Girigheten

Jag tycker att det är ett motbjudande resonemang som förs idag, allt gnäll bland företagare. Jag undrar ibland hur många företagare som sänt en tacksamhetens tanke till staten och skattesystemet för allt de fått ordnat så att folk kan gå till jobbet och producera. Staten ordnar dagis som till stor del betalas av skatter så att föräldrarna kan gå till jobbet. Staten står för utbildningar och studiebidrag och beviljar studielån så att folk kan utbilda sig och komma till jobben med användbara kunskaper. Staten står för en del av arbetsgivaravgiften genom sänkningen med fem procent för småföretag. Staten står för lön när ett företag går omkull och det inte finns pengar till löner, trots en arbetsgivares ansvar för de anställda. Själva betalar vi anställda, via avgifter till a-kassan, så att arbetsgivarna kan friställa oss och vi kan överleva ändå. Etcetera etcetera…
Ja, listan är lång på allt det som är tillrättalagt för att gynna arbetsgivare i Sverige.
Är man ute efter ett ännu mer utpräglat 20/80-samhälle än vad vi redan har, så att man kan få anställda som är så skyddslösa att de jobbar för lägre och lägre löner, eftersom det sociala skyddet är borta?  Och vinsterna bara ökar, till nytta för vem? På tv-nyheterna ikväll tror jag man sa att Skandias chefsbonusar kostat koncernen 400 miljarder kronor. Kan det vara möjligt? Hur stor kan girigheten bli?