Ylande vargar?

Är vi bloggare en samling ensamma ylande vargar i cyberrymden? Ja, det menar Julie Leonardsson i sin bildkrönika i Dagens Arbete (IF Metalls fackorgan). Han menar att bloggandet tyder mer på en sorglig existentiell ångest, eftersom det" spridit sig som en farsot i världen" och ingen har tid att läsa alla bloggar utom de få väletablerade proffstyckarnas. Säkert har han rätt i bristen på läsare, det finns ju tydliga tecken på det i många bloggar där bloggarna ropar efter kommentarer. Tja, skriver man för att bli läst ska man kanske inte blogga utan skriva kommentarer i andras bloggar i stället…

Men man kan ju skriva primärt för sin egen skull (vilket detta inlägg väl egentligen är ett bevis på motsatsen på?), men det känns nog lite själsligt ödsligt att se det så, antar jag.

Många har ju funderat över bloggandet som fenomen, som blivit så stort idag. Kan vi hantera denna inneboende kraft att få uttrycka sig men kanske inte bli läst? Ger det kanske större ångest än att inte uttrycka sig alls? Jag menar att det kanske kan kännas ännu mer deprimerande om ingen ser mitt rop på kontakt, om det är kontakt jag eftersträvar. Säkert är det något för vår tids psykologer att konfronteras med.

Finns det någon som läser detta? Och i så fall, skriver du för att bli läst eller för att strukturera dina egna tankar för din egen skull?

2 reaktioner till “Ylande vargar?”

  1. Ett sånt inlägg kräver förstås en kommentar :)
    I min första loggbok på nätet hade jag texten ”Jag skriver inte för att bli förstådd – jag skriver för att förstå” och det gäller nog än idag.

    Visst är det jätteskoj att få kommentarer och att veta att det finns några som läser det jag skriver. Speciellt är det intressant att få kommentarer som är kritiska eller som ställer mina ord på ända. Men visst känns det också gott att få medhåll och uppmuntran!

    Läser andras bloggar gör jag för att lära mig, få insikt i andras liv och tankar (gärna folk som är i andra livsförhållanden än jag), för att veta hur andra reagerar på olika skeenden i samhället och för att hålla mig uppdaterad om vad som är ”på gång”.

    Vissa bloggar läser jag för att bloggaren hanterar orden och språket på ett ljuvligt sätt eller för att bara bli underhållen.

    Jag skulle nog kunna fortsätta räkna upp anledningar länge…

  2. Ja, jag tycker egentligen inte heller att kommentarer som bevis på att bloggen blivit läst är så viktigt. Jag ser på trafikstatistiken att min blogg har drygt 200 besök per månad så några läser uppenbarligen. Men jag har inte funderat så mycket på det, det känns inte så viktigt.
    Att läsa bloggar har nog för mig blivit lite som att läsa tidningen, lite förstrött bläddrande och ibland ett och annat extra intressant. Och vissa bloggar läser jag oftare än andra, men de flesta blir mer slumpmässigt.
    Det som slår mig är hur många bloggar som faktiskt till stor del handlar om vardagslivets realiteter. Och att så många är anonyma. Det undrar jag lite över. Är det så obehagligt att stå för det man skriver? Är det ett tecken på att samhället är mer dömande, eller att det gäller att utåt anpassa sig till omgivnignens krav och inte sticka ut med annorlunda åsikter?

Kommentarer inaktiverade.