Konsumtionstvång/idrott

I eftermiddag åkte vi till en nyöppnad större affär i stan. Jag var intresserad av en viss vara som givetvis skulle säljas extra billigt idag på öppningsdagen. När jag kom dit träffade jag på ägaren som genast tog upp det faktum att VT (tidningen där jag jobbar) inte kom dit på förhandstitten i går kväll men jag förklarade att jag dels har semester, dels att det nog skulle blivit för mycket reklam att göra något redaktionellt i tidningen om öppningen idag. Men då menade han att det "någon gång borde vara något positivt i tidningen". Själv funderar jag på hur positivt det är om man ser det objektivt. Till exempel om det upplevs positivt av konkurrenterna inne i centrum, de mindre butikerna. Jag menar att det är ju lätt att bara utgå från sig själv. Dessutom tycker jag att det är dålig stil att komma och ställa krav på egna fördelar. Det känns olustigt och jag lär knappast handla där igen. 

Mig påminner det också om en attityd som många har här i stan, att det nästan är allas skyldighet att gå på speedwaymatcherna i Västervik (en match pågår just nu, tror jag) för att stödja det lokala laget. Varför skulle jag göra det? Eftersom jag inte är det minsta intresserad av speedway så går jag förstås inte på matcherna. Speedwayklubben har, eller har i alla fall haft, en problematisk ekonomi. Men har man inte kunnat sköta det så att ekonomin går ihop får man väl ta konsekvenserna av det.  Varför skulle idrottsklubbar på elitserienivå vara berättigade till stöd? Att t ex kommunen stödjer idrotten på korp- och fritidsnivå är väl helt OK, så att folk kan motionera. Men varför ska verksamhet på en sådan nivå hållas under armarna om det inte bär sig? Var går gränsen mellan företagsverksamhet och idrottsklubbar som drivs företagsmässigt?

Varför är idrott en sådan helig ko i Sverige? Är speedway förresten idrott?? 

5 reaktioner till “Konsumtionstvång/idrott”

  1. Hej Eva, det var trevligt att ni hälsade på i helgen! Tack!
    Jag håller med om ditt inlägg, bra skrivet! Jag blir dessutom vansinnig över att det är de mansdominerade idrotterna såsom hockey och fotboll som får alla bidrag. Jag har aldrig hört något om stöd till balett eller ridsport till exempel.

  2. Vad roligt att du läser min blogg, Anna!
    Det var jätteroligt att hälsa på er. Nu är det tomt efter er här hemma.
    Här i kommunen tror jag att ridsporten få lite bidrag också, men det är ju killarnas idrottande som får mest. Killar idrottar ju mer, åtminstone tävlingsidrottar, men då borde man väl stödja annat som tjejer gör i stället. Fast jag fattar inte hur speedway kan anses som sport.

  3. Var inte på Speedvay jag heller. För mig är alla ”penningsporter” i mina ögon ingen sport längre.
    Tyvärr finns idag inga pengar till ungdomsidrott, medan vissa skall tjäna miljoner på ”ett dubbelfel”.

  4. Menar du dubbelfel i tennis? Jag kan inget om tennis, trots att Stefan Edberg växt upp här, men jag tycker mig ha hört det förut.
    Det är väl många sporter som det är mycket pengar inblandade i, inte minst tennis. Då kommer man upp på en nivå så att det blir business mer än idrott, tror jag.
    När det gäller offentligt stöd menar jag att det bara bör gå till idrotter på en nivå där vem som helst kan vara med. Jag har svårt att förstå att kommunen ska stödja speedwayklubben mer än andra klubbar i Västervik, även om det handlar om marknadsföringspengar eftersom det är på elitnivå.

  5. Där slog Du huvudet på Spiken Eva. Med Tenis ville jag skämta till det, men Du ser att det är rätt. Förr såg jag lite tenis men nu är det bara om hur stora prissummor det handlar om och tyvärr har det blivit flera sporter.

    Se bara på ishocky.
    Där räknas inte målen länge utan hur stora belopp den eller den spelaren tjänar per år.

Kommentarer inaktiverade.