att de sitter lika tajt nu som i vintras. Och det gör mig verkligen trött…

Inte så pigg men varm

För trött för att blogga, för trött för att svara på mail, för trött för att jobba… egentligen. Helst skulle jag bara vilja lägga mig på soffan i några dagar i ett svalt och halvmörkt rum och slumra bort, halvsova och slappa.

Värmen de senaste dagarna, med runt 30 plusgrader på dagarna, har ju inte bidragit till någon ökad aktivitetslust heller. Men vädret ska jag inte klaga på, inte än.  Även om vi har +26 i arbetsrummet på jobbet. Och i Gladhammar strax utanför stan hade vi varmast i landet idag, nämligen +31,2 grader, enligt SMHI.

Vad ska hända med nätet?

Blir det enbart pengar som styr över tillgången till nätet i framtiden? Jag började fundera på det sedan jag läste på den amerikanska kampanjsajten för nätneutralitet (savetheinternet.com). Där handlar det om lagförslaget som senaten ska ta ställning till, ett förslag som innebär att nätoperatörerna ska kunna bestämma över innehållet på nätet, dvs vad du får se och läsa på nätet. Det känns ju oerhört oroande när man i USA vill göra som i Kina och en del andra länder och kontrollera medborgarnas aktiviteter. Ungefär som om telefonbolagen skulle bestämma vem jag får ringa till.

Om det till slut skulle bli en sådan lag i USA som ger de bäst betalande storbolagen utrymmet i bandbredden så tror jag ju inte att Sverige skulle följa efter, även om det finns de som menar att de europeiska länderna kan komma att göra likadant. En diskussion om detta hörde jag på BBC:s poddnyheter i morse. Frågan är vad konsekvenserna kan bli, utöver de politiskt antidemokratiska. Vad betyder det för nätets framtid? En total backlash? Eller kommer vi människor att finna oss i en sådan styrning och begränsning? Knappast.

En känsla av trygghet

35 minuter och 47 sekunder på 5,5 km. Bästa tiden hittills. Delvis för att det var fler i spåret ikväll och när jag sprang förbi dem så sprang jag nog lite fortare och lite längre än jag annars skulle gjort, för att få mer distans mellan oss. Det känns inte bra att ha någon annan precis i hasorna.

Igår jobbade vi bara halvdag  på tidningen. När jag kom hem vid tvåtiden var jag så trött för att jag sovit dåligt på natten, och la mig på soffan ett tag. Balkongdörren stod öppen för det var varmt och på avstånd där ute hördes ljud från människor och bilar. Det är en skön känsla att ligga på soffan och höra ljudet från andra på avstånd så där, det ger en Godnatt Jord-känsla, en känsla av trygghet. Den känslan känner jag igen från när jag var barn och hörde de vuxna prata i köket sedan jag lagt mig. De andra finns där fast jag inte ser dem.

Så jag sov en stund och på kvällen var jag på en supertrevlig fest. Tack Karin!

Ikväll blir det en kontinental middag här hemma, med tanke på tiden (snart nio på kvällen), fast den består av sill och potäter. Årets första kok med färskpotatis står och puttrar på spisen. Inte från landet, där växer det inga i år, utan från någon annas land via affären. Och det är mer än två veckor kvar till midsommar.

Ställtid

Två saker med lång ställtid har jag gjort ikväll: gått igenom och skrivit under årets deklaration, och städat badrummet. I morgon ska deklarationen lämnas in. På papper, eftersom jag har en del bilagor. Men nu är det gjort i alla fall. Och jag kunde egentligen lika gärna ha gjort det för en månad sedan. Eller för två, kanske.

Badrumsstädningen har inte lika lång ställtid, tack och lov. Men tillräckligt. och just nu är det rent och välskrubbat där.

Det här är saker jag länge tänkt på att jag skulle göra, påmint mig själv om vid varierade tillfällen, men skjutit på. Det är lätt att skjuta vissa saker framför sig. I morgon, kanske, ska jag ta itu med en annan sak jag skjuit på ett tag. Och längre fram, någon gång i sommar, kanske redan till midsommar, ska jag städa mitt skrivbord. Det kan jag längta efter att göra, och kanske är det därför jag skjuter på det en tid till. För att ha det kvar?

Här om dagen fick jag ett stipendium på 5000 kronor. Ska jag använda pengarna nu, eller senare?  Det ska jag tänka på några dagar till.

En aktiv helg

macbookEn ny MacBook kom hem till mig i fredags. Beställd för en dryg vecka sedan. Den är så fin, min nya dator. Det är den allra senaste modellen, som började säljas i början av maj tror jag. 2,16 GHz processor, 2 Gb ramminne och 120 Gb minne. Blank skärm. Inbyggd video- och stillbildskamera.

Vad ska jag med allt detta till? Njuta. Och jobba snabbare förstås. Kunna använda program som kräver mer än vad jag har på min gamla dator. Jag är med i svängen, köpsvängen…

Något jag gillar extremt mycket med den nya datorn är att strömsladden sitter fast med magnet i stället för med en vanlig kontakt. Har jag datorn på soffbordet eller någonstans där sladden kan råka ligga i vägen är det ingen risk att snubbla på den och dra iväg med datorn. Det är en smart lösning. Och jag gillar också den blanka skärmen. Lätt att se och snygga bilder blir det.

oklippt gräsHelgen har förstås till stor del gått åt till att bekanta mig med min nya dator. Men jag har också hunnit klippa gräset vid stugan. Vi hade inte varit där på tre veckor och med den nederbörd och värme som varit så var gräsetet halvmeterhögt. Jag satte ner kameran i gräset och trycktenär vi kom dit. Men efter tre timmar och runt 15 000 steg (över en mil) som jag gått över gräsmattan med gräsklipparen så ser den lite annorlunda ut. Det måste vara bra motion att klippa gräset. klippt gräs

Normalt sett tar det en timme och tre kvart att klippa men idag tog det alltså betydligt längre tid eftersom jag kört över det mesta två gånger. Vi har en jättebra självgående gräsklippare men den måste både fösas och dras ibland. Den har fyra olika lägen på bladen och idag var det bara att sätta den på högsta läget. Nästa steg är en lie. Så snart är det gräsklippningsdags igen.

På efter-bilden syns det att gräset fortfarande är ganska högt och ojämnt även om det nu är klippt. Och här och där finns tuvor som bara inte ville bli klippta. Plus en bit på slutet, bara några meter kvr, när bensinen tog slut.

Livstecken

Nu har Islamiska Armén, en militant palestissk grupp, skickat en videofilm med den brittiske kidnappade journalisten Alan Johnston, enligt TT och BBC. Tack och lov verkar han vara vid liv. Nu är det snart tre månader sedan han försvann.