Tio i två. Då satt vi och åt frukost idag. Det är nog min senaste frukost hittills. Fast jag vaknade redan vid halvelva, gick upp och lade mig i soffan och läste ut en bok. Och plötsligt var klockan ett.
Att ha sena vanor är omoraliskt, det vet vi ju alla. Sjusovare, det är något vi inte vill vara. Och vill man få moraliskt övertag ska man insinuera att någon annan sover länge på morgonen, skriver Johan Hakelius i Aftonbladet. Det där möter jag ibland, men jag tar inte åt mig eftersom jag vet att jag styr mitt liv och mina sovvanor själv de dagar jag inte går till jobbet. På mornarna sover jag gärna, men på kvällarna är jag desto mer kreativ.
Vi diskuterade semantik vid frukostbordet, det vill säga vad ett ord egentligen betyder. Det är jag som funderar på ordet "sak". För mig är grundbetydelsen ett ting, något konkret som man kan ta på. Ändå använder vi det ofta också i betydelsen "uppgift" eller "företeelse". Vi säger "jag ska bara göra en sak först" och menar "jag ska bara göra något först" och det är oftast inte att producera ett ting utan att utföra en uppgift, till exempel att skriva ett mail eller gå ut med hunden. Och det är ju knappast "en sak". Varför har det blivit så? Jag vet inte, och har inte sökt någon etymologisk förklaring.
Men sådant kan man fundera på en nyårsaftonsfrukost.
Orden liksom bara glider iväg, och det finns ingen i himlen inskriven verklig betydelse av ord. De betyder det vi använder dem för att beteckna – dystert och lite opraktiskt ibland, men så är det.
Det har du nog rätt i. Ord kan få den betydelse vi ger dem.