Så känner jag mig idag. De sista dagarna har jag haft ont i vänster fot och knä och haltat omkring på jobbet för att jag inte riktigt kunnat stödja på foten. Så ska det ju inte vara. Därför känner jag mig lite gammal och skröplig. Krämporna kommer visst med åren…
I förrgår när vi sprang i motionsspåret har jag förmodligen trampat snett på en rot eller sten, för så här har det inte varit förut sedan jag började springa. Det är väldigt mycket rötter och stenar och pinnar på sina ställen, spåret går ju genom skogen. Och det behövs så lite för att man ska trampa snett.
Så idag sprang jag inte, utan gick. Så fort jag bara kunde. Kan man kalla det power walking? Antagligen inte, det är väl när man går i terräng? Att gå 5,5 km tog mig 38 minuter och 40 sekunder, drygt tre minuter mer än min bästa springtid på samma runda.
Jag har fortfarande ont i foten och knäet. Inte hela tiden, men när jag reser på mig och ska stödja på benet, då hugger det lite. Ja, det ska väl gå över snart.
Totalt blev det 18 437 steg idag.
När jag gick till jobbet i morse passerade jag en butik på vars trappa det låg en ihjälslagen igelkott. Någon hade kastat en stor sten på den! Vem kan vara så grym!? Det är så himla ledsamt att det finns de som gör så här.