Demokratisk seger?

Ännu är det tidig morgon i USA och just nu pågår räkningen av rösterna i Virginia där demokraten Webb leder över republikanen Allen med drygt 7 000 röster, vilket ger 49,55 procent för Webb och 49,24 procent för Allen enligt den här valresultatsajten. Där uppges också att valdeltagandet är 52 procent.

Före valet läste jag att valdeltagandet brukar vara runt 40 procent i mellanårsvalen i USA. Nu verkar det ha blivit ett ovanligt högt valdeltagande i år, enligt flera nyhetsartiklar men jag har inte lyckats hitta någon siffra. Även om 50-60 procent är högt jämfört med tidigare år kan man verkligen fråga sig om valresultatet är en seger för demokratin, och inte bara för demokraterna. Om bara runt hälften av de röstberättigade går till val, kan man kalla det demokratiskt? En stötesten är uppenbarligen systemet med först registrering, sedan röstning. Varför kan de inte ha det som i Sverige? Är statsmakterna i USA rädda för att t ex många fler fattiga och från olika etniska grupper ska rösta? Jag kan tänka mig att ett så krångligt byråkratiskt system som det amerikanska röstningssystemet stöter bort väljare från mer resurssvaga grupper.

Det amerikanska valet är betydligt mer intressant än vad förhandsartiklarna låtit påskina, där politiska analytiker menat att det spelar inte så stor roll om demokraterna vinner eftersom presidenten ändå har vetorätt och har den verkställande makten. Nu är tongångarna annorlunda. Rumsfeld fick gå redan igår och DN:s Lennart Pehrsson skriver att det leder till en reträtt från Irak. Ganska självklart, tycker jag. Den nye försvarsministern Robert Gates ska godkännas av senaten innan han får tillträda.

Dan Balz på Washington Post undrar om det finns förutsättningar för det samarbete som nu krävs mellan presidenten och demokraterna. En berättigad fråga. Bush måste ju känna sig kränkt, och kränkta människor är inte benägna att samarbeta. Även om han givetvis måste vara väl medveten om politikens villkor.

Andra bloggar om: Bush, demokrati, valet i USA