Historiker

I senaste numret av vårt fackorgan Journalisten finns en artikel där Kjell Albin Abrahamsson har intervjuat reportern och författaren Ryszard Kapuscinski (tyvärr hittar jag den inte i nätupplagan). Intervjun sker med anledning av att han snart kommer ut med sin nya bok ”På resa med Herodotos”, som jag nog ska ta och läsa.

I intervjun liknar Kapuscinski oss journalister vid historiker – nutidshistoriker – eftersom vi registrerar händelser och mänskliga handlingar när de skett, när de redan är historia, även om det är alldeles nyss, eftersom vi lever i en så snabb värld. Han beskriver journalisten som en slumpmässig historiker medan de professionella historikerna använder vetenskapliga och mer systematiska verktyg för att utforska och skriva historia.

Han pratar också om vår splittrade, oförutsägbara och komplexa nutidsvärld och hur svårt det är att förstå den. Och så säger han ”Tack och lov att det finns sociologer, antropologer, statsvetare och ekonomer” med undermeningen att de kan förklara de sammanhang som journalisten inte hinner sätta sig in i och som det inte ges utrymme för i massmedia.

Det gjorde mig glad att läsa detta, för jag känner det precis så. Som journalist kan jag aldrig förmedla den helhetsbild jag strävar efter och själv tycker är så viktig för att förstå omvärlden. Det är därför jag läser sociologi, och efter snart fem års studier av hvudsakligen sociologi inser jag precis varför jag inte längre passar in i journalistskrået. Journalistiken är för trång och för snuttifierad, för ögonblicklig och med bristande sammanhang.

Givetvis är journalistiken nödvändig, för att ha koll på nutiden och omvärlden, men den kan inte stå helt för sig själv. Då blir man bara förvirrad. Det är mönstren av handlingar och skeenden som säger något om sammanhangen och kan ge en förklaring.

Hotad demokrati

Det känns fruktansvärt kusligt och obehagligt att högerextremister har kränkt demokratin och mötesrätten som de gjorde i helgen i ABF-lokalen i Vimmerby. Att de trängt in i en möteslokal och misshandlat deltagarna i en studiecirkel, det är ett oerhört brott mot allt vad demokratin står för i vårt land. Hur kan man slå på andra människor?

Detta har drabbat alla, inte bara deltagarna från Socialistiska partiet, som var huvudmålet för inkräktarna, utan också de andra. Det högerextrema våldet kan alltså drabba vem som helst, utan urskiljning. Förhoppningsvis kan detta bli en väckarklocka för alla i samhället att visa sin avsky för allt vad högerextremt våld heter, och inte ge upphov till rädsla. För det är rädda de vill att vi ska bli, de vill skrämma alla oss andra till tystnad. Därför är det ännu viktigare nu att stå upp för det demokratiska samhället.

Kanske kunde man tro att det demokratiska systemet skulle vara så självklart idag att vi inte ens behöver fundera på detta, men det är uppenbart att demokratin är hotad när mötesfriheten inte längre respekteras. Ska vi tvingas tillbaka till 30- och 40-talens gamla konflikter när nazisterna spred sin ondska över Europa? Aldrig!

Vit vår

Snön har fallit i stort sett hela dagen, virvlat ner i stora lätta flingor. Vi har fått runt en och en halv decimeter snö idag, kanske mer. Visst är det vackert och det lyser upp men ju mer snö ju längre väntan på våren känns det som.

vinter1 Så här ser vårt cykelställ ut nu, efter dagens snöfall.

vinter2 Marschallerna på trappan lyser upp i vintermörkret, ihop med snön.

vinter3 Igår var bänken på balkongen utan snötäcke.

Dagar vid datorn

Det mesta av helgen har gått vid datorn, förutom promenader och hushållsbestyr. Men igår läste jag också ut en väldigt bra bok, ”The Piano Tuner” av David Mason, om en engelsman i Burma på 1880-talet. I bakhuvudet har jag för mig att den blivit film.

Men det jag funderar mest på är vad jag egentligen gjort. Mailat, uppdaterat en del av mina hemsidor, läst andras hemsidor, surfat efter det ena och det andra till min uppsats. Idag har jag snurrat runt på WordPress-sidor och kollat efter olika teman, för att hitta något som kan passa till mina sidor om Klubb Maritim. Men de flesta är så pråliga, avancerade och svåra att modifiera till hur jag vill ha det. Jag vill ha en enkel och ren uppbyggnad, och lätt att administrera.

Ikväll åt vi en gammal 70-talsrätt till middag. Ris med musslor som griljerats inlindade i bacon. Just musslor i bacon var en stående rätt på studentfesterna på 70-talet, med rödtjut till. Enkelt och ganska billigt. Ibland var det grillade prinskorvar i baconskivor. I långpanna 10-15 minuter i het ugn. Det lustiga är att det smakade inte alls lika gott nu som jag minns att det gjorde 1975…

Två engelska romaner

Daniel Mason: The Piano Tuner (2002).

Detta är en debutroman som heter duga, skriven av en då 26-årig ung man från USA. Den handlar om en engelsman som kommer till dåvarande Burma år 1886 och vad han dras in i, i en för honom okänd och äventyrlig värld. Det är ett mycket skickligt uppbyggt porträtt och en gripande berättelse om ett land och dess historia.

Camilla Gibb: The petty details of so-andso's life (2004).

En mycket annorlunda historia om två syskon, Emma och Blue, som växer upp i misär med föräldrar som inte tar sitt ansvar, en knäpp pappa och en distanserad och missbbrukande mamma. Det är en bisarr och skruvad berättelse, med mycket humor men också stort allvar. Klart läsvärd.