Inget värmer så skönt som en björkvedsbrasa, och allra bäst är det i en gammal vedspis när värmen kommit upp i murstocken och sprider sig i torpet. Med mycket huggen ved i vedbon kan vi unna oss det, en nationaldag som idag.
Bilden är tagen utan blixt på en fjärdedels sekund, därav oskärpan.
Men några riktiga torpare, det blir vi nog aldrig, för det är svårt att vara utan el, rinnande vatten inne och bredband i längden. Några dagar går an, och det känns bara idylliskt, men vi moderna människor som vant oss vid bekvämligheter, vi har nog svårt fär att gå tillbaka till en gammaldags livsstil.
I torpet vi hyr bodde det folk året om ända in på 70-talet. Vilka de var vet jag inte, men vad jag hört var det äldre människor som bott där länge och sannolikt aldrig vant sig vid annat.
Tomten är stor, som tre rejäla villatomter, och det tar nästan två timmar att klippa gräset. Det har jag gjort idag, det blir några kilometers traskande i bensinångorna. Jag fick klippa på högsta nivån på gräsklipparen för gräset var väldigt högt. Ungefär en tredjedel hade inte klippts alls tidigare i vår, bensinen tog abrupt slut förra gången, och det gräset var nog knähögt idag.
Ibland funderar jag på hur de som bodde där förr höll ordning på gräsmattan, innan det fanns självgående bensindrivna motorgräsklippare. Det måste ha varit ett himla jobb. Kanske hade de mer grönsaksland och rabatter, det är ganska troligt. Nu är det mesta gräsmatta utom en liten plätt med några små odlingslotter och ett i år igenväxt potatisland.
Till och med backen upp till vedbon är klippt idag. Men jag lämnade en liten tuva med tusenskönor, de kunde jag bara inte radera ut.
15 535 steg har det blivit idag, dock inga i 5,5 km-slingan. Drygt 10 000 steg är gångna bakom gräsklipparen i stället.