Gunnar Widforss är en svensk målare som var aktiv i början av 1900-talet. Men vem minns honom idag? Fast egentligen var han snarare en amerikansk målare än en svensk, för han var svensk invandrare i USA.
En som inte minns honom men som väckts av hans öde och skrivit en bok som handlar om Gunnar Widforss karriär är författaren Fredrik Sjöberg. Fredrik Sjöberg är numera bosatt på Runmarö utanför Stockholm men växte upp i Västervik. Hans nya bok "Flyktkonsten" kommer ut idag. Den låter han ta sin början i Västervik, i aulan på läroverket där den stora målningen av Gottfrid Kallstenius tidigare hängde, under författarens skoltid.
Han ger Kallstenius epitetet ”det svenska tallmåleriets obestridlige mästare”. Och detta målande av tallar för honom vidare till Widforss. Tack vare Fredrik Sjöbergs blick för målade tallar upptäcker han också en målning av Widforss, föreställande ”en urgammal krumvuxen martall vid havet” på en konstauktion i Stockholm. Så föds hans mani för Widforss. Den manin för honom snart till USA och Grand Canyon, där Gunnar Widforss tillbringade en stor del av sitt liv, där han målade mängder av storslagna landskap, och där han dog i sin bil i november 1934. Men då är vi redan i slutet av boken.
Gunnar Widforss blev en stor akvarellmålare i USA men är ganska okänd här hemma.
Egentligen är det här inte så mycket en bok om målaren Widforss som om hans flykt ifrån sig själv, och kanske också författarens flykt ifrån något annat, vad det nu kan vara. Tristess? Medelålder?
Hans utvikningar är många, och det är fascinerande läsning. En slags essä om livet som rullar på som en våg in mot land, med krusningar på ytan och vågskvalp mot plötsliga skär, men också starka underströmmar. Det är underhållande, inspirerande och lättsam läsning, men med en mycket lärd och nyfiken underton. En liten bok med stora djup.