Höstens Oates

Nej, det blev inget nobelpris den här gången heller till Joyce Carol Oates. Däremot har hon hunnit med ännu en ytterst välskriven och inkännande roman om livet, denna med titeln Älskad, saknad. Det ger associationer till en dödsannons och döden är också vad det handlar om.
Den här läste jag klart i mellandagarna.
Boken handlar om Nikki Eaton och hennes syster Clare och börjar med att deras mor Gwen mördas brutalt en dag i maj, ett par dagar efter att de ätit den årliga mors dags-middagen hemma hos henne. Modern är 56 år och änka sedan några år tillbaka, och och döttrarna är drygt 30 båda två. I romanen följer vi Nikki under det första året som moderlös, ända från middagen till dödsdagen ett år senare. Hon har då genomgått stora förändringar.
Det är Nikki som hittar den mördade modern i husets garage, efter att hon inte fått svar på telefonen på två dagar. Traumat gör att hon inte beter sig som vanligt igen, ens efter att mördaren gripits och modern begravts.
Efter en tid flyttar Nikki hem till villan där hennes mor bodde kvar efter hennes fars död, under förevändning att sortera de efterlämnade sakerna inför husets försäljning. Hon börjar leva i moderns fotspår. Nikki bakar samma bröd som mamma gjorde, hon går och simmar på samma tider, hon börjar besöka moderns gamla vänner och de släktingar hon umgicks med.
Nikki gör också slut med sin gamle älskare och blir i stället ihop med polisen som utreder mordet. Även systern påverkas, och bryter upp från sitt äktenskap och flyttar långt bort.

Boken är en lång sorgesång över en mor som är borta. Och Joyce Carol Oates har också tillägnat boken sin egen mor som dog 2003.
Det är sorglig läsning men mycket gripande, förstås. Och en i alla delar mänsklig berättelse, som berör oss alla djupt.
Nikkis utåt sett märkliga sorgereaktion blir genom författarens ord begriplig, samtidigt som vi förstår att Nikki både överreagerar och är på väg att bryta ihop och förlora fokus i livet. Sakta kommer vi in under huden på Nikkis person och dras in i hennes värld. Men Joyce Carol Oates lyckas med att både låta oss följa Nikki inifrån och utifrån.