Böcker på nätet

De sista veckorna har jag lagt det mesta av min fritid på att försöka få till en Joomla-sajt som förhoppningsvis ska kunna bli min nya bokblogg.

Mycket tid har gått åt till att ändra temat till i stort sett oigenkännligt mot hur det var från början. Jag har inte hittat något tema som är som jag vill ha det, så därför har det krävt en hel del ändringar. Här ligger den nya bokbloggen, som jag nu håller på att modifiera och fylla med innehåll. Bokbloggen ingår som projektuppgift i en av webbpubliceringskurserna som jag läser på distans.

Min avsikt var först att göra den i WordPress men jag har problem med WordPress efter den sista uppdateringen, det går inte att redigera bilder längre. Så då blev det Joomla (ett s k CMS, dvs Content Management System eller webbpubliceringsverktyg), som jag tycker är ett bra men knepigt system. Lite för långa sökvägar ibland och lite för många moment. Det går ju att göra mycket i det, men en enklare version vore bra som alternativ. Jag kommer inte att använda så många av alla de funktioner som finns.

Säkert finns det något system som skulle passa mig bättre. Problemet är bara att hitta det, och kunna utvärdera det i jämförelse med övriga. Det är svårt och tar tid och man får ingen överblick. Nu ligger jag redan en vecka efter i min kursplan men det får gå. 

Desto roligare var det att kolla resultatet på senaste uppgiften i socialantropologi: VG. Det går uppåt… Det här var tredje skriftliga uppgiften. Den första fick jag göra en komplettering på, den andra fick G och så nu VG. Tja, åt rätt håll i alla fall. 

Minnet är kvar

Idag kretsar tankarna mest kring min gamle arbetskamrat som hastigt gick bort i helgen, några få år efter sin pension. Vi hade jobbat ihop i åtta år, några somrar vid skrivborden mittemot varandra. För 25 år sedan efterträdde jag honom på mitt förra jobb, men det visste jag inte då, först senare.

Man vänjer sig vid en människa. Arbetskamraterna blir nästan som en familj, men ändå inte. En del lär man känna utan och innan under årens lopp, andra förblir hemliga. Han var en sådan som man lärde känna, som var tydlig i sitt sätt gentemot världen, men ändå med stor integritet. Bitsk ibland, och skarpsinnad, men med ett starkt rättspatos och ett gott hjärta. Det tog sig till exempel uttryck i att han tog sig an de unga, vikarierna och praktikanterna, och såg till att de kom med in i gemenskapen. 

Han kunde säga ifrån när det behövdes, han var en briljant talare på personalfesterna och vid födelsedagsfirande på jobbet, och en rolig historieberättare. Nu kommer vi att berätta hans gamla historier, som ett sätt att minnas. 

En död som kommer så fort, från att ha varit en pigg och frisk människa ena dagen till en bortgången nästa, det går inte att förstå. Men just så skör är livets tråd ibland. 

+ 10 grader

Den milda hösten fortsätter och det börjar bli riktigt kusligt med denna värme på senhösten, i slutet av november. Visst är det skönt att vara ute men det borde vara vinter snart. En tunn jacka och en t-shirt räckte gott och väl i motionsspåret i eftermiddag.

Nu i höst diskuteras ju miljöförstöringen ovanligt mycket och i breda lager; tack vare tv-serie, Al Gores film, Sternrapporten med mera uppmärksamhet. Men det vi vet om ämnet har ju i stora drag varit känt länge även om många blundat för det och fortsatt leva sina bekväma icke-miljöanpassade liv. Krävs det en påtaglig väderförändring som i år för att vi ska vakna?  

Bilaffär

Nu är Saaben såld. Jag tvivlade ett tag, men nu är den i annans ägo. Annonsen på Blocket lade jag ut den 30 oktober och tre intresserade hörde av sig ganska snart efter. En skulle komma och titta men ångrade sig i sista stund. Sedan har det gått ett par veckor och inget hänt.

Jag började tvivla och tänkte att jag får väl ha den kvar över vintern och försöka till våren igen. Men då kostar det ju försäkring, vinterdäck, besiktning och garagehyra igen. För hade vi haft den kvar hade vi använt den.

Men i torsdags ringde två spekulanter, och båda från Öland. Nästan samtidigt, så jag trodde det var från samma familj men det var det inte. Och idag ringde ytterligare en intresserad, från Jönköping. En del är beredda att åka långt för att få den bil de vill ha.

Nu är det i alla fall en kostnad mindre för mig på minst 5000 kronor varje år, för två bilar behöver vi verkligen inte. Men den har varit bra att ha, gått bra i alla väder (särskilt vinterväder) och tjänat oss bra i många år.

Invandrare i Sverige

SNS kom nyligen med en rapport om ungdomars och invandrares begränsade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Den bekräftar något vi vetat sedan länge: att det är svårare för invandrare att få jobb, med relativt sett hög arbetslöshet som följd. 

Här tar man också upp det faktum att en utländsk utbildning i många fall inte är mycket värd i Sverige, trots att den säkert i många fall är lika bra och bättre än de  svenska utbildningarna. Till exempel kan en invandrare med utländsk akademisk examen tvingas till grundskolestudier igen som en anpassning till svenska krav. Så här skriver rapportförfattarna: "Att till exempel högskoleutbildade invandrare ägnar flera år åt studier på grundskolenivå gynnar knappast deras möjligheter på arbetsmarknaden, och kan rimligen inte heller ha positiva effekter för självbilden." Nej, det tror jag också.

Varför är det så här i Sverige? Att den som kommer från ett annat land, åtminstone om det ligger utanför Norden, ofta diskrimineras. Varför är vi rädda för främlingar? Varför har vi ett misstroende mot "de andra", de som inte är som vi? Det diskuterade vi vid senaste seminariet på kursen i socialantropologi, men några svar tycks inte kunna skönjas. Det är sorgligt och skamligt att vi inte kan se på andra så som på oss själva, att vi drar gränser mellan människor och ser några som bättre och några som sämre. 

Win-win

Maken var på Konsum och handlade mat i eftermiddag. Före honom i kön stod en annan man som också handlade mat. När maken skulle plocka i sina varor i kassen så såg han en röd paprika på det andra varubandet, tog den och sprang ifatt den föregående kunden, som blev så glad för att få med sig sin paprika. När maken sedan kollade kvittot hemma upptäckte han att det var han själv som köpt och betalat den, glömt det, liksom den andre som uppenbarligen glömt att han inte köpt någon paprika.

Maken ser det som en win-win-situation. Maken fick känna sig som en god medmänniska och den andre blev glad för att han fick hjälp med det han glömt. Att vi inte fick någon paprika till kvällsmaten kan vi stå ut med. Man måste ha lite proportioner i livet…

Apropå Konsum så måste jag rekommendera Konsumbloggen, där en Konsumanställd någonstans i Sverige skriver om allt möjligt som händer i butiken. Och andra som skickar in sina historier. Det ger ett annat perspektiv på livet som kund… 

Abort i Europa

Det finns tydligen stora nackdelar med EU-utvidgningen. Gomorron Världen idag hade ett inslag idag om hur den kristna högern, med katoliker i spetsen, börjar få gehör inom EU för att begränsa kvinnors rätt till abort. I en intervju oroade sig den svenska EU-parlamentarikern Lena Ek från Valdemarsvik om hur Polens katolska parlementsledamöter driver frågan att förbjuda abort (under ledning av en kvinna!). Tydlingen vill de, och en del andra från EU:s nya medlemsländer, ta ifrån kvinnor rätten till att själva bestämma över sin kropp. 

Precis som moral majority i USA har fått för sig sedan länge.

Det är skrämmande att man i EU idag för fram, och tydligen vinner terräng, för sådana konservativa åsikter som går stick i stäv mot mänskliga rättigheter. Ett utslag av religiös fundamentalism.

I grunden är det ju egentligen ganska obegripligt att andra människor ska kunna bestämma om hur jag och andra kvinnor ska förfara med min kropp. Min kropp är ju min! Ingen annans. Men i patriarkatet har vi ju den ordningen att andra (framför allt män) tar sig friheter på kvinnors bekostnad. Ännu svårare att förstå är ju detta, att det är kvinnor som driver frågan.

De som gör det kan ju bestämma över sig själva, det räcker ju. Tycker de att det är fel att göra abort ska de förstås avstå från att göra det. Men hur kan de få för sig att bestämma över någon annan? Motivet är ju inte att tvinga fram fler barn i Europa utan att tvinga på andra människor sin egen religion och politik. Har de inte förstått att vi har ett demokratiskt samhälle där mänskliga rättigheter ska gälla för alla?

Gomorron Världen lyssnade jag förstås på i min iPod, när jag tog mig runt motionsspåret. Först 5,5 km-slingan och sedan 2,3 km-slingan. Det är elljus på den kortare och jag var så sent ute i eftermiddag att ljuset hade tänts. Men det var som tur var inte så mörkt efterson ljusen där inte är särskilt upplysande. 

Det var skönt ute i skogen idag, jag gillar ju hösten. 

 

På nätet

Nu har min D-uppsats publicerats på nätet på Linköpings universitet, fick jag veta igår. Det är den första elektroniskt publicerade uppsatsen i ämnet sociologi där. Kul att vara först ibland. Men med mitt ämne så är det ju givet. Skriver man om nätet ska det förstår publiceras på nätet.

Min D-uppsats finns här

Även om jag ju lagt ut den på min egen hemsida sedan tidigare så är publiceringen på universitetet viktig, som en verifiering av att det är ett godkänt vetenskapligt arbete 

I Växjö har man elektronisk publicering sedan längre tid tillbaka, och min C-uppsats har varit publicerad där sedan i februari.

När min D-uppsats i Linköping var godkänd och klar i somras kontaktade jag universitetsbiblioteket, som ansvarar för publiceringarna, och fick då veta att sociologiuppsatser inte med automatik kunde publiceras, det var inte brukligt. Men den ansvarige där ville ju gärna ändra på det och tryckte på hos de ämnesansvariga. Och nu blev det klart…

Den fick löpnummer 1: LIU-IBV/SOC-D–06/001–SE (LIU= Linköpings universitet, IBV=Institutionen för beteendevetenskap, SOC=Sociologi, D=D-uppsats, 06=2006, 001=Löpnummer).

I vissa andra ämnen finns publicerade uppsatser sedan längre, men det verkar saknas en enhetlighet på området inom universitetet. Det som krävs är ett godkännande från institutionen och ett löpnummer, ett ISRN-nummer, från Kungliga Biblioteket. 

Jag förväntade mig från början att det skulle vara samma standard över hela biblioteket, men det verkar variera betydligt mellan olika institutioner. På IDA (institutionen för datavetenskap) där jag läser distanskursen nu är ju IT-mognaden mycket stor medan det på IBV inte var det. Där var det bara mailkontakt som gällde i våras vad jag minns, och t ex inget diskussionsforum, som vi hade på LOL (ledaskapsutbildningen) i Växjö redan för tre år sedan. 

Det är också väldigt stor skillnad på olika system på olika universitet och högskolor. Nu när jag läser tre olika distanskurser på tre lärosäten har jag fått lära mig tre helt åtskilda och mycket olika kommunikationssysten. Det kan vara knepigt ibland. Det jag tycker är svårast att begripa mig på heter Fronter och används på högskolan i Dalarna. Det innehåller t ex flera olika mappar och nivåer som gör det delvis svårnavigerat plus att diskussionsforumet har de nyaste inläggen längst ner så att man får scrolla långt för att se det senaste och mest aktuella.

12 303 steg hittills idag. 

Skrivbordet

Nu förstår jag varför jag känner mig så splittrad och stressad jämt på jobbet. Ja, alltså inte bara för att jobbet är splittrat och delvis stressigt. Det beror också på mitt skrivbord.

Jag är en sådan människa som har kreativa högar på mitt skrivbord. Oftast vet jag i detalj vad högarna innehåller, men inte alltid. Men sådant skrivbord ska man inte ha, det hämmar arbetet och skapar stress. Det menar den engelska psykologen Judy James, enligt gårdagens nyhetssammanfattning i BBC:s poddradio. Tyvärr hittar jag henne inte på nätet, man jag är ganska säker på att jag hörde hennes namn rätt.

Hon sa bland annat att har man ett kreativt arbete kan det vara OK med ett välfyllt skrivbord, men annars är det bäst med så rent skrivbord som möjligt. Så egentligen är det kanske OK för mig då… Hon intervjuades med anledning av att ett statligt verk i England beordrat sina anställda att städa sina skrivbord från så mycket som möjligt och bara ha aktiva papper och annat uppe på skrivbordet.

Jag har alltid haft ett rörigt och belamrat skrivbord. På jobbet har jag en bild uppsatt på anslagstavlan från någon tidning som visar ett tomt och rent skrivbord. I anslutning till bilden kan man läsa att skrivbordet visar hurdan du är i skallen. Rörigt på skrivbordet, ja det är förstås en rörig människa. Men hurdan är då den som har ett tomt skrivbord…?

— 

11 341 steg idag. 

På banan igen

Jag jobbar och jobbar, först på jobbet på dagarna, och sedan med kursuppgifter på kvällarna hemma. En reodvisning i veckan har jag, utom denna vecka och en till vecka lite senare. Men jag håller ändå på med en uppgift som jag snart ska lämna in, så att jag inte kommer efter. Himla roligt är det i alla fall.

Nu är jag på banan igen efter min förkylning som i stort sett är borta. 11 433 steg idag och 12 815 går. Men några steg på motionsslingan har det inte blivit på tre veckor nu, på grund av resa och förkylning, (däremot sprang jag inomhus på jobbet idag, för att hinna ikapp klockan). Så det är nog dags igen till helgen, om jag kan slita mig från datorn.