Italienska för bilförare

När jag åker de 37,6 milen fram och åter till Växjö så blir det ganska tröttsamt ibland. Vissa dagar startar jag tidigt, som idag, vid halvåtta på morgonen och dår är jag inte särskilt pigg. I andra sammanhang gillar jag att ha tyst omkring mig men för att hålla mig vaken i bilen krävs det något utöver trafiken som pockar på min uppmärksamhet. Därför lyssnar jag på P1 en hel del. Men på en del vägsträckor inne i Smålandsskogarna är radiomottagningen ganska störig och ibland på hemresan är det repris på ditresans program. Så då blir det musik från cd.

Det krävs en speciell musik för bilåkning när man är ensam. Den måste vara medryckande, sångarna ska ha en kraftfull och bärande röst som gör sig bra på ganska hög volym, och dessutom ska det vara både lite dunk och lite stråkar. Då duger inte disco eller ballader till exempel.

Sedan vi köpte bilen förra året har vi bara haft ett album med oss, Pinks Floyds "Pulse" som vi har i dubbel upplaga. Det är den mest perfekta bilmusiken.  Men nu har jag lyssnat på den fram och tillbaka under de senaste veckorna så idag har jag i stället lyssnat på ett album med italienska schlagers. Italienska är ett underbart vackert språk och italienska schlagers är känslosamma och gripande. Jag förstår knappast något men det gör inget. Det är låtar som "Pazza idea" med Patty Pravo, "E penso a te" med Bruno Lanzi och "Perche lo fai" med Marco Masini på ett samlingsalbum jag köpt billigt någon gång.

Jag tror att det är något med det italienska språket som gör det så medryckande. Jag gillar att nynna med i musiken, det får mig att känna mig levande. Det är också något med bilens slutna rum som förvandlar både musiken och mig till något annat än hemma i vardagsrummet.  Undrar om det hörs utanför bilen, t ex när jag passerar genom Virserum eller Målilla?

När jag lyssnat på de italienska låtarna idag så slog det mig att trots att jag aldrig lärt mig ett dyft italienska är det ändå en massa ord i sångtexterna som jag fattar vad de betyder. Både de riktigt enkla som amore, casa, quando, bella, rosso, aqua, notte, giorno etc. Och lite till. I en av låtarna sjunger sångaren i början "Quando el gente dorme…" och det klart att det måste betyda "När folket sover". Och så tror jag att pensando betyder "jag tänker" och soniando "jag hör" eller "det låter". Kan det stämma? (Inget fuskkoll i lexikon här). Men vad betyder "disparata ragazza"? Jag tror inte det betyder "desperat ragata" utan snarare "olika saker" eller "blandade orsaker" eller något sånt. Och "non e fa", kan det betyda "ingen har gjort"?

Jag skulle säkert kunna slå upp allt detta och ta reda på det, med lite jobb. Men då är inte känslan densamma längre nästa gång jag lyssnar på den här cd:n i bilen. Tror jag.

Nu ska här läsas

I eftermiddag var jag på jobbet och hämtade en laddning recensionsböcker som kommit de sista veckorna (jag har ju semester fortfarande). September är den månad som flest böcker ges ut tror jag. Men jag fattar inte varför. Läser vi mer i september?

Det jag ska läsa den närmaste tiden är (utgivningsdatum inom parentes):
Dennis Lehane: En drink före kriget (13/9)
Val McDermid: Andras plåga (13/9)
Leif GW Persson: Linda (14/9)
Annika Bryn: Brottsplats Rosenbad (12/9)
Dilsa Demir-Sten: Stamtavlor (19/9)
Jenny Diski: Främling på tåg (20/9)
Mumme Mushallah: En briljant bokidé (utgiven)
Henrik Bromander: Hur vi ser på varandra ((utgiven)

De flesta har jag beställ men ett par är extra utöver beställningen men jag ska försöka hinna med dem ändå. Fyra av dem är deckare, och av dem ser jag mest fram emot Denis Lehanes nya.

Innan jag börjar med någon av dess ska jag läsa klart Nick Hornbys nya som heter "Fallhöjd". Den är lika bra som hans tidigare. 

Lingonkok

lingonkokB.jpgI stora syltgrytan här på spisen puttrar 5,7 liter lingon och en hel del socker. Årets stora lingonkok gav elva burkar lingonsylt i varierande storlekar. Det kommer att bli gott till raggmunkar, älggrytor och havregrynsgröt i vinter.

Lingonen plckade vi igår under ett par timmar när vi också fick slåss med myggen. Dessutom blev det en halvliter blåbär men de åt vi upp igår kväll, som efterrätt till kantarellmackorna. Det blev inte riktigt så mycket kantareller igår som tidigare gånger vi varit ute i sommar, förmodligen för att det inte regnat så mycket de sista dagarna. Man får vara nöjd att skogen har så mycket i sitt skafferi.

Singelkaffe

Igår köpte vi en ny kaffebryggare. Den gamla hade slutat fungera och kaffe måste man ju ha. För fem år sedan köpte vi en ny duobryggare, som ersättning för den gamla. En duobryggare är alltså en liten kaffebryggare som brygger en eller två koppar, men inte mer.  I vårt hushåll brygger vi ofta bara en kopp, men också ofta två koppar. Om vi har gäster gör vi en kanna bistrokaffe, men den har också sina begränsningar.

Givetvis ville vi ha en ny liten duobryggare. Men det verkar inte finnas. Vi har letat överallt i stans affärer och vi har sökt efter en sådan på nätet. Den vi har heter Cucina (från Philips) och någon sådan verkar inte längre tillverkas och säljas.

Eftersom vi vill ha gott kaffe men inte köpa en dyr espressomaskin så blev det en perkulator. Den är jättebra men i den ska man göra minst fyra koppar åt gången. Så det klart att vi kommer att hälla ut en massa kaffe odrucket. Är det kaffeproducenterna som påverkar apparatproducenterna att bara göra sådana här så att man ska förbruka mycket kaffe?

Det finns förstås småbryggare, bryggare där man brygger en liten kanna kaffe. Men det är fortfarande en kanna på minst tre koppar man ska brygga. Och ska jag ändå ha en bryggare som tar upp plats i köket så får det nog vara en som kan brygga mycket kaffe, också. Men varför kan man inte göra en bra bryggare som kan brygga både lite och mycket kaffe? Jag trodde det fanns sådana. Hur gör alla ni i Sveriges en och en halv miljon singelhushåll? Brygger ni 3-4 koppar kaffe åt gången och häller ut? Eller dricker mycket kaffe för åtgångens skull? Eller avstår? Eller dricker pulverkaffe?

Rimligtvis borde marknaden ha ökat för de gamla duobryggarna i stället för att minska. Min första fick jag för snart femton år sedan och inte har det blivit färre singlar sedan dess. Eller parhushåll med bara två vuxna. Varför försvinner bra grejer från marknaden?